Lögn och förbannad dikt är ett annat sätt att beskriva temat för dagens fundering. Gång på gång får vi uppleva att media ljuger oss fulla med sensationella uppgifter och gång på gång går vi på det. Vi ser Expressens och Aftonbladets löpsedlar och eftersom de ser i princip identiska ut ”måste” det ju vara sant det de skriver. Men! Det är det ju inte och vi vet det och ändå går vi på det. Varför är vi så dumma.

I rubriken tar jag upp tre exempel på lögner som upprepats så många gånger att de blivit en sanning. Lena Mellin i Aftonbladet tar i sin kolumn upp två av de mest flagranta övertrampen med Råttan och Blöjan. (läs den gärna på http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19308802.ab) Eller så kommer huvudbudskapet här. Råttköttet i pizzan handlar om en vandringshistoria med ett ursprung i England som handlar om att en man fått en tand i sin pizza. Polisen gjorde en razzia och fann 50 slaktade råttor på den utpekade pizzerian. Och! Jodå vi gick på det som bara den och sällan har det väl bakats få pizzor som de veckor man kom ihåg detta hemska faktum. För hade det hänt på en pizzeria kunde det hända på vår.  Det här var så tidigt som 1973 och den storyn lever än.

Blöjan då? Jodå det hemska har hänt. Det riskkapitalistiskt styrda vårdföretaget Carema (som nu – efter skandalen – ändrat namn till Vardaga) gjorde det hemska. De gjorde det oförlåtliga, nämligen att väga kissblöjor för att spara pengar! Upprörd blev vi alla! Ja, nästan alla då. De som jobbar inom vården vet att det är vanligt för att ge den behövande en anpassad blöja för var och en. Kommunals ordförande Annelie Nordström – som kände till fakta – passade på att ge Carema en snyting med en medveten lögn som grund. Det passade ju bra för tillfället. Först senare i en intervju medgav hon att använt den metaforen som ett retorisk förtydligande.

Zlatan då? Ja, där handlar det inte om något negativt, tvärtom det är en härlig story om den generöse hjälten som vill alla väl. Han hade råkat missa att betala vägavgiften till den villaförening han är med i. Kostnad 500 kr/år. Ajdå, tyckte han och betalade in 500 000 kr som en liten ursäkt. Härligt, generöst och snyggt tyckte jag och gick på ljuget med hull och hår. Zlatan har säkert så mycket pengar att han har råd med det. Och, det höll i tre dagar innan vi fick veta sanningen.

Det är nu som två frågor dyker upp i min skalle.

Varför ljuger och förvanskar media så mycket om så – i sig faktiskt relativt triviala saker som Råttor – Blöjor – Överbetalda fotbollspelare?

Vad är egentligen fakta i det stora som händer i världen. Vilken sanning får vi om krisen Israel – Palestina. Vad får vi inte veta om kriget i Syrien. Hur kan det komma sig att IS/ Islamiska Staten har sådana framgångar? Inbördeskriget i Ukraina! Ja, det går att räkna upp hur mycket som helst och ju fler saker som dyker upp desto osmakligare blir det. Blir vi lurade hela tiden? Finns det fortfarande media som rapporterar någorlunda objektivt?

Jag inledde med att ta upp Lena Mellins kolumn som jag uppskattar. Samtidigt är hon ju en representant för media och på så sätt delvis ansvarig för de lögner de spritt ut. Men! Hon har ju blivit så stor och fin att hon belönats med en egen kolumn. När man nått den nivån i branschen kan man säga sanningar eftersom de inte längre är så aktuella.

Lögn och förbannad dikt är ett annat sätt att beskriva temat för dagens fundering. Gång på gång får vi uppleva att media ljuger oss fulla med sensationella uppgifter och gång på gång går vi på det. Vi ser Expressens och Aftonbladets löpsedlar och eftersom de ser i princip identiska ut ”måste” det ju vara sant det de skriver. Men! Det är det ju inte och vi vet det och ändå går vi på det. Varför är vi så dumma.

I rubriken tar jag upp tre exempel på lögner som upprepats så många gånger att de blivit en sanning. Lena Mellin i Aftonbladet tar i sin kolumn upp två av de mest flagranta övertrampen med Råttan och Blöjan. (läs den gärna på http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article19308802.ab) Eller så kommer huvudbudskapet här. Råttköttet i pizzan handlar om en vandringshistoria med ett ursprung i England som handlar om att en man fått en tand i sin pizza. Polisen gjorde en razzia och fann 50 slaktade råttor på den utpekade pizzerian. Och! Jodå vi gick på det som bara den och sällan har det väl bakats få pizzor som de veckor man kom ihåg detta hemska faktum. För hade det hänt på en pizzeria kunde det hända på vår.  Det här var så tidigt som 1973 och den storyn lever än.

Blöjan då? Jodå det hemska har hänt. Det riskkapitalistiskt styrda vårdföretaget Carema (som nu – efter skandalen – ändrat namn till Vardaga) gjorde det hemska. De gjorde det oförlåtliga, nämligen att väga kissblöjor för att spara pengar! Upprörd blev vi alla! Ja, nästan alla då. De som jobbar inom vården vet att det är vanligt för att ge den behövande en anpassad blöja för var och en. Kommunals ordförande Annelie Nordström – som kände till fakta – passade på att ge Carema en snyting med en medveten lögn som grund. Det passade ju bra för tillfället. Först senare i en intervju medgav hon att använt den metaforen som ett retorisk förtydligande.

Zlatan då? Ja, där handlar det inte om något negativt, tvärtom det är en härlig story om den generöse hjälten som vill alla väl. Han hade råkat missa att betala vägavgiften till den villaförening han är med i. Kostnad 500 kr/år. Ajdå, tyckte han och betalade in 500 000 kr som en liten ursäkt. Härligt, generöst och snyggt tyckte jag och gick på ljuget med hull och hår. Zlatan har säkert så mycket pengar att han har råd med det. Och, det höll i tre dagar innan vi fick veta sanningen.

Det är nu som två frågor dyker upp i min skalle.

Varför ljuger och förvanskar media så mycket om så – i sig faktiskt relativt triviala saker som Råttor – Blöjor – Överbetalda fotbollspelare?

Vad är egentligen fakta i det stora som händer i världen. Vilken sanning får vi om krisen Israel – Palestina. Vad får vi inte veta om kriget i Syrien. Hur kan det komma sig att IS/ Islamiska Staten har sådana framgångar? Inbördeskriget i Ukraina! Ja, det går att räkna upp hur mycket som helst och ju fler saker som dyker upp desto osmakligare blir det. Blir vi lurade hela tiden? Finns det fortfarande media som rapporterar någorlunda objektivt?

Jag inledde med att ta upp Lena Mellins kolumn som jag uppskattar. Samtidigt är hon ju en representant för media och på så sätt delvis ansvarig för de lögner de spritt ut. Men! Hon har ju blivit så stor och fin att hon belönats med en egen kolumn. När man nått den nivån i branschen kan man säga sanningar eftersom de inte längre är så aktuella.