Retorikens ABC. Bokstaven E.
Bokstaven E
Epifani – ett ord värt att förstå!
Så vackert! Så främmande! Så distanserande! Varför bry sig om ett ord som man inte kan förstå? Ja, varför? Om du nu inte vill utvecklas, lära nytt och inse att kunskapen berikar ditt liv.
KMT, Kyrkomusikernas tidning är en tidskrift som jag uppskattar att läsa. Den är skriven för musiker av musiker och den är en underbar källa till filosofiska tankar för mig. Det är så nördigt, så specialiserat men ändå så berikande. Tidigare kunde jag uppskatta att läsa motortidningar, ju mer faktaspäckade desto bättre. Nu är det KMT som gäller. Tack för att den finns.
Epifani! I dess enklaste form betyder ordet – uppenbarelse. Och det är här jag menar att vi till att börja med skall stanna upp. Jag arbetar med konsten att tala så att andra vill lyssna. Med emfas hävdar jag att ett tal, en berättelse kan förbättras om man ser ”showen”. Med det menar jag att allt hänger ihop. När vi tittar på Eurovison Song Contest är kläderna, ljuset, danserna och själva framträdandet minst lika viktigt som den musik/ sång de framför. På samma sätt ska en talare tänka. I den stund du vill påverka! I den stund du vill att andra ska vilja lyssna till dig ska du tänka på vilka medel du kan använda dig av för att nå ditt mål.
Du ska ge lyssnaren Epifani! Det ska vara en positiv upplevelse att få höra vad du vill säga till oss. Det viktigaste i din förberedelse är naturligtvis att du klargör syftet med ditt tal. När du gjort det är det bara att gå vidare och tänka på vilka möjligheter du har för att skapa en så attraktiv ”scen” som möjligt. Tänk igenom din klädsel och se till att eventuell teknik fungerar innan du gör entré. Tänk så här. Har jag nu gjort allt för att Christer Björkman är nöjd med mig? Är svaret ja, så klappa dig själv på axeln. Du vet att du kommer att lyckas. Därför går vi nu vidare till lyssnaren.
Det är Johannes Johansson (1951 – 2010) artikel ”Konstnärlighet i kyrkans tjänst” som inspirerat mig idag. Han talar om ”Lyssnandets liturgi” och skriver så som följer.
”Lyssnandet kräver uppmärksamhet. Det obetydliga kan vara det nödvändiga. Det knappt hörbara kan vara det avgörande. När man hör något skickas signaler till hjärnans hörselcentrum. Man hör alltså med hörseln.Lyssnar gör man däremot med hjärtat. Lyssnandet berör mycket mer än bara hörseln. Lyssnandet tar hela personligheten i anspråk.” Sedan fortsätter han med ”Lyssnandet kräver mod. Den som lyssnar måste vara beredd att livet förändras. Det vi lyssnar till är inte alltid bekvämt. Lyssnandet kan stå i strid med det trygga och invanda. Lyssnandet kan skapa förskräckelse och bävan. Men för den som vågar lyssna öppnas nya vägar.
Nästa gång du talar ska du tänka på det. Våga bjuda på dig själv, våga se att du kan krydda ditt anförande med showens förtecken. Våga ge oss en epifanisk upplevelse av dig och ditt budskap. Det kommer vi att komma ihåg. Och! Det är du värd!
95:e funderingen handlar om mod!
”I don’t want to spoil the party so I go, I will hate my disappointment to show. There’s nothing for me here, so I will disappear”.
De orden kommer från en sång som The Beatles spelade in 1964. Texten handlar om längtan att hon med stor H. ska komma och förgylla kvällen. Den unge mannen ger upp och går därifrån. Han har helt enkelt inte modet att stanna kvar och se om hon kommer att dyka upp.
I dagens Eskilstunakurir finns en affärsbilaga som handlar om vikten av att företags satsning på marknadsföring. En viktig del är det personliga framträdandet. ”pitch” och ”hisstal” är nya uttryck för gamla ord och tankar. Det handlar helt enkelt om konsten att mingla och träffa nya människor. Och! Det är här jag blir så fundersam och faktiskt lite ledsen!
Eller kanske ändå inte! För jag tjänar pengar på det som gör mig så fundersam. Rädslan! Hur många gånger har inte både du och jag undvikit att gå på/ lämna en tillställning när det börjar bli dags för att vi förväntas att prata med varandra. Vi står där i ett hörn av rummet och försöker se avspända och coola ut. Inom oss hör vi Ainbusk Singers sjunga ”Se mig för här är jag, låt mig få komma nära ….. och till sist älska mig för den jag är”. Men om ingen kommer så där på stört och med ett leende säger :- Hallå, hej, så kul att se dig. Vad händer då? Jo, Paul Mc Cartney uppmanar dig att gå så att ingen ska se hur sårad du blivit. Men! Egentligen är det faktiskt även ditt fel att du inte fått kontakt med någon annan.
I mina föreläsningar/ kurser kommer jag ofta in på det här med att våga ta kontakt med andra människor. Receptet är enkelt och genialt, rent av trivialt i sin enkelhet. Det handlar om att ta ett steg fram, ta ögonkontakt och le. Nio gånger av tio får du ett leende tillbaka och ni har etablerat en positiv kontakt. Svårare än så är det inte, och det är nog därför det är så svårt.
Det handlar om mod. Det handlar om självkänsla och det handlar om att känna sig som en del av den situation man befinner sig i. Genom mitt yrke som föreläsare kommer jag i kontakt med många människor på alla nivåer i både näringslivet och det sociala livet. Och! Jag tycker att det är en självklarhet att gå fram och ta kontakt. Jag vet ju att det fungerar och i mitt yrkesjag har jag inga problem. Det är ju en del av jobbet. Men i det privata är det inte alltid lika lätt. För vem vill umgås med mig??
Och det är här ”hissamtalet” och vikten av en läcker ”pitch” kommer in. Det handlar om att du på en mycket kort tid ska presentera dig och vad du håller på med. Inom etnologin kallar man det ”kvalitetsannonsering” och jag kallar det postivt struntprat. Du som vill förändra världen måste inse att det börjar med ett steg. Om du vill ha hjälp av oss andra, så är det steget du tar när du med ett leende går fram till oss/ till mig och säger :- Hallå, hej, så kul att se dig! Lägg sedan till. :- Kan du hjälpa mig så är saken biff.
Piet Hein är en poet som väl sammanfattar mina tankar för dagen. Väl bekomme!
Jag tror att tron på egna gränser
stoppar oss innan vi nått skogens bryn.
Jag tror att vi kan nå över trädens toppar,
om vi bara har siktet ställt mot skyn.
Jag tror att denna utsaga är sann
och kanske den din vishet kan föröka.
För det är otroligt vad man inte kan om
man med avsikt inte vill försöka.
Politiker = folk utan kompetens????? NEJ!!!
Vi har det samhälle vi förtjänar och vi har de politiker som vi förtjänar hävdar en del mellan skål och vägg. Och det håller jag med om! Utifrån ett positivt perspektiv. Och det är här såpan om Parken Zoo kommer in. Helt plötsligt har de ansvariga politikerna i Eskilstuna kommit fram till att det ska vara färre politiker i Parken Zoos styrelse. Och! Det är här logiken slår en kullerbytta.
Vad är en politiker och vad är en person med erfarenhet från näringslivet som de tydligen vill stoppa in i stället. Betyder det att en person som ställer upp på ett politiskt uppdrag inte kan ha någon kompetens inom det som benämns ”näringslivet”? Och! Vad är ”näringslivet” och är personer som just startat ett företag (s.k. nyföretagare) representanter för näringslivet? Kan jag benämnas som ”näringslivet” eftersom jag haft eget bolag sedan 1987 och varit ordförande för organisationen Företagarna i Eskilstuna. (Näh, knappast jag håller ju på med utbildning och organisationsutveckling så det räknas nog inte). Eller den unga person som efter högskolestudier tar över pappas företag är det en näringslivsperson? Frågan står öppen!
Eller, är inte frågan hur våra politiker ser på de som vill ställa upp och vara politiker? Jag menar och vet att det finns en mycket stor kompetens inom en mängd olika områden bland kommunfullmäktiges representanter. De representerar en mängd olika områden och bakgrund. Säkerligen har många av dem egna företag eller arbetar inom den sektor som kan kallas ”näringslivet”. Och helt plötsligt får de läsa i Eskilstunakuriren att den nya styrelsen i Parken Zoo ska bantas på politiker och folk från näringslivet ska in. Det tycker jag är fel!
Istället för att se efter vilken kompetens som behövs och se om det går att matcha med fullmäktige och respektive partis medlemmar går de styrande ut med att de inte är kompetenta nog att sitta i en styrelse för ett kommunstyrt företag. Var är logiken? Och! Hur ser de då på sig själva? Har de kompetensen att styra en så stor verksamhet som en kommun? De är ju politiker!
Jag säger JA! Det har de även om det finns goda förbättringsmöjligheter på vissa händer och fötter. De har fått förtroendet i allmänna val. Vi har gett dem mandat att styra och just därför är jag ledsen och brydd på hur de talar om de som ställt upp som förtroendevalda. Det är inte politiskt aktiva människors fel att de som satt i Parken Zoos styrelse kunde ha fullföljt sitt arbete på ett bättre sätt. Det är de personernas ansvar.
Konklusionen blir alltså att även om man har ett politiskt uppdrag så kan man vara kunnig inom områden som kallas näringslivsinriktade. Uttalandet i Eskilstunakuriren är kontraproduktivt och slår mot nyrektryteringen av de som kan tänka sig kallas politiker.
Vi måste lära oss att uppskatta de som ställer upp. Att vara politiker ska inte vara ett negativt laddat ord!
retoriker 