Fy fan vad jag är bra, eller konsten att låtsas att man är det!

Näh, jag söker inte jobb! Näh, det är inte synd om mig!

Solen skiner, Syrenhäcken blommar och vår trädgård har nog aldrig varit vackrare än nu. Jag sitter vid min dator och skriver samtidigt som en trevlig målare ser gör just det han är bäst på. Han målar vårt hus. Han gör det med färg och jag målar med ord. För det är jag bäst på. Och jag är stolt över att skriva att jag är bra. Om detta handlar dagens fundering.

Det är skönt att bli gammal och inte alltid behöva vara så förbaskat bra på allt och sämre på inget. Tidigare har jag bloggat om hur mitt liv har sett ut med tio års mellanrum. Och. Det var jobbigare förr. Vid trettio/ fyrtio års åldern förutsatte jag (och kanske även du) att man var tvungen att behärska allt och naturligtvis vara av god mästarklass i vad man än företog sig. Det var inte lätt för det var ju bara att kolla resultatet för att inse att man inte var just det man önskade att man var. Hugaligen, Självkänslan droppade regelbundet och man var tvungen att lägga på ett stort låtsas. Det hjälpte för stunden.

Och! Därför är det så sorgligt att vi inte kan hantera ungdomsarbetslösheten på ett bättre sätt. Det finns alltför många ungdomar som är i sitt livs knoppning. De är på väg att bli vuxna med allt det innebär. Men. Vad har de för självkänsla, vad har de för självförtroende att bygga sin framtid på. Många har lärt sig att misslyckas i skolan, de har blivit över i arbetslöshetskön och lärt sig att ingen bryr sig om dem, så varför ska de bry sig om någon annan. De orkar inte ens låtsas att de är något.

Det är kanske jobb jag söker trots allt. För jag vill än en gång göra det jag gjort så många gånger tidigare. Det ger så mycket att arbeta med ungdomar och ge dem insikt hur värdefulla de är, att de faktiskt kan och att vi alla har ett behov av dem. Jag ska banne mig se till att Eskilstunas politiker inser att även jag har en kompetens att utveckla den enskilde människan.

Det vet jag att jag är bra på! Eller åtminstone att låtsas att jag är det.

I Luleå finns ett projekt för unga arbetslösa med namnet VÅGA. Det har jag försökt nå Eskilstuna kommuns tjänstemän för att berätta om i ett drygt halvårs tid. Ingen har haft ens tid att lyssna till vad det handlar om. Nu gör jag ett försök på politisk nivå. Det ska bli spännande att se vad som händer. I Luleå vågar man satsa på eldsjälar som vill förändra, i Eskilstuna ?????????????

Solen skiner och snart är framsidan på mitt hus färdigmålat. Det är ett rent nöje att se en stolt yrkesman göra sitt jobb. Den insikten om att man är bra och att man är stolt över att vara just det är det som ger mig drivkraften att arbeta vidare med retorik och pedagogik. När mina deltagare är stolta över vad de presterat är jag stolt över att ha fått följa dem på vägen.

Om Eskilstuna inte vill intressera sig för VÅGA är jag säker på att det finns andra kommuner som vågar satsa på att få ungdomar att växa.

Så det var kanske ett arbete jag sökte trots allt!

Taggar:, , ,

About willethedog

Retorik, Vin och Toscana + Wille the dog är hörnstenar i mitt liv. Tjugonio års verksamhet som frilansande retoriker har gett mig många tankar och upplevelser. Målet med min blogg är att ur en retorisk synvinkel påpeka händelser i samhället. Mer om mig www.erlandlundstrom.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: