Archive | mars 2016

Isofix! Har du Isofix???????????

Alltså jag tycker inte om att känna mig dum, speciellt inte när jag är inne i en affär och är involverad i ett samtal. Vår önskan är att det ska leda till ett köp av en efterlängtad vara. Men frågan upprepades inte bara en, två, tre, fyra eller fem gånger och det med en ton som förstärkte det intryck jag fick av expediten. Hon tittade på mig med en blick – som jag tolkade – av hur dum får man vara på en skala av dum, dummare, dummast.

Uppenbart var jag sämst i klassen eftersom jag tydligen inte visste om jag hade det i bilen. Hur ska jag veta det var mitt naiva svar? Blicken jag fick gjorde att jag började gå i gång – men rollen som jag spelade i denna affär gjorde att jag höll tillbaka irritationen – och undrade än en gång vad Isofix var. Vet du det? Ja, det är mycket troligt om du inte vet det om du är i en pre- eller postfertil ålder. Själv har jag mycket som talar mot att en sådan som jag ska veta det. En medelålders vit man (63 år gammal) som kör röd kombi är ju decennier från att förstå det kloka i att ha Isofix monterat på plats i baksätet.

Samtalet som min dotter förde gick vidare och ett inköp gjordes efter en kontroll om jag hade just den numera ofta nämnda finessen i min Folkvagn. Ja, ni skulle ha sett hennes min när hon gick ut och tittade hur det stod till i bilens baksäte. Triumfatoriskt såg hon till att köpet genomfördes och trodde att det var slut med det. Men då flög fan i mig och bad henne komma ut och bevisa hur detta hjälpmedel användes. Trumpet nöjd följde hon med ut och sen var det inte längre så kul för henne. Ärligt talat så förstår jag inte varför men eftersom min bil har skinnklädsel gick det inte att använda Isofix på det sätt som var tänkt. Jävlars vad hon kämpade och jovisst jag insåg nu vad smart det var om det nu hade kunnat fungera.

Återköp och en billigare och mindre finessrik variant köptes in och ni ska inte tro att hon var nöjd med att hon då skulle få tre personer nöjda med inköpet. Men hon protesterade inte, det gjorde inte vi heller. Äntligen var vi klara!

Framför allt var det kära barnbarnet Ammi otroligt glad och nöjd. Hon hade fått en röd bilbarnstol som gjorde att hon nu kunde känna sig som ett stort barn. Det fanns inte i hennes hjärna att morfar hade en stol som var tvungen att bältas fast även när det inte satt barn i den. För det är vad Isofix handlar om. Det är två fästen som man kan fästa en bilbarnstol i vilket gör att den är säkert förankrad i alla lägen.

Men dum tycker jag inte om att känna mig och det var inte trevligt att besöka den enda specialisten på baby/ barnprylar i Eskilstuna. De må vara välsorterade när det gäller sortimentet men deras sätt att behandla presumtiva kunder har en mycket god utvecklingspotential.

Positivism och respekt är honnörsord som vi alla bör tänka på när vi möter andra människor. Det här hände mig för flera dagar sedan men eftersom hon fick mig att känna mig obekväm fick hon mig också att skriva ner denna fundering. Och det var väl inte så smart av henne.

Må gott vänner, tack för att du läste dagens tankar!

Annonser

Kiss i sängen – Tidningen MAD – Eskilstunakuriren

Igår gjorde jag det som utgör grunden för dagens fundering. Jag la ut en formulering på FB ”knyckt” från tidningen MAD som med lite bearbetning blev dagsaktuell på ett både roligt och tragiskt sätt.

”Kommer du ihåg när Eskilstunakuriren kostade en krona? – Nej, men jag kommer ihåg när den var tjockare än en!

Och! Det var inte bara jag som tyckte att det var kul. Mycket snabbt var det drygt hundra gilla-markeringar och ett antal kommentarer. Det borde ju ha glatt mig att så många tyckte att jag på ett roligt och fyndigt sätt kommenterat den magra (mycket magra) Eskilstunakuriren. Men istället blev jag ledsen! Nästan ingen ställde den relevanta frågan varför den är så tunn.

Det är här ”kiss i sängen” kommer in. Vi kan för stunden tycka att det är kul med en formulering som visar på en tragisk verklighet. Fortsätter det så här kommer tidningen inte att överleva. Eskilstuna blir utan en lokaltidning och på sätt och vis är det vårt eget fel. Eller ändå inte! Skämtet värmer för till en början men sen blir det både kallt och vått.

Diskussionen om vikten av att ha en lokal tidning förekommer inte i dagens Eskilstuna. Inte ens tidningen själv försöker väcka frågan, så varför ska vi då bry oss. Anledningen till att jag inte längre prenumererar är att den förutom att den blivit tunnare och tunnare har mindre och mindre lokalt material. I huvudsak så är den fylld med notiser från TT och köpta artiklar. Den enda del som fortfarande har ordentlig täckning är den lokala sporten, men vad hjälper det dem som inte är så sportintresserade. Och det som då står i den har jag redan läst gratis på nätet. Varför ska jag då betala dyrt för en produkt som gör mig ledsen och frustrerad?

Om Eskilstunakurirens ansvariga insåg att det är de lokala inslagen som uppskattas kanske de skulle kunna vända den negativa kurvan och få fler av oss att återvända och prenumerera igen. Det finns faktiskt ett ljus i mediemörkret som kan vara något att ta efter för redaktionen. Det är annonstidningen Mitt i ………….. som ges ut i Stockholm. Den ges ut i olika editioner som Mitt I Solna, Mitt i Enskede o.s.v. och sedan har de massor med mycket lokala nyheter och då också de så viktiga lokala annonserna. Nu svarar möjligen Eskilstunakuriren att även de har en gratis annonstidning. Det är sant, men den är utan de lokala nyheterna och är tyvärr därför mindre intressant.

Konklusionen av dagens fundering blir i mångt och mycket ett intet. Eskilstunaborna tappar mer och mer intresset för den lokala tidningen. De har därför inte längre råd med att ha journalister som gör lokala reportage och köper därför in material. Det uppskattar inte läsarna som slutar köpa tidningen. Den blir då tunnare för att minska kostnaden för att trycka den. De läsare som finns kvar blir frustrerade för att den är så tunn och slutar köpa. Tidningen går back och lägger ner. Eskilstunaborna tycker att det är skamligt att det inte finns någon lokal tidning med lokala nyheter. Kvar finns bara förlorare.

Är det verkligen så vi vill ha det?

 

Retorikens ABC. Bokstaven H!

Himmel, Helvete och Hitler

Historier om människor gillar lyssnarna att höra. Bjud gärna på bilder ur ditt liv men gör det med måtta. Dina lyssnare är inte på plats för din personliga psykoterapi. Men mer om det lite senare. Först lite teorier om hur även du genom att våga vara smart – och planera ditt tal – garanterat kommer att lyckas.

Temat för dagens fundering rör sig som du ser kring bokstaven H. Och redan den här inledande formuleringen säger egentligen allt om det som nedan står skrivet. Den är formulerad utifrån begreppet Storytelling som är en metod för att lyssnarna ska känna sig involverade, smarta eller helt enkelt få känna igen sig i. Och som du ser förstod du ju att det skulle handla om just bokstaven H.

Låt oss därför studera vad Wikipedia säger om begreppet Storytelling.

  • Storytellingär en gren inom marknadsförings– och upplevelseindustrin som går ut på att bygga försäljningen för exempelvis en restaurang eller ett hotell kring en historia. Dramaturgin bygger på något som folk vet, tror sig veta eller känner igen. Syftet är att förstärka och förhöja upplevelsen av ett varumärke, ett företag eller en organisation.
  • Storytelling har blivit något av ett modeord. Egentligen handlar det om en gammal tradition av att berätta i ord, bilder, symboler och känslor. Tekniken är lika gammal som mänskligheten [källa behövs], i och med att går tillbaka till rötterna inom kommunikationen.[förtydliga]
  • Arbetet med storytelling mynnar ut i en emotionell affärsplan, som utifrån mjuka värden visar vägen för berättelsen om ett varumärke. När det är klart faller övriga bitar på plats. Inredningen blir självklar, liksom marknadsföring, grafisk formgivning och övriga detaljer. Även personalens beteende och attityd växer fram ur manuset.

Låt oss nu gå bakåt i tiden och studera hur Adolf Hitler berättade sin historia. Gör det då med ovanstående mall som underlag för dina reflektioner. Jag vill dock – för säkerhets skull – poängtera att jag absolut inte har några sympatier för varken SD eller fascismen.

Adolf Hitler var tidigt mycket medveten om betydelsen av en medveten dramaturgi när man berättar en historia. Han hade också tagit lektioner i skådespeleri av en teaterpedagog som hette Friedrich Basil och tillsammans med Goebbels utarbetade han redan på 30-talet den politiska show som la grunden till att han kom till makten genom demokratiska val.

Tiden och Rummet och dess Scenografi var för honom precis lika viktigt som hur han framförde sitt budskap. Det finns en berättelse om hur han under partiets tidigaste period insåg vikten av att tidens betydelse för resultatet. De arrangerade ett möte på förmiddagen. Trots att det var fullt med folk så gjorde han mer eller mindre fiasko. Budskapet gick inte hem och efter det höll han alltid sina partimöten på kvällstid. Det gick så mycket bättre.

Det finns dokumenterat en historia från ett kvällsmöte i Stralsund som kraftfullt visar hur populär han var långt innan han kom till makten. Mötet skulle inledas vid åttatiden på kvällen, men Hitler blev försenad. 40 00  människor väntade i sju timmar på honom och det var redan gryning när han avslutade sitt tal. Fundera gärna på hur länge du skulle vara beredd att vänta på Stefan Lövfen eller Anna Kinberg Batra. Reflektera sedan på vad det var som gjorde att de ville vänta så länge på en talare som etablissemanget såg som en konstig figur de inte behövde bry sig om.

Lokalen var precis lika viktig. I Mein Kampf skriver han om ”den hemlighetsfulla, förtrollningen” i festspelhuset i Bayeruth, det ”artificiella men ändå hemlighetsfulla skymningsljuset i katolska kyrkor” som enligt honom var perfekta platser för att med scenografin som hjälp ”beskära människors fria vilja”.

Ernst Hanfstaengl fick Hitler att inse betydelsen av musik och det är snudd på skrämmande att se den – i sig – vackra estetik som Leni Riefenstal dokumenterade i sina filmer. Hon sammanfattar väl mångas uppfattning av Hitler som talare. Första gången hon lyssnade till honom var 1932 I Berlins sportpalats. Hennes ord ”Jag fick nästan en apokalyptisk vision som jag aldrig mer kommer att glömma. Det var som att jordytan utbredde sig framför mig – som ett halvklot som plötsligt rämnar på mitten och ur vilket en ofantlig vattenstråle utslungades, så väldig att den berörde himlen och kom jorden att skälva. Jag var som förlamad”. Gå nu tillbaka till talare du minns som berört dig och fundera på hur de gjorde för att få din uppmärksamhet.

Att vinna en publik blev utmaningen i det politiska arbetet. Alla roller, alla flaggor, alla marscher, all musik och som kronan på verket Adolf Hitlers mycket väl förberedda agerande gjorde att budskapet blev så starkt. Som Ingvar Holm i sin bok ”Politik som teater” påpekar. ”Det var genom teatergreppens tydlighet och slagkraft som en under normala samhällsbetingelser en försiktig och common-sense-präglad publik blev besegrad”.

Nu är vi då framme vid konklusionen för dagens funderingar. Den inleddes med orden Himmel – Helvete – Hitler.

Du har säkert många gånger tvingats lyssna till talare som fått dig att önska att du var någon annanstans. Absolut inte för budskapet, utan för talarens oförmåga att bry sig om att söka göra det så intressant för dig som möjligt. De har helt enkelt slagit på ”bandspelaren” och tuggar fram sina teser oavsett om du sover eller ej! Deras framförandeteknik är obefintlig. Tanken på att det viktigaste i ett tal är att få lyssnaren att vilja lyssna är aldrig tänkt. Det är det retoriska helvetet.

Himlen är när du får lyssna till en talare som verkligen tänkt efter före och anpassat sitt budskap till dig och den situation som du för tillfället befinner dig i. De förmår att skapa den retoriska showen och berättar sin historia på ett sådant sätt att du blir positivt berörd av det även om budskapet kan vara både svårt och tungt att ta in. Och det är ju det som i den moderna mediesvenskan kallas ”Storytelling”. Låt oss bli fler som gör det så bra som vi någonsin kan.

Hilter då! Ja, dessvärre – med tanke på den politik han stod för – är en person som man genom att studera hans sätt att tänka kan ge oss insikter i kraften av att berätta en historia på ett medvetet sätt. Och om inte annat kan nazisternas sätt att kommunicera lära oss hur vi kan inse att vi blir manipulerade.

Våga berätta din historia. Vi vill så gärna lyssna!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC. Bokstaven G!

Vad var det nu igen?

Glömskan hos dina lyssnare måste du ta hänsyn till. Välj att tala om några få, viktiga saker. Åskådliggör dem med så få ord eller bilder som möjligt. Då hjälper du lyssnaren att komma ihåg det du vill. Glöm inte magin i siffran tre.

Tillhör även de som lätt glömmer vad det var du skulle köpa i livsmedelsbutiken om du inte har någon lapp med dig? Jaha, då är du precis som så många andra av oss. Det ska du tänka på när du talar, Ja, alltså inte din glömska – du har ju lapp/ manus som stöd – utan dina lyssnares. Deras glömska är något som du alltid måste ta hänsyn till. Det är det jag vill påminna dig om i dagens Retorikens ABC.

Först och främst ett provokativt påstående. Alla lyssnare är begränsade! Om du nu inte känner dig kränkt och slutar läsa kan du väl ge mig en chans att förklara vad jag menar. Låt oss börja med en liten metafor. Du ska gå till den lokala livsmedelsbutiken och ska handla ett par småsaker som ni glömt bort. Du får veta vad du ska köpa genom att någon till dig närstående person ber dig att köpa fyra saker. Låt oss säga att det är Mjölk, Bregott, Salami och en påse Bladspenat.  Du hör vad uppdraget går ut på och nickar till svar. Du vet vad du ska ha och ger dig iväg mot butiken. Det är bara ett par hundra meter att gå men på vägen ser du en gammal vän och morsar på honom, en hund skiter på gatan och ägaren plockar inte upp efter den. Du muttrar lite surt efter hen samtidigt som du funderar på att gå fram och erbjuda en av de som du alltid har i bakfickan. Är man hundägare så är man! Och så är du då framme vid ditt lokala närköp. Du noterar att det inte sitter någon utanför butiken och tigger. En snabb tanke dyker upp. Var är hon? Har de åkt hem, eller?

Och det är nu det blir svårt för så många av oss. Du står där i butiken och tittar tomt framför dig. Vad var det nu som skulle inköpas? Du vet mycket väl att du har fått relevant information. Men vad var det??????????

Den här bilden brukar jag använda mig av i mina föreläsningar. Jag ber en man (ja, det har nog bara blivit så) att vara den som ska gå och köpa dessa fyra olika saker och sen berättar jag lite om vad som händer på vägen till butiken på samma sätt som ovan. Väl framme formuleras då frågan. Vad var det du skulle ha? Svaret blir minst tre gånger av fyra att de kommer ihåg tre saker och börjar tveka på vad det var den fjärde var.

