Kan en man lära kvinnor att tala?

Om du anser att svaret är Ja tycker jag att du ska läsa vidare. Om svaret är Nej tycker jag att du ska fundera på varför du tycker så och läsa vidare. För det är retorik dagens fundering handlar om…

Källa: Kan en man lära kvinnor att tala?

Retorikens ABC – bokstaven N

Är du nervös när du ska hålla tal? Bra! Grattis, då kommer du att lyckas! Med dessa två meningar har jag på ett enkelt sätt sammanfattat budskapet i dagens fundering. Du behöver alltså inte läsa mer om du håller med mig.

Men! Om du har en annan uppfattning eller tror dig ha missförstått vad jag eventuellt kan mena bör du läsa meningarna en gång till. Min åsikt är att det är primärt och nyttigt att vara nervös. Det finns nämligen så mycket positivt med att vara nervös att man med fog kan tala om den positiva nervositeten som det gäller att bejaka och samtidigt bevaka så att den inte övergår i en förödande negativ nervositet.

Som teaterpedagog och regissör har jag i huvudsak arbetat med amatörer på olika nivåer. I 45 år har jag gjort uppsättningar av olika slag. Det har varit barnteater, politisk pamflett-teater, klassiker som Shakespeare och Brecht blandat med ett tiotal musicaler av olika slag. Skådespelarna har varit barn, nybörjare, halvprofessionella och ärrade proffs med olika erfarenheter av att uppträda inför publik. Inför varje premiär brukar jag tala om vikten av att vara nervös och sedan lära sig att omvandla den nervositeten till något positivt och utvecklande.

Den första frågan jag ställer till dem är: – Är du nervös? Svaret är givet och då kommer påståendet: – Den som inte är nervös bryr sig inte heller om resultatet, därför ska du vara glad för att du är nervös. Det betyder att du bryr dig.

Ta kontroll över din nervositet. Genom ditt agerande och mod kan du utveckla dig själv. Genom att du inte låter reptilhjärnan ta kontroll över ditt agerande ger du dig chansen att lyckas. Genom att våga ger du dig chansen att uppleva en stark lyckokänsla. Det fantastiska är att det är du och ingen annan som gett dig den upplevelsen.

Inställningen ”jag visste att jag en dag skulle klara det” är något som alltid återkommer i intervjuer med människor som lyckats. De har trott på sin vision och de har aldrig tvivlat.  På så sätt har de tillåtit sig själva att lyckas. Du kan göra det genom att inte tvivla och tro på din förmåga.

 

Jag tror att tron på egna gränser stoppar oss

innan vi nått skogens bryn.

 

Jag tror att vi kan nå över trädens toppar

om vi bara har siktet ställt mot skyn.

 

Jag tror att denna utsaga är sann

och kanske den din vishet kan föröka

 

För det är otroligt vad man inte kan

när man med avsikt inte vill försöka.

 

  • Piet Hain

 

Att stå upp och tala är något som nästan alla känner en viss skräck inför. Det är helt naturligt eftersom man då lämnar tryggheten i flocken och ska bli den som alla betraktar. Det är också ett av de bästa sätten att få bekräftelse på att man syns och finns. Alla vill vi bli älskade och sedda. De som finner en lustkänsla i att uppträda inför andra är de som lyckats. De har fått uppleva den stimulans man får av andra människor är intresserade ger självkänslan en kick.

 

För det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Med en medveten mental träning kan alla lära sig att bejaka det härliga i att uppträda och att utsätta sig för den mentala kick det innebär. Det gäller att lämna sin ”bekvämlighetszon” och vågar ge sig hän ut i det okända. Vi behöver alla bekräftelsen på att vi finns. När vi vågar visa oss för andra blir det verkligt. Vi står där och de lyssnar till oss. Med blossande kinder går vi tillbaka till verkligheten och känner en skräckblandad förtjusning över att ha vågat!

 

Att lyckas när man sätter sig över sin rädsla inför att hålla ett tal eller göra ett uppträdande är ett säkert sätt att önska få göra det en gång till. Det är precis samma effekt som de som hoppar bungyjump får när de kastar sig utför stupet. Båda är nervösa och laddade. Det kan kännas som att slunga sig ut i rymden men båda gör det med vetskapen om att någonstans långt därnere finns det som stoppar upp. Det som sätter struktur på upplevelsen och låter alla uppleva det lyckade slutet.

 

Det blir en landning tillbaka i verkligheten, men det var en utflykt som gav en positiv adrenalinkick. Resultatet blir att den som en gång har hoppat i i fria luften gör det gärna igen. Samma sak är det med de som funnit glädjen i att uppträda inför andra. De vet att om de är väl förberedda kommer de att lyckas och då mår de bra. De mår bra för att de fått ge något till andra.

 

Jacob Niclas Westin heter en ung akrobat som beskriver detta med att uppträda: – ”Det är mitt sätt att visa glädje, lycka , extas, levnadskraft, total kontroll …. på en papperskant. en sekund i alltihop som är fullkomligt tidlös, en känsla, ett andetag. Bara att vara! Just den där sekunden är precis som ett litet hål och när det uppstår stannar allt. Målet för mig är att kunna ge bort detta till andra människor. Det där lilla hålet är min energi som är som ett helt kärnkraftverk. Den vill jag dela med mig av och låta människorna bli ett med mig, få dem att glömma bort precis allt annat för en stund”.

 

Rent fysiologiskt är det positivt att vara nervös. När reptilhjärnan förstår att du ska vara med om något den inte har varit med om så många gånger tidigare och som kan uppfattas som skrämmande drar den igång hela kroppen. Den ökar pulsen och andningen, ökar intaget av syre, den skickar ut adrenalin i kroppen, aktiverar musklerna och gör kroppen beredd på att vara så väl fungerande som möjligt när det är dags. Va bra! Det är ju precis vad det handlar om. Reptilhjärnan gör kroppen och knoppen beredd på att fungera så bra som möjligt. Bejaka det!

 

Lär dig sedan att styra undan nervositeten med en medveten handling. Lär dig att ta kontroll över reptilen och tänk med hjärnbarken istället. Medvetandegör dig själv om att du är väl förberedd, att du vet vad som ska ske och inse att du gett dig själv chansen att lyckas genom att vara väl förberedd. Det kan du göra genom att använda affirmationer eller att göra som Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. De hade båda en ritual som de gjorde inför starten. Ingemar ventilerade sina glasögon och slog ihop stavarna, Carolina klappade sig i ansiktet och på låren. Det var deras trigger och den fungerade för dem. Jag har en lite annorlunda variant som jag gör på scenen inför en föreläsning. Tänk dig Jesusstatyn i Rio de Janerio, se hur den står där och sträcker ut händerna. Det gör jag också samtidigt som jag ibland högt och ibland för mig själv säger: – Vad jag är bra, som följs av ett Kanske.

 

För mig fungerar det och för Ingemar och Carolina fungerade det uppenbart. De hade lärt sig vikten av mental träning, de insåg vikten av att våga vara nervös och de förmådde att göra något positivt av det. Gör det du också!

 

Nästa gång du ska ställa dig på en scen och hålla ett anförande ska du vara glad att du var positivt nervös ögonblicken innan du gjorde entré. Ge dig chansen att lyckas och tänk på min personliga tolkning av Piet Heins ord.

 

Det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Lycka till och Tack för att du läst så här långt

Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Olof Palme, Al Gore och Donald Trump!

Ett annat sätt att formulera dagens fundering är annars att skriva Torbjörn Fälldin, George W Bush och Hilary Clinton. Ett tredje sätt är att påpeka faran med att vara överlägsen till både sätt och ord i en politisk debatt.

”Torka bort flinet från ansiktet på den där människan och hon får fler röster” är ett citat från en bekant som hade tittat på den första debatten mellan Hilary Clinton och Donald Trump. Han – ja, det var en han – hade retat upp sig på hur Hilary hade nyttjat härskartekniken det nedlåtande leendet när Donald hade argumenterat för sin sak. Och! Efter att ha tittat på delar av debatten måste jag ge honom rätt. Hilary Clinton förde sig på ett sådant sätt gentemot Donald Trump att jag förstår att min vän reagerade negativt på henne. Det var inte så mycket orden som förmedlades utan hela hennes uppträdande som störde vad hon faktiskt sade.

Olof Palme gjorde bort sig på samma sätt gentemot Torbjörn Fälldin. Hans Lindblad beskriver det så här ” Valet 1976 som ledde till maktskiftet fick en extra social dimension genom de två huvudaktörerna. Mot den kroppsarbetande norrländske bonden Thorbjörn Fälldin stod den akademiskt utbildade Olof Palme ur konservativ överklassmiljö. Många menar att valet till stor del avgjordes genom en debatt mellan de två. Palme var aggressiv, hånfull och spelade ut mängder av debattknep. Han vann överlägset tyckte nog partivänner i lokalen, men vid TV-apparater landet runt hamnade sympatierna hos den sävligare och eftertänksamme Fälldin.

Det var den skicklige överklassonen Olof Palme mot bonden som mest av allt längtade hem till fåren Torbjörn Fälldin. Resultatet liknar Hilary Clinton och Donald Trumps första debatt. Hilary vann – enligt sina anhängare – den första ronden men förlorade stort när det gällde att vara förtroendeingivande. I den andra debatten 1976 ändrade Palme sin taktik och försökte vara mer av den enkla människan, en representant för folket. Resultatet var lika misslyckat och Socialdemokraterna förlorade valet.

Al Gore! Vilken man och vilken perfekt kandidat till att bli USAs nästa president tänkte säkert det demokratiska partiet inför presidentvalet år 2000. Det räcker långt att bara läsa igenom Al Gores biografi för att inse att han var en perfekt kandidat. Han föddes in i den politiska överklassen i Washington (pappa var senator). Gore gick på pojkskolan St. Albans School in Washington, D.C.  en ansedd skola vars elever senare ofta antogs till Ivi League -universitet. Han var kapten över fotbollslaget, kastade diskus , spelade basket och läste konst och statsvetenskap. Han sökte bara till ett college, Harvard, och antogs naturligtvis. Karriären gick vidare och inför valet år 2000 hade han hunnit med att vara vicepresident i USA. Ingenting kunde gå fel!

I presidentvalet skulle han möta George W Bush. Det kunde ju bara gå på ett sätt och det gjorde det naturligtvis inte. Varför? Ja, min uppfattning är att även han förlorade många väljare genom sitt sätt att uppträda i TV-debatter. Ni förstår säkert vad jag menar om ni tittar på https://www.youtube.com/watch?v=E086GjZmZkY. Hans suckande och överlägsna kroppsspråk är det man minns efter det.

Vem var då Geroge W Bush! Han var till en början känd som presidentsonen med det tvivelaktiga ryktet, mannen med alkoholbesvär, som hankat sig igenom utbildningar och jobb tack vare att han var presidentens son. Han hävdade själv att han var en man av Texas och det var den bilden som förmedlades när han började sin politiska karriär. Den började som Guvernör i Texas där han politiska beskrev sig som medkännande konservativ och lovade att sänka skatterna, förbättra skolan och sjukförsäkringssystemet, samt betonade att han ville bedriva en politik som tänkte på de svaga i samhället. Bush menade också att det var tid för USA att minska sina militära åtaganden utomlands.

Se gärna likheter med hur Torbjörn Fälldin framställdes av Centerpartiet. Han var bonden som kände plikten att göra något för landet Sverige fastän han mest av allt ville vara hemma på ägorna i Ångermanland. Än en gång var det den ”enkla mannen” som vann mot etablissemangets kandidat.

Vilket leder oss fram till konklusionen av dagens fundering. Det blir två saker som jag tycker är intressanta. Den ena är faran i att vara nedlåtande och överlägsen i en politisk debatt och den andra är att om jag nu har rätt i mina tankar så inser vi alla vem som kommer att vinna valet och bli USAs näste president.

