Tag Archive | Retorik

Retorikens ABC – bokstaven N

Är du nervös när du ska hålla tal? Bra! Grattis, då kommer du att lyckas! Med dessa två meningar har jag på ett enkelt sätt sammanfattat budskapet i dagens fundering. Du behöver alltså inte läsa mer om du håller med mig.

Men! Om du har en annan uppfattning eller tror dig ha missförstått vad jag eventuellt kan mena bör du läsa meningarna en gång till. Min åsikt är att det är primärt och nyttigt att vara nervös. Det finns nämligen så mycket positivt med att vara nervös att man med fog kan tala om den positiva nervositeten som det gäller att bejaka och samtidigt bevaka så att den inte övergår i en förödande negativ nervositet.

Som teaterpedagog och regissör har jag i huvudsak arbetat med amatörer på olika nivåer. I 45 år har jag gjort uppsättningar av olika slag. Det har varit barnteater, politisk pamflett-teater, klassiker som Shakespeare och Brecht blandat med ett tiotal musicaler av olika slag. Skådespelarna har varit barn, nybörjare, halvprofessionella och ärrade proffs med olika erfarenheter av att uppträda inför publik. Inför varje premiär brukar jag tala om vikten av att vara nervös och sedan lära sig att omvandla den nervositeten till något positivt och utvecklande.

Den första frågan jag ställer till dem är: – Är du nervös? Svaret är givet och då kommer påståendet: – Den som inte är nervös bryr sig inte heller om resultatet, därför ska du vara glad för att du är nervös. Det betyder att du bryr dig.

Ta kontroll över din nervositet. Genom ditt agerande och mod kan du utveckla dig själv. Genom att du inte låter reptilhjärnan ta kontroll över ditt agerande ger du dig chansen att lyckas. Genom att våga ger du dig chansen att uppleva en stark lyckokänsla. Det fantastiska är att det är du och ingen annan som gett dig den upplevelsen.

Inställningen ”jag visste att jag en dag skulle klara det” är något som alltid återkommer i intervjuer med människor som lyckats. De har trott på sin vision och de har aldrig tvivlat.  På så sätt har de tillåtit sig själva att lyckas. Du kan göra det genom att inte tvivla och tro på din förmåga.

 

Jag tror att tron på egna gränser stoppar oss

innan vi nått skogens bryn.

 

Jag tror att vi kan nå över trädens toppar

om vi bara har siktet ställt mot skyn.

 

Jag tror att denna utsaga är sann

och kanske den din vishet kan föröka

 

För det är otroligt vad man inte kan

när man med avsikt inte vill försöka.

 

  • Piet Hain

 

Att stå upp och tala är något som nästan alla känner en viss skräck inför. Det är helt naturligt eftersom man då lämnar tryggheten i flocken och ska bli den som alla betraktar. Det är också ett av de bästa sätten att få bekräftelse på att man syns och finns. Alla vill vi bli älskade och sedda. De som finner en lustkänsla i att uppträda inför andra är de som lyckats. De har fått uppleva den stimulans man får av andra människor är intresserade ger självkänslan en kick.

 

För det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Med en medveten mental träning kan alla lära sig att bejaka det härliga i att uppträda och att utsätta sig för den mentala kick det innebär. Det gäller att lämna sin ”bekvämlighetszon” och vågar ge sig hän ut i det okända. Vi behöver alla bekräftelsen på att vi finns. När vi vågar visa oss för andra blir det verkligt. Vi står där och de lyssnar till oss. Med blossande kinder går vi tillbaka till verkligheten och känner en skräckblandad förtjusning över att ha vågat!

 

Att lyckas när man sätter sig över sin rädsla inför att hålla ett tal eller göra ett uppträdande är ett säkert sätt att önska få göra det en gång till. Det är precis samma effekt som de som hoppar bungyjump får när de kastar sig utför stupet. Båda är nervösa och laddade. Det kan kännas som att slunga sig ut i rymden men båda gör det med vetskapen om att någonstans långt därnere finns det som stoppar upp. Det som sätter struktur på upplevelsen och låter alla uppleva det lyckade slutet.

 

Det blir en landning tillbaka i verkligheten, men det var en utflykt som gav en positiv adrenalinkick. Resultatet blir att den som en gång har hoppat i i fria luften gör det gärna igen. Samma sak är det med de som funnit glädjen i att uppträda inför andra. De vet att om de är väl förberedda kommer de att lyckas och då mår de bra. De mår bra för att de fått ge något till andra.

 

Jacob Niclas Westin heter en ung akrobat som beskriver detta med att uppträda: – ”Det är mitt sätt att visa glädje, lycka , extas, levnadskraft, total kontroll …. på en papperskant. en sekund i alltihop som är fullkomligt tidlös, en känsla, ett andetag. Bara att vara! Just den där sekunden är precis som ett litet hål och när det uppstår stannar allt. Målet för mig är att kunna ge bort detta till andra människor. Det där lilla hålet är min energi som är som ett helt kärnkraftverk. Den vill jag dela med mig av och låta människorna bli ett med mig, få dem att glömma bort precis allt annat för en stund”.

 

Rent fysiologiskt är det positivt att vara nervös. När reptilhjärnan förstår att du ska vara med om något den inte har varit med om så många gånger tidigare och som kan uppfattas som skrämmande drar den igång hela kroppen. Den ökar pulsen och andningen, ökar intaget av syre, den skickar ut adrenalin i kroppen, aktiverar musklerna och gör kroppen beredd på att vara så väl fungerande som möjligt när det är dags. Va bra! Det är ju precis vad det handlar om. Reptilhjärnan gör kroppen och knoppen beredd på att fungera så bra som möjligt. Bejaka det!

 

Lär dig sedan att styra undan nervositeten med en medveten handling. Lär dig att ta kontroll över reptilen och tänk med hjärnbarken istället. Medvetandegör dig själv om att du är väl förberedd, att du vet vad som ska ske och inse att du gett dig själv chansen att lyckas genom att vara väl förberedd. Det kan du göra genom att använda affirmationer eller att göra som Ingemar Stenmark och Carolina Klüft. De hade båda en ritual som de gjorde inför starten. Ingemar ventilerade sina glasögon och slog ihop stavarna, Carolina klappade sig i ansiktet och på låren. Det var deras trigger och den fungerade för dem. Jag har en lite annorlunda variant som jag gör på scenen inför en föreläsning. Tänk dig Jesusstatyn i Rio de Janerio, se hur den står där och sträcker ut händerna. Det gör jag också samtidigt som jag ibland högt och ibland för mig själv säger: – Vad jag är bra, som följs av ett Kanske.

 

För mig fungerar det och för Ingemar och Carolina fungerade det uppenbart. De hade lärt sig vikten av mental träning, de insåg vikten av att våga vara nervös och de förmådde att göra något positivt av det. Gör det du också!

 

Nästa gång du ska ställa dig på en scen och hålla ett anförande ska du vara glad att du var positivt nervös ögonblicken innan du gjorde entré. Ge dig chansen att lyckas och tänk på min personliga tolkning av Piet Heins ord.

 

Det är otroligt vad man kan

när man med avsikt vill försöka

 

Lycka till och Tack för att du läst så här långt

Retorik är Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Olof Palme, Al Gore och Donald Trump!

Ett annat sätt att formulera dagens fundering är annars att skriva Torbjörn Fälldin, George W Bush och Hilary Clinton. Ett tredje sätt är att påpeka faran med att vara överlägsen till både sätt och ord i en politisk debatt.

”Torka bort flinet från ansiktet på den där människan och hon får fler röster” är ett citat från en bekant som hade tittat på den första debatten mellan Hilary Clinton och Donald Trump. Han – ja, det var en han – hade retat upp sig på hur Hilary hade nyttjat härskartekniken det nedlåtande leendet när Donald hade argumenterat för sin sak. Och! Efter att ha tittat på delar av debatten måste jag ge honom rätt. Hilary Clinton förde sig på ett sådant sätt gentemot Donald Trump att jag förstår att min vän reagerade negativt på henne. Det var inte så mycket orden som förmedlades utan hela hennes uppträdande som störde vad hon faktiskt sade.

Olof Palme gjorde bort sig på samma sätt gentemot Torbjörn Fälldin. Hans Lindblad beskriver det så här ” Valet 1976 som ledde till maktskiftet fick en extra social dimension genom de två huvudaktörerna. Mot den kroppsarbetande norrländske bonden Thorbjörn Fälldin stod den akademiskt utbildade Olof Palme ur konservativ överklassmiljö. Många menar att valet till stor del avgjordes genom en debatt mellan de två. Palme var aggressiv, hånfull och spelade ut mängder av debattknep. Han vann överlägset tyckte nog partivänner i lokalen, men vid TV-apparater landet runt hamnade sympatierna hos den sävligare och eftertänksamme Fälldin.

Det var den skicklige överklassonen Olof Palme mot bonden som mest av allt längtade hem till fåren Torbjörn Fälldin. Resultatet liknar Hilary Clinton och Donald Trumps första debatt. Hilary vann – enligt sina anhängare – den första ronden men förlorade stort när det gällde att vara förtroendeingivande. I den andra debatten 1976 ändrade Palme sin taktik och försökte vara mer av den enkla människan, en representant för folket. Resultatet var lika misslyckat och Socialdemokraterna förlorade valet.

Al Gore! Vilken man och vilken perfekt kandidat till att bli USAs nästa president tänkte säkert det demokratiska partiet inför presidentvalet år 2000. Det räcker långt att bara läsa igenom Al Gores biografi för att inse att han var en perfekt kandidat. Han föddes in i den politiska överklassen i Washington (pappa var senator). Gore gick på pojkskolan St. Albans School in Washington, D.C.  en ansedd skola vars elever senare ofta antogs till Ivi League -universitet. Han var kapten över fotbollslaget, kastade diskus , spelade basket och läste konst och statsvetenskap. Han sökte bara till ett college, Harvard, och antogs naturligtvis. Karriären gick vidare och inför valet år 2000 hade han hunnit med att vara vicepresident i USA. Ingenting kunde gå fel!

I presidentvalet skulle han möta George W Bush. Det kunde ju bara gå på ett sätt och det gjorde det naturligtvis inte. Varför? Ja, min uppfattning är att även han förlorade många väljare genom sitt sätt att uppträda i TV-debatter. Ni förstår säkert vad jag menar om ni tittar på https://www.youtube.com/watch?v=E086GjZmZkY. Hans suckande och överlägsna kroppsspråk är det man minns efter det.

Vem var då Geroge W Bush! Han var till en början känd som presidentsonen med det tvivelaktiga ryktet, mannen med alkoholbesvär, som hankat sig igenom utbildningar och jobb tack vare att han var presidentens son. Han hävdade själv att han var en man av Texas och det var den bilden som förmedlades när han började sin politiska karriär. Den började som Guvernör i Texas där han politiska beskrev sig som medkännande konservativ och lovade att sänka skatterna, förbättra skolan och sjukförsäkringssystemet, samt betonade att han ville bedriva en politik som tänkte på de svaga i samhället. Bush menade också att det var tid för USA att minska sina militära åtaganden utomlands.

Se gärna likheter med hur Torbjörn Fälldin framställdes av Centerpartiet. Han var bonden som kände plikten att göra något för landet Sverige fastän han mest av allt ville vara hemma på ägorna i Ångermanland. Än en gång var det den ”enkla mannen” som vann mot etablissemangets kandidat.

Vilket leder oss fram till konklusionen av dagens fundering. Det blir två saker som jag tycker är intressanta. Den ena är faran i att vara nedlåtande och överlägsen i en politisk debatt och den andra är att om jag nu har rätt i mina tankar så inser vi alla vem som kommer att vinna valet och bli USAs näste president.

Retorikens ABC bokstaven L

Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan om ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC bokstaven L

 Varför, visar, vem, vilka, vad? Det här är de 5 V:na som är självklara för mig som hela livet arbetat med teater på ett eller annat sätt. Alltför ofta har jag som åhörare önskat att de som talar hade tänkt på detta som är så självklart:

Lyssnarna sätter villkoren för ditt tal. De är huvudpersonerna, inte du!

Vi är nu framme vid bokstaven L i det retoriska alfabetet. Egentligen borde dagens budskap vara självklart men det är det alltför ofta inte. Som talare ska du alltid tänka på att all kommunikation sker på mottagarens villkor och därför söka göra det så bra som möjligt för de som är på plats för att lyssna. Jag och du har säkert även du har många gånger tvingats lyssna till talare som inte har förstått detta och bara levererat orden utan vare sig känsla för budskapet eller för de som lyssnar. Det är lätt att förbereda sitt manus och för de som känner sig osäkra finns det ”mallar” som garanterat fungerar. Om kunskapen i hur man skriver ett manus kunde spridas vore mycket hjälpt.

Men! Det är inte det som dagens fundering handlar om. Varför, visar, vem, vilka, vad kan också användas som en utgångspunkt för hur en talare kan använda hjälpmedel för att förstärka och nå ut med sitt budskap. Här tänker jag på sådant som i Teater och Show Business är så självklart som Scenografi, Ljus och Ljud.

Ett fenomenalt – i mitt tycke – exempel på detta är årets Eurovision Song Contest. Så läckert, så snyggt och så jävla bra satt jag och sade när vi tittade på detsamma. Mina kommentarer handlade inte om musiken utan ljussättningen. En kamrat som är musiker hade njutit lika mycket av ljudet som tydligen även det var av högsta klass. Ingen av oss var speciellt intresserade att tala om musiken. Inget ont om den, men du som såg det kan nog hålla med om att Scenografin, Ljuset och Ljudet bidrog till att förstärka upplevelsen.

Nu menar jag absolut inte att en talare ska ha en ljusshow på scenen när de står upp och framför sitt budskap. Det räcker långt om vi kan se dem och speciellt deras ansikten. För mig är det fascinerande att se hur ofta man släcker i taket för att det ska vara ”lättare” att se PP-bilden vilket innebär att den som talar står i mörkret. Som lyssnare tappar du då en viktig dimension av budskapet.

Än värre blir det om det är många i salen och talaren inte använder en mikrofon. Det finns – antar jag – en övertro på att om den talande hör sin röst så hör även de som lyssnar den. Jag tycker att det här är pinsamt, olyckligt och dåligt. Tesen för bokstaven L i det retoriska alfabetet handlar om Lyssnaren.

Vår uppgift som talare är att med alla medel söka underlätta för lyssnaren att ta emot den information, det budskap vi vill förmedla. Vi ska se till att förbereda vårt manus på ett sådant sätt att vi hjälper lyssnaren att komma ihåg precis det vi vill att de ska komma ihåg. Innan vi går upp på scenen/ ställer oss upp för att tala ska vi se till att det ser rent och snyggt ut att den plats vi ska tala på är belyst så att vi är sedda och att vi gjort ett soundcheck med mikrofonen så att vi vet att allt fungerar.

Om vi gör det så är det mesta vunnet. Ett annat visdomsord jag lever efter är ”endast den som är väl förberedd förtjänar att känna sig säker” och det är exakt det jag menar. En talare som tänkt efter före och anpassat sitt manus efter målgruppen och sökt göra det så tydligt och estetiskt som möjligt för åhörarna. Hon/ Han/ Hen vet det och det gör att man känner sig säker. Den positiva auktoriteten speglas i framförandet och de blir en talare som alla lyssnare vill lyssna till. Glöm inte bort det!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – bokstaven K

 

Om du någon gång vill reta en ”akademisk” retoriker ska du säga följande;

  • Kroppsspråket hos dig kommer dina lyssnare ihåg bättre än de ord som du har sagt. Det viktiga är inte vad du säger utan hur du säger det!

Jodå, det finns många talare som är bra på att skriva manus och dessutom lyckas vara så skickliga att de med ett minimalt kroppsspråk förmår att förmedla sitt budskap på ett intressant och givande sätt. Det bör ju då indikera att det viktiga är inte kroppsspråket utan vad man säger. Och! Naturligtvis är det rätt. Det viktigaste är alltid vad man säger inte hur man säger det. Så då har jag väl fel då?

Nej och åter Nej! Det här är ett retoriskt alfabet och varje påstående kan ses som en rubrik vars syfte är att få dig att läsa vidare. Det är en löpsedel, en skrika, ett utrop och ett påkallande av uppmärksamhet. Så nu när du har läst så här långt kanske du vill veta varför jag påstår att kroppsspråket är centralt i alla former av kommunikation.

Som praktisk retoriker/ teaterpedagog/ regissör påpekar jag alltid att du ska vara medveten om hur du agerar och hur du använder din röst. Jag menar att kunskapen om hur du når ut med ditt budskap i mångt och mycket är medvetenheten om just detta.

Som grund för mitt påstående resonerar jag alltid utifrån följande påstående. Om vi utgår ifrån att upplevelsen är 100% så uppfattas det enligt följande

60% Anblicken (kroppsspråk och klädsel)

30% Rösten

10% Orden

Vid första anblicken kan det verka brutalt att endast 10 % av vad man uppfattar av en talare är orden. Att 30 % ska vara rösten är lättare att förstå för de flesta, men det här med att kroppsspråket ska vara så mycket som 60 % är svårt att förstå.

För att illustrera vad jag menar så spelar jag sedan upp två scener. Båda handlar om mötet med ”vårt barns lärare för första gången”. I scen No 1 är jag en lärare som har ett svagt, osäkert och nervöst kroppsspråk som talar med låg volym och alldeles för fort. I scen No 2 säger jag sedan exakt samma sak men nu tar jag plats i rummet, har en stolt hållning och ett öppet välkomnande kroppsspråk. Jag ler och talar med en hög och klar stämma.  Påståendet är med detta bevisat. Allt hänger ihop. När du som talare förstår vikten av att förstärka dina argument med ett stolt och öppet kroppsspråk som dessutom toppas med att du vågar använda din röst så att alla hör blir du en talare som beundras av  många andra.

Den sista meningen var tyvärr lite jobbig att skriva! För det är allt för många människor som inte vågar tro på sig själva och sin förmåga att tala så att andra vill lyssna. Det är ju så enkelt. Våga tro på dig själv. Inse att det är lika viktigt att repetera det manus du lagt ner tid på att skriva. Ställ dig framför spegeln och njut av att du vet att du kommer att vara väl förberedd när du sedan ska presentera ditt budskap.

Det är nämligen så att kroppsspråket påverkar både utåt och inåt. På samma sätt som att de som lyssnar till dig blir påverkade av hur du agerar så blir även du som talare det. Lars Lindberg som är en professionell toastmaster sa en gång vid en intervju följande

”Le, se glad ut! Var rak i ryggen. Ser det ut som om du har kontroll blir brudparet och gästerna trygga!”

Jag tycker det är ett genialt påstående. Våga agera att du kan det här och även du kommer att tro att du kan det. Så enkelt är det.

Till sist ska du få några tips som sammanfattar vad jag menar att du ska tänka på nästa gång du står upp och ska informera. Om det råkar vara några påståenden du inte riktigt förstår så får du gärna höra av dig. Det är faktiskt det jag hoppas att du gör.

Det retoriska kroppsspråket

– Dra i dig en 75:a och tänd ljuset inom dig

– Gör entré med stolt hållning.

– Stå still, håll tyst, andas.

– Ta Lulesteget och Le.

– Inled ditt anförande i klassisk talarsituation eller med händerna på ryggen.

– Rör dig gärna, men så lite som möjligt. Tänk på din 1:a position.

– Sträva efter att ha ett så öppet kroppsspråk som möjligt = Inga barriärer.

– Förstärk gärna ditt budskap med dina armar och händer.

– Njut!

 

Den retoriska rösten

– Våga tala högt och tydligt (det räcker inte med din ”vanliga” volym)

– Tala långsamt

– Pausera

– Modulera

 

Tack för att du läst så långt

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma

Retorikens ABC – Bokstaven I!

 

Väck intresset eller var tyst!

Va? Det är väl självklart att det jag säger kommer att vara så intressant att de som lyssnar att de vill lyssna! Ja, så säger säkert någon av er lätt irriterad medan andra nickar instämmande. Dagens fundering handlar om

  • Intresset avgör om ditt tal ska bli lyckat. Inte ditt intresse, lyssnarnas. Det är din skyldighet att väcka deras intresse. Om du inte kan det, låt bli att tala.

För en tid sedan var jag på en företagarfrukost  jag gärna besöker. Det är Munktell Science Park i Eskilstuna som på tisdagar bjuder på det de kallar nätverksfrukost plus en kortare föreläsning. Tiden är perfekt mellan 8 -9 och det är bara att komma förbi om man har tid. Jag är där så ofta det fungerar med annat. Nätverkandet ger mycket men det stora mervärdet är föreläsningarna/ företagspresentationerna.

Som självutnämnd retoriker är det naturligt att jag kollar in talarna och det är en betydande skillnad på de som insett betydelsen av att vara väl förberedd och de som tror att de kan ”sätta på bandspelaren”. (Jodå, en del vill jag ge mitt visitkort för att hjälpa dem med deras pitch).

Men det är inte det perfekta framträdandet som är det viktiga utan det som är budskapet i dagens ord. Du måste inse att du som talare ska se till att väcka intresset hos oss som lyssnar. Hur du gör och med vilka medel du använder är upp till dig. Men det primära är alltid att jag som lyssnare ska känna att du själv är intresserad av och tror på det du säger.

Den gång jag vill berätta om var det en representant från Arbetsförmedlingen som skulle berätta om olika anställningsformer som kan vara av intresse för oss företagare att känna till. Oj då! Skittrist ämne tänkte jag men åkte dit för kaffe och nätverkande. Och! Så fel jag hade.

Framför oss stod en man som med glöd berättade om de möjligheter vi hade att göra en insats för de arbetssökande och på vilket sätt även vi kunde tjäna på den utsträckta handen. Härligt! Han var intresserad av att förmedla sitt budskap och det gjorde att vi ville lyssna till honom. Han var intresserad av att svara på våra frågor och han ville att vi skulle få ett mervärde av den stund vi avsatt till att lyssna till honom. Jag var glad och imponerad.

Nu kanske du undrar vad han gjorde för fel då? Jodå, det fanns säkert en del att anmärka på men det är inte så intressant. Jag kände att han ville att jag skulle vara intresserad och han bemödade sig om att få mig/ oss att vilja lyssna. Genom sitt agerande förstärkte han min tes om att ”om jag känner att du vill tala så vill jag lyssna”.

Peter Brook är en världsberömd teaterteoretiker och regissör som för länge sedan myntade begreppet ”Smittbärande teater”. Som teaterpedagog och regissör har jag sett så förbaskat mycket dålig teater (svordomen är medveten) att det är lätt att förstå. Det är den där teatern som du alltför ofta får uppleva på Riksteaterns uppsättningar. Du sitter i salongen och ser skådespelarna rabblar sina repliker utan inlevelse. Det känns som om de bara väntar på att få dricka vin på hotellrummet istället för att göra sitt bästa att ge publiken en upplevelse.

Som lärare på ett gymnasium i trettio år har jag upplevt samma fenomen på ett litet annorlunda sätt. Det finns ett elakt påstående i lärarkåren om att kan man inte undervisa så blir man skolledare. Tyvärr tycker även jag att det ligger en sanning i det här. Under mina år på skolan var det en rektor – av många – som förstod att försöka väcka intresset hos oss som lyssnade.

Tack Eva Svensson. Du fattade det mannen från Arbetsförmedlingen också gjorde. Ni hade båda ett i sig inte alltför intressant ämne att tala om, men ni gjorde det på att sådan sätt att vi ville lyssna.

Min uppmaning till dig är just det som står i rubriken. Väck vårt intresse eller var tyst!

Retorikens ABC. Bokstaven H!

Himmel, Helvete och Hitler

Historier om människor gillar lyssnarna att höra. Bjud gärna på bilder ur ditt liv men gör det med måtta. Dina lyssnare är inte på plats för din personliga psykoterapi. Men mer om det lite senare. Först lite teorier om hur även du genom att våga vara smart – och planera ditt tal – garanterat kommer att lyckas.

Temat för dagens fundering rör sig som du ser kring bokstaven H. Och redan den här inledande formuleringen säger egentligen allt om det som nedan står skrivet. Den är formulerad utifrån begreppet Storytelling som är en metod för att lyssnarna ska känna sig involverade, smarta eller helt enkelt få känna igen sig i. Och som du ser förstod du ju att det skulle handla om just bokstaven H.

Låt oss därför studera vad Wikipedia säger om begreppet Storytelling.

  • Storytellingär en gren inom marknadsförings– och upplevelseindustrin som går ut på att bygga försäljningen för exempelvis en restaurang eller ett hotell kring en historia. Dramaturgin bygger på något som folk vet, tror sig veta eller känner igen. Syftet är att förstärka och förhöja upplevelsen av ett varumärke, ett företag eller en organisation.
  • Storytelling har blivit något av ett modeord. Egentligen handlar det om en gammal tradition av att berätta i ord, bilder, symboler och känslor. Tekniken är lika gammal som mänskligheten [källa behövs], i och med att går tillbaka till rötterna inom kommunikationen.[förtydliga]
  • Arbetet med storytelling mynnar ut i en emotionell affärsplan, som utifrån mjuka värden visar vägen för berättelsen om ett varumärke. När det är klart faller övriga bitar på plats. Inredningen blir självklar, liksom marknadsföring, grafisk formgivning och övriga detaljer. Även personalens beteende och attityd växer fram ur manuset.

Låt oss nu gå bakåt i tiden och studera hur Adolf Hitler berättade sin historia. Gör det då med ovanstående mall som underlag för dina reflektioner. Jag vill dock – för säkerhets skull – poängtera att jag absolut inte har några sympatier för varken SD eller fascismen.

Adolf Hitler var tidigt mycket medveten om betydelsen av en medveten dramaturgi när man berättar en historia. Han hade också tagit lektioner i skådespeleri av en teaterpedagog som hette Friedrich Basil och tillsammans med Goebbels utarbetade han redan på 30-talet den politiska show som la grunden till att han kom till makten genom demokratiska val.

Tiden och Rummet och dess Scenografi var för honom precis lika viktigt som hur han framförde sitt budskap. Det finns en berättelse om hur han under partiets tidigaste period insåg vikten av att tidens betydelse för resultatet. De arrangerade ett möte på förmiddagen. Trots att det var fullt med folk så gjorde han mer eller mindre fiasko. Budskapet gick inte hem och efter det höll han alltid sina partimöten på kvällstid. Det gick så mycket bättre.

Det finns dokumenterat en historia från ett kvällsmöte i Stralsund som kraftfullt visar hur populär han var långt innan han kom till makten. Mötet skulle inledas vid åttatiden på kvällen, men Hitler blev försenad. 40 00  människor väntade i sju timmar på honom och det var redan gryning när han avslutade sitt tal. Fundera gärna på hur länge du skulle vara beredd att vänta på Stefan Lövfen eller Anna Kinberg Batra. Reflektera sedan på vad det var som gjorde att de ville vänta så länge på en talare som etablissemanget såg som en konstig figur de inte behövde bry sig om.

Lokalen var precis lika viktig. I Mein Kampf skriver han om ”den hemlighetsfulla, förtrollningen” i festspelhuset i Bayeruth, det ”artificiella men ändå hemlighetsfulla skymningsljuset i katolska kyrkor” som enligt honom var perfekta platser för att med scenografin som hjälp ”beskära människors fria vilja”.

Ernst Hanfstaengl fick Hitler att inse betydelsen av musik och det är snudd på skrämmande att se den – i sig – vackra estetik som Leni Riefenstal dokumenterade i sina filmer. Hon sammanfattar väl mångas uppfattning av Hitler som talare. Första gången hon lyssnade till honom var 1932 I Berlins sportpalats. Hennes ord ”Jag fick nästan en apokalyptisk vision som jag aldrig mer kommer att glömma. Det var som att jordytan utbredde sig framför mig – som ett halvklot som plötsligt rämnar på mitten och ur vilket en ofantlig vattenstråle utslungades, så väldig att den berörde himlen och kom jorden att skälva. Jag var som förlamad”. Gå nu tillbaka till talare du minns som berört dig och fundera på hur de gjorde för att få din uppmärksamhet.

Att vinna en publik blev utmaningen i det politiska arbetet. Alla roller, alla flaggor, alla marscher, all musik och som kronan på verket Adolf Hitlers mycket väl förberedda agerande gjorde att budskapet blev så starkt. Som Ingvar Holm i sin bok ”Politik som teater” påpekar. ”Det var genom teatergreppens tydlighet och slagkraft som en under normala samhällsbetingelser en försiktig och common-sense-präglad publik blev besegrad”.

Nu är vi då framme vid konklusionen för dagens funderingar. Den inleddes med orden Himmel – Helvete – Hitler.

Du har säkert många gånger tvingats lyssna till talare som fått dig att önska att du var någon annanstans. Absolut inte för budskapet, utan för talarens oförmåga att bry sig om att söka göra det så intressant för dig som möjligt. De har helt enkelt slagit på ”bandspelaren” och tuggar fram sina teser oavsett om du sover eller ej! Deras framförandeteknik är obefintlig. Tanken på att det viktigaste i ett tal är att få lyssnaren att vilja lyssna är aldrig tänkt. Det är det retoriska helvetet.

Himlen är när du får lyssna till en talare som verkligen tänkt efter före och anpassat sitt budskap till dig och den situation som du för tillfället befinner dig i. De förmår att skapa den retoriska showen och berättar sin historia på ett sådant sätt att du blir positivt berörd av det även om budskapet kan vara både svårt och tungt att ta in. Och det är ju det som i den moderna mediesvenskan kallas ”Storytelling”. Låt oss bli fler som gör det så bra som vi någonsin kan.

Hilter då! Ja, dessvärre – med tanke på den politik han stod för – är en person som man genom att studera hans sätt att tänka kan ge oss insikter i kraften av att berätta en historia på ett medvetet sätt. Och om inte annat kan nazisternas sätt att kommunicera lära oss hur vi kan inse att vi blir manipulerade.

Våga berätta din historia. Vi vill så gärna lyssna!

 

Retorik = Medvetenhet – Njutning – Jävlar anamma