Som så många andra är jag bekymrad över den politiska situation som råder i dagsläget. Frustration, besvikelse och uppgivenhet är adjektiv som beskriver våra tankar. Tyvärr tror jag att utvecklingen i riksdagen gjort så att jag tror att det blir svårt att få lika många väljare att gå till valurnorna i mars nästa år. Det är ett problem som alla partier bör räkna med och göra något åt. Mitt recept är naturligtvis, tänk på vad ni säger innan ni säger det!

Som den retoriker jag utger mig för att vara är det naturligt att då och då läsa litteratur i ämnet.  I morse hade ett litet häfte ramlat ut från sin plats i bokhyllan som om den ville säga: – läs mig! Och då gjorde jag det. Den lilla boken heter ”Konsten att få rätt” med undertiteln Handbok i talekonst. Den är skriven av Birger Bergh och den är synnerligen läsvärd. Jag slog upp sidan 45 och läste ”Att vinna åhörarnas välvilja” och det var följande uppmaning som fick mig att skriva denna fundering.

”Det enda jag minns från de få tillfällen jag har bevistat en svensk julotta – det måste ha varit på 1940-talet – är att prästen skällde som en bandhund på de församlade för att de inte gick i kyrkan oftare. Men det sista man ska göra om man är ute efter att övertyga, det är att klandra dem som ska övertygas. I särskilt hög grad gäller det så pass knepiga saker som religiösa övertygelser, men det här var inte alls ovanligt i äldre tiders svenska kommandokristendom.

Det är inte bara det att man ska avstå från klander och t.ex. irritation över att folk kommer för sent eller sitter och småpratar. Det jag säger ska vara så medryckande och framföras med sådan energi och publikkontakt att de glömmer att småprata. Framför allt får jag inte klanka på ett auditorium som förhoppningsvis ska ge mig rätt. Man bör tvärtom akta sig för att förstöra humöret på en sådan publik. Den ska istället smörjas och strykas medhårs på olika sätt, dock utan att det märks!”

Birger Bergh fortsätter sedan med ”Det kan låta förfärligt, men nu förbehåller det sig så att på just det sättet att människor – de flesta i varje fall – blir märkvärdigt glada och uppiggade så fort man säger något vänligt och uppskattande till dem”.

Kära politiker! Jag är en man som beundrar er för er vilja att försöka skapa ett bättre samhälle. Det är inte alltid som jag håller med er om era tankar och beslut, men min beundran finns där. Därför uppmanar jag er. Läs igenom Birger Berghs kloka ord och tänker efter före. Om ni tror att ni kan använda det han kallar ”kommandokristendom” = kommandopolitik är jag rädd att ni inte inser att det må möjligen ha fungerat i slutet av det förra årtusendet, men den tiden är förbi.

Det räcker inte med att ni är övertygade om att ni har rätt. Det är vi som bestämmer. Vill ni vinna valet? Tänk på hur ni adresserar oss som har mandat att välja de politiker vi vill ha.