Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan om ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma