Archive | september 2013

Det magiska ordet ”kanske”!

Ibland är det väldigt lätt att tycka synd om sig själv och att man är den man blev. För många är självkänslan så låg att det på sikt leder till allvarliga sjukdomar. ”Eftersom allt är hopplöst varför ska jag då hoppa” var det en ung man sa till mig när vi talade om framtiden. Om det handlar dagens fundering.

Mental träning, Mindfullness och KBT är alla en form av omprogrammering av en persons tankar och i nästa läge även handlingar. Så här beskrivs t.ex. KBT ” kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och handlingsmönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande. KBT innefattar både kognitiv terapi och beteendeterapi. KBT är en strukturerad, aktiv och insiktsbefrämjande psykoterapi som är mer inriktad på nuet och på framtiden än på det förflutna.

Men idag handlar det om ordet ”kanske”. Som många av er vet så arbetar jag med att hjälpa människor att upptäcka hur bra, spännande och intressanta de är i en talar-/ledar-/pedagogsituation. Lägg därtill att jag arbetat med teater i över fyrtio år. Det innebär att jag sett människor som har utvecklats enormt när de upptäckt sin förmåga att kunna tala/ agera så att de blir lyssnade till. Men också sett processen, vägen dit och den sårbarhet som finns inom oss alla. Enligt mig så är rädsla det största hindret för utveckling. Rädslan förlamar individen, men också de organisationer och företag de verkar inom. Rädslan gör att man inte vågar prova nya saker och hämmar kreativitet. Det är därför vi måste lära oss att medvetet använda ordet ”kanske”.

Kroppsspråk är något som talibanska retoriker (som t.ex. Göran Hägg) hävdar att inte finns. Det primära och det enda (enligt honom) som existerar är hur vi kommunicerar med varandra genom orden. Löjligt, falskt och rent av knäppt är min syn på sådana dumheter. Självklart existerar något som i vardaglig form kallas kroppsspråk. Vårt sätt att säga det vi säger förstärker budskapet. Det hjälper oss att nå ut, men också kan det vara förödande om det inte är i harmoni med det man säger. Som regissör vet jag mycket väl var en skådespelare ska stå på scen för att ordet ska få största möjliga verkan och som retoriker lär jag ut den enkla men smarta metoden som alla tränade skådespelare behärskar. Det är när mina kursdeltagare får – helt i enlighet med KBT-metoden – får praktiskt prova på hur de ska göra entré, hur de ska agera och hur de ska använda rösten som undret sker. De upptäcker att det fungerar, de upptäcker att de gör rätt och de ger sig själva den självkänsla de så länge längtat efter.

Men! Trots att de nu lärt sig tekniken och är medvetna om hur de ska göra för att lyckas är det inte så lätt. Det är en sak att träna, en helt annan sak att göra det på riktigt! Och! Det är här ordet ”kanske” kommer in. Ditt sätt att säga saker och ditt sätt att agera påverkar andra, men lika mycket dig själv. Som ett led i min mentala förberedelse inför en föreläsning talar jag faktiskt ofta högt för mig själv. Som en trigger ställer jag mig med stolt hållning och öppet kroppsspråk – gärna framför en spegel – och säger ”Vad jag är bra” och lägger sedan till det magiska ordet ”kanske”. Sedan går jag ut på scenen och vet att jag är så förberedd att om det bara hänger på mig så blir det en lyckad föreläsning.

Men varför ska man då överhuvudtaget använda ”kanske”? Ja, till det finns det säkert många förklaringar. För mig är det den där lilla säkerhetsventilen. Den som gör att jag vet att allt i livet hänger på den kommunikation jag får uppleva med andra människor ger resultatet. Och det finns en sanning i det anglosaxiska uttrycket ”you can’t win them all”. Men jag duger i alla fall i mina ögon och det räcker långt.

Så kära du! Gå fram till närmsta spegel. Ställ dig framför den med en stolt hållning och ett öppet kroppsspråk. Se dig själv i den och hör när du säger ”Vad jag är bra”!

Det räcker långt och om det ska jag tala om ett par veckor i Luleå under rubriken ”Bygg ditt egna varumärke”. Målgruppen kommer att vara unga arbetslösa som på ett eller annat sätt fastnat i det som mycket snabbt kan leda till ett utanförskap. Till dem kommer mitt budskap vara att om de vill förändra världen måste börja med att våga och orka förändra sig själva. Ett snabbt och säkert sätt att göra det på är att inse metoder som Mental träning, Mindfullness och KBT inte är något löjligt flummigt utan ett sätt att hjälpa sig själv ur en mental svacka.

Den dag du tror på dig själv tror även andra på dig. Våga säga ”Vad jag är bra” och du blir just det säger en som vet.

Sälj din själ och det må gå dig väl!

Nej, nu är han väl ute och cyklar i alla fall! Så tänker du kanske när du läser rubriken och det är precis så jag vill att du ska reagera. Men! Tänk nu efter en gång till och läs igenom dagens fundering så ska du se att det ligger något i det hela. Om du håller med får du gärna kommentera, om inte blir jag ännu gladare om du kommenterar det hela.

Jag arbetar med retorik och att med den Aristotelesiska metodiken påvisa för mina kursdeltagare hur bra de är i konsten att tala så att andra vill lyssna. Det har jag gjort i snart tjugofem år och innan dess/ parallellt jobbade jag med undervisa i och regissera teater. Det gör att jag hela mitt arbetsliv ägnat mig åt att studera hur människor beter sig när de är på en scen för att undervisa, påverka eller underhålla.

Och! Javisst är jag kritisk, rent förbannat kritisk. Ibland, och mycket sällan. Istället är jag i grunden mycket positiv och uppskattar talare som vill tala, vill informera, vill underhålla. De talare som bjuder på sig själva, de som visar att det är jag som tycker så här. De talare som bjuder på sin själ i sin strävan att nå ut uppskattar jag mycket.

Men! De talare som tror att de bara kan ställa sig upp och snacka utan att vara förberedda, som inte bryr sig om vilka lyssnarna är och anpassar informationen efter dem uppskattar jag efter förtjänst. Det vill säga inte alls. De borde skämmas och snarast gå på kurs i hur man umgås med andra människor. Jag skräms över alla kvinnor och män som tror att det räcker med att se dem för att vi ska tycka att det är intressant att lyssna. Och jag tycker faktiskt att det är snudd på oanständigt att de inte använder sin röst så att de hörs alternativt använder mikrofon så att vi förmås att lyssna till vad de faktiskt säger.

Dessutom! Jag är även lätt förvånad över den omedvetenhet som många företag, kommuner och organisationer visar inför detta faktum. I samtal med en högt uppsatt direktör fick jag veta att det inte var så intressant om cheferna i hens organisation var intressanta att lyssna till (!). Inte ens Marknadsansvarige ansågs behöva fortbildning i ämnet. Jag sade inte att det var bl.a. just på grund av att jag lyssnat till densamme som ämnet togs upp.

Men! ”Sälj din själv och det må gå dig väl” är min absoluta utgångspunkt för mitt arbete med retorik. Det är faktiskt enkelt att tala, alla lyssnare är i grunden positiva. När vi känner att du (som talar) verkligen vill nå oss, då vill vi lyssna. När vi upplever att du är väl förberedd och vet vad du talar om, då vill vi lyssna. Och när du bjuder på dig själv, din personlighet, din själ, då älskar vi att lyssna till dig.

Förra veckan var jag på en härlig utomhuskonsert på KTH Stockholm. Jag hade nöjet att lyssna till Operahögskolans masterelever som sjöng. En av sångerna var Habaneran ur Carmen. Den framfördes av en vacker ung kvinna i röd klänning (som sig bör). Hon sjöng så vackert, hon sjöng så tonsäkert och hon sjöng så rätt att det faktiskt blev lite tråkigt. Varför? Jo, hon hade inte satt sig in i vad sången/ texten handlade om. Hon berättade inte den tragiska historien utan hon sjöng bara. Jag har hört den ”berättas” och då blir det en enorm upplevelse. Hon lade – enligt mig – inte in sin själ. Hon bjöd på ett utomordentligt och tjusigt framträdande som hade kunnat vara ännu bättre.

Igår repeterade jag med mitt teatersällskap. De tränade på att läsa och tolka dikter. Och! De var bra, en del av dem riktigt bra. Men när de med viss hjälp insåg vad texten egentligen handlade om och hur de skulle kunna applicera budskapet på deras egen värld blev det mästarklass. De bjöd på sin själ och det gick dem så väl att de njöt av att ha blivit lyssnade till. Det tog dem kanske tio minuter att förbereda sig för att hitta formen för budskapet. Tänk om alla de som inte insett hur bra de kan bli om även de förberedde sig i tio minuter innan de ställde sig upp och tog ordet. så mycket intressantare, lärorikare och roligare det hade varit att få nöjet att lyssna till dem.

Idag är jag lycklig!

Solen bryter snart igenom molnen och min vän Wille the dog ligger på trappan. Han mår gott av att ligga och kolla in de som går förbi vår trädgård. Lika bra mår jag när jag sitter framför datorn och skriver dessa rader. Vi är vänner som mår gott av varandras närhet trots att han ligger ute och jag sitter inne.

”Idag är jag lycklig” är fyra små ord som innehåller mycket och som i sitt pregnanta påstående kan verka provocerande. Om detta handlar dagens fundering.

Får man vara lycklig och om man är det, är det då tillåtet att säga det högt? Ja, självklart är det självklara svaret. Men! Tänk efter en stund till och det är inte längre lika enkelt. Den förhatliga Jantelagen finns fortfarande i vår närhet och det är faktiskt en av orsakerna till att jag mår så gott.

Du har det bra du! Du reser, ser nya och vackra platser, träffar ständigt nya och spännande människor, du får uppmärksamhet och en massa ”cred” för att folk tycker att du är duktig. Kom igen nu, varför är du deppig och känner dig ensam och övergiven? Ja, så säger folk i min omgivning stundtals till mig när livet inte är på topp. Och! De har rätt! Jag har det bra, jag reser mycket, ser nya och spännande platser, träffar spännande människor och får uppskattning för mitt arbete och för att jag är den jag är. Ändock är det så att jag ibland känner mig rätt ensam och lätt övergiven. Och. Det är faktiskt en av orsakerna till att jag idag är lycklig.

Wille the dog är en hund och inget ont om honom, men han har vissa intellektuella brister och det här med filosofiska samtal är inget för honom. Sen så vet han inget om hur det är att jobba på det sätt som jag gör. Han har ingen aning om hur det känns att sätta sig och köra iväg ner till Småland i fyra – fem  timmar, sedan föreläsa i fyra timmar för att sedan köra fyra – fem timmar hem igen. Han förstår inte att det finns en sanning att man kan vakna på ett hotell och först inte riktigt förstå var man är och varför man är där. Han vet ingenting om att sitta och vänta på att telefonen ska ringa, och att den stundtals inte alls ringer så ofta som du tycker att den ska göra. Men det finns folk som vet hur det är och det är faktiskt därför jag är lycklig idag.

Igår presenterade jag och ett par kamrater/ kollegor/ vänner ett nytt spännande koncept. Vi kallar det ”NioVi tillsammans”. Det är så spännande att jag tycker att du ska gå in på http://eskilstunakvalitet.just.nu  för att få veta mer. Men kort sagt är vi nio erfarna entreprenörer som tillsammans har en stor kompetens och enorm erfarenhet av konferenser, utbildningar och event. Så söker du en Moderator, en Underhållare eller en Föreläsare/ Inspiratör tycker jag att du ska ta kontakt med oss. Vi är faktiskt vad vi lovar. Kvalitet från Eskilstuna. Och det är en av orsakerna till att jag är lycklig idag.

Vi är ett litet nätverk som har börjat samarbeta. Vi har alla känt till varandra i många år men det har bara blivit att vi hälsat och i bästa fall ätit lunch tillsammans. Men betydligt oftare har vi suttit var och en på sitt håll och försökt vara kreativa. Vi har inte haft någon att dryfta de där andra sidorna av vårt arbete, för de man talar med ser hellre de positiva sidorna och tycker att man bara gnäller när man säger att allt inte är guld som glimmar. Nu har vi snudd på fått arbetskamrater och det absolut bästa är att vi tillsammans kan växa varandra.

Vårt nätverk av kunder och uppdragsgivare är stort och mångfacetterat. Nu har vi tagit varandra i hand och sagt att vi ska hjälpa varandra med marknadsföringen. Vi kommer inte att behöva någon talar/ artistförmedling som förmedlar uppdrag. Nu kan vi göra det själva.

Den här idén om att hitta ”lämpliga” personer att samarbeta med har jag haft i många år. Nu är den verklig. Det är därför jag idag bloggade om att ”Idag är jag lycklig”!