Och! Det är precis vad man lär ut på lärarutbildningar, kurser i dramaturgi och även i religiösa sammanhang. Det finns en magi i siffran tre! Vi kommer ihåg och kan relatera till så en begränsad mängd fakta/ många argument men blir det mer än tre olika saker att ha i huvudet är det lätt att tappa bort sig och börja tveka. Man känner sig osäker och förlorar koncentrationen.

På lärarutbildningar lär man ut att det man vill att eleverna/ studenterna ska komma ihåg ska man upprepa tre gånger på exakt samma sätt. Första gången hör man det, andra gången sorterar man i det i minnet och tredje gången påminns man om vad det var. Eftersom man då kommer ihåg det blir man glad och nöjd. Man säger till sig själv ”det där kommer jag ju ihåg”. Kunskapen sitter där den ska.

Inom dramaturgin (vetenskapen om hur man berättar en historia) säger man att det man vill att en åskådare ska komma ihåg ska man upprepa tre gånger på tre olika sätt. Det är ett knep för att hålla åskådaren aktiv och få denne att känna sig smart när de inser att det är på väg att komma för den tredje gången. Även clowner arbetar mycket medvetet med upprepningar, se bara en gammal film av Charlie Chaplin så förstår ni vad jag menar.

Det heliga tretalet Gud – Jesus – Den helige anden är central i Kristendomen och samma typ av treenighet finns även hos andra religioner. Varför? Ja, än en gång det underlättar för oss att vi inte ska behöva komma ihåg allt för mycket.

Dessutom så är det inte allt för länge sedan det var snudd på lag att en schlagerhit skulle vara så nära tre minuter som bara möjligt och att den skulle innehålla tre refränger. Varför? Ja, fundera på det du. Min uppfattning är klar.

Till sist så hoppas och tror jag att du inser varför jag avslutar mina blogginlägg med

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC! Bokstaven F.

Fan, Jävlar och Latin

Kom nu för fan inte dragande med en jävla massa latinska uttryck, för då lyssnar jag inte! Ja, så kan man sammanfatta dagens fundering. Den handlar om språket och hur viktigt det är för dig som talare att använda det på ett sätt som gör att lyssnaren vill lyssna.

Svordomar och latinska uttryck är ord som du gärna får använda. Men! Tänk på att det bör vara med finess och takt. Lär känna dina lyssnare och anpassa språket efter de referensramar/ den kontext de befinner sig i. Om du vill ”krydda” ditt tal med ett sådant uttryck så kan det vara både positivt och uppskattat. Men du bör tänka på att svordomar och latinska ord är en mycket stark krydda och för mycket av dem gör att både du och ditt budskap blir smaklöst, plumpt och oseriöst.

Jag använder dem gärna men mycket medvetet och så lite som möjligt. För många lyssnare är en svordom något helt förkastligt och för andra kan just de latinska orden vara något som de går i taket för. Ett exempel på detta var för länge sedan när jag föreläste för Handelsbanken. När jag skulle gå igenom den retoriska metodiken i konsten att bygga/disponera ett tal gick det inte riktigt hem hos dem. Enkelt uttryckt ser det ut så här

Exordium

Narratio

Proposito

Confirmatio

Peoratio

Det översattes sedan mycket snabbt till svenska (som ser ut så här)

Påkalla

Påpeka

Påvisa

Påverka

Påminn

Jag trodde i min enfald att det kunde vara intressant att se de latinska orden och att det även skulle ge mer tyngd till budskapet. Omdömet efter den föreläsningen var att ”Erland var bra, men det var för mycket latin”. Den passningen lärde mig att tänka efter och inse att vara försiktig med ord som kan alienera lyssnaren istället för att få dem att vilja följa med i resonemanget.

Och det är precis det du ska tänka på när du vill påverka och informera på ett så positivt sätt som möjligt. Var försiktig med värdeladdade uttryck som kan hamna snett. Risken är stor att dina lyssnare mer riktar sin uppmärksamhet på att hitta fler ”fel” som du gör än att de faktiskt lyssnar till det du egentligen säger.

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma