Archive | april 2014

Kan en man lära kvinnor att tala?

mars 2012 + Montecatini 2012 286

Om du anser att svaret är Ja tycker jag att du ska läsa vidare. Om svaret är Nej tycker jag att du ska fundera på varför du tycker så och läsa vidare. För det är retorik dagens fundering handlar om.

Igår satt jag i solen på en uteservering och talade med en trevlig och inspirerande ung kvinna. Vi hade setts på en föreläsning om det personliga varumärket och eftersom hon hade haft mig som lärare på gymnasiet kände hon igen mig. Vi träffades igen ett par dagar senare för att tala om retorik och alldeles speciellt de kurser i retorik som jag varje år har nere i Montecatini Terme. Det är en av Toscanas härligaste städer att besöka och resultatet av kurserna därnere är mycket starka känslomässiga minnen för mig. De, plus böckerna jag skrivit, är nog det bästa som har hänt mig i mitt yrkesliv. Fyrtiotvå kurser har det blivit genom åren och det har varit stora grupper, små grupper och alltid blandade grupper.

Vi talade om vikten av att förstärka sitt budskap med sitt sätt att använda sitt kroppsspråk och hur olika det kan vara utifrån om man är man/ kvinna, lång/ kort och har en röst som bär/ inte bär. Min åsikt är att vi alla är vackra, spännande och intressanta att lyssna till om vi är stolta över att vi är de som vi blev. Det gäller bara att använda sig av sin kropp och sin röst på bästa sätt utifrån att man är den man är. Jag är två meter lång och har en tränad ”teaterröst” och med erfarenhet av teaterarbete i över fyrtio år är jag van att ”ta scen” och göra mig sedd. Min lunchkamrat var/ är kvinna, ca. 160 cm. lång och har en något spädare röst än mig. Hennes fråga var uppenbar. Hur ska hon göra? Enkelt sa jag, låt oss träna och göra dig medveten om hur du ska agera och använda din röst.

OK sa hon, men då vill jag att vi ska göra det i Toscana. Självklart sa jag och samtalet gick vidare. Hur skulle vi marknadsföra det här, vilken målgrupp skulle vi vända oss till? Svaret! Vi gör en kurs för bara kvinnor. Och! Det är här det o-roliga kommer in. Genustänkets påverkan på åsiktskorridoren. Kvinnokurs och så ska det vara en man som leder den? Är det politiskt korrekt? Ja, säger jag och tycker synd om dig som kan säga något annat. Det finns brister i mitt sätt att uppträda och jag har fått höra att jag ibland har åsikter som inte hör hemma i den korrekta delen av åsiktskorridoren. Men. Jag ser människan och det är det som är det centrala i vår idé om att ha en kurs i retorik för bara kvinnor som leds av en man. Det roliga var att hon höll med mig och det hoppas jag att du också gör.

Det finns få retoriker som har så lång erfarenhet av arbete med praktisk retorik, som är utbildad teaterpedagog och anses ha en förmåga att se vad människor behöver för sin personliga utveckling. Om jag p.g.a. att jag är man skulle anses icke kvalificerad skulle det såra mig väldigt mycket. Det är i mötet med människan jag vill verka. Dessutom kan jag ju med mitt arbete hjälpa kvinnor att uttrycka sig i kampen mot patriarkatet på ett sätt som de blir ännu mer lyssnade till.

Därför hoppas jag att i slutet av augusti få vara ”ensam karl på kvinnokurs” och att jag får glädjen att visa nya kamrater hur underbart duktiga och spännande de är när de tar scenen och gör sin stämma hörd.

Kan en man lära kvinnor att tala? Absolut!

Den till hälften klippta häcken!

Solen skiner och om ett tag ska jag gå ut och klippa den del av häcken som gränsar till en av mina grannar. Jag gör det eftersom jag i princip måste. Det ser lite konstigt ut annars, eftersom han har klippt sin ”halva” av densamma. Om det handlar dagens fungering.

”Vaffö gö di på detta viset?” Det är ett underbart citat från Ronja Rövardotter som jag ofta tänker på och som du kanske också undrar över. Varför kan han (det är en han som klipper, hon samlar upp och lägger i hög) inte ta och klippa även min del. Det är en gammal häck och tät är inte ett epitet som beskiver hur den ser ut. Så egentligen så skulle det gå lika fort att även ta bort mina pinnar som sticker upp. Men det gör han inte och det tycker jag faktiskt är både rätt och riktigt. För det är så vi har det. De sköter sitt och vi sköter vårt.

Vi har bott grannar i säkert tjugo år och det har alltid varit ett lite annorlunda – men trevligt -förhållande . Vi hälsar på varandra och ibland (sällan) talar vi med varandra. Den ömsesidiga respekten finns där och det är faktiskt skönt att inte alltid behöva vara trevlig på sin bakgård. Våra grannar håller sig för sig själva och eftersom vi nuförtiden har uteplatser relativt nära varandra ser jag att de mår gott med familj och vänner. De behöver inte oss och vi behöver inte dem. Härligt.

Med våra andra grannar är det helt annorlunda. De känner vi väl och umgås gärna med. En av dem tar hand om Wille the dog när så behövs, andra är bland våra bästa vänner. Vi hjälper och stöttar varandra i vardagen. Det är härligt att ha så fina vänner så nära, samtidigt som jag uppskattar nämnda grannars tysta gemenskap.

Det talas om vikten av nätverk, nyttan av att synas på sociala media och insikten om att vi alla är ett varumärke. Och! Allt det där ställer jag upp på. Det är sant, det är rätt och det är riktigt. Därför tycker jag att det är så skönt att han inte klippt min del av häcken. Därför tycker jag att det är så skönt att vi bara hälsar lite lätt på varandra. Därför uppskattar jag att han uppskattar att jag även låter honom vara för sig själv en liten stund.

För det är det som är konklusionen i dagens fundering. Vi behöver alla en plats att få vara för sig själv en liten stund. Vi – våra grannar och jag – har förmånen att ha en trädgård intill varandra och vi odlar vår gemenskap i tyst samförstånd.

Därför ska jag nu gå ut i det vackra sommarvädret och klippa häcken.

Förbannade egoister, JAG finns också!

Var är vi på väg? Varför ser vi inte varandra längre? Varför bryr vi oss inte längre? Varför gäller inte sociala normer och lagar längre?
Jodå, det regnar ute och då är det ju lätt att vara på dåligt humör. Mitt gnäll är alltså inte något att bry sig om. Det är ju bara ännu ett exempel på det egoistiska samhället vi tillsammans har skapat. Om detta handlar dagens fundering.
Som skrivet! Det regnar ute och då finns det många människor som gärna skyddar sig från regn med paraplyer. Och! Det är ju fullkomligt livsfarligt, eller nästan i alla fall. D.v.s. för oss som är + 175 cm. långa. Ansikts- och ögonskador är ofrånkomliga om man inte skyddar sig. För JAG ska ju ta mig fram och eftersom det är JAG som går här så bör ju de andra flytta sig. Om de som är av en lägre altitud bemödade sig om att se omvärlden skulle de se även oss andra komma gående och då skulle VI med ett elegant snedsteg kunna passera varandra utan att stöta ihop. Men nejdå, jag vet inte hur många gånger jag tagit mig fram på gatan med armarna uppe som skydd för ansiktet. Det är vid dessa tillfällen jag tänker. Förbannade egoister, JAG finns också
Det här med hur vi bör och förväntas (enligt lagen) att uppträda i trafiken, på gator och torg är också något som utvecklats negativt de senaste åren. Jag är bilist, cyklist och en person som gärna promenerar. Dessutom är jag så gammal att jag känner till att vi förväntas hålla till höger när man kör bil eller cyklar. Att man promenerar på trottoar eller vid vägkanten. Cyklar gör man på cykelbana eller på vägen. Men det där gäller ju inte längre. Allt är tillåtet, överallt!
Just därför är jag skrämd, jag är rädd och faktiskt lite förbannad. JAG vill inte skada eller döda dig när jag kör bil. Det är ju därför vi har våra gemensamma regler. Men det gäller tydligen inte dig! Hur dum får man vara, eller kanske frågeställningen ska vara, hur egoistisk ska man tillåtas vara. Det är direkt puckat, dumt, klantigt att svänga ut en barnvagn på gatan utan att se om det kommer någon bil. Övergångsstället 100 m. bort hade varit en markör som gjort att jag förstått vad du eventuellt skulle göra. Min bil hade bra bromsar och jag såg dig. Men du omdömeslösa mamma såg inte mig, du såg inte ens ditt barn, du kollade ju din Iphone. Förbannade egoist, JAG finns också.
”Allt vad du vill att människor ska göra åt dig ska du ock göra mot dem”. En underbar levnadsregel som vi måste hitta tillbaka till. Dagens fundering har hittills handlat om skeenden på det yttre planet, det olyckliga uppträdandet mot varandra på gator och torg. Där finns alltför gott om egoister som inte bryr sig om andra. Jag är säker på att du håller med om det, samtidigt som du tycker att jag är lite gnällig.
Och! Det är det som är det farliga. Om vi inte bryr oss om sociala normer och konventioner i något så futtigt som trafiksituationer. Tror du att vi bryr oss så mycket om varandra i stort. Hur visar du kärleken till medmänniskan. Vad gör du för att skapa det goda samhället? På vilket sätt ser du mig och ger mig chansen att se dig. Förbannade egoist, jag finns också och det är när du ser mig vi kan göra något tillsammans.
Nils Ferlin får sammanfatta mina tankar.
I livets villervalla

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –
Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –
Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –
I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.

Förbannade egoister, JAG finns också!

Vart är vi på väg? Varför ser vi inte varandra längre? Varför bryr vi oss inte längre? Varför gäller inte sociala normer och lagar längre?

Jodå, det regnar ute och då är det ju lätt att vara på dåligt humör. Mitt gnäll är alltså inte något att bry sig om. Det är ju bara ännu ett exempel på det egoistiska samhället vi tillsammans har skapat. Om detta handlar dagens fundering.

Som skrivet! Det regnar ute och då finns det många människor som gärna skyddar sig från regn med paraplyer. Och! Det är ju fullkomligt livsfarligt, eller nästan i alla fall. D.v.s. för oss som är + 175 cm. långa. Ansikts- och ögonskador är ofrånkomliga om man inte skyddar sig. För JAG ska ju ta mig fram och eftersom det är JAG som går här så bör ju de andra flytta sig. Om de som är av en lägre altitud bemödade sig om att se omvärlden skulle de se även oss andra komma gående och då skulle VI med ett elegant snedsteg kunna passera varandra utan att stöta ihop. Men nejdå, jag vet inte hur många gånger jag tagit mig fram på gatan med armarna uppe som skydd för ansiktet. Det är vid dessa tillfällen jag tänker. Förbannade egoister, JAG finns också

Det här med hur vi bör och förväntas (enligt lagen) att uppträda i trafiken, på gator och torg är också något som utvecklats negativt de senaste åren. Jag är bilist, cyklist och en person som gärna promenerar. Dessutom är jag så gammal att jag känner till att vi förväntas hålla till höger när man kör bil eller cyklar. Att man promenerar på trottoar eller vid vägkanten. Cyklar gör man på cykelbana eller på vägen. Men det där gäller ju inte längre. Allt är tillåtet, överallt!

Just därför är jag skrämd, jag är rädd och faktiskt lite förbannad. JAG vill inte skada eller döda dig när jag kör bil. Det är ju därför vi har våra gemensamma regler. Men det gäller tydligen inte dig! Hur dum får man vara, eller kanske frågeställningen ska vara, hur egoistisk ska man tillåtas vara. Det är direkt puckat, dumt, klantigt att svänga ut en barnvagn på gatan utan att se om det kommer någon bil. Övergångsstället 100 m. bort hade varit en markör som gjort att jag förstått vad du eventuellt skulle göra. Min bil hade bra bromsar och jag såg dig. Men du omdömeslösa mamma såg inte mig, du såg inte ens ditt barn, du kollade ju din Iphone. Förbannade egoist, JAG finns också.

”Allt vad du vill att människor ska göra åt dig ska du ock göra mot dem”. En underbar levnadsregel som vi måste hitta tillbaka till. Dagens fundering har hittills handlat om skeenden på det yttre planet, det olyckliga uppträdandet mot varandra på gator och torg. Där finns alltför gott om egoister som inte bryr sig om andra. Jag är säker på att du håller med om det, samtidigt som du tycker att jag är lite gnällig.

Och! Det är det som är det farliga. Om vi inte bryr oss om sociala normer och konventioner i något så futtigt som trafiksituationer. Tror du att vi bryr oss så mycket om varandra i stort. Hur visar du kärleken till medmänniskan. Vad gör du för att skapa det goda samhället? På vilket sätt ser du mig och ger mig chansen att se dig. Förbannade egoist, jag finns också och det är när du ser mig vi kan göra något tillsammans.

Nils Ferlin får sammanfatta mina tankar.

I livets villervalla 

I livets villervalla
vi gå på skilda håll.
Vi mötas och vi spela
vår roll –

Vi dölja våra tankar,
vi dölja våra sår
och vårt hjärta som bankar
och slår –

Vi haka våra skyltar
var morgon på vår grind
och prata om väder
och vind –

I livets villervalla
så nära vi gå –
men så fjärran från varandra
ändå.