Qunitilianus! För de som är intresserade av retorik är det ett självklart namn som man bör kunna slänga sig med. Och! Med tanke på hans syn på människan, på det talade ordet och på den betydelse han har haft på den retoriska utvecklingen gör även jag det gärna. Om det handlar dagens fundering!

Marcus Fabius Qunitilianus föddes norra Spanien omkring år 35 och dog i Rom ungefär 60 år senare. För eftervärlden är han mest känd för sitt stora verk ”Institutio Oratoria” som i tolv böcker resonerar kring retorik och hur han anser att det ska användas.

Han inledde sin retoriska bana i Rom där hans studerade retorik för Domitius Afer och började sedan själv undervisa i retorik. Efter en kort period i Spanien återkom år 68 han till Rom som en del av den blivande kejsaren Galbas entourage. År 71 fick han sedan den första professuren i Retorik och var en uppskattad privatlärare för högt uppsatta personer i Rom.

Det jag personligen tycker är det mest intressanta med honom är inte att han hade privatundervisning med eliten utan hans sätt att se på retoriken som ett hantverk och en ideologi. Han menade att retoriken som vetenskap tar fram och utvecklar oss alla till goda och fritt tänkande människor. Den hjälper oss att uttrycka det bästa i oss själva. Den ger mod och kunskap.

Qunitilianus menar vidare att retoriken utvecklades bäst genom att man lär sig och tränar i grupp, men att det samtidigt är viktigt att det finns tillgång till privata samtal om vad den enskilde individen kunde behöva för att utveckla sin egen speciella personlighet.

Patos! Känslor! Qunitilianus anser liksom jag att det är viktig med känslor och påpekar vikten av att använda sig av känslor för att påverka sina lyssnare. Och jag är säker på att han skulle sucka tyst för sig själv om han tvingades uppleva många av dagens politiker. Det är allt för många som inte förstått att känslominnet är det starkaste minnet som binder samman logik och förnuft. Trist, tråkigt är dessvärre adjektiv som beskriver vad många väljare tycker om deras retoriska förmåga.

Estetik! Jodå, även här har vi samma uppfattning. Det är inte bara orden som har betydelse i hur man uppfattar ett budskap. Det handlar om så mycket mer. Allt runt omkring. Det estetiska och det vackra förstärker upplevelsen och förtydligar budskapet.

Form och regler får inte ta bort berättandet! Han anser även att det är den levande berättelsen som är det primära, inte former och regler hur något ska ställas upp innan det presenteras. Talet ska kännas naturligt. Den retoriska metodiken ska vara underordnad och vara det goda talets bas som budskapet ska byggas kring.

Till sist påpekar Qunitilianus även att en sann retoriker är en god människa. Retoriken är en dygd och bör bara användas av människor med hög moral. Även där håller jag med honom eftersom min åsikt är att det är ett mycket kraftfullt vapen/ verktyg som i händerna på fel personer kan vara förödande. Det hade varit intressant att veta hur världen hade sett ut om inte Hitler råkat gå på bio och sett en film om en landsortsagitator och att han inte träffat Goebbels.

Det är inte för inte Qunitilianus ofta kallas retorikens fader. Jag är beredd att hålla med om det även om jag menar att man inte heller får glömma bort Aristoteles för hans mer formella teorier.

Himmel, Helvete och Hitler

Historier om människor gillar lyssnarna att höra. Bjud gärna på bilder ur ditt liv men gör det med måtta. Dina lyssnare är inte på plats för din personliga psykoterapi. Men mer om det lite senare. Först lite teorier om hur även du genom att våga vara smart – och planera ditt tal – garanterat kommer att lyckas.

Temat för dagens fundering rör sig som du ser kring bokstaven H. Och redan den här inledande formuleringen säger egentligen allt om det som nedan står skrivet. Den är formulerad utifrån begreppet Storytelling som är en metod för att lyssnarna ska känna sig involverade, smarta eller helt enkelt få känna igen sig i. Och som du ser förstod du ju att det skulle handla om just bokstaven H.

Låt oss därför studera vad Wikipedia säger om begreppet Storytelling.

• Storytelling är en gren inom marknadsförings– och upplevelseindustrin som går ut på att bygga försäljningen för exempelvis en restaurang eller ett hotell kring en historia. Dramaturgin bygger på något som folk vet, tror sig veta eller känner igen. Syftet är att förstärka och förhöja upplevelsen av ett varumärke, ett företag eller en organisation.
• Storytelling har blivit något av ett modeord. Egentligen handlar det om en gammal tradition av att berätta i ord, bilder, symboler och känslor. Tekniken är lika gammal som mänskligheten ^{[källa behövs]}, i och med att går tillbaka till rötterna inom kommunikationen.^{[förtydliga]}
• Arbetet med storytelling mynnar ut i en emotionell affärsplan, som utifrån mjuka värden visar vägen för berättelsen om ett varumärke. När det är klart faller övriga bitar på plats. Inredningen blir självklar, liksom marknadsföring, grafisk formgivning och övriga detaljer. Även personalens beteende och attityd växer fram ur manuset.

Låt oss nu gå bakåt i tiden och studera hur Adolf Hitler berättade sin historia. Gör det då med ovanstående mall som underlag för dina reflektioner. Jag vill dock – för säkerhets skull – poängtera att jag absolut inte har några sympatier för varken SD eller fascismen.

Adolf Hitler var tidigt mycket medveten om betydelsen av en medveten dramaturgi när man berättar en historia. Han hade också tagit lektioner i skådespeleri av en teaterpedagog som hette Friedrich Basil och tillsammans med Goebbels utarbetade han redan på 30-talet den politiska show som la grunden till att han kom till makten genom demokratiska val.

Tiden och Rummet och dess Scenografi var för honom precis lika viktigt som hur han framförde sitt budskap. Det finns en berättelse om hur han under partiets tidigaste period insåg vikten av att tidens betydelse för resultatet. De arrangerade ett möte på förmiddagen. Trots att det var fullt med folk så gjorde han mer eller mindre fiasko. Budskapet gick inte hem och efter det höll han alltid sina partimöten på kvällstid. Det gick så mycket bättre.

Det finns dokumenterat en historia från ett kvällsmöte i Stralsund som kraftfullt visar hur populär han var långt innan han kom till makten. Mötet skulle inledas vid åttatiden på kvällen, men Hitler blev försenad. 40 00  människor väntade i sju timmar på honom och det var redan gryning när han avslutade sitt tal. Fundera gärna på hur länge du skulle vara beredd att vänta på Stefan Lövfen eller Annie Lööf. Reflektera sedan på vad det var som gjorde att de ville vänta så länge på en talare som etablissemanget såg som en konstig figur de inte behövde bry sig om.

Lokalen var precis lika viktig. I Mein Kampf skriver han om ”den hemlighetsfulla, förtrollningen” i festspelhuset i Bayeruth, det ”artificiella men ändå hemlighetsfulla skymningsljuset i katolska kyrkor” som enligt honom var perfekta platser för att med scenografin som hjälp ”beskära människors fria vilja”.

Ernst Hanfstaengl fick Hitler att inse betydelsen av musik och det är snudd på skrämmande att se den – i sig – vackra estetik som Leni Riefenstal dokumenterade i sina filmer. Hon sammanfattar väl mångas uppfattning av Hitler som talare. Första gången hon lyssnade till honom var 1932 I Berlins sportpalats. Hennes ord ”Jag fick nästan en apokalyptisk vision som jag aldrig mer kommer att glömma. Det var som att jordytan utbredde sig framför mig – som ett halvklot som plötsligt rämnar på mitten och ur vilket en ofantlig vattenstråle utslungades, så väldig att den berörde himlen och kom jorden att skälva. Jag var som förlamad”. Gå nu tillbaka till talare du minns som berört dig och fundera på hur de gjorde för att få din uppmärksamhet.

Att vinna en publik blev utmaningen i det politiska arbetet. Alla roller, alla flaggor, alla marscher, all musik och som kronan på verket Adolf Hitlers mycket väl förberedda agerande gjorde att budskapet blev så starkt. Som Ingvar Holm i sin bok ”Politik som teater” påpekar. ”Det var genom teatergreppens tydlighet och slagkraft som en under normala samhällsbetingelser en försiktig och common-sense-präglad publik blev besegrad”.

Nu är vi då framme vid konklusionen för dagens funderingar. Den inleddes med orden Himmel – Helvete – Hitler.

Du har säkert många gånger tvingats lyssna till talare som fått dig att önska att du var någon annanstans. Absolut inte för budskapet, utan för talarens oförmåga att bry sig om att söka göra det så intressant för dig som möjligt. De har helt enkelt slagit på ”bandspelaren” och tuggar fram sina teser oavsett om du sover eller ej! Deras framförandeteknik är obefintlig. Tanken på att det viktigaste i ett tal är att få lyssnaren att vilja lyssna är aldrig tänkt. Det är det retoriska helvetet.

Himlen är när du får lyssna till en talare som verkligen tänkt efter före och anpassat sitt budskap till dig och den situation som du för tillfället befinner dig i. De förmår att skapa den retoriska showen och berättar sin historia på ett sådant sätt att du blir positivt berörd av det även om budskapet kan vara både svårt och tungt att ta in. Och det är ju det som i den moderna mediesvenskan kallas ”Storytelling”. Låt oss bli fler som gör det så bra som vi någonsin kan.

Hilter då! Ja, dessvärre – med tanke på den politik han stod för – är en person som man genom att studera hans sätt att tänka kan ge oss insikter i kraften av att berätta en historia på ett medvetet sätt. Och om inte annat kan nazisternas sätt att kommunicera lära oss hur vi kan inse att vi blir manipulerade.

Våga berätta din historia. Vi vill så gärna lyssna!

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Bloggtorka! Du har ju inget syfte med ditt bloggande! Vad är det du vill ha sagt? Jävlars, så bra du skriver! JA, när det gäller det här med att blogga så är det lätt att få kommentarer av alla de slag. De flesta kommer från de som inte gör det. Och! Det är ju knappast förvånande! De kan ju inte förstå det vi som gör det förstår.

Så inledde jag ett inlägg i januari 2013! Det var en annan värld vi levde i och jag insåg att det fanns och finns möjligheter att må bra av att göra något som jag tycker om. Idag är det 2 december 2020 och den värld som fanns för sju år sedan är förändrad. Vi lever i pandemins tid som för många av oss är en tid där det finns för mycket tid till intet. (Ja, tautologin är medveten).

Tiden i intet leder till att det finns så mycket tid till att göra inget, att ligga i soffan och tänka på det som skulle kunna göras och bara den aktiviteten gör att vi kan räkna det som om man gjort något den dagen. Ja, jag skriver vi eftersom jag vet att jag inte är ensam. Det är många därute som mår dåligt, lider och känner en total uppgivenhet. Ensamhet dödar! En klassisk sanning som berör och bekymrar mig. Idag läste jag på sociala media den formulering som gör att jag skriver det här. ”Så vaknade jag upp till ännu en menlös dag”! Reflektera en stund på den och fundera på vad den väcker för känslor hos dig och varför du tänker så.

Jag har det bra, till och med mycket bra. Min livskamrat sen 1973 finns fortfarande vid min sida. Våra barn mår gott med ett spännande liv framför sig. De ringer och även om vi inte kan träffas IRL så finns vi i varandras tankar. Ekonomin är väl så där, men det beror mer på att jag inte betalt in nog mycket pensionspengar. Så, näh det är inte synd om mig (vinkylen är fortfarande välfylld). Det är synd om oss alla!

Samspelet, kramarna, kaffet och de gemensamma skratten är det som saknas i den värld vi lever i nu. Jag längtar till att träffa dig, att få bli irriterad på dina dåliga skämt, att du retar mig om Lule Hockey råkat förlora en match, att få ha fel när jag blindprovar vin. Det är det jag drömmer om när jag ligger i soffan och tänker på allt jag kunnat göra istället för att ligga kvar och tänka på det som skulle kunna göras. Och så är jag där igen, i passiviteten, i hopplösheten, i …………..!

Men så fick jag äntligen för mig att göra något som inte gjorts på länge. Ja, det var den kära som sa ”du bloggar inte ens längre”. Den passningen gjorde att jag nu sitter här och läser vad jag skrivit i det tidigare livet. Varför bloggade jag och vad blev skrivet? Ja, det frågar jag mig själv. Men ett svar kan vara lusten till att skriva och formulera mig. Mitt yrke innebär att jag föreläser och ger kurser i retorik. Jag har skrivit tre böcker och under den tid de skrevs mådde jag bra. Vissa kan få en endorfinkick av att springa i skogen, andra av att gå på gym och säkert många med mig av att formulera sig ”en kvart om dagen” (som Arne Tammer uppmanade oss). Ett annat skäl kan vara att jag lyckligtvis skrev dagbok under min tonårstid. Det är så enormt intressant att få läsa vad den unge Erland tänkte och tyckte. Och! Näh! Jag har inte förändrats så där jättemycket i de stora frågorna trots att jag nu är både morfar och egen företagare.

Så vad vill jag då ha sagt med det här! Jo! Framtiden finns framför dig. Med den nya möjligheter och nya löften. Ett vanligt löfte är att träna mer och äta mindre. Smart gör det, tänk inte bara på att göra det. Gör det nu!

 Ett annat är att ta bättre vara på sig själv och ge sig själv mer tid. Ett tredje är ofta att bejaka det härliga i att man lever. Jo, jag menar allvar. Försök att orka att se det positiva i att få leva en dag till.

Ett fjärde som jag vill föreslå är att spara pengar! Hur? Jo, genom att faktiskt göra det, träna mer, ät nyttigt, ställ inte upp på allting och inse att mental träning är den del din fysiska träning.

Till det vill jag uppmana dig att skriva. Låt dina tankar bli ord, njut av dina formuleringar och inse att du i den stunden ger dig själv den bästa kompetensutvecklingen du kan ge dig själv. Du har tilltro till dina tankar, du blir kreativ och du utvecklar din hjärna. Skriv och endorfinet sprider sig i kroppen. Du behöver absolut inte publicera det någonstans. Skriv för dig själv, men spara på det. Du får en dubbel belöning när du längre fram läser det du skrev. Att jag gör det i min blogg idag är en sak, men min dagbok från förr den får du inte läsa.

När du inte bara snackar och tänker att jag borde, ska eller förtränger det så uppstår det som du vill uppnå. Du mår bra! Det räcker långt! Så min vän. Glöm det här med bloggtorka, insinuanta kommentarer, att du ska ha ett budskap och gläd dig åt berömmet. Inse att du kan få ett än mycket bättre 2021 om du till den fysiska träningen lägger till ett kreativt formuleringspass. Skriv ner dina tankar – en kvart om dagen – så lovar jag att du kommer att upptäcka att du även kan tjäna pengar på att just du är du.

När du mår gott, har tilltro till din förmåga, är vältränad och väl formulerad kan du med stolthet reda dig upp och säga din mening. Det är så du förändrar världen.

Nu är min kvart över och det är dags för en dusch.

(Vad har pengar med det här att göra egentligen? Ja, att må dåligt ger dåligt löneutveckling, så är det bara).

 Se publiken och den ser dig! Dagens fundering handlar om en sak som är så grundläggande att många glömmer  det!

Alla lyssnare är i grunden positiva. De vill lyssna till dig och är nyfikna på det du har att säga. Vill du att de ska lyssna till dig är det viktigt att du hela tiden ser till att du är sedd och att du ser din publik. Det är kontakten er emellan som ger resultatet av ditt tal.

Det viktiga är inte vad du säger utan hur det uppfattas av den som lyssnar!

Det är därför viktigt att du söker ögonkontakt med dina lyssnare. Är det många i salen kan det vara svårt, men oftast kan du under ditt anförande söka kontakt med ett par stycken på olika platser i rummet. Vi-känslan är viktig och eftersom dina lyssnare bjuder på sitt lyssnande är de tacksamma om du ser det. Det är ett enkelt sätt att visa respekt.

Det här borde vara en självklarhet för alla talare men är det tyvärr inte. Alltför många talare förstår alternativt vågar inte ta kontakt med lyssnarna genom en så enkel sak som att söka ögonkontakt. Och här skulle jag vilja skicka en vädjan till alla välmenande lärare i Svenska. Uppmuntra era elever att ta kontakt med de som ska lyssna.

