Förneka trots att det är uppenbart ljug! Modern managment policy? Eller! Hur tänker de egentligen?
Varför ska man ljuga alternativt försköna den riktiga sanningen? Den kommer ju alltid fram förr eller senare. Det är funderingar jag får när jag läser Eskilstunakuriren den 19 november 2012. Idag har vi i Eskilstuna fått ännu en ledande företrädare som håller god Bagdad Bob- klass.
Den här gången är det Länspolismästare Mats Kirestam som på frågan om varför man bara klarar 2,8 % av alla redovisade brott går till åklagare lämnar svaret – ”Jag kan egentligen inte svara på den frågan. Min bedömning är att vi har de bästa medarbetarna och de bästa cheferna som går att få tag på i Sverige. !!!!!????? Det är nästan synd om karln. Eller, det är väl snarare synd om oss medborgare som tvingas leva i ett samhälle där högste polischefen kan tillåtas att tänka så fel. Om vi nu har de bästa poliserna i landet och de klarar av att lösa 2,8 % av redovisade brott. Hur ser det då inte ut i andra städer och varför ska man överhuvudtaget bry sig om att rapportera ett brott?
Ett annat exempel på än mer framstående Bagdag Bob- kopia är Torbjörn Bergvall som är VD på Parken Zoo. Jag googlade på honom och det går att plocka fram ett stort antal osanningar som kommit ur hans mun. Ett exempel är de avlivade pumorna. Han uttalar sig i Sveriges Radio om att orsaken till detta är att de var inavlade. Enligt protokoll från veterinär så stämmer det inte. Men han är ju både man och VD så han kan ju inte ha fel. På Parken Zoo är det bara kvinnor som får sluta när de ljuger!
Även Eskilstuna kommuns skolchef Bo Karlsson är drabbad av Bagdag Bob- smittan. Skolverket låter årligen Statistiska Centralbyrån ta fram fakta om betygsstatisk för att få fram en enhetlig bild av hur det ser ut i den svenska skolan. Tyvärr utmärker sig Eskilstunas skolor år efter år på ett negativt sätt. Men inte enligt Bosse. Nej! Tvärtom! Eskilstunas ungdomar klarar skolan mycket bättre än ungdomar i genomsnitt. Problemet är att SCB inte räknar rätt. Den metod som Eskilstuna arbetar med är den rätta och då har naturligtvis Skolverket fel.
”Varför gör di på detta viset”. Ett berömt citat från Ronja Rövardotter sammanfattar mina tankar. Jag har själv haft Bo Karlsson som chef och uppskattade mycket hans ledarskap. Men nu! Vad vinner man egentligen på en uppenbar lögn? Om någon kan förklara det för mig skulle jag vara tacksam.
Men vem var då Bagdad Bob? Det var Saddam Husseins bisarre informationsminister som blev världsberömd under Irakkriget när han i TV gång på gång förnekade invasionen från USA och Storbritannien. Han stod centralt i Bagdad och berättade om nya segrar trots att man kunde höra den tunga beskjutningen i bakgrunden.
Så långt har det inte gått för Mats, Torbjörn och Bo, men frågan kvarstår. Varför gör NI på detta viset?
Jag tyckte om att tycka illa om SAS, men nu ….
blev jag så trevligt bemött att jag tycker lite synd om företagets personal. Häromdagen flög jag till Luleå. Sugen på att äta något innan flyget gick stressade jag upp till Mc Donalds. Det var ingen upplyftande upplevelse. Ja, burgaren var ju så där och då får man väl vara Mc Donalds-nöjd. Men just detta att jag besvärade den unga tösen i kassan genom att beställa något när hon kunde ha snackat med sina arbetskompisar istället var lite beklagligt. Det krävs 38 muskler i ansiktet för att kunna se sur ut. 17 för att le. Tyvärr arbetade hon hårt!!
Och på det skulle jag då flyga med SAS. Flygbolaget som jag i många år försökt att undvika att flyga med. Men. Då och då hamnar man i en möglig gammal MD 80 i alla fall. Inte såg jag fram emot det. En sammanfattande uppfattning var – innan dagens flight – Snikna, ointresserad personal och hycklandet om att det är ett bolag som sätter kunden i centrum. Näh!
Snikna tyckte och tycker jag att de är när de inte ens kan bjuda på en liten smörgås som de flesta andra bolag erbjuder. Det beslutet gjorde att jag upptäckte Lufthansa som förutom moderna plan, trevlig personal bjuder på en ostmacka och en öl. Trevligt! Men inte lika trevligt att båda bolagen ingår i Star Alliance. Jag bokade Lufthansa och var tvungen att flyga SAS från Frankfurt. SAS service på Lufthansas bekostnad gjorde att jag nästa gång valde Swissair! Nu ska de dessutom skippa champagnen för höjdarna i Pandionklassen. Och det tycker jag är ännu dummare. De som är med i Pandion är män och kvinnor som flyger väldigt mycket och väldigt dyrt. Det indikerar att de är folk med möjligheter att påverka sina företags personalresor. Om någon VD för ett större företag bli lite putt för att hon/ han måste dricka cava istället för champagne och bestämmer att personalen ska åka med ett annat bolag med bättre service så blir det just den snikna attityden som gör att SAS slutar flyga.
Den ointresserade personalen som gör att en flygning med Ryanair framstår som lockande är ett annat skäl till att jag aktivt undvikit att flyga med SAS. Egentligen förstår jag inte varför, men det här med ett leende och ett skämt var inte något som kännetecknade mina erfarenheter av personalen. Men! Så gick jag då ombord på flighten mot Luleå. Och! Jodå, det var en gammal MD80 och var lite så där lagom SAS-sliten. Mina farhågor bekräftades. Så! Kom då personalen och de var precis så trevliga och skojfriska som man bara kunde hoppas på. Och! Jag blev glad, jag blev sedd och bekräftad att de var glada att se mig på deras flygning mot Luleå. Den positivismen gjorde att jag översåg med allt annat. Och jag blev lite ledsen att SAS är på väg att gå i konkurs.
Men felet ligger inte hos de anställda. Det är hyckleriet om att det är ett flygbolag som håller yppersta klass. Det gör de inte. Jag antar att personalen på ett eller annat sätt känner det och hur roligt är det då att arbeta på ett företag som inte satsar framåt. För att SAS ska kunna överleva behövs att de lägger sig på en nivå som de klarar av. Det gör de inte idag och då finns det så många alternativ.
Men! Till sist! Jag åkte sedan hem med ett annat plan och det var tyvärr mer SAS i dess dåliga bemärkelse. Jag gjorde tabben att be om ett glas vatten. Frågan var då kolsyrat eller inte. Jag valde kolsyrat. Det ville de ha 22 kr. för. Jag tyckte att det var dyrt eftersom naturellt var gratis. Flygvärdinnan fick gå två gånger. Det uppskattade hon inte. Synd att det ska vara så.
Norwegian är ett spännande alternativ.
Retorisk omedvetenhet kostar pengar!
Ibland blir jag så trött! Ibland blir jag så ledsen! Allt för ofta suckar jag bara tyst för mig själv. För det jag vill ta upp idag är inte något som man bör tala högt om. Egentligen! För det är väl i det närmaste självklart. Om du är en ledande företrädare för ett företag, en organisation, så bör du även ha förmågan att informera på ett sådant sätt att andra vill lyssna. Alltså är det tabu att ta upp något sådant som att det finns goda förbättringsmöjligheter hos många talare.
Men! Om man – som jag – lever för och på att förbättra kommunikationen oss människor emellan så gör jag det i alla fall.
Inse att retorisk omedvetenhet kostar pengar. Det besudlar företaget/ organisationens varumärke och det värsta av allt. De som talar utan att känna sig helt komfortabla när de gör det mår dåligt av att de själva inser att de kunde göra det bättre.
Låt oss börja med det ekonomiska incitamentet till retorisk medvetenhet. Tänk dig en aula med ca. 300 – 400 lärare. De ska lyssna till en föreläsare som sitter alldeles ensam på scenen. Han väntar på att skolledningen skall komma för att introducera honom. När de gör entré i aulan 10 minuter försent så upplyser han om att det behövs en OH-projektor. Ojdå! Finns det fortfarande sådant! och! Ojdå! Behövs det en förlängningssladd! Och! När projektor är hittad och sladden kopplad så återstår frågan. Hur fungerar apparaten? Hur tror ni att stämningen i aulan var när föreläsningen väl började en halvtimme försent. Och vad kostade det? Nu var det ju tur att det var lärare som lyssnade. De är ju inte särskilt högavlönade. Låt oss säga att de har ca 175 kr/tim. Kostnaden blir då 25 – 30 000 kr för ingenting. Som i sig är en månadslön för en lärare. Tyvärr kan även du ta fram fler exempel på liknande små fadäser som man naturligtvis inte ska bry sig så mycket om. Eller?
Allt lyssnande sker på lyssnarens villkor är en tes jag ständigt påpekar. Tyvärr finns det även här multipla exempel på hur talare tar alldeles för mycket tid på sig. De upprepar sitt budskap gång på gång och går alldeles för långt över tiden. Det viktiga är ju att de får det sagt som de vill ha sagt, inte att lyssnaren förmår och vill ta emot budskapet. En klassiker är ju den stackare som kommer sist efter en rad talare som gått en liten smula över sin schemalagda tid. Hon/ han har då två saker att välja på. Antingen att säga att det finns inte tid till att säga det jag ville ha sagt eller att även den stackarn gör som alla de andra och säger allt. Att lyssnarna somnat, sprungit på toaletten eller rymt därifrån gör inte så mycket. De har ju fått säga sitt. Men! Vad blir resultatet hos de som tänkt sig att lyssna och få ut något. Men, det är klart. så är det ju alltid så varför snacka om att det kan bli bättre.
Eller så är det ju det där med vikten av att vara ”cool” är viktigare än förmågan att informera. Jag tänker på en talare som såg bra ut. Han hade den rätta frisyren, den trendiga hårbeklädnaden i ansiktet, den rätta IMacen och var en mycket trevlig person att dricka en Latte med. Med lämplig bakgrund, mycket cred hade han fått det nya uppdraget. Representera och utveckla varumärket. Han gör inleder sitt anförande och denne trevlige unge man svarar inte på något sätt upp till de förväntningar som jag hoppades kunna ha på honom. Det räcker inte med att vara cool och trevlig. Ett plus är om man är väl förberedd på det man ska säga och gör det på ett trovärdigt sätt. Tyvärr satt jag vid detta tillfälle intill en gammal gymnasielärare i Svenska och vår uppfattning var att det kunde ha varit mycket bättre. Vad jag vill säga med det är att om den unge mannen förberett sig en liten stund och även fått lite retorisk coachning skulle han ha mått mycket bättre och det positiva budskapet blivit just det.
Men retorisk omedvetenhet kostar pengar enbart för att det inte satsas en krona eller två på lite hantverksmässig kompetensutveckling. Och! Det är lite synd!
retoriker 