Vem bryr sig?
En ny påve! Luleå Hockey vinner mot Frölunda! Carl Philip är beredd att avstå arv! Så mycket tjänar banken på ditt lån! Men. Vem bryr sig? Varför ska vi bry oss. Och. När ska vi hinna bry oss? På vilket sätt får jag det bättre av att bry mig? Näh, lägg ner sånt tjafs.
Så är det lätt att tänka, jag gör det regelbundet och känner mig uppgiven. Det jag tänker, tycker och vill kan väl inte intressera någon annan. Samtidigt inser jag hur knäppt det är att tänka så för då händer ju ingenting. Då var ju t.o.m. den tanken förspilld tid. Det negativa hjulet går igång än en gång.
Precis så tänkte jag alldeles nyss. Då klingade det till i burken och någon hade skickat ett meddelande till mig på Facebook. Denne hen ville tacka för att jag brytt mig! Vi hade träffats på en föreläsning och hen hade tagit till sig av mitt budskap. Wow! Tack!
I den stunden förändrades mitt humör. Jag kändes hur jag blev stolt. Kroppens hållning stärktes och jag blev nästan två meter igen. Min mun fick ett fånigt litet leende på läpparna. Det var någon som brydde sig om mig även fast vi inte känner varandra.
Och det är därför jag ska bry mig om den nya påven, att Luleå Hockey vinner, att Madde får Carl Philips villa och sura till över att banken tjänar på mitt bolån. Men jag ska inte sitta i min ensamhet och bry mig. För de bryr sig ingen annan om. Näh! Ut och tyck till. Ta en kopp kaffe med vänner och bekanta, gör aktiva försöka att lära känna nya människor och tyck till. För det är det som är det stora med ditt tyckande. Den du talar med kanske tycker något annat och då kan ni ju börja tala om saken.
Speedating av olika slag är inne i företagsvärlden just nu. Löjligt men sant och det är faktiskt riktigt
viktigt. För det olyckliga är att det är många som tycker att det är obehagligt att mingla med andra. I mina föreläsningar tar jag alltid upp vikten av att våga ta kontakt och visa intresse för de människor man möter. Naturligtvis får jag nickande lyssnare som håller med. Men vad tror ni att händer på rasten, vid lunchen eller pilsnern före middagen? Tror ni att de som höll med då passar på att sätta sig med någon som de inte känner mycket, mycket väl. Ja, då tror ni fel. Det är alldeles för många som inte vågar lämna sin trygghetszon och upptäcka att det finns nya människor att möta och ny insikter att ta till sig.
Förra året var jag ordförande för Företagarna i Eskilstuna. Vi hade regelbundna träffar för våra medlemmar. Syftet var naturligtvis att genom att lära känna varandra skapa nya kontakter och eventuellt nya affärer. Kamraterna i styrelsen uppmanades att inte sitta och tala med varandra utan med våra ”gäster”. Tror du att alla gjorde det så tror du fel. Och om du nu tror att jag fick kritik för att de bara satt och talade med varandra tror du rätt. Varför gjorde styrelsekamraterna på det sättet? Mitt svar är rädsla! Det kostar på att ta kontakt och får man då tag på någon som också gärna undviker att ta kontakt så märks det ju inte, eller ….?
Min vän ”mingelkungen, koordinatorn och moderatorn” Eric Ericsson har sammanställt en checklista hur man ska tänka på när det ska minglas. (Vill du ha en kopia, så fixar jag det). Den sista punkten han tar upp är ”Kontrollera och gör dig synlig. Kolla av att du inte har missat någon du verkligen ville träffa vid denna mingelträff. Gör dig spelbar och synlig, stå inte i passningsskuggan.
När du får kontakt, bjud på ett leende och du får ett leende tillbaks. Tyck till om banker, kungahus och det härliga i att Luleå Hockey vinner SM-guld. Det är både lätt och rätt att bry sig.
Se mig för här är jag!!
Idag sitter jag ensam och övergiven på mitt kontor. Dagens mejl är avklarad och nu finns det tid över till att tänka framåt. Och! Eftersom jag faktiskt sitter ensam är det lätt att komma in på dagens fundering över det här med sociala media.
Jodå, jag är aktiv. Du som läser det här har ju hittat till min blogg. Den kan du ha upptäckt via Facebook, Twitter eller LinkedIn. Dessutom finns jag tydligen även på Branch Out. Och igår ville Mona Lisa att jag skulle aktivera mig på SkillPages Team. Eftersom hon är god vän så tänkte jag att det kanske kan vara intressant att vara med även där. Samtidigt som jag tänkte. Varför?
Svaret är nog så enkelt att det handlar om att ”se mig för här är jag”! Och då blir det ju lätt att raljera och smått ironisera över att det överhuvudtaget ska finnas digitala mötesplatser på nätet. Men det gör inte jag. Jag tycker att det är bra och till och med mycket bra att de finns. Naturligtvis är det överlägset bästa att träffas IRL men i brist på det är det bättre än inget. Och! Som idag när jag sitter hemma och mår dåligt p.g.a. dålig kyckling (?) från ett lokalt take away-ställe så uppskattar jag att få en liten inblick i vad mina vänner gör.
Varför då Sociala media? Det finns föreläsare som just nu åker runt och mycket tydligt berättar om hur många kontakter de har på Twitter och påvisar på så sätt att de är duktiga och via twitterflödet skapar affärstillfällen. Sant eller falskt? Jag vet inte men är positiv till tänket. Det är ju genom att skapa ett ”buzz” kring sig själv och sin verksamhet man delvis skapar sitt varumärke. Via LinkedIn har andra vänner fått nya anställningar. Och via Facebook kunde en av mina gamla arbetskamrater säga att hon visste att det går bra för mig. Det såg hon via FB.
Ett annat argument är just det att du kan följa vad som händer i dina vänners liv. På Facebook kan det vara upp- och nedgångar i det sociala livet. Det kan vara lite småfåniga bilder på kattungar och det kan vara gamla låtar av Deep Purple. Och just det är den stora charmen med Facebook. Mångfalden! På LinkedIn är det snarare tvärtom, där händer det inte så mycket förutom att man får en blick av vilka vänner som har fått nya jobb eller har ”connectat” sig med varandra sen sist. Men en annan sak är bra och där hittar jag intressanta bloggar. Sen har vi det där med Twitter. Jag har inte lyckats förstå vitsen fullt ut. Jodå, det är en sport i att skriva något intressant på 140 tecken. Men hur intressant är det egentligen att läsa. Fördelen för mig är även där att jag kan hitta intressanta bloggar.
”Se mig för här är jag” handlade dagens blogg om. Vi vill bli sedda och få vara med i en gemenskap. Snart är det jul och det finns så många ensamma människor därute. Jag tänker speciellt på den gamla kvinnan i Norge som via en annons mot betalning bad att få vara tillsammans med någon familj och fira julafton. Så får det inte vara och så får det inte bli. Men via media fick den sagan ett lyckligt slut.
Istället för att raljera kring det här med sociala media tycker jag att vi ska träffas på torget. Krama varandra och dricka ett gott glas varm glögg. Jag tar med mig mina vänner och presenterar dem för dina vänner. Tillsammans skapar vi en Facebook-grupp med det enda syftet att träffas den andra advent på stadens torg och dricka glögg tillsammans. Då ser vi varandra och kommer varandra så nära att vi kan skratta tillsammans. Om du kommer så kommer jag!
retoriker 
