Resonera mera!!
Varför måste vi mäta varandras åsikter hela tiden istället för att resonera med varandra? Det är något som jag under hösten och det som kanske ska kallas vinter jag funderat mycket över. Personligen tycker jag att det är utomordentligt trist att diskutera och argumentera för en sak. Men lika utomordentligt trevligt, lärorikt och gemensamhetsskapande att sitta och resonera kring olika saker. Om detta handlar dagens fundering
Låt oss först fundera på vad de olika orden enligt Nätet/SAOL/ Wikipedia betyder.
- Argumentation är presentation av argument för eller mot en tes. Alternativt. I en diskussion med en eller flera motparter eller i en text föra fram argument för ens slutsats eller ståndpunkter, ofta i syfte att försöka få andra att instämma i ens ståndpunkter.
- Resonemang är att utveckla en tankegång, språkas vid, utbyta tankar, framföra en tankegång.
Och det är här den – för mig – stora skillnaden – infinner sig. Läs de sista orden i argumentationsförklaringen och sedan de sista i resonemang.
När man diskuterar är det ofta i syfte att försöka få den som lyssnar att inse att det de lyssnar till är det som gäller för tillfället. Och det är ju det som jag tycker är så förbålt trist. Vad lär jag mig av att få säga att det jag redan har kommit fram till är det korrekta, rätta och oomkullrunkeligt sanna? Noll och intet! Det må vara så att jag genom studier i ämnet kommit fram till min ståndpunkt, alternativt att eftersom det alltid har varit så, så skall det fortsätta att vara så. Dessutom så uppstår det lätt en frustration i gruppdynamiken eftersom den jag argumenterar med inte tycker som jag. Trist, trist och ännu mer trist! Låt politiker i valrörelsen hålla på med det. Då tycker jag att det är intressant att lyssna. Men till Latten med kompisarna , till kvällens Cognac och alla andra möten med människor är det ingenting jag tycker att du ska hålla på med.
Näh! Lär dig att resonera och lyssna till vad dina medmänniskor tänker och tycker. Värdera inte deras tankar och åsikter. Låt dem utveckla sina tankebanor och fundera på vad du kan lära av detta. Du behöver inte hålla med, tvärtom det är ju det som kan vara så berikande. Dina kamrater kan förutom att ge dig nya kunskaper, nya infallsvinklar på gamla funderingar även förstärka det du tänker genom att du inte håller med hela tiden. Men! Det viktiga är inte att du då börjar argumentera utan fortsätter att lyssna. Det är då den underbara stämningen infinner sig. Det är då ni verkligen börjar tala med varandra. Båda parter känner att de kan säga vad de tänker och tycker utan att vara rädd för att inte bli betraktad som något som borde sitta inlåst på någon säker plats.
Jag funderar ofta på det som det här citatet tar upp. ”Åsiktskorridoren – det vill säga den buffertzon där du fortfarande har visst svängrum att yttra en åsikt utan att behöva ta emot en dagsfärsk diagnos av ditt mentala tillstånd – är mycket smal i Sverige”, (Henrik Oscarsson, statsvetare).
Det känns som att vara PK är det nya svarta och att allt du säger vägs/ ska vägas enligt de normer som gäller för tillfället. Samtalsklimatet har blivit så hårt att t.o.m. jag har funderat /insett att det är nog bäst att hålla käften.
Men det är ju också det jag vänder mig emot i dagens fundering. Låt tankar vandra fritt, låt orden hamna snett. Lyssna till budskapet och lyssna till människan som för fram dem. Det blir så trevligt, det blir så roligt att vi inte ens behöver alkohol för att umgås med andra.
Börja gärna ikväll! Ät gott, drick gott och lyssna till vad dina vänner säger. De kommer att känna att du vill göra just det och de kommer att älska dig för att du gör det!
Kram och Gott Nytt År!
Det mångfacetterade ordet VÄN!
Alldeles nyss skrev jag ett meddelande till en gammal vän på Facebook. Vi har inte träffats många gånger de senaste fyrtio åren. Ändå skriver jag vän och jag tror också att han menar detsamma. Om det handlar dagens fundering. Vad vänskap är – vad det står för – varför vi hela tiden ska underhålla den!
Anledningen till att jag skrev till honom var att han gått in på min profil och läst vad jag brukar skriva. Det var formuleringen ”livet verkar behagligt” som gjorde mig väldigt glad. Han fick mig att tänka på hur jag formulerar mig och utifrån vad han läste så har jag det tydligen ganska så bra. Och! Jo, det har jag ju! Men det är ju inte alltid så lätt när regnet, blåsten, kylan och mörkret gör att man hellre kurar skymning i hemmet framför TV:n än att vårda sin vänskap och må gott tillsammans med andra. Det fysiska Novembervädret kan man inte göra mycket åt, men det mentala Novemberdeppet (nyskapat ord) är lätt att häva. Gå ut och möt världen. Det blir inte så mycket bättre att vi kollar vad andra gör på FB. Receptet mot depp är mötet med dina vänner.
Ordet VÄN består bara av tre bokstäver och om vi leker lite med dessa kan det bli Visa – Älska – Nära! Och det är det som kännetecknar riktig vänskap. När vi visar att vi uppskattar/älskar samvaron och kommer varandra nära uppstår kärlek och riktig vänskap. Vi får aldrig tappa bort den och vi får aldrig tappa bort varandra. Det är inte alltid så lätt att orka hinna med att odla sin vänskap och det alltid lätt att låta något komma emellan. Vi har ju inte riktigt tid och så blir det som det blir.
Jag har många vänner som jag har tappat kontakten med. Det var inte frivilligt utan det blev bara så att vi i livets stress tappade bort varandra. Hon/ Hen/ Han hörde aldrig av sig och det gjorde väl inte jag heller. Så enkelt är det och egentligen så förbålt onödigt.
Vi blev ju vänner en gång i tiden för att vi uppskattade varandra och att umgås i varandras närhet. Vänskap måste inte betyda att man ständigt träffas. Det räcker ju så långt att bara höra av sig då och då. Min kamrat som gjorde att jag skrev ner dagens fundering gladde mig väldigt mycket. Det var länge sedan vi sågs, men hans ord värmde mitt hjärta.
Snart är det jul och jag hoppas att du i år gjort det du tänkte att du skulle göra förra julen! Ja, att skicka julkort menar jag. Det är en liten kostnad och det tar inte så lång tid. Men den som får ett analogt julkort att sätta på bordet blir väldigt glad. De ser att du tänkt på dem och att du gjort en extra ansträngning för att glädja din vän.
Håkan heter min vän som kollat upp mig på Facebook och Hasse heter Vykortens okrönte mästare, han reser gärna och mycket, dessutom skickar han vykort med små hälsningar). De har brytt sig om mig som sitter ensam på kontoret. De har gett mina dagar guldkant genom att bara skicka en hälsning. Gå du och gör detsamma.
God Jul och Gott Nytt År Vänner!
Taxi + Silvertape = ingen bra kombination!
Hel och ren! Det var ord som min kloka mamma sa till mig när jag var ung. Hon hade klara synpunkter på att min klädsel ibland var något udda, men som den kloka kvinna hon var lät hon mig hållas. Det viktiga var att det var helt och rent. Det påståendet och mitt – nuförtiden – stora intresse i varumärkesbyggande kommunikation är grunden för dagens fundering.
För ett par dagar sedan stod en bil från Tuwa (åkeri i Sörmland/ Östergötland) utanför en butik i Eskilstuna. Halva framsidan var lagad med silvertape. Dessutom var den så skitig att det syntes att den knappast hade varit tvättad de senaste dagarna/ veckorna.
Det kom mig att tänka på Sexans taxi i Luleå för tre veckor sedan. När jag kommer ut till den väntande taxin som ska ta mig till flygplatsen står den skitigaste taxi jag någonsin sett framför mig. Färgen är off-yellow (deras bilar är gulfärgade) p.g.a. att den är så smutsig och även där är en stor del av framsidan lagad med silvertape. Huvaligen tänker jag och funderar på alternativet att beställa en annan. Tidsaspekten gör att jag inte har något att välja på och sätter mig i en bil som absolut inte har varit städad de senaste åren. Så mycket damm och så skitig bil har jag faktiskt aldrig suttit i tidigare. Men jag kommer fram till Kallax airport, betalar tyst och förvånansvärt väluppfostrat. Och, det är nog för att jag varit med om värre.
Tyvärr är jag en mycket luktkänslig person. Det insåg jag när jag råkade hoppa in i en bil från Sverigetaxi i Borås. Bilen såg hel och ren ut och det var/är ju ett etablerat bolag så det kändes tryggt och bra ända tills även chauffören satte sig i bilen. Huvaligen, han stank! De lukter han förmedlade var av god odörklass. Med den doften skulle jag åka ett par mil. Och! Det var inte roligt.
Näh, hel och ren ska man vara om man kör taxi. Så krävande är jag och glädjande nog är de flesta just det. Men det här resonemanget får mig att tänka på vikten av att vara medveten om hur man uppfattas och hur företaget man representerar uppfattas.
Tuwa har jag ingen som helst relation till men läser tyvärr i media om att de har hand om färdtjänsten i Eskilstuna och att de inte klarar av att sköta den. Det är grava klagomål på skolskjutsen och bilar som aldrig kommer. Ajdå tänker jag, vad är det där för företag? Hur kan de sköta sig så illa?Och när jag sedan ser en bil från dem lagad med silvertape fördjupas bilden av ett företag med mycket låg trovärdighet.
Min kusin Mats i Luleå körde tidigare för Sexans taxi. Just därför har jag på något sätt velat stödja det bolaget. Det finns inget rationellt skäl till att göra det, utan det var bara för att han jobbat åt dem. Men han arbetar inte längre där och med den bilen som jag åkte med gör att beslutet är lätt. Det finns andra bolag.
Sverigetaxi i Borås då? Ja, där tror jag mer på att det var otur. OK, chauffören stank, men bilen var hel och ren. Det gör att jag fortfarande tror på det varumärket.
Det är alltså dags för den uppenbara konklusionen. Avsaknad av medvetenhet och vilja att göra något extra för kunden skadar ett företags varumärke mer än vad många vill inse. Och! Om du är en av dessa som har förstått det när det gäller företag. Är du lika medveten om att det gäller även dig?
Nere i min italienska hemstad Montecatini Terme finns det en taxichaufför som har en gammal Mercedes från 70-talet. Så fort han inte har en körning så är han framme och putsar på den. De andra chaufförerna sitter i skuggan och umgås. Deras bilar är hela och rena, det finns inget att klaga på. Men hans glänser som om det var just nu i ögonblicket som den kom ut från fabriken. Jag har följt hans putsande i över femton år och tycker att han är beundransvärd på gränsen till lite för mycket.
Och det är ju den absoluta konklusionen. Hellre lite för mycket än mycket för lite! Och! Det gäller allt. Eller?
Blogg No 100! Det var det värt. Tack Ann!
Så var jag då där, framme vid det uppsatta målet. Du har just börjat läsa mitt hundrade blogginlägg och jag har gjort det jag bestämt mig för. Frågan som uppkommer blir då, vad göra nu då? Om det handlar dagens fundering.
Blogg/ Twitter/ Facebook/ Instagram och allt vad det nu heter är ju något som alla bör ägna sig åt. Ja, så står det ständigt i de olika affärstidningarna. Och. De politiska partiernas förtroendevalda är mer eller mindre ålagda att vara aktiva på Sociala media. Aktiviteten skapar ett ”buzz” (vilket löjligt ord) som ger en förhoppningsvis positiv uppmärksamhet. ”Syns du så finns du” sammanfattar väl vad de – som vet mer – säger är den stora sanningen som alla bör bejaka.
Min vän Ann Kapborg har varit på mig vid ett flertal tillfällen om att jag borde börja blogga. För att få tyst på hennes ”tjat” så tänkte jag att det kanske kan vara värt att testa. Jag tycker ju mycket om att sitta och skriva så det kan det ju inte vara så svårt. Låt oss se vad det kommer ut utav det här. Och nu ser jag resultatet.
Inte fan har det blivit några pengar förtjänade på att jag skriver en blogg. Nej! Men det har gett så mycket mer och det i sig är värt mer än det monetära. Det är många tusen som har läst mina funderingar och de har kommit från 35 olika länder. Ni må tycka att det är löjligt men det ger en god känsla i kroppen när jag ser att människor från t.ex. Costa Rica, Indonesien och Bulgarien brytt sig så mycket om mina funderingar att de avsatt tid för att läsa dem. Jag tror mig veta att i Norge sitter Jan och kollar bloggen då och då, men det kan knappast räcka med dig gamle vän. Det finns tydligen fler på andra sidan kölen som får ut något av det. Och till er alla som tagit er tid vill jag säga ett stort och varmt tack.
En annan sak som det här med bloggskrivandet har gett är Katharsiseffekten. Med det menar jag att skrivandet och formulerandet av tankar har fått mig att tänka efter före. Mina ämnen har varit allt från upprörda tankar om hur taffligt Parken Zoo i Eskilstuna hanterar kriser, till funderingar om livets mindre glada stunder, för att sedan gå över till uppmaningar om att ingen bör dricka Bag-in-Box-vin.
Och det är väl där det har blivit fel. En expert på sociala media skulle säkert påpeka bristen på strategiskt tänkande. Och! Hon/ han/ hen har naturligtvis rätt, men det skiter jag totalt i. Bloggen har blivit mitt forum för funderingar och att skriva ner dem har gjort mig klar över vad jag egentligen tycker. Det har inneburit att i samtal och diskussioner med goda vänner har mina funderingar från bloggen kommit fram. Det är ännu mer löjligt men jag har faktiskt sagt ”det där har jag skrivit om på min blogg”.
Men ytterligare en sak som har varit positiv med bloggskrivandet är lusten. Ja, alltså lusten till att skriva och förmedla tankar. Det är många som har drömmar och visioner om att någon gång få skriva en bok. Det har inte jag, för jag har gjort det, inte bara en gång utan två. Och, det är en märklig känsla när man får hålla i sin nytryckta bok för första gången. Naturligtvis är det inte som att hålla ett nyfött barn i sin famn, men stolt och glad var jag båda gångerna.
Tack vare dessa hundra inlägg har jag nu fått igång skrivandet på nytt och istället för att regelbundet blogga ska jag försöka skriva en ny bok. Det finns tre helt olika upplägg och ämnen i min skalle. Samtliga handlar om mötet oss människor emellan men på helt olika sätt. Utan det ”fria skrivandet” som jag ägnat mig åt i bloggen hade inte de tankarna blivit mer än just tankar.
Det sägs ju att när en dörr stängs kommer en ny att öppnas. Min förhoppning är att den dörren leder till ett förlag som är intresserade. Om och när det sker kommer du som läst så här långt att få veta. Bloggen kommer säkert att leva vidare men den kommer inte att uppdateras och förnyas så ofta som det har blivit den här tiden.
Tack för att du finns, hör gärna av dig för
”En droppe droppad i livets älv
har ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!”
Eskilstuna vinakademi! Ett hobbyprojekt som ger mer.
Noak, den så ofta omsjungne mannen är den första personen som i litteraturen omnämns som berusad. En annan som aldrig har omnämnts på samma sätt är jag. Men en sak förenar oss båda. Vi tycker/ tyckte om att dricka vin och vi gör det gärna tillsammans med andra. Om det handlar dagens fundering.
Redan för 8 – 10 000 år sedan – olika källor påstår olika – odlades druvor för att göra vin. Till att börja med tror jag att det var mer för att erhålla en önskad berusningsnivå. Jag förstår Noak och hans kamrater för även undertecknad gjorde tidig debut (på 60-talet) med mindre ädla drycker som Beyaz och Villafranca. Vid dessa tillfällen var fyllan det centrala och flaskans innehåll medlet som gjorde det möjligt.
Men mycket snabbt gick jag över till bättre viner och upptäckte då att dricka vin var mer än att bli full. Det var gott! Det var berikande att lära sig mer om olika druvor och var de odlades. Och framför allt, det var trevligt att nörda ner sig i vad som fanns i glaset med andra likasinnade.
Därför har jag lärt mig så mycket om vin att jag vet att jag vet lite! Och därför denna idé. Det är säkert många i Eskilstuna som gärna vill veta mer om Dionysos favoritdryck. De finns de som har hört talas om föreningen Munskänken, men tror att det är något som verkligt kunniga får vara med i. Ingenting kan vara mer felaktigt och det är lite synd. Som gammal munskänk vet jag att det absolut inte är så. Alla är välkomna, men även jag hade funderingar om jag dög innan modet togs fram och jag drack det första glaset i föreningens regi.
Eskilstuna Vinakademi! Ett stöddigt namn på en enkel verksamhet, men också ett namn som tydligt talar om vad föreningen har för målsättning att ”tillsammans lära mer om vinets värld”! Och den första ”akademin” startades av Platon i Aten. Det började med att han då och då föreläste i filosofi i en park nära hans bostad. Parken var uppkallad efter den store hjälten/ heroen Akademos. Hans föreläsningar blev allt mer populära och efter en tid startade han tillsammans med Sokrates den första skolan för pojkar i dåtidens Aten. (På den tiden var genusperspektivet i undervisning inte något som diskuterades).
Grekiska viner är något som jag gärna undviker, men bilden av den första akademin tycker jag är vacker och tänkvärd. Intresserade människor träffas på en vacker och för ändamålet bra plats för att under vägledning lära mer. Vi kommer att ha våra möten nere i Vinkällaren Tingsgården som är Eskilstunas mysigaste plats att träffas och dricka vin på. Nere i källarvalven berikar vi varandra med våra intryck och upplevelser. Tillsammans förmedlar vi kunskapen och mycket snabbt inser vi att den värld som finns utanför Bag in Box- lådan är både god, spännande och intressant.
Varför gör jag då detta? Ja, det kan man fråga sig! Det finns inget riktigt svar. Varför ska det finnas det.? Min mamma älskade att virka, hon hade ”drivor” med vackra dukar men hon fortsatte ändå. En av mina/ våra döttrar tycker mycket om att fynda Vintagekläder. Hon har garderoberna fulla men fortsätter ändå. Och för ett halvår sedan bloggade jag om en man som älskade Laxfiske så mycket så att han sa sig vara beredd på skilsmässa för att kunna åka till Norge för att kanske få en fisk. Han hade gjort den resan många gånger, oftast fick han ingen fisk. Men det gjorde ingenting ”någon gång händer det och då måste man vara beredd”.
Vill du vara med och dricka vin tillsammans med likasinnade? Kontakta mig på retoriker@erlandlundstrom.se och tack ska du ha för att du läste så här långt.
retoriker 