Retorikens ABC – bokstaven J!
Det finns ord som är lätt att missbruka samtidigt som de är en viktig del i alla former av kommunikation. Som du ser handlar dagens fundering om bokstaven J och det magiska ordet JAG är grunden för mina reflektioner.
- Jag är ett farligt ord, som du skall bruka med måtta. En god talare skapar en Vi-gemenskap så snart som möjligt.
Det är väldigt spännande att uttrycka sina funderingar i bloggform. Å ena sidan får du på pränt dina tankar för dagen, å andra ger dina ord reaktioner som får dig att tänka efter. Vad du kan lära av det är något som jag redan insett och därför fortsätter att skriva på detta retoriska alfabet.
Jag är ju alltid mitt eget jordiska epicentrum och alla mina tankar emanerar ju från min hjärna så det kan väl inte vara fel att mitt budskap förstärks med det magiska ordet ”Jag”. Nejdå, jag håller med dig och jag anser att det är alldeles för många som använder ”jaget” alltför ofta. (Som du ser är de senaste meningarna ett exempel på detta). Vad som är viktigt är att du använder ordet med måtta för då får det en mycket större verkningsgrad.
Ordet ”jag” bör användas som en krydda. Lagom mycket förhöjer det maträtten men överdoserar du blir det en illasmakande anrättning. En annan metafor som beskriver vad jag menar är den om att ordet ”jag” bör användas som man använder parfym. En liten dutt av den goda doften skapar nyfikenhet och välmående, för mycket och det stinker så att man vill springa därifrån.
Istället ska du tänka på vem som är den viktigaste personen i ditt budskap. Det är inte du utan vi/ de som är på plats för att få lyssna till dig. Innan du går upp på scen/ börjar tala ska du tänka efter före. På vilket sätt och vilka medel kan jag använda för att nå de som lyssnar. Du ska av ett Ni – Jag skapa ett Vi. Gör Du inte det kan Du inte heller vara säker på att Vi vill lyssna.
En god värdinna/ värd bjuder sina middagsgäster på en liten välkomstdrink när de har en bjudning. Syftet är att välkomna varandra till en trevlig kväll. Men en annan vinkling på just den lilla drinken är att gästerna får i sig 0,2 – 0,3 promille och just vid den promillehalten kopplar man av och börjar känna ett positivt välmående. Den gemensamma skålen och de påföljande skratten skapar den Vi-känsla som är så viktig för en trevlig samvaro.
Rent retoriskt kan det vara svårt att bjuda på en liten välkomstdrink ett par minuter in i en föreläsning. (Men jag kan garantera att det blir väldigt lyckat eftersom jag själv gjort det ett par gånger). Istället ska du se till att du vet vem dina lyssnare är och redan från början anpassar dina ord till deras verklighet. Bjud på ett leende, en positiv hälsning och hälsa personligt på så många du kan innan du börjar, Då behöver du inte använda ordet jag för att förstärka ditt budskap. När du skapat relationen med lyssnarna kan du använda det fenomenala ordet ”VI”. När du gör det och de nickar instämmande har du lyckats.
Tänk så lätt det kan vara
Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma
Retorikens ABC – Bokstaven I!
Väck intresset eller var tyst!
Va? Det är väl självklart att det jag säger kommer att vara så intressant att de som lyssnar att de vill lyssna! Ja, så säger säkert någon av er lätt irriterad medan andra nickar instämmande. Dagens fundering handlar om
- Intresset avgör om ditt tal ska bli lyckat. Inte ditt intresse, lyssnarnas. Det är din skyldighet att väcka deras intresse. Om du inte kan det, låt bli att tala.
För en tid sedan var jag på en företagarfrukost jag gärna besöker. Det är Munktell Science Park i Eskilstuna som på tisdagar bjuder på det de kallar nätverksfrukost plus en kortare föreläsning. Tiden är perfekt mellan 8 -9 och det är bara att komma förbi om man har tid. Jag är där så ofta det fungerar med annat. Nätverkandet ger mycket men det stora mervärdet är föreläsningarna/ företagspresentationerna.
Som självutnämnd retoriker är det naturligt att jag kollar in talarna och det är en betydande skillnad på de som insett betydelsen av att vara väl förberedd och de som tror att de kan ”sätta på bandspelaren”. (Jodå, en del vill jag ge mitt visitkort för att hjälpa dem med deras pitch).
Men det är inte det perfekta framträdandet som är det viktiga utan det som är budskapet i dagens ord. Du måste inse att du som talare ska se till att väcka intresset hos oss som lyssnar. Hur du gör och med vilka medel du använder är upp till dig. Men det primära är alltid att jag som lyssnare ska känna att du själv är intresserad av och tror på det du säger.
Den gång jag vill berätta om var det en representant från Arbetsförmedlingen som skulle berätta om olika anställningsformer som kan vara av intresse för oss företagare att känna till. Oj då! Skittrist ämne tänkte jag men åkte dit för kaffe och nätverkande. Och! Så fel jag hade.
Framför oss stod en man som med glöd berättade om de möjligheter vi hade att göra en insats för de arbetssökande och på vilket sätt även vi kunde tjäna på den utsträckta handen. Härligt! Han var intresserad av att förmedla sitt budskap och det gjorde att vi ville lyssna till honom. Han var intresserad av att svara på våra frågor och han ville att vi skulle få ett mervärde av den stund vi avsatt till att lyssna till honom. Jag var glad och imponerad.
Nu kanske du undrar vad han gjorde för fel då? Jodå, det fanns säkert en del att anmärka på men det är inte så intressant. Jag kände att han ville att jag skulle vara intresserad och han bemödade sig om att få mig/ oss att vilja lyssna. Genom sitt agerande förstärkte han min tes om att ”om jag känner att du vill tala så vill jag lyssna”.
Peter Brook är en världsberömd teaterteoretiker och regissör som för länge sedan myntade begreppet ”Smittbärande teater”. Som teaterpedagog och regissör har jag sett så förbaskat mycket dålig teater (svordomen är medveten) att det är lätt att förstå. Det är den där teatern som du alltför ofta får uppleva på Riksteaterns uppsättningar. Du sitter i salongen och ser skådespelarna rabblar sina repliker utan inlevelse. Det känns som om de bara väntar på att få dricka vin på hotellrummet istället för att göra sitt bästa att ge publiken en upplevelse.
Som lärare på ett gymnasium i trettio år har jag upplevt samma fenomen på ett litet annorlunda sätt. Det finns ett elakt påstående i lärarkåren om att kan man inte undervisa så blir man skolledare. Tyvärr tycker även jag att det ligger en sanning i det här. Under mina år på skolan var det en rektor – av många – som förstod att försöka väcka intresset hos oss som lyssnade.
Tack Eva Svensson. Du fattade det mannen från Arbetsförmedlingen också gjorde. Ni hade båda ett i sig inte alltför intressant ämne att tala om, men ni gjorde det på att sådan sätt att vi ville lyssna.
Min uppmaning till dig är just det som står i rubriken. Väck vårt intresse eller var tyst!
retoriker 