Etikettarkiv | Företagarna

Natten är dagens mor även i affärer

Häromdagen fick jag veta att en entreprenör som satsat på en lokal annonstidning gått i konkurs. Synd tänkte jag eftersom tidningen både var spännande att läsa och precis lika spännande se på med sin läckra layout. Men det är väl sånt som händer tänkte jag och tyckte synd om han som satsat tid och pengar på ett projekt som inte lyckats.

Imorse fick jag ett mejl där det stod ”Företaget har gått i konkurs och det är inte säkert att du får några pengar”. Och nu var det inte lika roligt längre. som underleverantör till ett mycket stort konferens/eventföretag  stod jag nu inför ett faktum som smärtade på plånbok och självkänsla. Om det handlar dagens fundering.

Man måste våga för att vinna! Och. I USA är det snudd på en merit att ha gått i konkurs. Organisationen Företagarna åker runt med en föreläsningsserie under namnet ”Misstagens mästare”. Syftet är naturligtvis att påvisa det självklara. Det är inte alltid fel på affärsidén eller dig själv om det inte lyckas och att även de framgångsrika någon gång har misslyckats. Ge inte upp och för eller senare kommer du att lyckas. Och jag tror mycket på det. Det ligger en enorm kraft i den positiva tanken och att man ska söka se det positiva i det som kan kännas tungt.

Det finns en berättelse om Tomas Edison som säger mycket. I december 1914 ödelade en eldsvåda hans laboratorium. Stora delar av hans livsverk försvann i lågorna. Han var 67 år gammal och familjen var orolig för att han skulle knäckas av förlusten av sitt laboratorium. Men istället samlade han dem nästa morgon och sa – ”Förstörelse är inte enbart av ondo. Se alla våra misstag har brunnit up. Nu kan vi börja på nytt”.

Tre veckor senare kunde Edison leverera den första fonografen.

Jag har inte gått i konkurs, ej heller har mitt kontor brunnit ner så mig kan det väl inte vara synd om? Näh! Egentligen inte men en stor del av budgeterade intäkter för hösten är – med stor sannolikhet – borta och det ger ett stort hål i företagets kassa. Och det är inte synd om mig, men jävlars vad jobbigt det känns. All lust till att jobba framåt försvinner och det i sin tur innebär att jag tycker att jag är knäpp, vilket i sin tur innebär att jag dubbelbestraffar mig själv. Det gör ont just för att jag inte gjort något fel utan att det beror en ekonomisk eldsvåda i ett företag som anlitat mig. Så lite knäckande kan ni väl förstå att det känns. Men ..

Jag hoppas att entreprenören bakom tidningen ”Smile” får tillbaka sitt leende och lusten att starta något nytt. Jag hoppas att min tilltro till min förmåga att föreläsa på ett sätt så att man får betalt kommer tillbaka och att konjunkturen vänder. Och som vi alla vet så är ”Natten, dagens mor” därför gäller det att se framåt.

Solen skiner och jag ska nu ta en promenad i det vackra höstvädret. Sedan ska jag göra en Tomas Edison och börja på nytt.

Det ideella är sällan idealt!

Se mig! Annars går jag här ifrån! Eller! ”För att bli lycklig ska vi gå in i en gemenskap och leva och verka tillsammans med andra människor. När vi gör det och om vi gör det uppnår vi en högre lycka”

Det är ett citat av filosofen Hegel som vi i vår familj tror mycket på. De tankarna och den visionen är något jag ständigt strävar efter att både tänka på själv och förmedla.

Just därför handlar dagens fundering om något helt annat. Besvikelse! Förra veckan lämnade jag en förening som jag varit med i över tjugo år. Jag satt i styrelsen och var även dess ordförande ett par år. Men! Nu ville jag inte vara med längre. Det fick räcka. Varför? Ja, läs och fundera innan jag ger dig svaret.

Det fanns ingen gemenskap, det fanns inga mötesplatser och det fanns nästan ingen verksamhet! I stället gick jag med i dess grann-förening och mötte allt som jag saknat i den förstnämnda. Där fanns och finns aktiviteter, där finns mötesplatser och där känner jag mig välkomnad. Vilken skillnad! Den är rent av pinsam stor eftersom bådas enda och primära uppgift är att skapa ett mervärde för medlemmarna. Vilka föreningar är det jag talar om. Jo, det är Företagarna i Eskilstuna respektive Torshälla.

Frågan som uppkommer är naturligtvis; Varför? Mitt svar! Det finns en eldsjäl i Torshälla som fått ett förtroende att förvalta. Det finns en styrelse som ger trygghet och mandat till denna person att försöka utveckla verksamheten. De tror på denne hen och denna person utvecklas ytterligare. Härligt! I den andra föreningen finns inte någon som har fått/ tagit på sig den rollen. Eftersom jag väl känner till de flesta från mina år så vill jag inte tala något illa om dem. De fullgör säkert sina uppgifter på bästa möjliga sätt. Men! Det räcker inte för att utveckla föreningen. De har fullt upp med sina egna företag och uppdrag. Det är ju på dem de lever, eftersom styrelsearbetet är helt ideellt måste man ha respekt för detta. Eller! Kanske ändå inte!

Varför är de då med och tar på sig uppdrag? Svaret finns i ingressen! De tror ju på en sak och de får ju en positiv gemenskap på sina träffar. Och det räcker tydligen för dem. Men medlemsnyttan är bara ett ord som nämns utan att bli verklighet.

Kontentan av detta blir då att det ideella är sällan idealt!

Jag föreläser ofta för politiskt aktiva människor. Det gör mig glad eftersom jag beundrar dem så mycket. De vill hjälpa oss andra att skapa ett – utifrån deras tyckande – så gott samhälle som möjligt.  I lördags var jag på en folkhögskola utanför Borås och träffade socialdemokrater. Solen sken och det var en rent underbar dag som gav hopp om en kommande vår. Istället för att bejaka vädret och må gott tillsammans med sin familj var de tvungna att sitta inne och lyssna till mig. Varför? Svaret finns i ingressen.

Och nästa slutsats som kommer upp i min hjärna är att de är värd all beundran. Men för att de ska orka kämpa vidare behöver de känna någon form av mervärde. Det behöver inte vara monetärt, det kan vara så mycket mer. Men det går inte att komma ifrån att komma ifrån pengars betydelse.

Våra politiker blir inte bättre med att jobba heltid i sitt yrke för att sedan jobba halvtid med sitt uppdrag. Det håller inte i längden. Med samma resonemang tror jag att den verksamhet som fanns i Företagarna Eskilstuna tidigare år hade jag hade kunna fortsätta om någon hade fått den ekonomiska möjligheten att sätta av tid till att skapa just det. Då hade jag varit kvar och sluppit skriva dessa rader.

Så vi måste inse att det ideella är sällan idealt och se till att de som vill göra det bättre för oss alla ska få den möjligheten.

”Det räcker inte med en medalj, det ska vara pension också” var väl en valslogan något under det förra årtusendet!

Det är inte alltid lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond!

Innan jag satte mig vid skrivbordet läste jag i Eskilstunakuriren om krisen kring Parken Zoo. Nu är det VD:s tur att vara skurken, den onde och den som alla kan bespotta. Jag är själv en stark kritiker av hur Eskilstunas stolthet har skötts men någon måtta måste det vara. Nu är det styrelsen – enligt media – som tycker att allt är hans fel. De visste ingenting och därför är det inte deras fel. Men! Hallå! Hur tänker de där? Och! Vilka är det som sitter i styrelsen? Är det politiska nybörjare, eller erfarna f.d. heltidspolitiker? Svaret förstår ni tyvärr!

Det är inte lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond. När Parken Zoo öppnade för sommaren var både Djurparkschefen och VD något av de utsatta djurens hjältar. Varannan mening de sade handlade om ”bevarandeprojekt” och ”att se till djurens bästa”. Jag som så många andra trodde på dem. Men nu! Efter avslöjandet har de orden helt mist sitt värde! Varför?

Varför kan vi inte även försöka se det som hänt med deras ögon? Varför kan vi inte tro på att det fanns en god tanke på bakom det som skett? Måste allt vara så förbannat svart/ vitt? Ja, det säger jag som kritiserar det som hänt gång på gång! Låt oss nu förnya diskussionen och utifrån den verklighet som är ett faktum göra en nystart. Naturligtvis bör styrelsen och VD avgå med omedelbar verkan. Sedan är det dags att börja på nytt.

Det är inte lätt att vara god. Redan Bertold Brecht tog upp den problematiken i ”den goda människan i Sezuan”. Och jag menar att det fanns nog goda intentioner från Parken Zoos ledning. Vi måste utgå ifrån att de gjorde det de tyckte att var det bästa möjliga utifrån den ekonomi och verklighet de hade att utgå ifrån.

Istället för att hudflänga dem mer är det dags att sätta streck. När nu alla ansvariga har tagit just sitt ansvar är det dags att erkänna misstaget och börja på nytt.

Organisationen Företagarna åkte under året runt med en föreläsningsturné med namnet ”Misstagens mästare”. Där var det lyckade företagare med ordförande Jens Spendrup i spetsen som berättade om alla de misstag de gjort. Syftet var naturligtvis att påvisa att det måste vara OK att inte alltid lyckas. I USA betraktas en affärsman som inte har en konkurs bakom sig som suspekt. Och alla de som läst om mental träning vet att ”för att lyckas måste man våga att misslyckas”. Torbjörn Bergvall kan bli den stora attraktionen under 2013 (obs. utan ironi)

Mitt senaste blogginlägg handlade om de anställda på Parken Zoo. Indirekt handlar det här också om dem. Nya kvastar sopar bäst brukar det heta men det gäller att veta hur man ska sopa också. Ge personalen nya kvastar i ledningen, men låt de som vet hur man sköter djuren de resurser de behöver för att göra det på bästa möjliga sätt.

Det är lätt att vara god. Det är bara att vara det! Nu är det jul. Den goda tiden är här!

God Jul