Kiss i sängen – Tidningen MAD – Eskilstunakuriren
Igår gjorde jag det som utgör grunden för dagens fundering. Jag la ut en formulering på FB ”knyckt” från tidningen MAD som med lite bearbetning blev dagsaktuell på ett både roligt och tragiskt sätt.
”Kommer du ihåg när Eskilstunakuriren kostade en krona? – Nej, men jag kommer ihåg när den var tjockare än en!
Och! Det var inte bara jag som tyckte att det var kul. Mycket snabbt var det drygt hundra gilla-markeringar och ett antal kommentarer. Det borde ju ha glatt mig att så många tyckte att jag på ett roligt och fyndigt sätt kommenterat den magra (mycket magra) Eskilstunakuriren. Men istället blev jag ledsen! Nästan ingen ställde den relevanta frågan varför den är så tunn.
Det är här ”kiss i sängen” kommer in. Vi kan för stunden tycka att det är kul med en formulering som visar på en tragisk verklighet. Fortsätter det så här kommer tidningen inte att överleva. Eskilstuna blir utan en lokaltidning och på sätt och vis är det vårt eget fel. Eller ändå inte! Skämtet värmer för till en början men sen blir det både kallt och vått.
Diskussionen om vikten av att ha en lokal tidning förekommer inte i dagens Eskilstuna. Inte ens tidningen själv försöker väcka frågan, så varför ska vi då bry oss. Anledningen till att jag inte längre prenumererar är att den förutom att den blivit tunnare och tunnare har mindre och mindre lokalt material. I huvudsak så är den fylld med notiser från TT och köpta artiklar. Den enda del som fortfarande har ordentlig täckning är den lokala sporten, men vad hjälper det dem som inte är så sportintresserade. Och det som då står i den har jag redan läst gratis på nätet. Varför ska jag då betala dyrt för en produkt som gör mig ledsen och frustrerad?
Om Eskilstunakurirens ansvariga insåg att det är de lokala inslagen som uppskattas kanske de skulle kunna vända den negativa kurvan och få fler av oss att återvända och prenumerera igen. Det finns faktiskt ett ljus i mediemörkret som kan vara något att ta efter för redaktionen. Det är annonstidningen Mitt i ………….. som ges ut i Stockholm. Den ges ut i olika editioner som Mitt I Solna, Mitt i Enskede o.s.v. och sedan har de massor med mycket lokala nyheter och då också de så viktiga lokala annonserna. Nu svarar möjligen Eskilstunakuriren att även de har en gratis annonstidning. Det är sant, men den är utan de lokala nyheterna och är tyvärr därför mindre intressant.
Konklusionen av dagens fundering blir i mångt och mycket ett intet. Eskilstunaborna tappar mer och mer intresset för den lokala tidningen. De har därför inte längre råd med att ha journalister som gör lokala reportage och köper därför in material. Det uppskattar inte läsarna som slutar köpa tidningen. Den blir då tunnare för att minska kostnaden för att trycka den. De läsare som finns kvar blir frustrerade för att den är så tunn och slutar köpa. Tidningen går back och lägger ner. Eskilstunaborna tycker att det är skamligt att det inte finns någon lokal tidning med lokala nyheter. Kvar finns bara förlorare.
Är det verkligen så vi vill ha det?
”Skulle du som flickvän opponera dig om din pojkvän vill tatuera ett kvinnoansikte”?
Det här är enligt Eskilstunakurirens hemsida ”det hetaste snacket i Eskilstuna”!! Min reaktion? Bra! Naturligtvis bör det vara så i en stad/ kommun där man trivs och allt är bra. Det finns i stort sett inget och ingen att gnälla på. Toppen!
Men! Om jag nu tänker efter en liten stund så är det inte lika kul. Naturligtvis är det här en fråga som bör dryftas ur en mängd olika psykosociala, sociala och ekonomiska synpunkter. Vad händer om flickvännen misstycker och det tar slut? Kommer pojkvännen att bli deprimerad då? Kanske förlorar han jobbet för att han är så knäckt. Och! Vem ska betala bortagandet av ansiktet. Är det ägaren till ansiktet (hon har ju gjort slut så det är hennes fel) eller pojkvännen som inte längre vill ha det på sin kropp? Eller – hemska fasa – är det samhället som ska stå för kostnaden? Grabben är ju så deppig att han inte klarar av att arbeta med det på sin kropp?
Ännu ett men! Eskilstuna av idag är en stad i en förhoppningsvis positiv förändring. Och det är tur! För sämre än vad det är kan det knappast bli. Det förs en upprörd debatt på torg och i insändarspalter om att de styrande inte lyssnar till kommunens innevånare. Och när namnet på ett av kommunalråden snudd på blivit synonymt med en svordom är det nog dags att de går ut på torget och samtalar med de som fortfarande bor kvar.
Jag är från Luleå och naturligtvis är allt inte bättre där. Men! Där vet alla Lulebor att Kommunstyrelsens ordförande varje dag kl. 12,00 tar en promenad längs Storgatan upp och ner. Han gör det för att de som vill tala med honom ska känna att de är välkomna att göra det. Tänk om de styrande i Stadshuset gjorde något liknande. Det är lätt att umgås med vänner och sanningssägare. Varje ledare har ju sin form av ”entourage” och det är inget fel i det. Men …..
I Eskilstuna är ekonomin så ansträngd att en kör som ville sjunga gratis på ett äldreboende inte fick göra det. Det skulle kosta för mycket! Ja, att se till att det fanns personal som kunde hjälpa de gamla till samlingssalen. Och det finns tyvärr många andra exempel på att ekonomin är ansträngd.
Och det är här konklusionen kommer in. Den unge mannen vill försköna sig med ett kvinnoansikte och det förs en upprörd debatt över det. De styrande i kommunen satsar 68 miljoner på att försköna ett torg men det finns inte möjlighet för de gamla på äldreboendet att uppleva levande kultur.
Tycker du att det låter riktigt rätt? Jag vet inte riktigt vad jag tycker men om jag vore killen skulle jag hellre sätta pengarna på en present till flickvännen och kunde jag påverka i kommunen skulle jag sätta pengarna på de gamla som byggt upp vårt samhälle.
”Tog av mig alla mina kläder, stod o tittade mig själv i spegeln”
Ett litet ”knyck” från Facebook kan ge intressanta reflektioner och om man kryddar det med en kommande intervju i Eskilstunakuriren blir det underlaget för dagens bloggfundering.
”Tog av mig alla mina kläder, stod o tittade mig själv i spegeln och tänkte på uttrycket: ”Min kropp är mitt tempel”… Men kunde endast tänka: Vilket årtusende byggdes det…..? VEM har gett dom bygglov för att bygga ut….? Och vart faaaaan tog fastighetsskötaren i vägen???????????????”
Ja, så tänker tydligen många av oss så här i begynnelsen av det nya året. Gymma mig hit och spinna mig dit. I Eskilstuna – där jag bor – finns det snart lika många gym som damfrisörer. Det vill inte säga lite! Och frågan som uppstår är då varför och hur kan de överleva.
Lägg sedan till det kommande reportaget i Eskilstunakuriren. Det kommer att handla om Retorik. Det finns en myt som säger att många människor hellre dör än att vara tvungen att stå upp och tala inför andra. Naturligtvis är det en myt, men med en mycket stor dos av sanning. Den sanningen har gett mig trevliga arbetsuppgifter och goda inkomster sedan 1987. Reporten Therese Noren och jag talade mycket om den ”retoriska omedvetenheten”. Med det menade vi att allt för många talare inte bryr sig om att verkligen förbereda sig. Både mentalt och manusmässigt. Vi relaterade båda till upplevelser av som hade kunnat vara så mycket bättre om talaren brytt sig om att tänka efter före. Samtidigt menar jag att det finns ingen snabbare väg till självkänsla och självförtroende. Den talare som vet att hen/hon/han är väl förberedd, att repetitionen gick bra och att budskapet är viktigt kommer alltid att lyckas. Och när man har lyckats med något så gör man det gärna igen. När det gått bra två gånger, då gör man det gärna en tredje och vips så har vi lyssnare nöjet att lyssna till en retoriskt skolad person.
Och då är det dags att gå tillbaka till gymmen och damfriseringarna och det lilla knycket i ingressen. Varför går vi på gym, varför går så många män och kvinnor till skönhetssalonger och varför är det så roligt att läsa en lustig formulering om en kropp i förfall? Mitt svar! Vi vill bli sedda och accepterade för den vi är. Och eftersom vi inte är nöjda med den vi blev så måste vi söka förbättra den så bra som möjligt. Det är mänskligt och förståeligt och har min fulla respekt. Även jag går på gym, jag rakar mig regelbundet och när det hår som finns kvar blir för långt går jag till Kenneth som tar hemula mängder med pengar för att klippa bort det som behövs. (Han är inte dyrare än någon annan i stan och han är trevlig , därför går jag dit). Varför!? Jo, även jag vill bli positivt uppmärksammad.
Men! Konklusionen av detta blogginlägg är det här med den mentala träningen. Den glömmer vi människor alltför ofta bort. Tänk efter en liten stund. När tänkte du i din ensamhet positiva tankar om dina förmågor och hur ofta tänker du inte lite negativa tankar om dig själv. Våga inse att du kan utveckla dig själ och dig själv genom att lära dig att styra dina tankar. Våga inse att en kortare utbildning i hur du ska lägga upp ett tal/ en information och hur du ska agera när du gör det kan innebära en metamorfosisk utveckling av ditt liv.
När du tänker positivt om dig själv blir formuleringen ”Tog på mig mina snygga kläder, stod o tittade mig själv i spegeln och tänkte på uttrycket: ”Min kropp är mitt tempel” Och jag är dess överstepräst.: Vilket årtusende byggdes det? Det är ju vackert. Vad stolt jag är!!! Nu går jag ut och förbättrar världen!
Än det mer negativa ”Tog av mig alla mina kläder, stod o tittade mig själv i spegeln och tänkte på uttrycket: ”Min kropp är mitt tempel”… Men kunde endast tänka: Vilket årtusende byggdes det…..? VEM har gett dom bygglov för att bygga ut….? Och vart faaaaan tog fastighetsskötaren i vägen???????????????”
Det är ditt liv och du bestämmer faktiskt vad du vill tänka. Men det är roligt att tänka positivt!
retoriker 