Archive | mars 2013

I vinet finns glädjen

PICT0609Det är gott, det är farligt, det är friskvård, det är berusande men framför allt, det berikar livet. Bacchus hade rätt. I vinet finns glädjen!

Ikväll kommer jag att dricka gott vin. Imorgon kväll kommer jag att dricka ännu godare vin och på lördag kommer jag att dricka ännu ett gott glas till middagen. Alkoholist? Javisst! Näh, det är helt enkelt påsken som är här. Hela familjen kommer att samlas för första gången på länge. Vi kommer att äta god mat och eftersom fadern i familjen uppskattar goda viner blir det just det som serveras.

Det är inte mycket jag får bestämma hemma och det är kanske bäst så. Men! Om det nu är på det viset är det också bäst att undertecknad väljer vin. Det här med vinintresset har blivit mer och mer uttalat de sista åren. Från att ha varit lite lagom intresserad och Munskänk med hyfsad pejl på vad som serverades på Systembolaget hamnade jag i Toscana och lärde känna Enzo. Han har ett synnerligen välsorterat enotek/ vinshop. Många år och många glas senare har jag en god repetoarkännedom om de viner han brukar servera på våra gemensamma vinprovningar.

Men samtidigt som jag lärde mig mer om vin så försvann mycket av min kunskap om vin i allmänhet. Jag får ofta frågan vad som är mitt favoritvin och förväntas då svara :- Italienska, franska eller kanske viner från Sydafrika. Och. Det blir så fel eftersom jag gärna talar om druvor och framförallt druvblandningar. Naturligtvis finns det favoritområden även för mig och för att förenkla det så uppskattar jag mycket viner från Bordeaux, Champagne, vita från Bourgogne och Toscana.  Och det var det som var problemet. Vi drack massor med viner från de områdena och en absolut favorit är de vinmakare som blandar franska druvor med Sangiovese nere i södra Toscana (Bolgerhi).

Det upptäckte jag smärtsamt på Munskänkens två-betygskurs. Där skulle vi helt plötsligt dricka viner från den s.k. nya världen (länder utanför Europa) och förväntades känna igen druva och från vilket land det kom. Jo tjena! Det var inte lätt för en annan som t.o.m. brukar undvika att dricka vin gjort på Tempranillo (Rioja). Vad kul det var! Jag hade fel och njöt av det. Nu fanns det ju ännu mer att lära igen. Och när jag omsider började få rätt blev det dubbelt å roligt. I vinet finns glädjen!

Erlands vinskola! Ett hobbyprojekt dök upp som en liten kul grej och nu är den igång. Det är roligt att undervisa. Jag har gjort det i över fyrtio år och tycker att jag kan det. Lika lång tid har jag druckit vin och tycker att jag kan även det. Syllogismen är glasklar. Vinskolan startade och inte bara den. Hjärnan gick igång. Det har blivit en spännande utmaning att hitta goda representativa viner som ska serveras kamraterna. Jag mår gott och trivs med det. I vinet finns glädjen.

Än roligare är det att göra det och bli uppskattad och upptagen i en gemenskap. Vi är en samling vinintresserade som kommer från lite olika håll. Kamraterna får lära sig mer om vinet, de får lära känna varandra och tillsammans skapar vi en härlig gemenskap. I vinet finns glädjen.

Och som ni alla vet bör vi undvika att dricka BiB-viner eftersom de faktiskt är hälsovådliga!

Skål vänner!

Inkluderat exkluderad är det lätt att bli!

Den normativa fundamentalismen exkluderar lätt människor som inte på ett genusperspektivt korrekt och inkluderat sätt formerar kodorden som ger access till den gemensamma kommunikationen.

Huvvaligen! Ibland tycker jag att det är rent ljuvligt att träffa människor. Varje möte ger en intryck och nya insikter. Den här helgen har jag upplevt mycket. Jag har mött så mycket kärlek och så mycket förståelse för mitt budskap och mitt sätt att framföra det. Tack för alla kramar och alla vänliga ord. Men jag har också blivit via verbala knivar i ryggen upplevt en känslomässig smärta. Det är så intressant och lärorikt att jag som föreläsare lärt mig mer under helgen än vad jag lärde de som lyssnade.