Det finns en myt som frodas om att talaren ska söka ögonkontakt med en person som ser positiv ut och på sätt bygga sin självkänsla. Den tycker jag är olycklig eftersom det i och för sig ligger något i den samtidigt som den i praktiken exkluderar de andra som är på plats för att lyssna. Jag hävdar att alla lyssnare är positiva och att du som talare ska söka ögonkontakt med så många som möjligt. Som talare kan du utan vidare ha en ”relation” med upp till 30 – 40 lyssnare.

Ett annat sätt att påvisa vad jag menar är att nämna Michelle och Barack Obama. De är strålande retoriker och deras framställningsteknik är fenomenal. På nätet kan du studera hur de på ett medvetet och personligt sätt hela tiden bemödar sig om att ta ögonkontakt med de som lyssnar.

En annan positiv effekt som du uppnår när du medvetet tittar på publiken är att du ger dig själv mod och självkänsla. Du säger till din ”reptilhjärna” att det här fixar jag. Du kan ta det lugnt, det här kommer att gå bra! Därför blir jag fortfarande bestört när jag tänker på en berättelse från mitt gamla gymnasium. Det var en lärare i Svenska som berättade hur hon gör med elever som har en uttalad talarängslan. Hon och de övriga i klassen sätter sig med ryggarna mot den som ska tala. När jag hörde det så tänkte jag ……..! Men i och för sig har jag i många år kunnat livnära mig på den eftermarknad sådana pedagogiska experiment har skapat. Mod och tillit till sin förmåga är grunden för ett lyckat tal.

För länge sedan hade jag nöjet att delta i en retorisk konferens. Som ”praktisk retoriker” var det med en viss bävan jag åkte till universitetet och anmälde min närvaro. På plats var gräddan av Nordens främsta akademiska retoriska forskare. Wow! Och så lilla jag! Men mycket snart blev jag faktiskt lite besviken på talarnas förmåga framställningsförmåga. Det var inte bara jag som mumlade att de borde gå på kurs.

En av Nordens främsta retorikforskare höll ett anförande om actiot/ agerandets betydelse. Det var ett mycket fascinerande tal eftersom det innehöll de flesta fel i agerandet man kan göra. Han stod gömd bakom en talarstol med armarna i kors över bröstet. I stället för att ta kontakt med publiken fäste han blicken på en obestämd punkt på golvet och släppte den mycket sällan. Budskapet hade varit lättare att ta till sig om han höjt rösten men det olyckliga var att han inte heller bemödade sig om att söka ett klart och tydligt uttal. Hans artikulation var undermålig och eftersom han dessutom kom från Danmark och talade sitt hemlands språk var det inte lätt att förstå vad han ville ha fram.

Det hade varit lättare om han bjudit oss på ett ögonkast. Då hade han kunnat se att vi lyssnade. Det hade kunnat hjälpa honom att bli en bättre praktisk retoriker.

Den talare som genom att ta kontakt med publiken bjuder in dem i samtalet kan också improvisera bättre. Det goda talet föds i samvaron med de som lyssnar. Det är när man fångar stämningen i rummet och använder sig av det som den rätta stämningen infinner sig. Dina lyssnare får känna sig delaktiga i det du säger.

Ett annat sätt att bevisa ögonens betydelse är att citera Augosto Pinochet när han förklarar varför han så ofta använde solglasögon direkt efter militärkuppen i  Chile 1973:

 ”Lögner avslöjas i ögonen och jag ljög ofta”

Källa: Retorikern – en besserwisser som ser alla fel du gör

Bokstaven R är den första i ett par ord som alla bör tänka på innan och när de vill bli lyssnade till. Dagens fundering handlar om två av dem

Respekt och Repetition! Genom att visa lyssnaren respekt får du respekt tillbaka och genom att repetera ditt tal vet du att du kommer att lyckas!

Respekt

Lär känna dina lyssnare! Ett framgångsrikt tal börjar långt innan du ställer dig upp för att förmedla ditt budskap. När du gjort klart för dig själv vad det är du vill tala om. När du bestämt vad du vill att de ska komma ihåg. Vad tesen/ syftet är med ditt budskap är det dags att fundera på vem du talar till. Genom att lära känna dina lyssnare visar du dem respekt och du kan använda ord, bilder och tankar som de kan relatera till. Det är vad jag menar med en del av betydelsen i ordet respekt.

Våga vara smart är ett annat sätt att se på det hela. Ju mer du vet om de som är på plats för att lyssna till dig, desto mer kan du använda dig av den kunskapen. När du förbereder ditt tal kan det vara klokt att ställa upp en liten analysmodell. Jag brukar använda mig av denna:

Lär känna dina lyssnare genom att tänka på

• Ålder                              Utbildning
• Kön                                Arbetserfarenhet
• Familj                            Funktion
• Bostad                           Situation

Ekonomi

Ett par exempel på vad jag menar är:

Ålder

Jag är sextiofyra år gammal och precis som mina ålderskamrater – speciellt oss män – så tror jag väldigt ofta att ingenting nytt har skett sedan början av 70-talet. Vi kan inte referera till alla aktuella händelser eller känna till de artister som är inne för tillfället. Däremot kan jag gärna diskutera med bröder i samma ålder huruvida Jack Bruce i bandet Cream spelade på en fyr- eller femsträngad bas på deras debutalbum ”Fresh Cream” 1966.

Om jag då bara refererar till den tid som flytt, då kommer många mobila enheter fram. På samma sätt bör de som är unga tänka. Hur når jag de där gamlingarna. Vad fattar dom? Är det möjligt att få dem att förstå någonting överhuvudtaget?

Kön

Oj, Oj, Oj så viktigt detta är! Respekt är alltid ett honnörsord och vi är alla väldigt känsliga för ord som på ett eller annat sätt kan uppfattas som att det ena könet blir förminskat på bekostnad av det andra. Visst du får skoja lite lagom, men det får aldrig bli så att du roar dig på någon annans bekostnad. Vi vill gärna skratta med dig inte åt dig för att du är så plump.

Familj

Visst kan du anspela på det fina i att vara del av en familj, och visst kan du referera till händelser i din familj. Gör det då med finess och precis lagom lite. Tyvärr har jag – liksom en del av er – tvingats lyssna till talare som gör sig roliga på sin familjs bekostnad. Innan du öppnar munnen bör du tänka på att de som lyssnar inte är på plats för din personliga psykoterapi.

Repetition

Kroppsspråket förstärker ditt budskap

”Eighty percent of success is showing up”.  (Woody Allen)

För att du ska vara trovärdig är det viktigt att en lyssnare uppfattar att det du säger är rätt och riktigt. En talares trovärdighet förmedlas inte bara genom orden. Lika viktigt är det hur du framför dina ord. Och det är därför det är så viktigt att du vågar tro på dig själv. Det finns en stor sanning i de klassiska orden ”som man betraktar sig själv blir man betraktad av andra.

Nästa del i din utveckling som talare är repetitionen. Vill du utveckla din talarkonst och har du tid och lust så är det en genväg att lära sig att spela teater. Den som en gång lärt sig att agera och spela fram känslor i en rollkaraktär kan med lätthet använda samma teknik för att förstärka sina egna ord. Det som skiljer teatern från det talade ordets konst är att i teater är man någon annan än sig själv, i talet är man sig själv. En god talare är alltid sig själv men lägger dessutom till ett medvetet actio/ agerande.

Ingemar Stenmark – som enligt många är världens bästa alpina skidåkare genom tiderna –  sa en gång att ”ju mer jag tränade desto mer tur hade jag”! Det är lätt att hålla med honom. Naturligtvis kan du lyckas genom att bara ställa dig upp och improvisera ett tal. Men! Och det är ett viktigt men. Sannolikheten är oändligt mycket större om du repeterar ditt tal ett par gånger innan du gör det. Fundera varför skådespelare och musiker är så noga med att repetera in sina föreställningar så vet du svaret. Repetera mera!

Dale Carnegie är en man som brukar kallas den amerikanska retorikens fader säger ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker”. Jag håller med honom. Just nu mår jag bra och känner mig tillfreds med min planering. Om två dagar håller jag en föreläsning/ kurs i retorik. Trots att jag säkert gjort det närmare tusen gånger så förbereder jag mig som om just denna är den första.

Det gör jag av två skäl. Det ena är respekten för de som anlitat mig och det andra är att jag vill känna känslan av att ha gjort ett bra jobb.

Tack för att du läst så här långt!