Archive | december 2012

Shakespeare var Elisabeths älskare!

Det finns de som tror och de som inte tror på det jag tror på. Jag liksom Sigmund Freud, Orson Welles och Kenneth Branagh m.fl. är helt övertygade om att ”the real Shakespeare” egentligen hette Edward de Vere och var drottning Elisabeths älskare. Och det är vad dagens blogg handlar om.

Vad blir då kvintessensen (ett ord ofta använt av Wille him self) av en sådan fundering då? Ja! Kanske bara en tanke om att det kanske även idag kan vara smart att lite diskret anpassa sig till verkligheten. Alternativt! Det kan ju vara intressant att veta något du inte visste tidigare!

Så! Vem var då den person som blev känd som ”den store Barden från Stratford”? Jo, en ”streetsmart” ung man som efter lite olyckliga affärer i sin hemstad insåg att det var bäst att lämna stan. Som så många andra hamnade han i London. Och som arbetslös var det naturligt att söka sig till kvarteren söder om Thempsen.

London var vid den tiden – 1590-talet – en mycket expansiv stad. Det var högkonjunktur och många flyttade dit för att få arbete. För att hålla folket lugna tillät de styrande i staden att det söder om Thempsen var tillåtet med teater och olika former av folkliga tävlingar som t.ex. tuppfäktning. Will Shakspere – som var hans riktiga namn – första jobb inom teatern var att vara stallvakt åt publikens hästar. Och det där med att vara streetsmart visar han genom ett par år senare vara delägare i en av stadens finaste teatrar. Eller! Än mer smart är det ju att göra som jag och många andra tror mer på. Han sålde sitt namn, eller som det brukar kallas i kriminella sammanhang. Han blev en ”målvakt” åt någon annan.

Det finns många bevis som indikerar att Will Shakspere inte kunde vara den person han blev påstådd att vara. Ett bevis som är oomkullrunkeligt är det här med analfabetismen. Hans mamma och pappa vara anafalbeter, hans hustru var det och deras två döttrar var det också! Tror du att en pojke som gått sju år i skolan skulle kunna ha ett språk om ”the real Shakespeare” så blir jag förvånad. Och om du dessutom tror på att en sådan man inte skulle lära sina barn att läsa så håller jag inte med dig.

Så vem var då ”the real Shakespeare”. Jo! Hans namn var Edward de Vere, den 17:e Earlen av Oxford. På baksidan till boken Täcknamn Shakespeare av Gösta Friberg och Helena Brodin Friberg beskrivs han på följande sätt. ”En man vars liv, utbildning, resor och politiska ställning visar stor överensstämmelse med Shakespeares dramer. Och vars nyligen funna bibel har mängder av förstrykningar och kommentarer som återkommer i Shakespeares verk.”

Varför vågade han då inte presentera sina verk i eget namn? Ja, varför vet vi inte vem Bo Baldersson är/ var? Och varför vet du inte vem Richard Bachman är trots att du läst hans böcker under namnet Stephen King. François-Marie Arouet har du nog inte hört talas om men namnet Voltaire är mer bekant. Jag har naturligtvis inget svar på varför man håller sitt ljus under skäppa och inte vågar visa vem man verkligen är.

Min teori är att som i Edwards fall. Det passar sig inte och kan vara förödande för karriären/ det sociala livet. Det är ett starkt argument. Men samtidigt blir jag lite putt. Vi talar om att vi har ett öppet samhälle där alla ska kunna och våga komma till tals. Men har vi det?

Eller! Är det egentligen fel att Edward köpte Wills namn för att få publicera sina odödliga stycken? För! Vad hade varit alternativet? Skrivbordslådan! Hur jävla kul hade det varit? Och! Will Skakspere blev med tiden en burgen man som fick ett gott liv. Det blir ju rena rama Kinderägget. Tre bra saker i ett. Edward fick utlopp för sin skrivarlusta, Will mådde gott och vi fick njuta av underbar poesi och dramatik.

Annonser

Det är inte alltid lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond!

Innan jag satte mig vid skrivbordet läste jag i Eskilstunakuriren om krisen kring Parken Zoo. Nu är det VD:s tur att vara skurken, den onde och den som alla kan bespotta. Jag är själv en stark kritiker av hur Eskilstunas stolthet har skötts men någon måtta måste det vara. Nu är det styrelsen – enligt media – som tycker att allt är hans fel. De visste ingenting och därför är det inte deras fel. Men! Hallå! Hur tänker de där? Och! Vilka är det som sitter i styrelsen? Är det politiska nybörjare, eller erfarna f.d. heltidspolitiker? Svaret förstår ni tyvärr!

Det är inte lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond. När Parken Zoo öppnade för sommaren var både Djurparkschefen och VD något av de utsatta djurens hjältar. Varannan mening de sade handlade om ”bevarandeprojekt” och ”att se till djurens bästa”. Jag som så många andra trodde på dem. Men nu! Efter avslöjandet har de orden helt mist sitt värde! Varför?

Varför kan vi inte även försöka se det som hänt med deras ögon? Varför kan vi inte tro på att det fanns en god tanke på bakom det som skett? Måste allt vara så förbannat svart/ vitt? Ja, det säger jag som kritiserar det som hänt gång på gång! Låt oss nu förnya diskussionen och utifrån den verklighet som är ett faktum göra en nystart. Naturligtvis bör styrelsen och VD avgå med omedelbar verkan. Sedan är det dags att börja på nytt.

Det är inte lätt att vara god. Redan Bertold Brecht tog upp den problematiken i ”den goda människan i Sezuan”. Och jag menar att det fanns nog goda intentioner från Parken Zoos ledning. Vi måste utgå ifrån att de gjorde det de tyckte att var det bästa möjliga utifrån den ekonomi och verklighet de hade att utgå ifrån.

Istället för att hudflänga dem mer är det dags att sätta streck. När nu alla ansvariga har tagit just sitt ansvar är det dags att erkänna misstaget och börja på nytt.

Organisationen Företagarna åkte under året runt med en föreläsningsturné med namnet ”Misstagens mästare”. Där var det lyckade företagare med ordförande Jens Spendrup i spetsen som berättade om alla de misstag de gjort. Syftet var naturligtvis att påvisa att det måste vara OK att inte alltid lyckas. I USA betraktas en affärsman som inte har en konkurs bakom sig som suspekt. Och alla de som läst om mental träning vet att ”för att lyckas måste man våga att misslyckas”. Torbjörn Bergvall kan bli den stora attraktionen under 2013 (obs. utan ironi)

Mitt senaste blogginlägg handlade om de anställda på Parken Zoo. Indirekt handlar det här också om dem. Nya kvastar sopar bäst brukar det heta men det gäller att veta hur man ska sopa också. Ge personalen nya kvastar i ledningen, men låt de som vet hur man sköter djuren de resurser de behöver för att göra det på bästa möjliga sätt.

Det är lätt att vara god. Det är bara att vara det! Nu är det jul. Den goda tiden är här!

God Jul

 

 

 

Parken Zoo och Employment Branding!

“Hur attraherar och engagerar du talangerna till och inom ditt företag”? Den frågan ställer Malin Hansson i en presentation av uttrycket Employment Branding.  Hon skriver vidare. ”Vad säger före detta anställda om företaget”? Om man dessutom lägger till ett citat av Spotifys Daniel Ek om att ”Som man betraktar människan betraktar man företaget” är det inte roligt att läsa om resultatet av utredningen kring Parken Zoo.

Igår publicerades rapporten som den oberoende expertgruppen fått i uppgift att ta fram med anledning av den debatt som programmet ”Uppdrag granskning” skapade. Där framgår det tyvärr att det är inte bara lögner, undermålig djurhållning som har skapat krisen. De anser även att att en del av problematiken är att personalen inte fått möjligheter att fullgöra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt. Det är olyckligt på alla sätt och frågan är naturligtvis vad som kommer att hända med Parken Zoo.

Idag tänker jag mer på personalen än på djuren och den situation de hamnat i p.g.a. brister hos ledningen som ledde till det katastrofala reportaget i TV. Hur mår de och vad görs för att de ska känna trygghet och glädje i sitt arbete. I sociala media/ läs Facebook har den möda de lagt ner mötts med förakt och mot ledningen har det uttalats både direkta och indirekta hot. Lägg där till att Parken Zoo är mycket känt i Eskilstuna och hundratals har sommarjobbat där. Tyvärr tror jag inte att de med stolthet och glädje berättat var de arbetar inför vänner och bekanta.

Det är lätt att göra en parafras på Daniel Eks citat och säga ”som man betraktar företaget betraktar man människan” och utifrån det vara nyfiken på hur Parken Zoos styrelse kommer att hantera situationen. Egentligen finns det ju bara ett sätt att gå vidare. Och! Det är inte nedläggning utan en nysatsning.

Byt ut ansvariga och ge de anställda de resurser de behöver för att göra ett bra jobb. Se till att det exponeras i sociala media. Visa att genom att bevara och utveckla personalens kompetens kommer de att återuppbygga förtroendet hos allmänheten. Förändringen måste få komma inifrån och det är här uttrycket om Employment Branding kommer in.

Helena Mattsson skriver vidare att rätta medarbetarna med rätt kompetens, inställning och engagemang som är ett företags viktigaste tillgång. Det finns hopp för Parken Zoo om de vågar inse att det är personalen som kan vända det här. Ett sätt att göra det på är att ge dem den respekt de förtjänar för vi ska inte glömma hennes fråga i ingressen. ”Vad säger de anställda om företaget”?

Ge dem chansen att vara stolta och vi kommer upptäcka att även efter en lång vinter kommer det att komma en vår.

Det positiva med det andra alternativet för Parken Zoo? Nedläggning! Ja, det innebär ju att Eskilstuna får gott om plats för att bygga nya bostäder i en naturnära och vacker miljö. Kanske det skulle vara nog så spännande!

 

Jag gör som fåglarna – är lättklädd i kylan!

Visst ser det både småkallt och mysigt ut när småfåglarna sitter och burrar upp sin fjäderskrud i buskarna en tidig vintermorgon. Koltrasten konstrastrerar vackert mot den vita snön och talgoxarna är sitter som gula bollar i grenverket. Jag filosoferar gärna kring saker i min närhet och utanför vår dörr sitter ofta fåglar och väntar på fröer. Dagens blogg handlar om att upptäcka att du vinner på att vara lättklädd när du går på promenad en vinterdag och även i det sociala livet.

T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka är vad som behövs när det är -22 grader och vindstilla ute. Ja, egentligen är t-shirten helt onödig. Jag använder den bara för att inte svetta ner dunjackan! Vad som ska göras? Sitta framför datorn i ett snålvärmt hus eller en hälsobefrämjande promenad i det vackra vintervädret? Ja, om du har så kallt att du måste ha täckbyxor inomhus så kom över till mig. Här finns det både värme och kaffe.

Näh, vad det handlar om är att ta inspiration av fåglarna och inte klä dig så mycket inför en promenad. Det började med att jag tänkte på hur de bara har dun som skyddar dem i kylan. Nästa steg var naturligtvis att testa just detta. Det var – 25 när jag första gången med bar underkropp under dunjackan tog en promenad. Visst! Det var lite småkyligt (men bara just det) de första fem minuterna. Sedan kom den perfekta värmen. Istället för att bli för varmt eller för kallt anpassade sig kroppen och dunet till varandra och skapade en go varm luftkudde. Sedan dess tar jag aldrig på mig mycket kläder när jag tar en promenad med Wille the dog om det är kallare än – 15. Det behövs inte! Dagens morgonpromenad innebar att jag frös lite grann om händerna, kinderna var småfrusna men kroppen/ bålen var varm och god. Jag mådde enormt bra av att ha fått röra på mig. Testa du också och du kommer att se att hur härligt det är!

Lika viktigt är det att vara ”lättklädd” i mötet med andra människor. Vi är väldigt duktiga på att sätta upp barriärer gentemot varandra. Vi klär på oss subtila rustningar för att skydda oss från möjliga påhopp, elaka kommentarer eller för att skydda oss från att inte ens bli sedda. Det skapar ett kallt samhälle som ingen egentligen vill ha. Det är därför jag vill uppmana dig att vara lite mer lättklädd när vi ses nästa gång. För det är då magin uppstår.

Om du är frusen och säger det till mig så får du en kram. Den kramen ger värme, den ger kontakt och den skapar en relation med. Samma sak händer om jag känner mig lite småfrusen och vågar säga det till dig. Du ger mig kramen, värmen och det goda samtalet. Det vet vi ju, så varför ”kramas” vi då så sällan?

Svaret! Du och Jag och Vi har för mycket kläder på oss. De hindrar oss, de håller oss tillbaka och om du inte vågar ta kontakt med mig så vågar jag inte ta kontakt med dig. Så enkelt är det, trots att vi alla längtar efter att få leva och verka i samspel med andra.

Därför min vän tycker jag att du nu ska ta på dig en T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka. Gå på det där eventet, gå på kursen eller sätt dig bara på fiket och tala med dina vänner. Men börja först med att klä av dig och sedan ge en go härlig kram.

Så skapar du den framtid du drömmer och det är väl den bästa julklapp du kan ge dig själv!

Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap

Häromdagen skrev jag om en liten idé som ploppade upp i mitt huvud. Det handlade om att fira andra advent på stadens torg. En kamratlig manifestation som handlade om absolut inget annat än att träffa trevliga människor som vill träffa andra trevliga människor. Ett möte behöver inget större syfte tänkte jag och var lite nyfiken på om det skulle bli någon reaktion. Och! Jodå!

Bra idé, kul, jodå men varför inte gå på det här istället. Reaktionerna på mina tankar om ett möte på stadens torg har gett många positiva reaktioner från vänner i Eskilstuna. Det värmer och samtidigt väcker de en liten fråga. Är det så bra idé att de vill träffas på torget? Eller är det bara så att de tycker att det är just en bra idé som borde genomföras. Då av någon annan eftersom jag tyvärr inte har tid att närvara. Och! Det här är något jag har en mycket stor respekt för. Jag vet inte hur många gånger jag själv har läst eller hört talas om ett spännande event, en rolig grej att göra tillsammans och tänkt precis som de. Bra idé, hoppas att någon genomför den också.

Om svårigheten att få oss människor att förnya och förändra våra prioriteringar kan mycket skrivas. Men idag handlar det om Fristadstorget 9 december kl. 17,30. Du som tycker att det vore trevligt att dricka ett glas glögg tillsammans med likasinnade, att det vore gott att knapra på en bit pepparkaka i kylan. Köldkrama en god vän och skratta tillsammans. Kom dit! Om ni blir minst 10 st. som hör utav er så kommer jag att ta med mig en termos glögg. När vi har haft det trevligt tillsammans en stund är ni välkomna upp för att se/ medverka i Teaterföreningen St Eskils repetition av ”En midsommarnattsdröm”. Jag lovar att ni kommer att bli både underhållna och imponerade av den kraft och kärlek som vår ensemble visar upp.

Om ni efter det vill vara med och skapa kultur i Eskilstuna kan ni hjälpa oss på många olika sätt. Den grekiske guden Dionysos brukar ju enkelt kallas vinets gud när han egentligen var så mycket mer. Han var fruktbarhetens gud och om min idé med Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap kan vår träff bli verklig så ha vi något som vi kan fira tillsammans nästa Midsommar. En tanke som burit frukt!

Hylla Dionysos genom att komma till Fristadstorget den 9 december kl. 17,30. (

(men hör utav dig innan så jag vet om det blir något)

Och du som bor i Spanien, USA, Canada, Finland, Luleå och var det nu var du bodde som har läst min blogg. Tack för det! Skicka en påminnelse till dina vänner och träffas på ert torg. Det kan det vara värt!

Se mig för här är jag!!

Idag sitter jag ensam och övergiven på mitt kontor. Dagens mejl är avklarad och nu finns det tid över till att tänka framåt. Och! Eftersom jag faktiskt sitter ensam är det lätt att komma in på dagens fundering över det här med sociala media.

Jodå, jag är aktiv. Du som läser det här har ju hittat till min blogg. Den kan du ha upptäckt via Facebook, Twitter eller LinkedIn. Dessutom finns jag tydligen även på Branch Out. Och igår ville Mona Lisa att jag skulle aktivera mig på SkillPages Team. Eftersom hon är god vän så tänkte jag att det kanske kan vara intressant att vara med även där. Samtidigt som jag tänkte. Varför?

Svaret är nog så enkelt att det handlar om att ”se mig för här är jag”! Och då blir det ju lätt att raljera och smått ironisera över att det överhuvudtaget ska finnas digitala mötesplatser på nätet. Men det gör inte jag. Jag tycker att det är bra och till och med mycket bra att de finns. Naturligtvis är det överlägset bästa att träffas IRL men i brist på det är det bättre än inget. Och! Som idag när jag sitter hemma och mår dåligt p.g.a. dålig kyckling (?) från ett lokalt take away-ställe så uppskattar jag att få en liten inblick i vad mina vänner gör.

Varför då Sociala media? Det finns föreläsare som just nu åker runt och mycket tydligt berättar om hur många kontakter de har på Twitter och påvisar på så sätt att de är duktiga och via twitterflödet skapar affärstillfällen. Sant eller falskt? Jag vet inte men är positiv till tänket. Det är ju genom att skapa ett ”buzz” kring sig själv och sin verksamhet man delvis skapar sitt varumärke. Via LinkedIn har andra vänner fått nya anställningar. Och via Facebook kunde en av mina gamla arbetskamrater säga att hon visste att det går bra för mig. Det såg hon via FB.

Ett annat argument är just det att du kan följa vad som händer i dina vänners liv. På Facebook kan det vara upp- och nedgångar i det sociala livet. Det kan vara lite småfåniga bilder på kattungar och det kan vara gamla låtar av Deep Purple. Och just det är den stora charmen med Facebook. Mångfalden! På LinkedIn är det snarare tvärtom, där händer det inte så mycket förutom att man får en blick av vilka vänner som har fått nya jobb eller har ”connectat” sig med varandra sen sist. Men en annan sak är bra och där hittar jag intressanta bloggar. Sen har vi det där med Twitter. Jag har inte  lyckats förstå vitsen fullt ut. Jodå, det är en sport i att skriva något intressant på 140 tecken. Men hur intressant är det egentligen att läsa. Fördelen för mig är även där att jag kan hitta intressanta bloggar.

”Se mig för här är jag” handlade dagens blogg om. Vi vill bli sedda och få vara med i en gemenskap. Snart är det jul och det finns så många ensamma människor därute. Jag tänker speciellt på den gamla kvinnan i Norge som via en annons mot betalning bad att få vara tillsammans med någon familj och fira julafton. Så får det inte vara och så får det inte bli. Men via media fick den sagan ett lyckligt slut.

Istället för att raljera kring det här med sociala media tycker jag att vi ska träffas på torget. Krama varandra och dricka ett gott glas varm glögg. Jag tar med mig mina vänner och presenterar dem för dina vänner. Tillsammans skapar vi en Facebook-grupp med det enda syftet att träffas den andra advent på stadens torg och dricka glögg tillsammans. Då ser vi varandra och kommer varandra så nära att vi kan skratta tillsammans. Om du kommer så kommer jag!