Archive | november 2014

Utan drömmar dör man!

”Utan drömmar dör man” säger tonåringen. Pappan svarar med orden ”Mina drömmar köper jag”. Två repliker från en scen av Ulf Nilsson från Gällivare. Det är utgångspunkten för dagens fundering. Lägg sedan till en väns tankar, som liksom jag försörjer sig som föreläsare. Hen skriver just nu på en ny föreläsning och har lagt ut en fråga på sociala medier. ”Vad är mod”?

Karin Boyes ord ”Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle våren annars tveka” sammanfattar min syn på mod. ”Just do it” säger Nike och jag håller med. Det finns många eleganta sätt att ta sig ned i en swimmingpool. En del dyker graciöst i, andra går lugnt nerför trappan/stegen. Medan andra är som jag! De står där och tvekar, stoppar ner yttre ändan av en tå, velar för att sedan strunta i det. Ja, alltså det där var en sanning med modifikation. Nuförtiden har jag insett att jag är en riktig badkruka. Jag är medveten om att när jag väl är i vattnet är det svårt att få upp mig därifrån. Detta tillsammans med det för en del av er så välkända ”Lulesteget” gör att jag istället för att tveka går fram till bassängkanten, tar ett steg ut i luften och hamnar ofelbart med ett plask i vattnet. Härligt!

Men ”utan drömmar dör man” skulle ju det här handla om. Och det gör ju just det. Genom att medvetet sätta upp ett mål och göra något åt det uppnår ju jag detsamma i den stund jag hamnar i poolen. En av mina föreläsningar handlar om mental träning. Den brukar jag inleda med att säga ”jag är en man som förverkligar drömmar”. Det låter stöddigt men det är sant! Jag har förverkligat många drömmar i mitt liv genom att våga tro att jag kan förverkliga dem. En av de viktigaste var drömmen om att träffa en kvinna som ville leva tillsammans med mig. Den är förverkligad och vi har dessutom – som extra bonus – fått två flickor. En annan var drömmen om att få skriva en bok om retorik. Det har blivit två böcker + artiklar och blogg som resultat av den. En tredje var drömmen om  ”Retorik i Toscana”! Sedan 1999 har det blivit 42 kurser i Montecatini Terme, och redan nu är en kurs i maj nästa år fullbokad.

Hur har jag då lyckats? Är det för att jag är så jävla duktig och perfekt på alla sätt? Knappast! Det handlar om svett och sedan ännu mera svett. Det handlar om att medvetet styra undan negativa tankar och det handlar om att sätta upp ett mål.

Som vuxen – snart pensionsmässig – är det min plikt att försöka ge ungdomar mod att tro på sig själva och våga ta steget ut i det okända. Igår träffade jag en gammal elev som börjat jobba med något hen inte riktigt trivdes med. Det handlar om pengar blev svaret på den uppenbara frågan varför hen stannade kvar!

Det är många som resonerar som min gamla elev och jag både förstår hen och blir lite besviken. ”Mina drömmar köper jag”! Är det så vi egentligen vill ha det?

Lyckligtvis har jag fortfarande drömmar kvar att förverkliga. De går inte att köpa, men de går att förverkliga med svett. Det är jag glad för eftersom ”utan drömmar dör man”!

 

Hundägare är smartare!

Ja, det är bara så, vi är smartare än de flesta och just därför mår vi så mycket bättre! Om det handlar dagens fundering.

Det är tre grader varmt. Det är en mörk novemberdag. Solen har inte synts till på ett par veckor. Det regnar, men ändå inte, dropparna står som en vägg du går in i. Du vill inte gå ut, du bävar för fukten, du bävar för kylan, men du gör det och du trivs med att göra det. I den stunden ger du dig själv ett bättre liv.

Det är så vi hundägare har det. Ingen av oss vill ens tänka på de tusentals kronor som vi satsar på att stressa hem på luncher, ställa in resor för att hunden blivit sjuk eller att ge dem den svindyra hundmat som veterinären rekommenderar. Vi blundar och betalar. För vi gör det av kärlek.

Nu reagerar du icke hundägare säkert och ställer frågan: – Hur dum får man vara? Frågan är naturligtvis relevant och svaret likaså: – Den som sa det, han var det! Det är du käre vän som är den dummare. Därav rubriken till dagens blogg.

Låt oss börja från början. ”Alla” vet att det är nyttigt med motion. Det finns många olika typer av motion men forskningen är överens om att motion utomhus ger mer både psykiskt och fysiskt. För att må gott är det viktigt att motionsaktiviteten sker regelbundet. Lågfrekvent vardagsmotion som promenader ger mer ett mycket gott resultat. Det vet ju ”alla”, och ”alla” som vet det känner också till att en hund behöver rastas 3 –  4 gånger om dagen. Varav minst en av dessa bör vara en längre promenad på 20 – 40 minuter. Vi som är hundägare, vi vet det och vi gör det istället för att gnälla. Vi får den där så viktiga vardagsmotionen på köpet. Det innebär att vi på detta sätt påvisat det första argumentet varför vi hundägare är smartare.

Det andra argumentet är den psykiska vilan som vi genom våra vandringar ger oss tillfälle till. En promenad på lunchen med hunden ger vila från jobbet. Det ger tillfälle till att tänka efter och resonera med sig själv en liten stund. Är det en svår fråga går det alltid bra att fråga vår fyrbente vän. De förstår precis din problematik och ger dig det svar du behöver. Den tid för vila och tillfälle till eftertanke som en hundpromenad ger oss gör att vi blir smartare än andra.

Ensamhet, övergivenhet och alienation är snudd på en folksjukdom i dagens samhälle. Tyvärr är det en sanning som vi alla bör göra någonting åt. Vi talar gärna om det solidariska samhället där vi både har tid och lust att se och umgås med varandra. Ett sätt att få gamla människor på äldreboenden att må bättre är att de får besök av hundar. Vi som har en fyrbent krabat hemma har inte det behovet. Vi har det som sagt hemma och vi vet och vi njuter av den kärlek en hund kan ge. Visst kan även vi känna oss ensamma och lätt övergivna ibland. Den mänskliga kontakten kan faktiskt inte en hund ge men den kan ge som mycket som kompenserar det. Låt oss kalla det kärlek, tillgivenhet och trofasthet. Med en hund som livskamrat är man alltid två. Medvetenheten om detta gjorde att vi öppnade plånboken och köpte en hund. Med denna handling bevisade vi att det finns en sanning i att kärlek kan köpas för pengar och att vi hundägare är smartare än andra.

Jag har nu bevisat min tes om hundägarnas förträfflighet. Samtidigt har regndroppar börjat slå mot vårt fönster, trädens grenar har börjat röra sig oroväckande snabbt, temperaturen är nu + 2 grader. Regnet slår allt hårdare mot fönstret och en storm är tydligen på väg. Ingen vettig människa ger sig ut i sån här väder. Ja, inte vi hundägare i alla fall. Vi har ju lärt oss att studera väderkartor och sett till att vi hunnit med det vi bör hinna med innan ovädret kom. Dessutom har vi ju alltid – för årstiden – ändamålsenliga kläder på oss. Så ännu en höststorm är inget vi bryr oss om. Vi går ju ut på en promenad med vår bästa vän. Det är ju det som räknas.

Tron på företagare förbättrar Eskilstuna!

Häromdagen satt jag och talade med en entreprenör som kände sig brydd och bekymrad över det här som med ett enkelt ord kan sammanfattas med ”företagsklimat”. Hen är en person som efter att i många år arbetat med projekt runt om i landet bestämt att just Eskilstuna är en ort som hen vill satsa på. Vi har ju det mesta och allt är ju riktigt bra. Vi har en infrastruktur som de flesta städer bara kan drömma om. Vi har god tillgång till arbetskraft. Vi har Mälardalens Högskola. Ja, Eskilstuna har ju egentligen allt. Varför var hen då så brydd?

Som f.d. ordförande i Företagarna och egen företagare med Sverige som arbetsplats förstod jag honom. Det var inte första gången jag resonerade med någon om varför det ska vara så trögt att driva ett företag i Eskilstuna. Och det man alltid kommer tillbaka till är ordet ”företagsklimat”. Hemkommen från vårt möte funderade jag vidare på detta och satte mig vid datorn. Fanns/ finns det någon grund i att många entreprenörer upplever det som problematiskt att vara företagare i Eskilstuna.

Svenskt Näringsliv gör fortlöpande studier på ”företagsklimatet” i våra kommuner runt om i landet. Tyvärr ligger Eskilstuna på plats 180 av 290 kommuner. Det innebär att det verkar finnas fog för att det skulle kunna vara bättre. Men för att spalta upp det kollade jag;

Ajdå! Det verkar vara tungt att vara företagare i stan. Men hur ser det då ut i andra städer? Jag tänkte efter och kom fram till att Norrköping och Eskilstuna är ”arbetarstäder” och kollade även företagsklimatet där. Och där var det ännu sämre. Den kommunen ligger på plats 189 och har följande resultat.

Oj då! Tur att man inte försöker verka som företagare där var min första reaktion. Sedan försökte jag komma på ytterligare en ”arbetarstad”. Det blev min hemstad Luleå och det visade sig vara betydligt mycket positivare läsning. Den ligger på plats 85.

Och det är här vi kommer fram till konklusionen av denna fundering. Tron på företagare/ företagande växer och utvecklar städer. Det är vår uppfattning om varandra som till stor del styr våra handlingar även i näringslivet. Visst! Det finns mycket att klaga på i Eskilstuna – det gör även jag – men vi måste tillsammans skapa en ny anda i stan. Om vi alla börjar uppskatta de entreprenörer som satsar tid, svett och pengar på att utveckla Eskilstuna skulle vi alla få det bättre. Vår attityd till företagande skulle på sikt kunna innebära en sänkt kommunal skatt. Bara det är ett argument så gott som något.

För vilken av städerna har fått Facebook att bygga stora anläggningar och har den lägsta arbetslösheten tror du? Svaret inser du! Låt oss göra något åt saken! Tro på företagarna i Eskilstuna och du tror på framtiden!