”Skulle du som flickvän opponera dig om din pojkvän vill tatuera ett kvinnoansikte”?

Det här är enligt Eskilstunakurirens hemsida ”det hetaste snacket i Eskilstuna”!! Min reaktion? Bra! Naturligtvis bör det vara så i en stad/ kommun där man trivs och allt är bra. Det finns i stort sett inget och ingen att gnälla på. Toppen!

Men! Om jag nu tänker efter en liten stund så är det inte lika kul. Naturligtvis är det här en fråga som bör dryftas ur en mängd olika psykosociala, sociala och ekonomiska synpunkter. Vad händer om flickvännen misstycker och det tar slut? Kommer pojkvännen att bli deprimerad då? Kanske förlorar han jobbet för att han är så knäckt. Och! Vem ska betala bortagandet av ansiktet. Är det ägaren till ansiktet (hon har ju gjort slut så det är hennes fel) eller pojkvännen som inte längre vill ha det på sin kropp? Eller – hemska fasa – är det samhället som ska stå för kostnaden? Grabben är ju så deppig att han inte klarar av att arbeta med det på sin kropp?

Ännu ett men! Eskilstuna av idag är en stad i en förhoppningsvis positiv förändring. Och det är tur! För sämre än vad det är kan det knappast bli. Det förs en upprörd debatt på torg och i insändarspalter om att de styrande inte lyssnar till kommunens innevånare. Och när namnet på ett av kommunalråden snudd på blivit synonymt med en svordom är det nog dags att de går ut på torget och samtalar med de som fortfarande bor kvar.

Jag är från Luleå och naturligtvis är allt inte bättre där. Men! Där vet alla Lulebor att Kommunstyrelsens ordförande varje dag kl. 12,00  tar en promenad längs Storgatan upp och ner. Han gör det för att de som vill tala med honom ska känna att de är välkomna att göra det. Tänk om de styrande i Stadshuset gjorde något liknande. Det är lätt att umgås med vänner och sanningssägare. Varje ledare har ju sin form av ”entourage” och det är inget fel i det. Men …..

I Eskilstuna är ekonomin så ansträngd att en kör som ville sjunga gratis på ett äldreboende inte fick göra det. Det skulle kosta för mycket! Ja, att se till att det fanns personal som kunde hjälpa de gamla till samlingssalen. Och det finns tyvärr många andra exempel på att ekonomin är ansträngd.

Och det är här konklusionen kommer in. Den unge mannen vill försköna sig med ett kvinnoansikte och det förs en upprörd debatt över det. De styrande i kommunen satsar 68 miljoner på att försköna ett torg men det finns inte möjlighet för de gamla på äldreboendet att uppleva levande kultur.

Tycker du att det låter riktigt rätt? Jag vet inte riktigt vad jag tycker men om jag vore killen skulle jag hellre sätta pengarna på en present till flickvännen och kunde jag påverka i kommunen skulle jag sätta pengarna på de gamla som byggt upp vårt samhälle.

Taggar:, ,

About willethedog

Retorik, Vin och Toscana + Wille the dog är hörnstenar i mitt liv. Tjugonio års verksamhet som frilansande retoriker har gett mig många tankar och upplevelser. Målet med min blogg är att ur en retorisk synvinkel påpeka händelser i samhället. Mer om mig www.erlandlundstrom.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: