Retorikens ABC – bokstaven N
Är du nervös när du ska hålla tal? Bra! Grattis, då kommer du att lyckas! Med dessa två meningar har jag på ett enkelt sätt sammanfattat budskapet i dagens fundering. Du behöver alltså inte läsa mer om du håller med mig.
Men! Om du har en annan uppfattning eller tror dig ha missförstått vad jag eventuellt kan mena bör du läsa meningarna en gång till. Min åsikt är att det är primärt och nyttigt att vara nervös. Det finns nämligen så mycket positivt med att vara nervös att man med fog kan tala om den positiva nervositeten som det gäller att bejaka och samtidigt bevaka så att den inte övergår i en förödande negativ nervositet.
Som teaterpedagog och regissör har jag i huvudsak arbetat med amatörer på olika nivåer. I 45 år har jag gjort uppsättningar av olika slag. Det har varit barnteater, politisk pamflett-teater, klassiker som Shakespeare och Brecht blandat med ett tiotal musicaler av olika slag. Skådespelarna har varit barn, nybörjare, halvprofessionella och ärrade proffs med olika erfarenheter av att uppträda inför publik. Inför varje premiär brukar jag tala om vikten av att vara nervös och sedan lära sig att omvandla den nervositeten till något positivt och utvecklande.
Den första frågan jag ställer till dem är: – Är du nervös? Svaret är givet och då kommer påståendet: – Den som inte är nervös bryr sig inte heller om resultatet, därför ska du vara glad för att du är nervös. Det betyder att du bryr dig.
Ta kontroll över din nervositet. Genom ditt agerande och mod kan du utveckla dig själv. Genom att du inte låter reptilhjärnan ta kontroll över ditt agerande ger du dig chansen att lyckas. Genom att våga ger du dig chansen att uppleva en stark lyckokänsla. Det fantastiska är att det är du och ingen annan som gett dig den upplevelsen.
Inställningen ”jag visste att jag en dag skulle klara det” är något som alltid återkommer i intervjuer med människor som lyckats. De har trott på sin vision och de har aldrig tvivlat. På så sätt har de tillåtit sig själva att lyckas. Du kan göra det genom att inte tvivla och tro på din förmåga.
Jag tror att tron på egna gränser stoppar oss
innan vi nått skogens bryn.
Jag tror att vi kan nå över trädens toppar
om vi bara har siktet ställt mot skyn.
Jag tror att denna utsaga är sann
och kanske den din vishet kan föröka
För det är otroligt vad man inte kan
när man med avsikt inte vill försöka.
- Piet Hain
Att stå upp och tala är något som nästan alla känner en viss skräck inför. Det är helt naturligt eftersom man då lämnar tryggheten i flocken och ska bli den som alla betraktar. Det är också ett av de bästa sätten att få bekräftelse på att man syns och finns. Alla vill vi bli älskade och sedda. De som finner en lustkänsla i att uppträda inför andra är de som lyckats. De har fått uppleva den stimulans man får av andra människor är intresserade ger självkänslan en kick.
För det är otroligt vad man kan
när man med avsikt vill försöka
Med en medveten mental träning kan alla lära sig att bejaka det härliga i att uppträda och att utsätta sig för den mentala kick det innebär. Det gäller att lämna sin ”bekvämlighetszon” och vågar ge sig hän ut i det okända. Vi behöver alla bekräftelsen på att vi finns. När vi vågar visa oss för andra blir det verkligt. Vi står där och de lyssnar till oss. Med blossande kinder går vi tillbaka till verkligheten och känner en skräckblandad förtjusning över att ha vågat!
Att lyckas när man sätter sig över sin rädsla inför att hålla ett tal eller göra ett uppträdande är ett säkert sätt att önska få göra det en gång till. Det är precis samma effekt som de som hoppar bungyjump får när de kastar sig utför stupet. Båda är nervösa och laddade. Det kan kännas som att slunga sig ut i rymden men båda gör det med vetskapen om att någonstans långt därnere finns det som stoppar upp. Det som sätter struktur på upplevelsen och låter alla uppleva det lyckade slutet.
Det blir en landning tillbaka i verkligheten, men det var en utflykt som gav en positiv adrenalinkick. Resultatet blir att den som en gång har hoppat i i fria luften gör det gärna igen. Samma sak är det med de som funnit glädjen i att uppträda inför andra. De vet att om de är väl förberedda kommer de att lyckas och då mår de bra. De mår bra för att de fått ge något till andra.
Jacob Niclas Westin heter en ung akrobat som beskriver detta med att uppträda: – ”Det är mitt sätt att visa glädje, lycka , extas, levnadskraft, total kontroll …. på en papperskant. en sekund i alltihop som är fullkomligt tidlös, en känsla, ett andetag. Bara att vara! Just den där sekunden är precis som ett litet hål och när det uppstår stannar allt. Målet för mig är att kunna ge bort detta till andra människor. Det där lilla hålet är min energi som är som ett helt kärnkraftverk. Den vill jag dela med mig av och låta människorna bli ett med mig, få dem att glömma bort precis allt annat för en stund”.
Rent fysiologiskt är det positivt att vara nervös. När reptilhjärnan förstår att du ska vara med om något den inte har varit med om så många gånger tidigare och som kan uppfattas som skrämmande drar den igång hela kroppen. Den ökar pulsen och andningen, ökar intaget av syre, den skickar ut adrenalin i kroppen, aktiverar musklerna och gör kroppen beredd på att vara så väl fungerande som möjligt när det är dags. Va bra! Det är ju precis vad det handlar om. Reptilhjärnan gör kroppen och knoppen beredd på att fungera så bra som möjligt. Bejaka det!
Lär dig sedan att styra undan nervositeten med en medveten handling. Lär dig att ta kontroll över reptilen och tänk med hjärnbarken istället. Medvetandegör dig själv om att du är väl förberedd, att du vet vad som ska ske och inse att du gett dig själv chansen att lyckas genom att vara väl förberedd. Det kan du göra genom att använda affirmationer eller att göra som Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. De hade båda en ritual som de gjorde inför starten. Ingemar ventilerade sina glasögon och slog ihop stavarna, Carolina klappade sig i ansiktet och på låren. Det var deras trigger och den fungerade för dem. Jag har en lite annorlunda variant som jag gör på scenen inför en föreläsning. Tänk dig Jesusstatyn i Rio de Janerio, se hur den står där och sträcker ut händerna. Det gör jag också samtidigt som jag ibland högt och ibland för mig själv säger: – Vad jag är bra, som följs av ett Kanske.
För mig fungerar det och för Ingemar och Carolina fungerade det uppenbart. De hade lärt sig vikten av mental träning, de insåg vikten av att våga vara nervös och de förmådde att göra något positivt av det. Gör det du också!
Nästa gång du ska ställa dig på en scen och hålla ett anförande ska du vara glad att du var positivt nervös ögonblicken innan du gjorde entré. Ge dig chansen att lyckas och tänk på min personliga tolkning av Piet Heins ord.
Det är otroligt vad man kan
när man med avsikt vill försöka
Lycka till och Tack för att du läst så här långt
Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma
Det magiska ordet ”kanske”!
Ibland är det väldigt lätt att tycka synd om sig själv och att man är den man blev. För många är självkänslan så låg att det på sikt leder till allvarliga sjukdomar. ”Eftersom allt är hopplöst varför ska jag då hoppa” var det en ung man sa till mig när vi talade om framtiden. Om det handlar dagens fundering.
Mental träning, Mindfullness och KBT är alla en form av omprogrammering av en persons tankar och i nästa läge även handlingar. Så här beskrivs t.ex. KBT ” kognitiv beteendeterapi, är en psykoterapeutisk behandlingsmetod som innebär att man arbetar med att förändra tankar, känslor och handlingsmönster som inte är välfungerande och därför leder till psykiskt illabefinnande. KBT innefattar både kognitiv terapi och beteendeterapi. KBT är en strukturerad, aktiv och insiktsbefrämjande psykoterapi som är mer inriktad på nuet och på framtiden än på det förflutna.
Men idag handlar det om ordet ”kanske”. Som många av er vet så arbetar jag med att hjälpa människor att upptäcka hur bra, spännande och intressanta de är i en talar-/ledar-/pedagogsituation. Lägg därtill att jag arbetat med teater i över fyrtio år. Det innebär att jag sett människor som har utvecklats enormt när de upptäckt sin förmåga att kunna tala/ agera så att de blir lyssnade till. Men också sett processen, vägen dit och den sårbarhet som finns inom oss alla. Enligt mig så är rädsla det största hindret för utveckling. Rädslan förlamar individen, men också de organisationer och företag de verkar inom. Rädslan gör att man inte vågar prova nya saker och hämmar kreativitet. Det är därför vi måste lära oss att medvetet använda ordet ”kanske”.
Kroppsspråk är något som talibanska retoriker (som t.ex. Göran Hägg) hävdar att inte finns. Det primära och det enda (enligt honom) som existerar är hur vi kommunicerar med varandra genom orden. Löjligt, falskt och rent av knäppt är min syn på sådana dumheter. Självklart existerar något som i vardaglig form kallas kroppsspråk. Vårt sätt att säga det vi säger förstärker budskapet. Det hjälper oss att nå ut, men också kan det vara förödande om det inte är i harmoni med det man säger. Som regissör vet jag mycket väl var en skådespelare ska stå på scen för att ordet ska få största möjliga verkan och som retoriker lär jag ut den enkla men smarta metoden som alla tränade skådespelare behärskar. Det är när mina kursdeltagare får – helt i enlighet med KBT-metoden – får praktiskt prova på hur de ska göra entré, hur de ska agera och hur de ska använda rösten som undret sker. De upptäcker att det fungerar, de upptäcker att de gör rätt och de ger sig själva den självkänsla de så länge längtat efter.
Men! Trots att de nu lärt sig tekniken och är medvetna om hur de ska göra för att lyckas är det inte så lätt. Det är en sak att träna, en helt annan sak att göra det på riktigt! Och! Det är här ordet ”kanske” kommer in. Ditt sätt att säga saker och ditt sätt att agera påverkar andra, men lika mycket dig själv. Som ett led i min mentala förberedelse inför en föreläsning talar jag faktiskt ofta högt för mig själv. Som en trigger ställer jag mig med stolt hållning och öppet kroppsspråk – gärna framför en spegel – och säger ”Vad jag är bra” och lägger sedan till det magiska ordet ”kanske”. Sedan går jag ut på scenen och vet att jag är så förberedd att om det bara hänger på mig så blir det en lyckad föreläsning.
Men varför ska man då överhuvudtaget använda ”kanske”? Ja, till det finns det säkert många förklaringar. För mig är det den där lilla säkerhetsventilen. Den som gör att jag vet att allt i livet hänger på den kommunikation jag får uppleva med andra människor ger resultatet. Och det finns en sanning i det anglosaxiska uttrycket ”you can’t win them all”. Men jag duger i alla fall i mina ögon och det räcker långt.
Så kära du! Gå fram till närmsta spegel. Ställ dig framför den med en stolt hållning och ett öppet kroppsspråk. Se dig själv i den och hör när du säger ”Vad jag är bra”!
Det räcker långt och om det ska jag tala om ett par veckor i Luleå under rubriken ”Bygg ditt egna varumärke”. Målgruppen kommer att vara unga arbetslösa som på ett eller annat sätt fastnat i det som mycket snabbt kan leda till ett utanförskap. Till dem kommer mitt budskap vara att om de vill förändra världen måste börja med att våga och orka förändra sig själva. Ett snabbt och säkert sätt att göra det på är att inse metoder som Mental träning, Mindfullness och KBT inte är något löjligt flummigt utan ett sätt att hjälpa sig själv ur en mental svacka.
Den dag du tror på dig själv tror även andra på dig. Våga säga ”Vad jag är bra” och du blir just det säger en som vet.
Jag är bäst i klassen och jag njuter av det!
Eller, egentligen så är jag nog inte det. Rubriken är bara till för att du ska läsa så här långt och är du fortfarande kvar vid skärmen så är det nog värt att läsa till slut. För! Jag är ganska så bra och är stolt över det!
Som du märker förstärkte jag det påståendet med ett utropstecken. Frågan är då om jag gjort ett stort socialt felsteg? Är det tillåtet att i vårt Jantelagsdrabbade land få uttrycka något sådant? Självklart är din ryggradsreaktion men tänk nu efter en liten stund och det blir nog inte riktigt samma svar. Tyvärr än idag 27 februari 2013 finns det folk som i ord och handlingar trycker ner och trycker till. – Du ska inte tro att du är något och Du ska framför allt inte tro att just du har något att komma med. Så är det bara, rätta in dig i ledet och håll käft.
Jag tjänar pengar på Jantelagen. Dess verkningar gör att jag regelbundet kan dricka goda viner och åka på berikande resor. Det innebär väl då att jag uppskattar att den finns? Jodå, ur en strikt monetär synvinkel är det ju bra men jag är helt övertygad att om den inte fanns skulle jag tjäna mycket mer pengar. Mitt yrke är att med retoriken som grund hjälpa människor att inse deras kapacitet och att vi väldigt gärna vill lyssna till det de har att säga. Jag är bra på att ge deltagarna på mina kurser nya kunskaper och insikter. De får träna i hur de ska agera för att bli lyssnade till. Enligt många positiva utvärderingar är jag nog till och med mycket bra på just det. Det är ju kul och enormt roligt att våga skriva det till dig som läser det här.
Men det är ju det dagens fundering handlar om. Våga säga att du är bra, våga stå framför spegeln, se dig själv i densamma och hör dig säga – Vad jag är bra! Då händer det något magiskt! Du får en bättre hållning, blodomloppet ökar, dina kinder färgas röda och du blir mycket vackrare än du var innan du sa det. Tror du mig inte? Testa själv. Det är du värd!
Jag är bäst i klassen och njuter av det! Så långt vill jag nog inte gå själv men önskar att vi var fler som vågade säga:- Vad jag är bra! Om vi blir fler som vågar tro på vår förmåga och vara stolta över den är jag övertygad om att vi kan uträtta stordåd. För mig räcker det långt att få vara bra bland andra som också känner att de är just det.
Mina ögon tårades av stolthet och glädje för ett par år sedan. Det var när jag arbetade med vuxna långtidsarbetslösa som inte var starka i sin självkänsla. De flesta mådde helt enkelt inte bra. Orsaken till min glädje var att en kvinna som suttit och tittat på ett framträdande hon gjort veckan innan sade de magiska orden: – Vad jag är bra! Den kvinnan hade varit länge arbetslös och mådde inte bra när hon kom till kursen för första gången. Som hon själv uttryckte det ”Jag hade fastnat i köket och orkade inte lämna lägenheten”. Henne skulle jag på ett par korta veckor få att vilja stå upp och tala inför sina kamrater. Ett slutmål var också att när hon kände sig mogen skulle hon även bli videofilmad.
Det var när hon sett sig själv stå där och formulera sina tankar och åsikter som de magiska orden kom. Hon gick ut till sina kamrater och berättade hur det hade gått. Först efter det tittade vi alla tillsammans på videon. Deltagarna på den kursen växte varandra och det händer än idag att jag träffar deltagare som tackar för att de fick upptäcka hur bra de var och är.
Nej! Jag är inte bäst i klassen, men är bra nog att inse att även jag är bra. Det gör mig stolt ….. om det nu kan få var tillåtet.
Att formulera sig gör det värt att leva!
Bloggtorka! Du har ju inget syfte med ditt bloggande! Vad är det du vill ha sagt? Jävlars, så bra du skriver! JA, när det gäller det här med att blogga så är det lätt att få kommentarer av alla de slag. De flesta kommer från de som inte gör det. Och! Det är ju knappast förvånande! De kan ju inte förstå det vi som gör det förstår.
Motvilligt blev det så att även jag hamnade i bloggträsket. Varför? Ja, det frågar jag mig själv. Men ett svar kan vara lusten till att skriva och formulera mig. Mitt yrke innebär att jag föreläser och ger kurser i retorik. Jag har skrivit två böcker och under den tid de skrevs mådde jag bra. Vissa kan få en endorfinkick av att springa i skogen, andra av att gå på gym och säkert många med mig av att formulera sig ”en kvart om dagen” (som Arne Tammer uppmanade oss). Ett annat skäl kan vara att jag lyckligtvis skrev dagbok under min tonårstid. Det är så enormt intressant att få läsa vad den unge Erland tänkte och tyckte. Och! Näh! Jag har inte förändrats så där jättemycket i de stora frågorna trots att jag nu är både morfar och egen företagare.
Så vad vill jag då ha sagt med det här! Jo! Det nya året har börjat. Med det nya möjligheter och nya löften. Ett vanligt löfte är att träna mer och äta mindre. Ett annat är att ta bättre vara på sig själv och ge sig själv mer tid. Ett tredje är ofta att bejaka det härliga i att man lever.
Ett fjärde som jag vill föreslå är att spara pengar! Hur? Jo, genom att faktiskt göra det, träna mer, ät nyttigt, ställ inte upp på allting och inse att mental träning är den del din fysiska träning. Till det vill jag uppmana dig att skriva. Låt dina tankar bli ord, njut av dina formuleringar och inse att du i den stunden ger dig själv den bästa kompetensutvecklingen du kan ge dig själv. Du har tilltro till dina tankar, du blir kreativ och du utvecklar din hjärna. Skriv och endorfinet sprider sig i kroppen. Du behöver absolut inte publicera det någonstans. Skriv för dig själv, men spara på det. Du får en dubbel belöning när du längre fram läser det du skrev. Att jag gör det i min blogg idag är en sak, men min dagbok från förr den får du inte läsa.
När du inte bara snackar och tänker att jag borde, ska eller förtränger det så uppstår det som du vill uppnå. Du mår bra! Det räcker långt! Så min vän. Glöm det här med bloggtorka, insinuanta kommentarer, att du ska ha ett budskap och gläd dig åt berömmet. Inse att du kan få ett än mycket bättre 2013 om du till den fysiska träningen lägger till ett kreativt formuleringspass. Skriv ner dina tankar – en kvart om dagen – så lovar jag att du kommer att upptäcka att du även kan tjäna pengar på att just du är du.
När du mår gott, har tilltro till din förmåga, är vältränad och väl formulerad kan du med stolthet reda dig upp och säga din mening. Det är så du förändrar världen.
Nu är min kvart över och det är dags för en dusch.
(Vad har pengar med det här att göra egentligen? Ja, att må dåligt ger dåligt löneutveckling, så är det bara).
retoriker 