Arkiv | Retorik RSS for this section

Retorikens ABC – bokstaven Q

Qunitilianus! För de som är intresserade av retorik är det ett självklart namn som man bör kunna slänga sig med. Och! Med tanke på hans syn på människan, på det talade ordet och på den betydelse han har haft på den retoriska utvecklingen gör även jag det gärna. Om det handlar dagens fundering!

Marcus Fabius Qunitilianus föddes norra Spanien omkring år 35 och dog i Rom ungefär 60 år senare. För eftervärlden är han mest känd för sitt stora verk ”Institutio Oratoria” som i tolv böcker resonerar kring retorik och hur han anser att det ska användas.

Han inledde sin retoriska bana i Rom där hans studerade retorik för Domitius Afer och började sedan själv undervisa i retorik. Efter en kort period i Spanien återkom år 68 han till Rom som en del av den blivande kejsaren Galbas entourage. År 71 fick han sedan den första professuren i Retorik och var en uppskattad privatlärare för högt uppsatta personer i Rom.

Det jag personligen tycker är det mest intressanta med honom är inte att han hade privatundervisning med eliten utan hans sätt att se på retoriken som ett hantverk och en ideologi. Han menade att retoriken som vetenskap tar fram och utvecklar oss alla till goda och fritt tänkande människor. Den hjälper oss att uttrycka det bästa i oss själva. Den ger mod och kunskap.

Qunitilianus menar vidare att retoriken utvecklads bäst genom att man lär sig och tränar i grupp, men att det samtidigt är viktigt att det finns tillgång till privata samtal om vad den enskilde individen kunde behöva för att utveckla sin egen speciella personlighet.

Patos! Känslor! Qunitilianus anser liksom jag att det är viktig med känslor och påpekar vikten av att använda sig av känslor för att påverka sina lyssnare. Och jag är säker på att han skulle sucka tyst för sig själv om han tvingades uppleva många av dagens politiker. Det är allt för många som inte förstått att känslominnet är det starkaste minnet som binder samman logik och förnuft. Trist, tråkigt är dessvärre adjektiv som beskriver vad många väljare tycker om deras retoriska förmåga.

Estetik! Jodå, även här har vi samma uppfattning. Det är inte bara orden som har betydelse i hur man uppfattar ett budskap. Det handlar om så mycket mer. Allt runt omkring. Det estetiska och det vackra förstärker upplevelsen och förtydligar budskapet.

Form och regler får inte ta bort berättandet! Han anser även att det är den levande berättelsen som är det primära, inte former och regler hur något ska ställas upp innan det presenteras. Talet ska kännas naturligt. Den retoriska metodiken ska vara underordnad och vara det goda talets bas som budskapet ska byggas kring.

Till sist påpekar Qunitilianus även att en sann retoriker är en god människa. Retoriken är en dygd och bör bara användas av människor med hög moral. Även där håller jag med honom eftersom min åsikt är att det är ett mycket kraftfullt vapen/ verktyg som i händerna på fel personer kan vara förödande. Det hade varit intressant att veta hur världen hade sett ut om inte Hitler råkat gå på bio och sett en film om en landsortsagitator och han inte träffat Goebbels.

Det är inte för inte Qunitilianus ofta kallas retorikens fader. Jag är beredd att hålla med om det även om jag menar att man inte heller får glömma bort Aristoteles för hans mer formella teorier.

Tack för att du läst så här långt!

Retorikens ABC – bokstaven P

Dagens fundering handlar om bokstaven P! Det är en bearbetning av ett längre kapitel från min senaste bok ”Jag är ingen talare, men … Din guide till högtidstalet”. Det kommer att ge dig kunskap och inspiration om hur du bygger ett tal med hjälp av retorikens 5 P:n. Läs, fundera och skapa sedan ditt tal utifrån denna modell. Jag garanterar att du kommer att lyckas. Var stolt när du framför det! Lycka till!

LEGOT som hjälper dig att lyckas med ditt tal

 Naturligtvis kan man göra på hur många olika sätt som helst men jag hävdar med emfas att den metodik som Aristoteles sammanställde för snart 2 500 år sedan är enkel och genial. Att jag sedan skriver att vi ska bygga ett tal är det helt enkelt för att det är precist vad det handlar om. På samma sätt som att det är ett hantverk att bygga hus så är det ett hantverk att skapa ett tal. Det handlar om att bygga det på rätt sätt.

Det första du måste göra klart för dig är: Varför?

Vad är det som gör att du vill tala om det du ska tala om?

Vad är ämnet?

Vad är syftet?

Vem talar du till?

När du är klar med ämnet – syftet – lyssnaren är det dags för dig att lära dig hur du ska strukturera ditt tal enligt Aristoteles metodik. Ett för lyssnaren lättlyssnat och intressant tal bygger du med fem byggstenar. Varje sten är i sig viktig. Lika viktigt är det att de kommer i rätt ordning. Det goda talet bygger du genom

Det goda talets 5 P:n                                   

Påkalla

Påpeka

Påvisa

Påverka

Påminn

Påkalla uppmärksamhet

Skapa intresse – välvilja – nyfikenhet!

”Du får aldrig en andra chans att göra ett första intryck” är ett citat jag alltid återkommer till i mina föreläsningar. Det gäller i allra högsta grad när du ställer dig upp för att hålla ett tal. Tänk därför på att med ditt kroppsspråk markera att nu är det dags. Var stolt att du står där och tänk på hållningen. Du andas bättre om du sträcker på dig innan du börjar tala. Det första du säger är egentligen inte lika viktigt som det som kommer när du har fått alla lyssnares uppmärksamhet. Du ska berätta för lyssnaren att nu är det dags för dem att lyssna till dig. För att du ska lyckas är det därför rätt att tänka på…

Det positiva struntpratets betydelse för den goda kommunikationen!

Det tar nämligen upp till 10–15 sekunder innan du har fått en lyssnare att göra sig beredd på att ta emot dina ord. Du skall därför undvika att säga något som är viktigt för lyssnaren att komma ihåg. Istället skall du i dina inledningsord försöka skapa en vi-känsla så snart som möjligt. Det kan du göra genom att tacka för att du fått möjlighet att komma och tala om det ämne du brinner för. I amerikanska talarskolor lär man sig att talet ska börja med ett skämt.

Alla tal kan och bör naturligtvis inte inledas med ett skämt. Det är ju självklart, men om du funderar ett tag till så inser du att det ligger något i det hela. Den första delen av ditt tal handlar om att du ska väcka intresse, välvilja och nyfikenhet. Hur du gör det är upp till dig och att ditt sätt att göra är anpassat till situationen och det tal du kommer att hålla. Jag brukar säga att det är klokt att se talets inledning som en välkomstdrink, en positiv ingång till en intressant och trevlig gemenskap. För det är det som är det primära med din inledning. Skapa en vi-känsla!

Ett lite fult sätt att skapa uppmärksamhet på är att knycka en klassisk och mycket misslyckad inledning som verkligen illustrerar hur enkelt det är att göra bort sig om man inte tänker efter före. Det är vår kung Carl Gustaf som i sin ungdom besökte staden Arboga på sin Eriksgata. När han står där på torget och säger ”Kära Örebroare” är det inte lätt för åhörarna att veta om de ska skratta eller gråta. Ett annat är president Kennedys avslutande formuleringar när han den 26 juni 1963 talar i Berlin. Hans ord – ”Ich bin ein Berliner” – kan också tolkas som att ”jag är en syltmunk” och är en klassiker i den retoriska litteraturen.

Kom därför ihåg att det första du säger har funktionen att

Påkalla uppmärksamhet med positiva inledningsord som skapar vi-känsla!

Påpeka

Nu ska du gå vidare och berätta vad du ska tala om. Det må låta lite konstigt för det är väl självklart säger du nu kanske. Men det är det inte alls för alla. Vill du ha fortsatt positiv uppmärksamhet är det på sin plats att markera vad ditt tal kommer att gå ut på.

Det här gör du genom att försöka hitta några enkla och slagkraftiga formuleringar. När du påpekar vad du ska tala om får det gärna vara i rubrikform. Inspireras gärna av tidningarnas löpsedlar eller nyhetsuppläsarnas korta formuleringar om vad som kommer längre fram i programmet. Du ska med så få ord som möjligt påpeka för lyssnaren att det här är något de vill lyssna till. De tjänar på att ge dig sin uppmärksamhet!

Koncentrera dig därför extra mycket på inledningen av ditt tal. Har du fått den positiva uppmärksamheten från början är det så lätt att fortsätta. Trots att jag arbetat med retorik så länge är det inledningen av talet som jag grunnar mest på. Tänk dig in i lyssnarnas situation om hur du ska få dem att lyssna till just dig. Jämför gärna med hur filmmakarna i Hollywood gör. Du kan lära dig mycket av att se hur stor möda de lägger på anslaget/inledningen av filmen. Det bästa exemplet är alla James Bond filmer. De har gjort det till en hederssak att ha den häftigaste inledningen någonsin. Även om jag inte tycker att actionfilmer är så spännande att se så njuter jag av inledningen.

Ett annat ordspråk jag gärna använder är ”små konstnärer stjäl lite, stora stjäl mycket”! Titta, se och inspireras.

Det finns ett uttryck inom populärpsykologin som säger att 90 sek = 90 %. Det betyder att   90 % av hur en människa uppfattar en annan bildar de sig under de första 90 sekunderna. I livets teater talar vi om ”första intryckets betydelse”. Våga inse att det gäller även när du ställer dig upp för att tala.

Det positiva mötet mellan dig och lyssnaren skapar du genom att bjuda på ett leende, tacka för deras vilja till att lyssna och skapa en positiv atmosfär i början av ert möte. Hur du gör det är upp till dig, koncentrera mycket av din inledning på att skapa intresse för ditt ämne och dig som person.

Påpeka syftet med ditt tal och vad du vill att de ska minnas när du är klar!

Det tredje steget i ditt tal handlar om att du ska…

Påvisa varför det är värt att lyssna till dig och ditt budskap. 

Det är nu du ska få lyssnarna att inse att de tjänar på att lyssna till dig. Det gör du genom att ge dem en bakgrund till varför du talar om det du talar om. Förklara bakgrunden till och om det finns en historik till varför du snart ska lägga fram det förslag/det ämne du vill att de ska ta ställning till.

En känsla av trovärdighet förmedlar du genom att du ger en bakgrund till dig som person och varför just du intresserat dig för det du vill förmedla. I den klassiska retoriken talar man ofta om en talares ”ethos”. Det viktiga är inte att du är en underbar talare som kan få en sal att skratta och gråta. Du behöver inte vara en glödande predikant som kan få församlingen att tala i tungor. Och du behöver inte uppträda som om du sålde magiska tvättdukar på torget. Det räcker med att vi uppfattar att även du tycker att du är värd att lyssna till.

Det är dig vi vill lyssna till. Våga visa dig själv, låt dem lära känna dig och var stolt. Då blir du upptagen i kretsen. De vill lyssna och försöka förstå vad det är du vill informera dem om!

Påvisa varför det är värt att lyssna till dig och ditt budskap! 

Nu är det få dags för det fjärde steget i det goda talets uppbyggnad som ser ut så här:

Påverka – det är nu du kommer in på ämnet!

Alla lyssnare vill bli påverkade! Varför ska de annars lyssna? Vad är ditt budskap? Ämnet? Är det ett tal vid en namngivningsceremoni/ ett dop eller är det minnesord vid en god väns begravning? Nu är det dags för den viktigaste delen i ditt anförande.

Vi har nu kommit så långt i vårt tal att rollerna är klart fördelade. Du talar och de som lyssnar vill lyssna för att du genom ditt sätt att vara har fått dem till det. Nu är det dags för dig att tänka på hur du skall få lyssnarna att bli påverkade så att de som Aristoteles säger ”ser sanningen i det de hör”. Lika viktigt är det att tänka på hur du ska få dem att minnas vad du har sagt.

Kurt Johannesson, som är Sveriges första retorikprofessor i modern tid, säger att ett tal kan ses som en trappa. Som talare ska du följa lyssnaren upp för den och steg för steg få dem att se sanningen i det de hör. De första stegen har du nu klarat av med det positiva intresset, du har skapat välviljan och de har gett dig sitt förtroende. Lyssnaren uppfattar dig som trovärdig. Nu vill de lyssna till dig.

Formulera ditt budskap. Stilla nyfikenheten hos lyssnaren genom att upprepa och utveckla den slagkraftiga formuleringen som du använde i talets inledning. Vad är det som gör att just du står upp och talar inför oss andra? Det är nu som de förväntar sig att du ska ge dem förklaringen till varför du har fångat deras intresse.

Tänk på orden logik – förnuft – känsla så träffar du rätt i alla lägen. Du börjar med det enkla lättfattliga som gör att vi som lyssnar känner igen oss. När du fått oss att förstå det går du vidare med det förnuftiga resonemanget innan vi förstärker budskapet med känslor.

Du ska nu börja med ett argument som är enkelt och lättfattligt. Det är genom att söka formuleringar som tycks självklara som du tar det första steget på argumentationstrappan. Det första argumentet får gärna vara så tydligt att lyssnaren tycker sig ha samma uppfattning redan från början. Alltför många talare gör det för svårt för sig. Se trappan som det hjälpmedel det är. Du behöver inte försöka finna ordrika underfundiga argument för att leda dina lyssnare uppför trappan. Det räcker med att tala om det enkla och nära. För ofta är det så självklart att det nästan glöms bort.

Tänk på tretalet/ tre argument/ tre delar och inse att det hjälper dig att få ihop ett kort, innehållsrikt och väl strukturerat tal. Men låt oss gå tillbaka till den ursprungliga frågan. Vad är det du ska tala om och varför gör du det?

Den första delen under punkten påverka handlar om att du ska hitta det enkla och lättfattliga argumenten som hjälper lyssnaren att förstå det du vill tala om. När du nått det målet är det dags för nästa del. Det andra argumentet skall vara det trovärdiga. Använd dig av fakta som lyssnaren känner igen och som finns i deras närhet för att påvisa att det du säger är korrekt.

Trovärdighet är viktigt. En talare får aldrig slarva med fakta och aldrig ljuga. Med stolthet skall du uppge de källor som lett dig fram till den åsikt du vill förmedla. På så sätt ökar du trovärdigheten för dina argument och faktiskt även för dig som person.

För att lyssnarna ska se sanningen i det de hör är det viktigt för dig som talare att aldrig glömma bort det känslomässiga argumentet. ”Med lite socker i botten går medicinen ner” är en käck refräng på en schlager från sextiotiotalet. På samma sätt ska du tänka när du argumenterar för din sak.

Våga beröra känslomässigt med dina ord. När du söker de rätta argumenten skall du inte vara rädd att anspela på de känslor som uppstår när man är i den situation du beskriver. Var inte rädd att ta i och få lyssnaren berörd. Gå tillbaka till de talare du minns. Var det för det de sade eller var det kanske lika mycket för att det de sade berörde dig så mycket. Genom det känslomässiga argumentet skapar du en relation till dem du talar med. Det är tillsammans ni har gått uppför argumentationstrappan och det är tillsammans ni ser lösningen på problemet. Med känslan som hjälpmedel hjälper du lyssnaren att se det du vill att de ska se!

Med känslor kan du säga saker som lyssnaren får insikt om genom att tänka själva. Många av världens största talare använde medvetet det känslomässiga argumentet för att förstärka sitt budskap. Det finns en berättelse om Gandhi som du kan lära mycket av. Det är en kort berättelse som just genom att den inte är lång säger mycket. Konsten att tala är att säga så lite som möjligt. Gandhis ord räcker långt!

Om Gandhi berättas en episod när han skulle kliva på ett tåg. Precis när han skulle kliva på tåget tog det fart och började åka iväg. I sin iver att hinna med tappade han en sko som föll av foten och låg kvar på perrongen. I stället för att försöka stoppa tåget tog han av sig den andra och slängde iväg den så att den hamnade i närheten av den första.

Folk som såg det undrade varför han gjorde detta. Nu hade han ju inga skor längre. Men, det är väl självklart svarade Gandhi. I stället för att jag bara har en sko kan ju den som hittar få ett par som han kan använda.

 Det är viktigt att våga ge för att kunna få! Du kan ge lyssnaren en stärkt tilltro till både dig och ditt budskap genom att beröra dem känslomässigt.

Känslominnet är det starkaste minnet! Som talare skall du medvetet använda dig av detta. När du förenar logik med förnuft och känsla så förenar du dessa sinnen hos den som lyssnar. De har hört ditt förslag och nu vill de veta varför de ska göra/ köpa eller kanske bara lyssna till vad du vill påverka dem till. Det är dags för argumentationen. Fundera på hur du med tre argument ska få din uppmaning bekräftad att informationen gått fram, att mottagaren förstått och att uppmaningen kommer att verkställas.

Hjälp lyssnaren att minnas det du vill att de ska komma ihåg!

Det är svårt att komma ihåg och förstå allt som du säger. Därför ska du redan när du planerar och förbereder det du ska säga tänka på hur och när dina argument ska komma. Som talare ska du hela tiden sätta dig in i lyssnarens situation. Hur mår de, hur mycket vill och orkar de lyssna? Kan du underlätta deras lyssnande på något sätt? Svaret på de här frågorna är naturligtvis ett ja! Självklart kan du förbättra för lyssnaren genom att tala så lite som möjligt. Lika självklart är att stimulera till en dialog. För det finns en stor sanning i ”det du vill att en lyssnare ska komma ihåg, ska du se till att de själva säger”.

Det är nu du ska sammanfatta vad du har talat om. Du skall påminna om vad du har pratat om, varför du talade om det och vad lyssnarna fått i utbyte av att lyssna till dig.

Den femte byggstenen skapar du tillsammans med dem som har lyssnat. De argument som du har stödjer det du vill ha sagt påminner du nu om. Genom att säga det en gång till blir det än mycket klarare att de argumenten leder till den självklara slutledningen. Med logik – förnuft – känsla har du fört lyssnarna fram till det du vill att de ska komma ihåg. Syftet med ditt tal behöver du inte nämna. När du påminner om argumenten förstår lyssnaren budskapet!

Alla talare bör inse att lyssnarna har bjudit dig på något väldigt fint. De har bjudit på sin uppmärksamhet. De har med hela sin uppmärksamhet lyssnat till ditt budskap. De har relaterat till sin verklighet och bestämt sig för att ta till sig eller förkasta det du har sagt.

Aristoteles talar om uttrycket ”katharsis”. Det brukar ofta översättas med ”själens rening”. När du berättar en historia eller när man spelar upp en teaterföreställning menar Aristoteles att man måste tänka på att ge publiken ”själens rening”. Det bör du som talare också tänka på.

Dina lyssnare har för ett ögonblick lämnat den verklighet de lever i. Innan du avslutar ditt tal skall du tänka på att med ett par avslutande ord markera att nu är du färdig. Nu får de gärna ställa de frågor som ditt anförande stimulerat till.

Lika viktigt som första intrycket är det sista. Allt för många talare glömmer bort eller bortser totalt från det. Allt för många gånger tar ett tal bara slut. Som lyssnare vet du inte hur du ska uppträda eftersom du inte vet om det är slut eller det är bara är en omotiverad pausering som talaren håller på med,

Alla lyssnare uppskattar en talare som på ett tydligt sätt markerar slutet på sitt anförande. Gör det du också. Glöm aldrig bort avslutningsordens betydelse. Genom att markera att du är klar stimulerar du samtalet med dem som lyssnar. Du får en ökad trovärdighet både för dig själv och för ditt budskap.

Påkalla

Påkalla uppmärksamhet genom att använda formuleringar som skapar intresse, nyfikenhet och välvilja!

Påpeka

Påpeka vad du ska tala om och varför du gör det. Påpeka även vad du vill att de ska minnas när du är klar.

Påvisa

Påvisa att det budskap du förmedlar är trovärdigt samt att du som person är värd att lyssna till. Var stolt!

Påverka

Påverka dina lyssnare genom din argumentation. Bevisa att du har ”rätt” med tre argument, logik – förnuft – känsla.

Påminn

Påminn dina lyssnare vad det var som var syftet med ditt tal och vad du ville att de skulle komma ihåg.

Tack för att du läst så här långt!

 

 

Olof Palme, Al Gore och Donald Trump!

Ett annat sätt att formulera dagens fundering är annars att skriva Torbjörn Fälldin, George W Bush och Hilary Clinton. Ett tredje sätt är att påpeka faran med att vara överlägsen till både sätt och ord i en politisk debatt.

”Torka bort flinet från ansiktet på den där människan och hon får fler röster” är ett citat från en bekant som hade tittat på den första debatten mellan Hilary Clinton och Donald Trump. Han – ja, det var en han – hade retat upp sig på hur Hilary hade nyttjat härskartekniken det nedlåtande leendet när Donald hade argumenterat för sin sak. Och! Efter att ha tittat på delar av debatten måste jag ge honom rätt. Hilary Clinton förde sig på ett sådant sätt gentemot Donald Trump att jag förstår att min vän reagerade negativt på henne. Det var inte så mycket orden som förmedlades utan hela hennes uppträdande som störde vad hon faktiskt sade.

Olof Palme gjorde bort sig på samma sätt gentemot Torbjörn Fälldin. Hans Lindblad beskriver det så här ” Valet 1976 som ledde till maktskiftet fick en extra social dimension genom de två huvudaktörerna. Mot den kroppsarbetande norrländske bonden Thorbjörn Fälldin stod den akademiskt utbildade Olof Palme ur konservativ överklassmiljö. Många menar att valet till stor del avgjordes genom en debatt mellan de två. Palme var aggressiv, hånfull och spelade ut mängder av debattknep. Han vann överlägset tyckte nog partivänner i lokalen, men vid TV-apparater landet runt hamnade sympatierna hos den sävligare och eftertänksamme Fälldin.

Det var den skicklige överklassonen Olof Palme mot bonden som mest av allt längtade hem till fåren Torbjörn Fälldin. Resultatet liknar Hilary Clinton och Donald Trumps första debatt. Hilary vann – enligt sina anhängare – den första ronden men förlorade stort när det gällde att vara förtroendeingivande. I den andra debatten 1976 ändrade Palme sin taktik och försökte vara mer av den enkla människan, en representant för folket. Resultatet var lika misslyckat och Socialdemokraterna förlorade valet.

Al Gore! Vilken man och vilken perfekt kandidat till att bli USAs nästa president tänkte säkert det demokratiska partiet inför presidentvalet år 2000. Det räcker långt att bara läsa igenom Al Gores biografi för att inse att han var en perfekt kandidat. Han föddes in i den politiska överklassen i Washington (pappa var senator). Gore gick på pojkskolan St. Albans School in Washington, D.C.  en ansedd skola vars elever senare ofta antogs till Ivi League -universitet. Han var kapten över fotbollslaget, kastade diskus , spelade basket och läste konst och statsvetenskap. Han sökte bara till ett college, Harvard, och antogs naturligtvis. Karriären gick vidare och inför valet år 2000 hade han hunnit med att vara vicepresident i USA. Ingenting kunde gå fel!

I presidentvalet skulle han möta George W Bush. Det kunde ju bara gå på ett sätt och det gjorde det naturligtvis inte. Varför? Ja, min uppfattning är att även han förlorade många väljare genom sitt sätt att uppträda i TV-debatter. Ni förstår säkert vad jag menar om ni tittar på https://www.youtube.com/watch?v=E086GjZmZkY. Hans suckande och överlägsna kroppsspråk är det man minns efter det.

Vem var då Geroge W Bush! Han var till en början känd som presidentsonen med det tvivelaktiga ryktet, mannen med alkoholbesvär, som hankat sig igenom utbildningar och jobb tack vare att han var presidentens son. Han hävdade själv att han var en man av Texas och det var den bilden som förmedlades när han började sin politiska karriär. Den började som Guvernör i Texas där han politiska beskrev sig som medkännande konservativ och lovade att sänka skatterna, förbättra skolan och sjukförsäkringssystemet, samt betonade att han ville bedriva en politik som tänkte på de svaga i samhället. Bush menade också att det var tid för USA att minska sina militära åtaganden utomlands.

Se gärna likheter med hur Torbjörn Fälldin framställdes av Centerpartiet. Han var bonden som kände plikten att göra något för landet Sverige fastän han mest av allt ville vara hemma på ägorna i Ångermanland. Än en gång var det den ”enkla mannen” som vann mot etablissemangets kandidat.

Vilket leder oss fram till konklusionen av dagens fundering. Det blir två saker som jag tycker är intressanta. Den ena är faran i att vara nedlåtande och överlägsen i en politisk debatt och den andra är att om jag nu har rätt i mina tankar så inser vi alla vem som kommer att vinna valet och bli USAs näste president.

Retorikens ABC bokstaven L

Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan om ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

 Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den, men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – bokstaven K

 

Om du någon gång vill reta en ”akademisk” retoriker ska du säga följande;

  • Kroppsspråket hos dig kommer dina lyssnare ihåg bättre än de ord som du har sagt. Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det!

Jodå, det finns många talare som är bra på att skriva manus och dessutom lyckas vara så skickliga att de med ett minimalt kroppsspråk förmår att förmedla sitt budskap på ett intressant och givande sätt. Det bör ju då indikera att det viktiga är inte kroppsspråket utan vad man säger. Och! Naturligtvis är det rätt. Det viktigaste är alltid vad man säger inte hur man säger det. Så då har jag väl fel då?

Nej och åter Nej! Det här är ett retoriskt alfabet och varje påstående kan ses som en rubrik vars syfte är att få dig att läsa vidare. Det är en löpsedel, en skrika, ett utrop och ett påkallande av uppmärksamhet. Så nu när du har läst så här långt kanske du vill veta varför jag påstår att kroppsspråket är centralt i alla former av kommunikation.

Som praktisk retoriker/ teaterpedagog/ regissör påpekar jag alltid att du ska vara medveten om hur du agerar och hur du använder din röst. Jag menar att kunskapen om hur du når ut med ditt budskap i mångt och mycket är medvetenheten om just detta.

Som grund för mitt påstående resonerar jag alltid utifrån följande påstående. Om vi utgår ifrån att upplevelsen är 100% så uppfattas det enligt följande

60% Anblicken (kroppsspråk och klädsel)

30% Rösten

10% Orden

Vid första anblicken kan det verka brutalt att endast 10 % av vad man uppfattar av en talare är orden. Att 30 % ska vara rösten är lättare att förstå för de flesta, men det här med att kroppsspråket ska vara så mycket som 60 % är svårt att förstå.

För att illustrera vad jag menar så spelar jag sedan upp två scener. Båda handlar om mötet med ”vårt barns lärare för första gången”. I scen No 1 är jag en lärare som har ett svagt, osäkert och nervöst kroppsspråk som talar med låg volym och alldeles för fort. I scen No 2 säger jag sedan exakt samma sak men nu tar jag plats i rummet, har en stolt hållning och ett öppet välkomnande kroppsspråk. Jag ler och talar med en hög och klar stämma.  Påståendet är med detta bevisat. Allt hänger ihop. När du som talare förstår vikten av att förstärka dina argument med ett stolt och öppet kroppsspråk som dessutom toppas med att du vågar använda din röst så att alla hör blir du en talare som beundras av  många andra.

Den sista meningen var tyvärr lite jobbig att skriva! För det är allt för många människor som inte vågar tro på sig själva och sin förmåga att tala så att andra vill lyssna. Det är ju så enkelt. Våga tro på dig själv. Inse att det är lika viktigt att repetera det manus du lagt ner tid på att skriva. Ställ dig framför spegeln och njut av att du vet att du kommer att vara väl förberedd när du sedan ska presentera ditt budskap.

Det är nämligen så att kroppsspråket påverkar både utåt och inåt. På samma sätt som att de som lyssnar till dig blir påverkade av hur du agerar så blir även du som talare det. Lars Lindberg som är en professionell toastmaster sa en gång vid en intervju följande

”Le, se glad ut! Var rak i ryggen. Ser det ut som om du har kontroll blir brudparet och gästerna trygga!”

Jag tycker det är ett genialt påstående. Våga agera att du kan det här och även du kommer att tro att du kan det. Så enkelt är det.

Till sist ska du få några tips som sammanfattar vad jag menar att du ska tänka på nästa gång du står upp och ska informera. Om det råkar vara några påståenden du inte riktigt förstår så får du gärna höra av dig. Det är faktiskt det jag hoppas att du gör.

Det retoriska kroppsspråket

– Dra i dig en 75:a och tänd ljuset inom dig

– Gör entré med stolt hållning.

– Stå still, håll tyst, andas.

– Ta Lulesteget och Le.

– Inled ditt anförande i klassisk talarsituation eller med händerna på ryggen.

– Rör dig gärna, men så lite som möjligt. Tänk på din 1:a position.

– Sträva efter att ha ett så öppet kroppsspråk som möjligt = Inga barriärer.

– Förstärk gärna ditt budskap med dina armar och händer.

– Njut!

 

Den retoriska rösten

– Våga tala högt och tydligt (det räcker inte med din ”vanliga” volym)

– Tala långsamt

– Pausera

– Modulera

 

Tack för att du läst så långt

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – bokstaven J!

Det finns ord som är lätt att missbruka samtidigt som de är en viktig del i alla former av kommunikation. Som du ser handlar dagens fundering om bokstaven J och det magiska ordet JAG är grunden för mina reflektioner.

  • Jag är ett farligt ord, som du skall bruka med måtta. En god talare skapar en Vi-gemenskap så snart som möjligt.

Det är väldigt spännande att uttrycka sina funderingar i bloggform. Å ena sidan får du på pränt dina tankar för dagen, å andra ger dina ord reaktioner som får dig att tänka efter. Vad du kan lära av det är något som jag redan insett och därför fortsätter att skriva på detta retoriska alfabet.

Jag är ju alltid mitt eget jordiska epicentrum och alla mina tankar emanerar ju från min hjärna så det kan väl inte vara fel att mitt budskap förstärks med det magiska ordet ”Jag”. Nejdå, jag håller med dig och jag anser att det är alldeles för många som använder ”jaget” alltför ofta. (Som du ser är de senaste meningarna ett exempel på detta). Vad som är viktigt är att du använder ordet med måtta för då får det en mycket större verkningsgrad.

Ordet ”jag” bör användas som en krydda. Lagom mycket förhöjer det maträtten men överdoserar du blir det en illasmakande anrättning. En annan metafor som beskriver vad jag menar är den om att ordet ”jag” bör användas som man använder parfym. En liten dutt av den goda doften skapar nyfikenhet och välmående, för mycket och det stinker så att man vill springa därifrån.

Istället ska du tänka på vem som är den viktigaste personen i ditt budskap. Det är inte du utan vi/ de som är på plats för att få lyssna till dig. Innan du går upp på scen/ börjar tala ska du tänka efter före. På vilket sätt och vilka medel kan jag använda för att nå de som lyssnar. Du ska av ett Ni – Jag skapa ett Vi. Gör Du inte det kan Du inte heller vara säker på att Vi vill lyssna.

En god värdinna/ värd bjuder sina middagsgäster på en liten välkomstdrink när de har en bjudning. Syftet är att välkomna varandra till en trevlig kväll. Men en annan vinkling på just den lilla drinken är att gästerna får i sig 0,2 – 0,3 promille och just vid den promillehalten kopplar man av och börjar känna ett positivt välmående. Den gemensamma skålen och de påföljande skratten skapar den Vi-känsla som är så viktig för en trevlig samvaro.

Rent retoriskt kan det vara svårt att bjuda på en liten välkomstdrink ett par minuter in i en föreläsning. (Men jag kan garantera att det blir väldigt lyckat eftersom jag själv gjort det ett par gånger). Istället ska du se till att du vet vem dina lyssnare är och redan från början anpassar dina ord till deras verklighet. Bjud på ett leende, en positiv hälsning och hälsa personligt på så många du kan innan du börjar, Då behöver du inte använda ordet jag för att förstärka ditt budskap. När du skapat relationen med lyssnarna kan du använda det fenomenala ordet ”VI”. När du gör det och de nickar instämmande har du lyckats.

Tänk så lätt det kan vara

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma