Om nu allt är bögarnas fel, så är det väl dem vi ska tacka för festen!
Igår sken solen, himlen var blå. Det var ett härligt sommarväder i Eskilstuna och jag har sällan sett så många människor vandra omkring med ett leende. En del var utklädda och tyckte att det var kul att få vara lite mer än sitt vardagsjag en liten stund. Andra log åt märkliga utstyrslar och den härliga stämning som uppkommer när man samlas för att ha det trevligt tillsammans. Och allt detta var naturligtvis bögarnas fel.
Taskig discomusik dunkade från lastbilsflak, Schlagerstjärnor sjöng singback och småbarnsmammor svängde på sin höfter i takt med musiken. Det var fest utan sprit, ingen lullade omkring med ölfyllda plastglas och t.o.m. stadens äldre vågade sig ut på stan i den vackra försommardagen. Och allt detta var naturligtvis bögarnas fel.
Som gammal vänsterorienterad innevånare kan jag se skönheten och styrkan i en väl genomförd demonstration. Därför är det sorgligt att konstatera att det var mycket bättre förr. Socialdemokraterna som förr gick i tåg som fyllde gatorna får nu vara glada om de får ihop ett par hundra. Vänsterpartiet är väl överlyckliga om de passerar hundrastrecket. Och det tycker jag är synd. Men igår såg jag musikkåren, jag såg vajande fanor och jag såg det största demonstrationståg jag sett det här årtusendet på Eskilstunas gator. Och! Naturligvis så är det bögarnas fel!
Henrik Dorsin har skrivit en text som skapade en något konstig debatt och det är ju inte så svårt att förstå för humor och ironi är det inte alla som förstår, men det är ju inte deras fel utan alltid någon annan. Personligen tycker jag att den är härlig och NEJ jag tar den inte på allvar.
Skilsmässor och alkoholism – bögarnas fel
Lapplisor och ateism – bögarnas fel
Att ungar nu för tiden aldrig lär sig veta hut
Att Schlagerfestivalen numer aldrig vill ta slut
Ja, det är bögarnas fel – bögarnas fel
Bögarnas fel – bögarnas fel
Allt är upp och ner och det är bögarnas fel
Min uppväxt gjort att jag nog aldrig kan bli psykiskt hel
Men min familj är enig det är bögarnas fel
Igår fick jag uppleva positivism och kärlek. Det var Springpride 2013 i Eskilstuna. Så ni förstår ju då att allt det positiva som jag fick vara med om igår var deras fel. Alla städer behöver regelbundet en folkfest. Det är nyttigt för stadens själ och skapar en viktig gemenskap. I många städer har man därför en stadsfestival i slutet av sommaren. Och i alla dessa städer pågår före och efter en debatt om allt supande och röjande. Ska de få vara kvar eller ej? Ska staden satsa pengar på att folk vandrar omkring drängfulla och skämmer ut sig står det ofta på tidningens debattsidor.
Igår var det inget av det. Det var sol, gemenskap och kärlek. Alla mådde bra tillsammans. Det var en kraftfull manifestation. Staden behöver mer av det här. Vi behöver alla mer av det. Tack för en trevlig eftermiddag. Jag kommer gärna tillbaka nästa år.
Springpride 2013 är ett föredöme för hur en lyckad stadsfest ska se ut. Och! Det är banne mig bögarna vi ska tacka för showen. Tack för att ni finns och sätter lite fart på vardagen.
Se mig för här är jag!!
Idag sitter jag ensam och övergiven på mitt kontor. Dagens mejl är avklarad och nu finns det tid över till att tänka framåt. Och! Eftersom jag faktiskt sitter ensam är det lätt att komma in på dagens fundering över det här med sociala media.
Jodå, jag är aktiv. Du som läser det här har ju hittat till min blogg. Den kan du ha upptäckt via Facebook, Twitter eller LinkedIn. Dessutom finns jag tydligen även på Branch Out. Och igår ville Mona Lisa att jag skulle aktivera mig på SkillPages Team. Eftersom hon är god vän så tänkte jag att det kanske kan vara intressant att vara med även där. Samtidigt som jag tänkte. Varför?
Svaret är nog så enkelt att det handlar om att ”se mig för här är jag”! Och då blir det ju lätt att raljera och smått ironisera över att det överhuvudtaget ska finnas digitala mötesplatser på nätet. Men det gör inte jag. Jag tycker att det är bra och till och med mycket bra att de finns. Naturligtvis är det överlägset bästa att träffas IRL men i brist på det är det bättre än inget. Och! Som idag när jag sitter hemma och mår dåligt p.g.a. dålig kyckling (?) från ett lokalt take away-ställe så uppskattar jag att få en liten inblick i vad mina vänner gör.
Varför då Sociala media? Det finns föreläsare som just nu åker runt och mycket tydligt berättar om hur många kontakter de har på Twitter och påvisar på så sätt att de är duktiga och via twitterflödet skapar affärstillfällen. Sant eller falskt? Jag vet inte men är positiv till tänket. Det är ju genom att skapa ett ”buzz” kring sig själv och sin verksamhet man delvis skapar sitt varumärke. Via LinkedIn har andra vänner fått nya anställningar. Och via Facebook kunde en av mina gamla arbetskamrater säga att hon visste att det går bra för mig. Det såg hon via FB.
Ett annat argument är just det att du kan följa vad som händer i dina vänners liv. På Facebook kan det vara upp- och nedgångar i det sociala livet. Det kan vara lite småfåniga bilder på kattungar och det kan vara gamla låtar av Deep Purple. Och just det är den stora charmen med Facebook. Mångfalden! På LinkedIn är det snarare tvärtom, där händer det inte så mycket förutom att man får en blick av vilka vänner som har fått nya jobb eller har ”connectat” sig med varandra sen sist. Men en annan sak är bra och där hittar jag intressanta bloggar. Sen har vi det där med Twitter. Jag har inte lyckats förstå vitsen fullt ut. Jodå, det är en sport i att skriva något intressant på 140 tecken. Men hur intressant är det egentligen att läsa. Fördelen för mig är även där att jag kan hitta intressanta bloggar.
”Se mig för här är jag” handlade dagens blogg om. Vi vill bli sedda och få vara med i en gemenskap. Snart är det jul och det finns så många ensamma människor därute. Jag tänker speciellt på den gamla kvinnan i Norge som via en annons mot betalning bad att få vara tillsammans med någon familj och fira julafton. Så får det inte vara och så får det inte bli. Men via media fick den sagan ett lyckligt slut.
Istället för att raljera kring det här med sociala media tycker jag att vi ska träffas på torget. Krama varandra och dricka ett gott glas varm glögg. Jag tar med mig mina vänner och presenterar dem för dina vänner. Tillsammans skapar vi en Facebook-grupp med det enda syftet att träffas den andra advent på stadens torg och dricka glögg tillsammans. Då ser vi varandra och kommer varandra så nära att vi kan skratta tillsammans. Om du kommer så kommer jag!
retoriker 