Retorikens ABC – bokstaven M

Varför minns du det ena och absolut inte det andra? Dagens fundering kring det här med varför det ibland kan vara så svårt att komma ihåg vad någon talat om. Ur en strikt retorisk synvinkel vill jag påstå att det är absolut inte ditt fel utan problemet ligger hos den du lyssnar till.

Den klassiska retoriken använder gärna latinska uttryck för att uttrycka något speciellt. Det är vare sig märkligt eller ovanligt. Jag själv tänker gärna i de klassiska uttrycken men använder dem inte så gärna i offentliga föreläsningar eftersom de ibland kan skapa en negativ distans mellan mig som talar och de som lyssnar. Ett av dess ord är memoria.

Jag ser mig främst som en praktisk retoriker och har min teoretiska skolning i teaterns dramaturgi (vetenskapen om hur man berättar en historia). Det tillsammans med kunskapen om hur man på bästa sätt agerar på en scen har gjort att jag kunnat livnära mig som resande föreläsare och författare i ämnet sedan 1987. För mig är retorik ett hantverk vi alla kan lära oss och må gott av att göra det.

Och det är här ordet memoria kommer in. I den mer akademiska delen av retoriken tas det upp som att det är av största vikt att talaren är väl förberedd så att de vet och kommer ihåg vad de ska säga. Självklart tycker jag och blir lätt upprörd. Det är väl ett grundkrav att en talare ska veta vad de ska tala om. För mig är memoria så mycket mer!

Vad vill du att talaren ska komma ihåg när du är klar? Det är den frågeställningen alla som ska framföra ett budskap ska tänka på. Nästa tanke bör då vara. Hur ska/ kan jag göra för att de ska komma ihåg just det jag vill att de ska komma ihåg.

Finns det då någon enkel genväg till lyssnarens hjärna och hjärta? Javisst, tänk på siffran tre! En triad sammanfattar och konkretiserar ditt budskap. Enligt tankar om hur mycket vi minns så kommer man lätt in på det tretalet. Låt oss låtsas att du får i uppgift att åka till närköpet och köpa lite livsmedel. Om det är tre saker tror jag nog att flera stycken av er säger: – Jaha och åker iväg. Chansen att du kommer ihåg är då stor, men om det är så mycket som fyra saker du ska komma ihåg blir det genast mycket svårare.

Fundera sedan på hur det kan komma sig att vi har slagord som Frihet – Jämlikhet – Broderskap, eller hur det kommer sig att kristendomen har det heliga tretalet Gud – Jesus – Den helige ande. Och nu kommer du säkert på fler saker i din närhet som de smarta kommunikatörerna använder triaden för att förstärka ditt budskap.

En klassisk schlager ska vara tre minuter, med tre verser, tre refränger och med en tonartshöjning på slutet. Varför? Och framför allt! Vad kan du som talare lära dig av detta.

Jo! Du ska hela tiden tänka på hur du ska hjälpa lyssnaren att komma ihåg ditt budskap. Det är rätt och riktigt att likt schlagern regelbundet lägga in små påminnelser (= läs refränger) och på slutet ta i lite extra (tonartshöjningen) när du för sista gången påminner om ditt budskap.

Naturligtvis ska du göra det på tre minuter. För om du tänker efter före du talar kommer du att inse att du hinner med mycket på den tiden. Och framför allt. Lyssnarna hinner inte lessna och ta fram sina mobiler.

Memoria är samma sak som visad respekt. Det är vi som lyssnar till dig värda. Och! Du är värd en positiv uppmärksamhet för att du visat att du minns att den viktigaste personen i ditt tal är var och en av oss som lyssnar till dig.

Den som förstår det förstår mycket om konsten att tala så att andra vill lyssna!

Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan om ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

 Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den, men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – bokstaven K

 

Om du någon gång vill reta en ”akademisk” retoriker ska du säga följande;

  • Kroppsspråket hos dig kommer dina lyssnare ihåg bättre än de ord som du har sagt. Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det!

Jodå, det finns många talare som är bra på att skriva manus och dessutom lyckas vara så skickliga att de med ett minimalt kroppsspråk förmår att förmedla sitt budskap på ett intressant och givande sätt. Det bör ju då indikera att det viktiga är inte kroppsspråket utan vad man säger. Och! Naturligtvis är det rätt. Det viktigaste är alltid vad man säger inte hur man säger det. Så då har jag väl fel då?

Nej och åter Nej! Det här är ett retoriskt alfabet och varje påstående kan ses som en rubrik vars syfte är att få dig att läsa vidare. Det är en löpsedel, en skrika, ett utrop och ett påkallande av uppmärksamhet. Så nu när du har läst så här långt kanske du vill veta varför jag påstår att kroppsspråket är centralt i alla former av kommunikation.

Som praktisk retoriker/ teaterpedagog/ regissör påpekar jag alltid att du ska vara medveten om hur du agerar och hur du använder din röst. Jag menar att kunskapen om hur du når ut med ditt budskap i mångt och mycket är medvetenheten om just detta.

Som grund för mitt påstående resonerar jag alltid utifrån följande påstående. Om vi utgår ifrån att upplevelsen är 100% så uppfattas det enligt följande

60% Anblicken (kroppsspråk och klädsel)

30% Rösten

10% Orden

Vid första anblicken kan det verka brutalt att endast 10 % av vad man uppfattar av en talare är orden. Att 30 % ska vara rösten är lättare att förstå för de flesta, men det här med att kroppsspråket ska vara så mycket som 60 % är svårt att förstå.

För att illustrera vad jag menar så spelar jag sedan upp två scener. Båda handlar om mötet med ”vårt barns lärare för första gången”. I scen No 1 är jag en lärare som har ett svagt, osäkert och nervöst kroppsspråk som talar med låg volym och alldeles för fort. I scen No 2 säger jag sedan exakt samma sak men nu tar jag plats i rummet, har en stolt hållning och ett öppet välkomnande kroppsspråk. Jag ler och talar med en hög och klar stämma.  Påståendet är med detta bevisat. Allt hänger ihop. När du som talare förstår vikten av att förstärka dina argument med ett stolt och öppet kroppsspråk som dessutom toppas med att du vågar använda din röst så att alla hör blir du en talare som beundras av  många andra.

Den sista meningen var tyvärr lite jobbig att skriva! För det är allt för många människor som inte vågar tro på sig själva och sin förmåga att tala så att andra vill lyssna. Det är ju så enkelt. Våga tro på dig själv. Inse att det är lika viktigt att repetera det manus du lagt ner tid på att skriva. Ställ dig framför spegeln och njut av att du vet att du kommer att vara väl förberedd när du sedan ska presentera ditt budskap.

Det är nämligen så att kroppsspråket påverkar både utåt och inåt. På samma sätt som att de som lyssnar till dig blir påverkade av hur du agerar så blir även du som talare det. Lars Lindberg som är en professionell toastmaster sa en gång vid en intervju följande

”Le, se glad ut! Var rak i ryggen. Ser det ut som om du har kontroll blir brudparet och gästerna trygga!”

Jag tycker det är ett genialt påstående. Våga agera att du kan det här och även du kommer att tro att du kan det. Så enkelt är det.

Till sist ska du få några tips som sammanfattar vad jag menar att du ska tänka på nästa gång du står upp och ska informera. Om det råkar vara några påståenden du inte riktigt förstår så får du gärna höra av dig. Det är faktiskt det jag hoppas att du gör.

Det retoriska kroppsspråket

– Dra i dig en 75:a och tänd ljuset inom dig

– Gör entré med stolt hållning.

– Stå still, håll tyst, andas.

– Ta Lulesteget och Le.

– Inled ditt anförande i klassisk talarsituation eller med händerna på ryggen.

– Rör dig gärna, men så lite som möjligt. Tänk på din 1:a position.

– Sträva efter att ha ett så öppet kroppsspråk som möjligt = Inga barriärer.

– Förstärk gärna ditt budskap med dina armar och händer.

– Njut!

 

Den retoriska rösten

– Våga tala högt och tydligt (det räcker inte med din ”vanliga” volym)

– Tala långsamt

– Pausera

– Modulera

 

Tack för att du läst så långt

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma