Arkiv | Teater och sånt RSS for this section

Retorikens ABC – bokstaven O

Ovana talare finns det gott om! Det är ett faktum som både förvånar och skrämmer mig. Å ena sidan finns det få saker som är så skrämmande att utsätta sig för som att stå upp och tala inför andra mä…

Källa: Retorikens ABC – bokstaven O

Kan en man lära kvinnor att tala?

Om du anser att svaret är Ja tycker jag att du ska läsa vidare. Om svaret är Nej tycker jag att du ska fundera på varför du tycker så och läsa vidare. För det är retorik dagens fundering handlar om…

Källa: Kan en man lära kvinnor att tala?

Retorikens ABC – bokstaven N

Är du nervös när du ska hålla tal? Bra! Grattis, då kommer du att lyckas! Med dessa två meningar har jag på ett enkelt sätt sammanfattat budskapet i dagens fundering. Du behöver alltså inte läsa mer om du håller med mig.

Men! Om du har en annan uppfattning eller tror dig ha missförstått vad jag eventuellt kan mena bör du läsa meningarna en gång till. Min åsikt är att det är primärt och nyttigt att vara nervös. Det finns nämligen så mycket positivt med att vara nervös att man med fog kan tala om den positiva nervositeten som det gäller att bejaka och samtidigt bevaka så att den inte övergår i en förödande negativ nervositet.

Som teaterpedagog och regissör har jag i huvudsak arbetat med amatörer på olika nivåer. I 45 år har jag gjort uppsättningar av olika slag. Det har varit barnteater, politisk pamflett-teater, klassiker som Shakespeare och Brecht blandat med ett tiotal musicaler av olika slag. Skådespelarna har varit barn, nybörjare, halvprofessionella och ärrade proffs med olika erfarenheter av att uppträda inför publik. Inför varje premiär brukar jag tala om vikten av att vara nervös och sedan lära sig att omvandla den nervositeten till något positivt och utvecklande.

Den första frågan jag ställer till dem är: – Är du nervös? Svaret är givet och då kommer påståendet: – Den som inte är nervös bryr sig inte heller om resultatet, därför ska du vara glad för att du är nervös. Det betyder att du bryr dig.

Ta kontroll över din nervositet. Genom ditt agerande och mod kan du utveckla dig själv. Genom att du inte låter reptilhjärnan ta kontroll över ditt agerande ger du dig chansen att lyckas. Genom att våga ger du dig chansen att uppleva en stark lyckokänsla. Det fantastiska är att det är du och ingen annan som gett dig den upplevelsen.

Inställningen ”jag visste att jag en dag skulle klara det” är något som alltid återkommer i intervjuer med människor som lyckats. De har trott på sin vision och de har aldrig tvivlat.  På så sätt har de tillåtit sig själva att lyckas. Du kan göra det genom att inte tvivla och tro på din förmåga.

 

Jag tror att tron på egna gränser stoppar oss

innan vi nått skogens bryn.

 

Jag tror att vi kan nå över trädens toppar

om vi bara har siktet ställt mot skyn.

 

Jag tror att denna utsaga är sann

och kanske den din vishet kan föröka

 

För det är otroligt vad man inte kan

när man med avsikt inte vill försöka.

 

  • Piet Hain

 

Att stå upp och tala är något som nästan alla känner en viss skräck inför. Det är helt naturligt eftersom man då lämnar tryggheten i flocken och ska bli den som alla betraktar. Det är också ett av de bästa sätten att få bekräftelse på att man syns och finns. Alla vill vi bli älskade och sedda. De som finner en lustkänsla i att uppträda inför andra är de som lyckats. De har fått uppleva den stimulans man får av andra människor är intresserade ger självkänslan en kick.

 

För det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Med en medveten mental träning kan alla lära sig att bejaka det härliga i att uppträda och att utsätta sig för den mentala kick det innebär. Det gäller att lämna sin ”bekvämlighetszon” och vågar ge sig hän ut i det okända. Vi behöver alla bekräftelsen på att vi finns. När vi vågar visa oss för andra blir det verkligt. Vi står där och de lyssnar till oss. Med blossande kinder går vi tillbaka till verkligheten och känner en skräckblandad förtjusning över att ha vågat!

 

Att lyckas när man sätter sig över sin rädsla inför att hålla ett tal eller göra ett uppträdande är ett säkert sätt att önska få göra det en gång till. Det är precis samma effekt som de som hoppar bungyjump får när de kastar sig utför stupet. Båda är nervösa och laddade. Det kan kännas som att slunga sig ut i rymden men båda gör det med vetskapen om att någonstans långt därnere finns det som stoppar upp. Det som sätter struktur på upplevelsen och låter alla uppleva det lyckade slutet.

 

Det blir en landning tillbaka i verkligheten, men det var en utflykt som gav en positiv adrenalinkick. Resultatet blir att den som en gång har hoppat i i fria luften gör det gärna igen. Samma sak är det med de som funnit glädjen i att uppträda inför andra. De vet att om de är väl förberedda kommer de att lyckas och då mår de bra. De mår bra för att de fått ge något till andra.

 

Jacob Niclas Westin heter en ung akrobat som beskriver detta med att uppträda: – ”Det är mitt sätt att visa glädje, lycka , extas, levnadskraft, total kontroll …. på en papperskant. en sekund i alltihop som är fullkomligt tidlös, en känsla, ett andetag. Bara att vara! Just den där sekunden är precis som ett litet hål och när det uppstår stannar allt. Målet för mig är att kunna ge bort detta till andra människor. Det där lilla hålet är min energi som är som ett helt kärnkraftverk. Den vill jag dela med mig av och låta människorna bli ett med mig, få dem att glömma bort precis allt annat för en stund”.

 

Rent fysiologiskt är det positivt att vara nervös. När reptilhjärnan förstår att du ska vara med om något den inte har varit med om så många gånger tidigare och som kan uppfattas som skrämmande drar den igång hela kroppen. Den ökar pulsen och andningen, ökar intaget av syre, den skickar ut adrenalin i kroppen, aktiverar musklerna och gör kroppen beredd på att vara så väl fungerande som möjligt när det är dags. Va bra! Det är ju precis vad det handlar om. Reptilhjärnan gör kroppen och knoppen beredd på att fungera så bra som möjligt. Bejaka det!

 

Lär dig sedan att styra undan nervositeten med en medveten handling. Lär dig att ta kontroll över reptilen och tänk med hjärnbarken istället. Medvetandegör dig själv om att du är väl förberedd, att du vet vad som ska ske och inse att du gett dig själv chansen att lyckas genom att vara väl förberedd. Det kan du göra genom att använda affirmationer eller att göra som Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. De hade båda en ritual som de gjorde inför starten. Ingemar ventilerade sina glasögon och slog ihop stavarna, Carolina klappade sig i ansiktet och på låren. Det var deras trigger och den fungerade för dem. Jag har en lite annorlunda variant som jag gör på scenen inför en föreläsning. Tänk dig Jesusstatyn i Rio de Janerio, se hur den står där och sträcker ut händerna. Det gör jag också samtidigt som jag ibland högt och ibland för mig själv säger: – Vad jag är bra, som följs av ett Kanske.

 

För mig fungerar det och för Ingemar och Carolina fungerade det uppenbart. De hade lärt sig vikten av mental träning, de insåg vikten av att våga vara nervös och de förmådde att göra något positivt av det. Gör det du också!

 

Nästa gång du ska ställa dig på en scen och hålla ett anförande ska du vara glad att du var positivt nervös ögonblicken innan du gjorde entré. Ge dig chansen att lyckas och tänk på min personliga tolkning av Piet Heins ord.

 

Det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Lycka till och Tack för att du läst så här långt

Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – bokstaven M

Varför minns du det ena och absolut inte det andra? Dagens fundering kring det här med varför det ibland kan vara så svårt att komma ihåg vad någon talat om. Ur en strikt retorisk synvinkel vill jag påstå att det är absolut inte ditt fel utan problemet ligger hos den du lyssnar till.

Den klassiska retoriken använder gärna latinska uttryck för att uttrycka något speciellt. Det är vare sig märkligt eller ovanligt. Jag själv tänker gärna i de klassiska uttrycken men använder dem inte så gärna i offentliga föreläsningar eftersom de ibland kan skapa en negativ distans mellan mig som talar och de som lyssnar. Ett av dess ord är memoria.

Jag ser mig främst som en praktisk retoriker och har min teoretiska skolning i teaterns dramaturgi (vetenskapen om hur man berättar en historia). Det tillsammans med kunskapen om hur man på bästa sätt agerar på en scen har gjort att jag kunnat livnära mig som resande föreläsare och författare i ämnet sedan 1987. För mig är retorik ett hantverk vi alla kan lära oss och må gott av att göra det.

Och det är här ordet memoria kommer in. I den mer akademiska delen av retoriken tas det upp som att det är av största vikt att talaren är väl förberedd så att de vet och kommer ihåg vad de ska säga. Självklart tycker jag och blir lätt upprörd. Det är väl ett grundkrav att en talare ska veta vad de ska tala om. För mig är memoria så mycket mer!

Vad vill du att talaren ska komma ihåg när du är klar? Det är den frågeställningen alla som ska framföra ett budskap ska tänka på. Nästa tanke bör då vara. Hur ska/ kan jag göra för att de ska komma ihåg just det jag vill att de ska komma ihåg.

Finns det då någon enkel genväg till lyssnarens hjärna och hjärta? Javisst, tänk på siffran tre! En triad sammanfattar och konkretiserar ditt budskap. Enligt tankar om hur mycket vi minns så kommer man lätt in på det tretalet. Låt oss låtsas att du får i uppgift att åka till närköpet och köpa lite livsmedel. Om det är tre saker tror jag nog att flera stycken av er säger: – Jaha och åker iväg. Chansen att du kommer ihåg är då stor, men om det är så mycket som fyra saker du ska komma ihåg blir det genast mycket svårare.

Fundera sedan på hur det kan komma sig att vi har slagord som Frihet – Jämlikhet – Broderskap, eller hur det kommer sig att kristendomen har det heliga tretalet Gud – Jesus – Den helige ande. Och nu kommer du säkert på fler saker i din närhet som de smarta kommunikatörerna använder triaden för att förstärka ditt budskap.

En klassisk schlager ska vara tre minuter, med tre verser, tre refränger och med en tonartshöjning på slutet. Varför? Och framför allt! Vad kan du som talare lära dig av detta.

Jo! Du ska hela tiden tänka på hur du ska hjälpa lyssnaren att komma ihåg ditt budskap. Det är rätt och riktigt att likt schlagern regelbundet lägga in små påminnelser (= läs refränger) och på slutet ta i lite extra (tonartshöjningen) när du för sista gången påminner om ditt budskap.

Naturligtvis ska du göra det på tre minuter. För om du tänker efter före du talar kommer du att inse att du hinner med mycket på den tiden. Och framför allt. Lyssnarna hinner inte lessna och ta fram sina mobiler.

Memoria är samma sak som visad respekt. Det är vi som lyssnar till dig värda. Och! Du är värd en positiv uppmärksamhet för att du visat att du minns att den viktigaste personen i ditt tal är var och en av oss som lyssnar till dig.

Den som förstår det förstår mycket om konsten att tala så att andra vill lyssna!

Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan om ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

 Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den, men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – Bokstaven I!

 

Väck intresset eller var tyst!

Va? Det är väl självklart att det jag säger kommer att vara så intressant att de som lyssnar att de vill lyssna! Ja, så säger säkert någon av er lätt irriterad medan andra nickar instämmande. Dagens fundering handlar om

  • Intresset avgör om ditt tal ska bli lyckat. Inte ditt intresse, lyssnarnas. Det är din skyldighet att väcka deras intresse. Om du inte kan det, låt bli att tala.

För en tid sedan var jag på en företagarfrukost  jag gärna besöker. Det är Munktell Science Park i Eskilstuna som på tisdagar bjuder på det de kallar nätverksfrukost plus en kortare föreläsning. Tiden är perfekt mellan 8 -9 och det är bara att komma förbi om man har tid. Jag är där så ofta det fungerar med annat. Nätverkandet ger mycket men det stora mervärdet är föreläsningarna/ företagspresentationerna.

Som självutnämnd retoriker är det naturligt att jag kollar in talarna och det är en betydande skillnad på de som insett betydelsen av att vara väl förberedd och de som tror att de kan ”sätta på bandspelaren”. (Jodå, en del vill jag ge mitt visitkort för att hjälpa dem med deras pitch).

Men det är inte det perfekta framträdandet som är det viktiga utan det som är budskapet i dagens ord. Du måste inse att du som talare ska se till att väcka intresset hos oss som lyssnar. Hur du gör och med vilka medel du använder är upp till dig. Men det primära är alltid att jag som lyssnare ska känna att du själv är intresserad av och tror på det du säger.

Den gång jag vill berätta om var det en representant från Arbetsförmedlingen som skulle berätta om olika anställningsformer som kan vara av intresse för oss företagare att känna till. Oj då! Skittrist ämne tänkte jag men åkte dit för kaffe och nätverkande. Och! Så fel jag hade.

Framför oss stod en man som med glöd berättade om de möjligheter vi hade att göra en insats för de arbetssökande och på vilket sätt även vi kunde tjäna på den utsträckta handen. Härligt! Han var intresserad av att förmedla sitt budskap och det gjorde att vi ville lyssna till honom. Han var intresserad av att svara på våra frågor och han ville att vi skulle få ett mervärde av den stund vi avsatt till att lyssna till honom. Jag var glad och imponerad.

Nu kanske du undrar vad han gjorde för fel då? Jodå, det fanns säkert en del att anmärka på men det är inte så intressant. Jag kände att han ville att jag skulle vara intresserad och han bemödade sig om att få mig/ oss att vilja lyssna. Genom sitt agerande förstärkte han min tes om att ”om jag känner att du vill tala så vill jag lyssna”.

Peter Brook är en världsberömd teaterteoretiker och regissör som för länge sedan myntade begreppet ”Smittbärande teater”. Som teaterpedagog och regissör har jag sett så förbaskat mycket dålig teater (svordomen är medveten) att det är lätt att förstå. Det är den där teatern som du alltför ofta får uppleva på Riksteaterns uppsättningar. Du sitter i salongen och ser skådespelarna rabblar sina repliker utan inlevelse. Det känns som om de bara väntar på att få dricka vin på hotellrummet istället för att göra sitt bästa att ge publiken en upplevelse.

Som lärare på ett gymnasium i trettio år har jag upplevt samma fenomen på ett litet annorlunda sätt. Det finns ett elakt påstående i lärarkåren om att kan man inte undervisa så blir man skolledare. Tyvärr tycker även jag att det ligger en sanning i det här. Under mina år på skolan var det en rektor – av många – som förstod att försöka väcka intresset hos oss som lyssnade.

Tack Eva Svensson. Du fattade det mannen från Arbetsförmedlingen också gjorde. Ni hade båda ett i sig inte alltför intressant ämne att tala om, men ni gjorde det på att sådan sätt att vi ville lyssna.

Min uppmaning till dig är just det som står i rubriken. Väck vårt intresse eller var tyst!

Retorikens ABC. Bokstaven G!

Vad var det nu igen?

Glömskan hos dina lyssnare måste du ta hänsyn till. Välj att tala om några få, viktiga saker. Åskådliggör dem med så få ord eller bilder som möjligt. Då hjälper du lyssnaren att komma ihåg det du vill. Glöm inte magin i siffran tre.

Tillhör även de som lätt glömmer vad det var du skulle köpa i livsmedelsbutiken om du inte har någon lapp med dig? Jaha, då är du precis som så många andra av oss. Det ska du tänka på när du talar, Ja, alltså inte din glömska – du har ju lapp/ manus som stöd – utan dina lyssnares. Deras glömska är något som du alltid måste ta hänsyn till. Det är det jag vill påminna dig om i dagens Retorikens ABC.

Först och främst ett provokativt påstående. Alla lyssnare är begränsade! Om du nu inte känner dig kränkt och slutar läsa kan du väl ge mig en chans att förklara vad jag menar. Låt oss börja med en liten metafor. Du ska gå till den lokala livsmedelsbutiken och ska handla ett par småsaker som ni glömt bort. Du får veta vad du ska köpa genom att någon till dig närstående person ber dig att köpa fyra saker. Låt oss säga att det är Mjölk, Bregott, Salami och en påse Bladspenat.  Du hör vad uppdraget går ut på och nickar till svar. Du vet vad du ska ha och ger dig iväg mot butiken. Det är bara ett par hundra meter att gå men på vägen ser du en gammal vän och morsar på honom, en hund skiter på gatan och ägaren plockar inte upp efter den. Du muttrar lite surt efter hen samtidigt som du funderar på att gå fram och erbjuda en av de som du alltid har i bakfickan. Är man hundägare så är man! Och så är du då framme vid ditt lokala närköp. Du noterar att det inte sitter någon utanför butiken och tigger. En snabb tanke dyker upp. Var är hon? Har de åkt hem, eller?

Och det är nu det blir svårt för så många av oss. Du står där i butiken och tittar tomt framför dig. Vad var det nu som skulle inköpas? Du vet mycket väl att du har fått relevant information. Men vad var det??????????

Den här bilden brukar jag använda mig av i mina föreläsningar. Jag ber en man (ja, det har nog bara blivit så) att vara den som ska gå och köpa dessa fyra olika saker och sen berättar jag lite om vad som händer på vägen till butiken på samma sätt som ovan. Väl framme formuleras då frågan. Vad var det du skulle ha? Svaret blir minst tre gånger av fyra att de kommer ihåg tre saker och börjar tveka på vad det var den fjärde var.

Och! Det är precis vad man lär ut på lärarutbildningar, kurser i dramaturgi och även i religiösa sammanhang. Det finns en magi i siffran tre! Vi kommer ihåg och kan relatera till så en begränsad mängd fakta/ många argument men blir det mer än tre olika saker att ha i huvudet är det lätt att tappa bort sig och börja tveka. Man känner sig osäker och förlorar koncentrationen.

På lärarutbildningar lär man ut att det man vill att eleverna/ studenterna ska komma ihåg ska man upprepa tre gånger på exakt samma sätt. Första gången hör man det, andra gången sorterar man i det i minnet och tredje gången påminns man om vad det var. Eftersom man då kommer ihåg det blir man glad och nöjd. Man säger till sig själv ”det där kommer jag ju ihåg”. Kunskapen sitter där den ska.

Inom dramaturgin (vetenskapen om hur man berättar en historia) säger man att det man vill att en åskådare ska komma ihåg ska man upprepa tre gånger på tre olika sätt. Det är ett knep för att hålla åskådaren aktiv och få denne att känna sig smart när de inser att det är på väg att komma för den tredje gången. Även clowner arbetar mycket medvetet med upprepningar, se bara en gammal film av Charlie Chaplin så förstår ni vad jag menar.

Det heliga tretalet Gud – Jesus – Den helige anden är central i Kristendomen och samma typ av treenighet finns även hos andra religioner. Varför? Ja, än en gång det underlättar för oss att vi inte ska behöva komma ihåg allt för mycket.

Dessutom så är det inte allt för länge sedan det var snudd på lag att en schlagerhit skulle vara så nära tre minuter som bara möjligt och att den skulle innehålla tre refränger. Varför? Ja, fundera på det du. Min uppfattning är klar.

Till sist så hoppas och tror jag att du inser varför jag avslutar mina blogginlägg med

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC! Bokstaven F.

Fan, Jävlar och Latin

Kom nu för fan inte dragande med en jävla massa latinska uttryck, för då lyssnar jag inte! Ja, så kan man sammanfatta dagens fundering. Den handlar om språket och hur viktigt det är för dig som talare att använda det på ett sätt som gör att lyssnaren vill lyssna.

Svordomar och latinska uttryck är ord som du gärna får använda. Men! Tänk på att det bör vara med finess och takt. Lär känna dina lyssnare och anpassa språket efter de referensramar/ den kontext de befinner sig i. Om du vill ”krydda” ditt tal med ett sådant uttryck så kan det vara både positivt och uppskattat. Men du bör tänka på att svordomar och latinska ord är en mycket stark krydda och för mycket av dem gör att både du och ditt budskap blir smaklöst, plumpt och oseriöst.

Jag använder dem gärna men mycket medvetet och så lite som möjligt. För många lyssnare är en svordom något helt förkastligt och för andra kan just de latinska orden vara något som de går i taket för. Ett exempel på detta var för länge sedan när jag föreläste för Handelsbanken. När jag skulle gå igenom den retoriska metodiken i konsten att bygga/disponera ett tal gick det inte riktigt hem hos dem. Enkelt uttryckt ser det ut så här

Exordium

Narratio

Proposito

Confirmatio

Peoratio

Det översattes sedan mycket snabbt till svenska (som ser ut så här)

Påkalla

Påpeka

Påvisa

Påverka

Påminn

Jag trodde i min enfald att det kunde vara intressant att se de latinska orden och att det även skulle ge mer tyngd till budskapet. Omdömet efter den föreläsningen var att ”Erland var bra, men det var för mycket latin”. Den passningen lärde mig att tänka efter och inse att vara försiktig med ord som kan alienera lyssnaren istället för att få dem att vilja följa med i resonemanget.

Och det är precis det du ska tänka på när du vill påverka och informera på ett så positivt sätt som möjligt. Var försiktig med värdeladdade uttryck som kan hamna snett. Risken är stor att dina lyssnare mer riktar sin uppmärksamhet på att hitta fler ”fel” som du gör än att de faktiskt lyssnar till det du egentligen säger.

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

 

Retorikens ABC. Bokstaven D!

Bokstaven D

  • Demosthenes var en grekisk vältalare redan 300 år före kr. Han övervann sina talsvårigheter genom att träna talteknik. Han utvecklade sin talarkonst genom att lära sig agera. Han lärde sig mod genom att våga tala. Han är ett föredöme för oss alla.

Tänk om fler förstod det Demosthenes förstod för så länge sedan. Allt för ofta blir jag besviken, frustrerad och faktiskt förbannad på hur många talare som inte inser/ bryr sig om hur de framför det de talar om. Det räcker inte med att ha suttit på sin kammare och tänkt igenom det de ska säga. För att vara säker på att lyckas bör du också repetera. Demosthenes insåg det efter att ha misslyckats ett antal gånger. Du behöver inte göra det. Det räcker att du läser igenom det här och låter dig inspireras av honom. (Du behöver inte gå lika långt som honom, det räcker att du förstår budskapet).

Följande stycke är hämtat från min bok Talaren – Talet – Lyssnaren på Bilda förlag.

Demosthenes – mannen med kiselstenarna

Demosthenes som räknas som den förste och den störste vältalare som vandrat på vår jord ansåg att det viktigaste i all talekeonst var ”förmedlandet.

När han första gången framträdde i folkförsamlingen var det en väl förberedd man som tog till orda. Hans tal var alltid skrivna på förhand ord för ord eftersom han inte trodde sig ha förmågan att extemporera, eller improvisera. Trots alla förberedelser gjorde Demosthenes ett hejdundrande fiasko, som följdes av många fler.

Men på samma sätt som att droppen utholkar stenen fortsatte han att oförtröttligt att utveckla sin talarkonst. Enligt legenden mötte han en skådespelande vän på väg hem efter ett av dessa fiaskon i folkförsamlingen. Demosthenes beklagade sig för sin kamrat som när han lyssnat klart bad att få lyssna till några strofer ur ett av drama av Sofokles. När Demosthenes därpå fick höra hur en tränad artist kunde läsa det stycke han nyss hackat fram insåg han ”Actio” – framförandets enorma betydelse.

Demosthenes var en fysiskt bräcklig man med svaga lungor: Han hade det svårt att göra sig hörd. Han led av spasmer, han stammade, hans artikulation var undermålig och han kunde överhuvudtaget inte säga bokstaven R. För att bli en talets mästare startade han sin träning. Kondition och lungkapacitet tränade han upp genom att springa runt i Aten. Eftersom staden är starkt kuperad blev han lätt andfådd. Då ställde han sig och deklamerade ett tal eller en dikt för att göra sig till herre över andhämtningen. Artikulationen och stamningen bearbetade han genom att tala med kiselstenar i munnen. Han tog tallektioner i konsten att säga R hos en dåtida logoped och filosof som hette Eubolides.

Det här låter väl både naturligt och positivt utvecklande. Ett gott föredöme för oss alla! Men Demosthenes gick längre, mycket längre. Han lät iordningställa en studio i en källarvåning där han fortsatte sin träning.

För att övervinna sina axelryckningar hängde han upp ett spjut som stack honom varje gång han ryckte till. Likt dagens dansare tränade han framför en spegel och på så sätt fick han bort sina spasmer. Det måste ha varit en remarkabel syn att se honom stå i sin källare, framför en spegel, med ett svärd hängande över sig och hålla tal. Men han var en märklig man och när det stormade gick han ned till Medelhavets strand. Där ställde han sig och tränade sig att överrösta den vrålande vinden och det stormande havet.

Så långt kan man både beundra och känna inspiration av Demosthenes strävanden. Personligen tycker jag nog att han gick lite väl långt när han aldrig talade med en människa utan att analysera samtalet efteråt.

Han bosatte sig i sin källare flera månader i sträck för att formulera och omformulera de samtal han haft. När han väl lämnade sitt krypin brukade han först raka av ena halvan av hår och skägg. Det gjorde han för att bättre bemästra sin blyghet.

Mycket kan sägas och tyckas om den fakirträning han utsatte sig för. Resultatet talar också för sig och än idag är hans insatser inom retoriken i hög grad aktuell.