Ibland sitter jag och gör ingenting! Ibland är det ofta jag inte gör någonting. Ibland blir jag förbannad över att jag inte får göra någonting! Då blir ju ingenting gjort. Nu säger vän av ordning. Gör något då! Och! Men! Det är ju det jag gör, men det händer ju ingenting. Vad är det då jag gör som inte blir något gjort av? Telefonsamtal!

Var är ni när jag söker er? Ni är ju ständigt uppkopplade och som det verkar ständigt urkopplade. Tillverkar vi samhällets mervärde genom att sitta i möten med avslagna mobiler? Ja, det verkar faktiskt så. Hittills denna morgon har jag ringt fem samtal. Det enda svar jag fick var att hen sitter i telefon. Ring senare och det kommer jag naturligtvis att göra, men jag slår vad om att denne käre hen då har gått på ett möte.

”Nej, jag är inte bitter”, men lätt fascinerande är det att det ska vara så svårt att få tag på de människor man söker. (nu gjorde jag en liten paus för att ringa igen. Och. Du vet svaret, jag hamnade i en röstbrevlåda). Vi lever i en tid där sociala medier tar upp stora delar av vår fritid. Facebook är en viktig del i många människors liv. I mitt också. Jag är säkert ute och kollar av FB 5-6 gånger om dagen. Ibland är det bara gulliga katter och gamla låtar men lika ofta är det både viktiga och intressanta saker som någon publicerat. FB är också viktigt för mina affärer, det har till viss del tagit över mejlfunktionen. Och ett kort chatt ger nästan lika mycket som ett analogt telefonsamtal.

Men jag är ju gammal och jag vill tala med dig, höra din röst och i realtid utbyta våra tankar och tyckanden. Den här arbetsdagen är vikt för planering av föreläsningar, bekräftelse på att båda paret har samma datum och samma uppfattning om vad uppdraget egentligen handlar om. Jag kommer att sitta ensam hemma på mitt kontor. Wille the dog kommer förbi ibland och då och då tittar ett rådjur förbi. Jag har det bra, men det känns faktiskt ensamt. Det är rösten jag saknar!

(Nu gjorde jag en liten paus för att ringa igen. Och. Du vet svaret, jag hamnade hos en röstbrevlåda). Så skrev jag när en röst plötsligt hördes. Det var Anders, en gammal kontakt och vän. Helt plötsligt bröt solens strålar genom de gråa molnen. Dagen fick guldkant och vi hade ett trevligt samtal. Det mesta handlade om hur vi mådde, vådan av att dricka BiB-vin och att livet gick vidare. Men! Vi talade också om jobb och det var ett viktigt syfte med samtalet. Förhoppningsvis blir det en resa till Göteborg framöver och ett fortsatt samarbete. Det är det som är så härligt med mitt jobb som föreläsare. Jag får träffa så mycket folk och många blir sedan mina personliga vänner.

Det är i den analoga, personliga kontakten mötet sker. På min ”att-göra-lista” står det att jag ska ringa många samtal. Tyvärr kommer det att innebära många röstbrevlådor och en uppgiven suck ”Men så svara då”! För att motverka tristessen när det inte händer något och jag hamnar i ett stadium av att ingen vill veta av mig gäller det att styra sina tankar och arbeta vidare.

På en av mina kurser berättade en framgångsrik reklamman hur han hade lärt sig vikten av att arbeta vidare och inte ge upp trots att det ibland kunde vara tungt. I sin ungdom hade han arbetat som dammsugarförsäljare. Det var hans livs främsta universitet. Han lärde sig snabbt sanningen om dörrknackningsförsäljning. Om du på hundra försök fått demonstrera dammsugarens funktioner två gånger och fått ett kontrakt var det en lyckad arbetsdag. Det heter ju också att ”droppen urholkar stenen”.

Jag har hittills ringt sex samtal och fått ett svar. Det är ju riktigt bra! Men du får gärna svara när jag ringer just dig. Tack på förhand, det kommer att bli ett trevligt samtal.