Archive | juni 2013

Smarta telefoner ger puckade trafikanter!

Hur dum får man egentligen vara? Ja, det tänkte jag häromdagen när jag såg en kvinna som kom cyklandes på vägens vänstra sida.  Hon var på väg att köra in i en mötande bil. Om det handlar dagens fundering.

Det handlar alltså om kultur och framförallt trafikkultur. Eller vanligt folkvett som jag egentligen vill kalla det. Den beskrivna episoden följdes upp av att den unga kvinnan som var på väg att köra in i bilen blev mycket uppbragd att det plötsligt fanns en bil i hennes färdväg och gav fingret åt chauffören. Hon var ju tvungen att väja och kunde ju därför inte kolla det hon höll på med på sin smartphone. Och som du förstår var ju orsaken till att hon inte sett bilen var att hon hela tiden hade haft all uppmärksamhet ner i sin mobil.

Nej! Det var inte jag som var chauffören utan jag var helt enkelt en hundägare på promenad. Det är en hobby som jag har, ja alltså, att promenera runt i villaområdet med Wille the dog. Det är en aktivitet som ger mycket kunskap om både det ena och det andra. Och! Tyvärr skulle jag kunna ge empiriska belägg för det – i mitt tycke – olyckliga tittandet ner i mobiler samtidigt som de cyklar. Den empirin bygger jag på promenaderna med Wille the dog. Redan 6,30 är det många cyklister som måste kolla av att något inte hänt/ något som har hänt sedan de lämnade hemmet. Frekvensen av cyklar ökar och vid lunchtid är det närmast legio att kolla av sin mobil under färd. Det vill säga att det är precis vad som sker när de smarta folket (som kan göra två saker samtidigt) är på väg hem mellan kl. 16 – 18.

Min tanke är. ???????????????? Även om svensk skola misslyckas med att utbilda elever som kan läsa och förstår så knepiga sammanhang som att om man cyklar och inte ser sig för så kan det komma bilar i vägen, eller hemska tanke komma lekande barn. Dessutom finns det ju något som kallas trafikregler och det är ju även det ingenting som någon behöver bry sig om. Men det skiter de ju också i. Just nu är det  – på grund av vägarbete – enkelriktat utanför vårt hus. Det är trångt och besvärligt att ta sig fram med bil eftersom större delen av vägbanan är uppgrävd.

Tror du att det hindrar de cyklister som har det som sitt till/ från jobbet stråk att dels cykla mot enkelriktat och dels kolla sin mobil så tror du fel. Men de är naturligtvis inte ensamma. Det finns ytterligare en grupp som nyttjar sin mobil än mer och det är småbarnsföräldrarna. Där har det gått så långt att en psykolog talade om faran med detta i radion häromdagen. Hon hävdade att mobilanvändandet hos föräldrarna riskerar att ge skador hos barnen när de senare växer upp. Sant eller falskt, vad vet jag? Men en sak vet jag och det är att enligt min åsikt/ mina studier baserade på promenader med hunden att det är en otrevlig sanning att många tittar mer på sina mobiler än på sina barn.

Jag efterlyser alltså folkvett utifrån de klassiska orden ”allt vad du vill att en människa ska göra mot dig, ska du och göra mot dem”. Se din nästa och de ser dig. Världen blir faktiskt både bättre och trafiksäkrare då.

 

Det börjar med en …. och slutar med en silverskål!

Näh! Det handlar inte om att stjäla. Det handlar om personlig utveckling!

2012-03-26 16.03.15-1

Det började med en flaska Beyaz för 4,25 kr och numeraköper jag inte gärna ett vin under 100 kr. Varför? Det är inte gott nog! Med den här inledningen är det säkert många av er som slutar att läsa för det är skrivet så pretentiöst och nördigt larvigt.

Och! Visst är det både nördigt och larvigt att skriva så om sin hobby. Men ofta är det så att med kunskap kommer också ökade krav och förväntningar. En flaska Beayz skulle idag kosta 38 kr och det skulle den säkert vara värd. Eller! Rättare sagt inte vara värd. Syftet en gång i tiden var ju att dra i sig den så snabbt som möjligt och få den fylla man eftersträvade. Och. Den stora fördelen med just Beyaz var ju att den smakade så dåligt att det tog precis lagom länge för att man inte skulle blir alltför full alltför fort.

Idag är det inte längre lika viktigt att snabbt höja promillegraden. Jodå, det är fortfarande ganska så behagligt att då och då bli lite grann på pickalurven. Men vindrickandet innebär så mycket mer. Det är framför allt smaken som är det primära, sedan om/ när man äter något så bör det ju passa till maten. Om vi sedan plussar på lite sport i att känna igen olika druvor och på så sätt kunna få en insikt i var och hur de producerats blir det än mycket trevligare.

Dessutom måste man ju läsa aktuell litteratur för att vara uppdaterad på det senaste och om det kanske finns ett fyndvin som är värt att lagra. Och! Det är även här en ytterligare njutning kommer in. På Beyaz-tiden hade jag alltid vin hemma i garderoben. Syftet var att det skulle finnas hemma om mina kompisar kom på att vi skulle festa. Nuförtiden har jag en massa viner som ska lagras och har t.o.m. ett vinfack i en riktig vinkällare. Det är dyrt som bara den, men känslan av att kunna bjuda vänner ner i densamma för ett glas i källarvalven gör det värt utgiften.

Det kostar alltså pengar att vara vinnörd, men det är värt varenda krona. Om jag skulle dricka BiB som är motsvarigheten till gårdagens Beyaz skulle jag få den fylla jag eftersträvar och inget mer. Men mitt vintresse har gjort att jag rest till Bordeaux, Alsace, Trentino och framför allt till Toscana. Jag har lärt mig mycket om Geografi, varit på väg att starta vinimport som i sin tur utvecklade min förmåga att skriva affärsplaner. Jag har utvecklat mina sensoriska sinnen, fått uppleva oförglömliga vinprovningar. Jag har tjänat pengar på att ha vinprovningar som ett inslag i mitt kursgivande. Och framför allt fått vänner för livet.

Det är därför jag mår alldeles förträffligt just nu. Om ett par timmar ska jag ha examination på Erlands vinskola. Ett litet hobbyprojekt som har gett mer än jag kunde ana. Mina vänner/ elever kommer att utsättas för teoretiska frågor som ”Vilka färgtoner kan man ana i nagelns kant på ett lagrat rött vin?” och sedan ska de avgöra vilket vin som är gjort på Syrah, Sangiovese, Tempranillo och vilket som är ett blandvin med en dominans av Grenache. Om de svarar alltför mycket fel får de gå till Mc Donalds, vi andra avnjuter en fransk buffé. Det är kul att ha kurs!

Och som den munskänk som jag är (förening för vinnördar) har jag naturligtvis en silverskål som jag kommer att inleda kvällens övning med att skåla i. För det började med Beayz och slutar med Champagne i en silverskål.

Fy fan vad jag är bra, eller konsten att låtsas att man är det!

Näh, jag söker inte jobb! Näh, det är inte synd om mig!

Solen skiner, Syrenhäcken blommar och vår trädgård har nog aldrig varit vackrare än nu. Jag sitter vid min dator och skriver samtidigt som en trevlig målare ser gör just det han är bäst på. Han målar vårt hus. Han gör det med färg och jag målar med ord. För det är jag bäst på. Och jag är stolt över att skriva att jag är bra. Om detta handlar dagens fundering.

Det är skönt att bli gammal och inte alltid behöva vara så förbaskat bra på allt och sämre på inget. Tidigare har jag bloggat om hur mitt liv har sett ut med tio års mellanrum. Och. Det var jobbigare förr. Vid trettio/ fyrtio års åldern förutsatte jag (och kanske även du) att man var tvungen att behärska allt och naturligtvis vara av god mästarklass i vad man än företog sig. Det var inte lätt för det var ju bara att kolla resultatet för att inse att man inte var just det man önskade att man var. Hugaligen, Självkänslan droppade regelbundet och man var tvungen att lägga på ett stort låtsas. Det hjälpte för stunden.

Och! Därför är det så sorgligt att vi inte kan hantera ungdomsarbetslösheten på ett bättre sätt. Det finns alltför många ungdomar som är i sitt livs knoppning. De är på väg att bli vuxna med allt det innebär. Men. Vad har de för självkänsla, vad har de för självförtroende att bygga sin framtid på. Många har lärt sig att misslyckas i skolan, de har blivit över i arbetslöshetskön och lärt sig att ingen bryr sig om dem, så varför ska de bry sig om någon annan. De orkar inte ens låtsas att de är något.

Det är kanske jobb jag söker trots allt. För jag vill än en gång göra det jag gjort så många gånger tidigare. Det ger så mycket att arbeta med ungdomar och ge dem insikt hur värdefulla de är, att de faktiskt kan och att vi alla har ett behov av dem. Jag ska banne mig se till att Eskilstunas politiker inser att även jag har en kompetens att utveckla den enskilde människan.

Det vet jag att jag är bra på! Eller åtminstone att låtsas att jag är det.

I Luleå finns ett projekt för unga arbetslösa med namnet VÅGA. Det har jag försökt nå Eskilstuna kommuns tjänstemän för att berätta om i ett drygt halvårs tid. Ingen har haft ens tid att lyssna till vad det handlar om. Nu gör jag ett försök på politisk nivå. Det ska bli spännande att se vad som händer. I Luleå vågar man satsa på eldsjälar som vill förändra, i Eskilstuna ?????????????

Solen skiner och snart är framsidan på mitt hus färdigmålat. Det är ett rent nöje att se en stolt yrkesman göra sitt jobb. Den insikten om att man är bra och att man är stolt över att vara just det är det som ger mig drivkraften att arbeta vidare med retorik och pedagogik. När mina deltagare är stolta över vad de presterat är jag stolt över att ha fått följa dem på vägen.

Om Eskilstuna inte vill intressera sig för VÅGA är jag säker på att det finns andra kommuner som vågar satsa på att få ungdomar att växa.

Så det var kanske ett arbete jag sökte trots allt!