Ett ord 

Ett ord som en människa fäster sig vid

Kan verka i oberäknelig tid.

Det kan framkalla glädje till livets slut.

Ja, det påverkar livet på jorden,

Så slarva inte med orden.

 

Men vad har du nu ställt till med, undrar du kanske? Jo, som föreläsare strävar jag efter att på ett visuellt och berörande sätt få lyssnarna att se och förstå vad jag menar. För att göra det så skojar jag gärna till det och då kan det ju lätt bli för mycket. Det finns ett epitet om mig som illustrerar vad jag menar som kommer från en utvärdering av en kurs. Jag fick tillmälet ”Erland – en blandning av John Cleese och en präst”. Och! Det är jag stolt över, för jag strävar efter att vara mycket åt båda hållen.

”Verfremdung” är ett ord som är självklart för mig med en bakgrund i 70-talets Brechtdominerade teater. Det handlar om att ha distans till sig själv och sitt budskap så att publiken ska se och inse att det är ett skådespel de ser och att de därför ska se det med klara sinnen. Mina föreläsningar är precis det. Jag gör som herrarna i Monte Python. Jag skojar med allt och alla, inte minst mig själv. Och det ska ni veta är inte tillåtet när det finns en grupp normativt fundamentalistiskt korrekta män och kvinnor i församlingen.

I helgens föreläsning talade jag om kroppsspråk och vikten av att ta höjd och på så sätt bli sedd. Då kom det en kortare formulering om att ”jag tycker att det är snyggt med kvinnor i högklackade skor, som dessutom kan gå i dem”. Huga! Så fruktansvärt fel sagt. Redan där var jag förlorad. Något senare i samband med en praktisk övning så råkade jag säga sådana hemskheter som att ”en riktig karl läser inte en manual”. Ja, ni förstår ju hur knäpp och mansgrisig + alla andra negativa adjektiv de kunde komma på jag framstod som. All min trovärdighet var borta. Det gjorde mig bedrövad eftersom de – i mitt tycke – valde att bortse från alla de ord som var mitt huvudbudskap.

Vi ska alla tänka på dikten ”Ett ord” och hela tiden ska söka att leva efter den. Jag tycker den är så klok och använder den gärna i mina föreläsningar. Men, samtidigt menar jag att man måste kunna få skämta till det lite lagom ibland. Det gäller att inte anse att just mina tankar och värderingar är de enda saligrådande. Det gäller att inse att genom att på ett öppet och intresserat sätt lyssna till andra människors värderingar får man nya insikter på sitt eget perspektiv. Det gör också att man inkluderar andra i en gemenskap istället för att exkludera en människa så lätt via ett par olyckliga ord. William Shakespeare säger så här ”om ni översett med de ord som ramlat snett blir jag kanske bra till slut”. Personligen håller jag med honom.

Det var en underbart intressant helg jag fick uppleva med människor som såg genom de olyckliga orden, som gav mig kramar, tackade för den fina gemenskapen och de insikter de fått. Och de fanns de som totalt exkluderade mig. Till de som gjorde det vill jag säga TACK!  Ni lärde mig mycket, men när ni lär er att ”verfremdung” till er själva så kommer ni att inse. Vi tycker väldigt mycket lika.

Friskolan! En välsignelse eller förbannelse?

Så var vi där igen ”Den svenska friskolereformen leder till ökad segregation, varnar forskare. Ingen annan skola i världen är lika marknadsanpassad och konkurrensutsatt som den svenska skolan. – Det svenska exemplet är det mest extrema, säger Henry Levin, professor i utbildningsekonomi, till Sveriges Radio.

Är någon förvånad? Ja, det var min första reaktion när jag läste Expressens braskande rubrik. Naturligtvis kommer en tsunami av reaktioner som i stort sett säger ”så hemskt, så fruktansvärt, så får det inte vara. Det måste bli en ändring.” Och! Jag förstår de som tycker så. Det gör jag också å ena sidan. Men kanske ändå inte å andra sidan. För vem är det som gjort friskolereformen möjlig? Jo, det är du, jag och alla andra röstberättigade i vårt land. Det är faktiskt vi som äger problemet och det är vi som har möjligheten att förändra det. Frågan är bara. Vill vi verkligen det när det kommer till kritan?

