Retorikens ABC. Bokstaven D!
Bokstaven D
- Demosthenes var en grekisk vältalare redan 300 år före kr. Han övervann sina talsvårigheter genom att träna talteknik. Han utvecklade sin talarkonst genom att lära sig agera. Han lärde sig mod genom att våga tala. Han är ett föredöme för oss alla.
Tänk om fler förstod det Demosthenes förstod för så länge sedan. Allt för ofta blir jag besviken, frustrerad och faktiskt förbannad på hur många talare som inte inser/ bryr sig om hur de framför det de talar om. Det räcker inte med att ha suttit på sin kammare och tänkt igenom det de ska säga. För att vara säker på att lyckas bör du också repetera. Demosthenes insåg det efter att ha misslyckats ett antal gånger. Du behöver inte göra det. Det räcker att du läser igenom det här och låter dig inspireras av honom. (Du behöver inte gå lika långt som honom, det räcker att du förstår budskapet).
Följande stycke är hämtat från min bok Talaren – Talet – Lyssnaren på Bilda förlag.
Demosthenes – mannen med kiselstenarna
Demosthenes som räknas som den förste och den störste vältalare som vandrat på vår jord ansåg att det viktigaste i all talekeonst var ”förmedlandet.
När han första gången framträdde i folkförsamlingen var det en väl förberedd man som tog till orda. Hans tal var alltid skrivna på förhand ord för ord eftersom han inte trodde sig ha förmågan att extemporera, eller improvisera. Trots alla förberedelser gjorde Demosthenes ett hejdundrande fiasko, som följdes av många fler.
Men på samma sätt som att droppen utholkar stenen fortsatte han att oförtröttligt att utveckla sin talarkonst. Enligt legenden mötte han en skådespelande vän på väg hem efter ett av dessa fiaskon i folkförsamlingen. Demosthenes beklagade sig för sin kamrat som när han lyssnat klart bad att få lyssna till några strofer ur ett av drama av Sofokles. När Demosthenes därpå fick höra hur en tränad artist kunde läsa det stycke han nyss hackat fram insåg han ”Actio” – framförandets enorma betydelse.
Demosthenes var en fysiskt bräcklig man med svaga lungor: Han hade det svårt att göra sig hörd. Han led av spasmer, han stammade, hans artikulation var undermålig och han kunde överhuvudtaget inte säga bokstaven R. För att bli en talets mästare startade han sin träning. Kondition och lungkapacitet tränade han upp genom att springa runt i Aten. Eftersom staden är starkt kuperad blev han lätt andfådd. Då ställde han sig och deklamerade ett tal eller en dikt för att göra sig till herre över andhämtningen. Artikulationen och stamningen bearbetade han genom att tala med kiselstenar i munnen. Han tog tallektioner i konsten att säga R hos en dåtida logoped och filosof som hette Eubolides.
Det här låter väl både naturligt och positivt utvecklande. Ett gott föredöme för oss alla! Men Demosthenes gick längre, mycket längre. Han lät iordningställa en studio i en källarvåning där han fortsatte sin träning.
För att övervinna sina axelryckningar hängde han upp ett spjut som stack honom varje gång han ryckte till. Likt dagens dansare tränade han framför en spegel och på så sätt fick han bort sina spasmer. Det måste ha varit en remarkabel syn att se honom stå i sin källare, framför en spegel, med ett svärd hängande över sig och hålla tal. Men han var en märklig man och när det stormade gick han ned till Medelhavets strand. Där ställde han sig och tränade sig att överrösta den vrålande vinden och det stormande havet.
Så långt kan man både beundra och känna inspiration av Demosthenes strävanden. Personligen tycker jag nog att han gick lite väl långt när han aldrig talade med en människa utan att analysera samtalet efteråt.
Han bosatte sig i sin källare flera månader i sträck för att formulera och omformulera de samtal han haft. När han väl lämnade sitt krypin brukade han först raka av ena halvan av hår och skägg. Det gjorde han för att bättre bemästra sin blyghet.
Mycket kan sägas och tyckas om den fakirträning han utsatte sig för. Resultatet talar också för sig och än idag är hans insatser inom retoriken i hög grad aktuell.
retoriker 