Min mamma var en hårt arbetande ensamstående förälder som gjorde allt för mig och min syster. Hon hade tidvis tre, fyra jobb samtidigt för att vi skulle ha det så bra som möjligt. Vår far dog två månader innan änkepensionen infördes och hon hade det mycket tufft rent ekonomiskt. Trots det var det självklart att min syster skulle gå i realskolan och sedermera gymnasiet. Lika självklart var det att jag skulle gå grundskola och gymnasiet. Och!? Det frågar du dig nu. Vad är det med det då? Jo, skolböckerna var inte gratis. Eleverna var själva tvungna att köpa in den litteratur som behövdes. Och det kostade inte lite pengar.

Vi väste upp i det som i ett bostadsområde som ”borgarbarnen” inte fick åka till. Det kunde vara farligt. Det var en stadsdel där bildning inte stod högst på agendan. Men det gick bra för oss, för mig och min syster och många av mina kamrater på gården. En orsak var att vi gick i bra skolor, med pedagoger som kunde koncentrera sig på att vara just det. Det fanns material och framför allt det fanns en politiskt vilja att så många som möjligt skulle få så bra bildning som möjligt. Tack för det!

Idag är jag morfar. Det är otroligt spännande och intressant att följa mitt barnbarns utveckling. Hon har just börjat på dagis så det är länge innan hon börjar skolan. När jag tänker på det blir jag både glad och rädd. Glad för att det är så mycket dåligt i dagens skola så det måste ske en upprustning på alla plan innan hon börjar. Det kan ju inte bli mycket sämre. Rädd för att jag det kanske inte blir någon förändring.

Vi går mer och mer mot det segregerade samhället och det är vårt eget fel. Solidaritet är ett vackert ord att säga och än vackrare är det om det omsätts i praktik. Men det ordets betydelse försvann i och med friskolereformen. Nu är det upp till föräldrarna att se till att deras barn får så bra utbildning som möjligt. Samhället tar inte längre ansvar för att de som växer upp idag får en jämnställd utbidlning v hög kvalitet. De kommunala skolorna utarmas på resurser, lärarna är inte längre lärare, de är allting annat som administratörer, kuratorer, vaktmästare, städare förutom att de ska vara engagerade pedagoger som hjälper barn och ungdomar att växa. Många kommunala skolor förfaller eftersom det inte finns resurser att renovera. Arbetsmiljön är på många håll så dålig att ni som inte vet hur dåligt det är ska vara glad.

Kontentan av det blir att jag som är oändligt tacksam för den kommunala skola jag fick gå i inte vet om jag anser att mitt barnbarn ska gå i en sådan skola. Jag är väl medveten om att det finns friskolor som har bättre förutsättningar, verkar i bättre lokaler och har möjligheten att använda sig av speciella pedagogiska inriktningar som kan vara positiva för henne.

Den insikten är olycklig eftersom det innebär att även jag blir en förespråkare för friskolereformen. Mitt samhälleligt solidariska perspektiv har förskjutits. Om vi blir fler som tyst accepterar nedrustningen av den kommunala skolan då stämmer det alldeles för väl.

För en gångs skull har Expressen rätt ”Den svenska friskolereformen leder till ökad segregation” och vi som inte reagerar hjälper till att skapa det nya klassamhället.

 

Vem bryr sig?

En ny påve! Luleå Hockey vinner mot Frölunda! Carl Philip är beredd att avstå arv! Så mycket tjänar banken på ditt lån! Men. Vem bryr sig? Varför ska vi bry oss. Och. När ska vi hinna bry oss? På vilket sätt får jag det bättre av att bry mig? Näh, lägg ner sånt tjafs.

Så är det lätt att tänka, jag gör det regelbundet och känner mig uppgiven. Det jag tänker, tycker och vill kan väl inte intressera någon annan. Samtidigt inser jag hur knäppt det är att tänka så för då händer ju ingenting. Då var ju t.o.m. den tanken förspilld tid. Det negativa hjulet går igång än en gång.

Precis så tänkte jag alldeles nyss. Då klingade det till i burken och någon hade skickat ett meddelande till mig på Facebook. Denne hen ville tacka för att jag brytt mig! Vi hade träffats på en föreläsning och hen hade tagit till sig av mitt budskap. Wow! Tack!

I den stunden förändrades mitt humör. Jag kändes hur jag blev stolt. Kroppens hållning stärktes och jag blev nästan två meter igen. Min mun fick ett fånigt litet leende på läpparna. Det var någon som brydde sig om mig även fast vi inte känner varandra.

Och det är därför jag ska bry mig om den nya påven, att Luleå Hockey vinner, att Madde får Carl Philips villa och sura till över att banken tjänar på mitt bolån. Men jag ska inte sitta i min ensamhet och bry mig. För de bryr sig ingen annan om. Näh! Ut och tyck till. Ta en kopp kaffe med vänner och bekanta, gör aktiva försöka att lära känna nya människor och tyck till. För det är det som är det stora med ditt tyckande. Den du talar med kanske tycker något annat och då kan ni ju börja tala om saken.

Speedating av olika slag är inne i företagsvärlden just nu. Löjligt men sant och det är faktiskt riktigt
viktigt. För det olyckliga är att det är många som tycker att det är obehagligt att mingla med andra. I mina föreläsningar tar jag alltid upp vikten av att våga ta kontakt och visa intresse för de människor man möter. Naturligtvis får jag nickande lyssnare som håller med. Men vad tror ni att händer på rasten, vid lunchen eller pilsnern före middagen? Tror ni att de som höll med då passar på att sätta sig med någon som de inte känner mycket, mycket väl. Ja, då tror ni fel. Det är alldeles för många som inte vågar lämna sin trygghetszon och upptäcka att det finns nya människor att möta och ny insikter att ta till sig.

Förra året var jag ordförande för Företagarna i Eskilstuna. Vi hade regelbundna träffar för våra medlemmar. Syftet var naturligtvis att genom att lära känna varandra skapa nya kontakter och eventuellt nya affärer. Kamraterna i styrelsen uppmanades att inte sitta och tala med varandra utan med våra ”gäster”. Tror du att alla gjorde det så tror du fel. Och om du nu tror att jag fick kritik för att de bara satt och talade med varandra tror du rätt. Varför gjorde styrelsekamraterna på det sättet? Mitt svar är rädsla! Det kostar på att ta kontakt och får man då tag på någon som också gärna undviker att ta kontakt så märks det ju inte, eller ….?

Min vän ”mingelkungen, koordinatorn och moderatorn” Eric Ericsson har sammanställt en checklista hur man ska tänka på när det ska minglas. (Vill du ha en kopia, så fixar jag det). Den sista punkten han tar upp är ”Kontrollera och gör dig synlig. Kolla av att du inte har missat någon du verkligen ville träffa vid denna mingelträff. Gör dig spelbar och synlig, stå inte i passningsskuggan.

När du får kontakt, bjud på ett leende och du får ett leende tillbaks. Tyck till om banker, kungahus och det härliga i att Luleå Hockey vinner SM-guld. Det är både lätt och rätt att bry sig.

Förbannade hosta, nu är det dags för champagne!

Det räcker nu! Det skräller i hörselgången, det tjocknar i halsen så att man inte får luft och man känner sig allmänt dassig. Allt är influensans fel. Jodå, det hade säkert gått att vaccinera, men hur många vågar göra det nuförtiden? Vad jag tänker på idag då? Europas ekonomi naturligtvis som har stora likheter med den förkylning som får mig att vilja ligga kvar i sängen.

Det är synd om mig! Det är synd om många av oss. Vi är många som är drabbade, vi är både sjuka och friska som är drabbade av den ekonomiska influensan som härjar i många av Medelhavsländerna. Än har det inte gått lika långt som i Spanien där mer än var fjärde person går arbetslös. Än klarar vi oss mycket bättre än de som bor i Grekland. För än så länge har vi det ganska bra!

Orsaken till att det går så bra för oss i Sverige är att vi dricker mycket champagne! Vi är storkonsumenter på mousserande vin och det gör att vi lyckats hålla den svåra konjunkturen stången. Eller något mer korrekt uttryckt. Vår konsumtion av kläder och prylar är så hög att den motverkar det som sker i det övriga Europa.

Men det är synd om mig! Jag är ju förkyld. Rent förbannat förkyld. Host, host, host, host är de oftast förekommande ljuden från min strupe. Och det beror på min fru som smittat mig, som i sin tur blivit smittad av vår dotter, som i sin tur blivit smittad av mig. Vi har fastnat i en form av limbo. När den ene mår bra så mår den andra sämre. Och! När den förste frisknar till så blir den andre sjuk på nytt och så går det runt en gång till. Man lessnar till slut och fastnar framför TV:n med en pläd runt kroppen istället för att dricka en flaska champagne.

Tyskland är på väg att tillfriskna och vägen ur den ekonomiska krisen är densamma som i Sverige förutom att de där dricker Sekt. De konsumerar och tror på framtiden och eftersom den kommer att bli ljus går det att konsumera ännu mera. På så sätt skapar de det positiva hjulet. Men i Frankrike är det tvärtom. Där dricks det inte någon skumpa. Konsumtionen går ner och ingen tror på framtiden längre. I Grekland tillverkas det inte ens mousserande vin och de har ju inga pengar att importera för.

Det sägs ju att många sjukdomar kan lindras med en positiv psykosomatisk inställning. Tro att du är frisk och du blir friskare. Personligen tror jag enormt mycket på detta. Även när livet enbart består av ett ständigt hostande är det viktigt att försöka se framåt.

Till helgen ska jag bjuda på Champagne för att fira att familjen äntligen är frisk. Vi kommer att höja våra glas för våra franska vänner och säga skål! Vi vill tacka det franska folket för den goda drycken som ger ett så stort välmående. Men! Vårt välmående kommer att vara så mycket större eftersom vi genom att dricka just den flaskan är tvungna att köpa en ny. Vi gör en realpolitisk handling och räddar Frankrike från en ekonomisk kollaps.

Du som tycker synd om dig själv! Du som sitter där och bara hostar framför TV:n. Klä på dig, ta en promenad till närmaste Systembolag. Köp en flaska god skumpa. Kosta på dig något alldeles extra. Det har ju varit synd om dig så länge att du är värd att belöna dig själv.

Vi är många som kommer att tacka dig för din insats. Och du kommer att upptäcka att den där promenaden var riktigt skön och än mycket bättre blir det när du öppnar flaskan.

”Kinderägget” är skapat! Tre goda saker i ett. Du gör en insats för Europas ekonomi, du går en friskvårdande promenad och du får dricka ett gott vin. Skål!

 

Så lite som möjligt!

Ja, gärna får det vara lite för lite! Så där så att man vill uppleva lite mer! Va fan, är han gubbjsuk på kvinnodagen kanske Schymanninor nu tänker. Men! Nej, inte alls. Dagens fundering handlar om retorik och varför alltför många talare gör precis tvärtom. De talar så mycket som möjligt och upprepar sig så många gånger som möjligt. Det blir ganska trist.

För dig som ibland läser min blogg vet kanske att jag arbetar med just retorik och det är därför jag skriver detta inlägg. Det är ett underbart yrke jag har och är dagligen tacksam för att få utöva det. Genom mitt arbete lär jag känna många människor och att få hjälpa dem med sin personliga utveckling är stort för mig. Jag har arbetat i snart 26 år som föreläsare och kursgivare vilket i sin tur gjort att jag har en stor erfarenhet av att studera talare i olika situationer.

Det är inte alltid så kul. Ibland är det rent av pinsamt. Ibland blir jag förbannad och ofta suckar jag uppgivet. Varför ska man bry sig när talaren uppenbart inte brytt sig om att bry sig? Med vadå kanske du undrar? Ja, med att förbereda vad och varför de ska säga det de säger. De låter bara käften gå och eftersom de tänker samtidigt som de talar (även män har den förmågan) blir det ofta alldeles för mycket.¨

För mig är retorik ett hantverk, eller snarare ett verktyg som du skall använda på ett så smart sätt som möjligt. Min tes är när det gäller talets uppbyggnad är ”Aristoteles + Hollywood = Sant”. Det betyder att om du använder den metodik som Aristoteles sammanställde för 2 400 år sedan och som filmmakarna i Hollywood använder idag kommer du att lyckas. Om du dessutom är medveten om hur viktigt det är hu du framlägger dina ord finns det ingen lyssnare som inte vill lyssna. Det är ju enkelt som en plätt. Jag höll på att skriva ”skitenkelt” men det får man väl inte, eller?

Det är därför jag skriver. ”Så lite som möjligt”. De talare som tänkt igenom vad de ska säga och hur de ska nå ut med sitt budskap. De lyckas och de vet de när jag talar med dem. Ändock struntar de i det. De borde skämmas!

Varför ska det då vara ”Så lite som möjligt”? Jo, för det du vill att en lyssnare ska komma ihåg ska du se till att hon/ han/hen själv säger. Det innebär att du ska tala så lite så att lyssnaren ställer frågor. För det de har sagt, det kommer de ihåg. En sann rhetor/ talare undviker monologen och stimulerar dialogen.

MEN

Läs nu vad som faktiskt står i rubriken ”Så lite som möjligt”! Det innebär att det kan vara många ord. Gå ut på Youtube och lyssna till Hans Rosling. Han använder inte ett ord för mycket. Han är helt underbar att lyssna till även om det ofta är en ren monolog. Varför han lyckas ska jag skriva mer om nästa gång.

Idioter finns det gott om!

Nej, jag menade naturligtvis inte dig. Det är de andra, de som inte förstår, de som inte bryr sig och de som tror att de är de enda människorna på planeten. Eller något tydligare formulerat de som på gångbanan med syftet att gå över en trafikerad väg. Det är de som skrämmer mig och får mig att använda invektiv som inte bör användas i en blogg av detta slag.

Men det går inte att komma ifrån. Idioter finns det gott om i trafiken och eftersom det finns idioter som kör bil likväl som de som promenerar är det dags att göra om och göra rätt. Ta bort zebralagen, den fungerar ju inte allt på det sätt som det var tänkt. Det som i lagtexten handlar om ömsesidig respekt dock med förtur för fotgängaren fungerar ju inte. Det finns alltför många som inte läst, förstått och aldrig brytt sig om följande

3 § Gående ska korsa en kör- eller cykelbana på ett övergångsställe. Om det inte finns något övergångsställe i närheten, ska gående i stället korsa kör- eller cykelbanan tvärs över denna och helst vid en vägkorsning. Kör- eller cykelbanan ska korsas utan onödigt dröjsmål.

4 § Gående som ska gå ut på ett övergångsställe ska ta hänsyn till avståndet till och hastigheten hos de fordon som närmar sig övergångsstället. Utanför ett övergångsställe får gående korsa vägen endast om det kan ske utan fara eller olägenhet för trafiken.

1 500 kg plåt är mer än 80 kilo människa. Det förstår alla till och med Claes Tingvall som såg till att lagen kom till. År 2002 uttalar han sig på följande sätt i SvD ” Vi var väldigt oroliga att dödsolyckorna skulle öka, men vi ville ändå genomföra lagändringen för att ändra maktbalansen i trafiken och ge gående större rättigheter”. Och det skrämmer mig ännu mer. Det måste ju betyda att Trafiksäkerhetsverket räknade med fler skadade och döda!!!!!!!!! Huvva!

Igår körde jag förbi Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Där finns det mycket gott om övergångsställ. Sikten var god och jag höll låg fart. Det var tur för precis mellan två övergångställ på ca 80 m. avstånd från varandra sprang en ung kvinna ut i körbanan. Det fanns absolut inget i hennes kroppsspråk som indikerade att hon eventuellt skulle gå över vägen. Men det gjorde hon och mina bromsar fungerade lyckligtvis. Imorse körde jag samma väg och vid samma plats såg jag hur ett gäng ungdomar (de skulle till en närbelägen skola) gjorde exakt samma sak och bilarna tvärnitade igen. Dessvärre går det att hitta hur många exempel på detta dagligen och stundligen så varför bry sig?

Ja, varför? Men tänk efter nu. Det må vara ett sysifoniskt tänkande att öda kraft på något som ändå aldrig kommer att förändras. Den åsikten förstår jag. Men det är läbbigt att tänka på konsekvenserna och därför måste jag bara få skriva av mig.

Zebralagen är klokt tänkt men eftersom det finns så många idioter därute så vore det mycket klokare att slopa den. Snälla Claes Tingvall, se till att det görs. då blir det ännu färre som dör i trafiken.”