Friskolan! En välsignelse eller förbannelse?

Så var vi där igen ”Den svenska friskolereformen leder till ökad segregation, varnar forskare. Ingen annan skola i världen är lika marknadsanpassad och konkurrensutsatt som den svenska skolan. – Det svenska exemplet är det mest extrema, säger Henry Levin, professor i utbildningsekonomi, till Sveriges Radio.

Är någon förvånad? Ja, det var min första reaktion när jag läste Expressens braskande rubrik. Naturligtvis kommer en tsunami av reaktioner som i stort sett säger ”så hemskt, så fruktansvärt, så får det inte vara. Det måste bli en ändring.” Och! Jag förstår de som tycker så. Det gör jag också å ena sidan. Men kanske ändå inte å andra sidan. För vem är det som gjort friskolereformen möjlig? Jo, det är du, jag och alla andra röstberättigade i vårt land. Det är faktiskt vi som äger problemet och det är vi som har möjligheten att förändra det. Frågan är bara. Vill vi verkligen det när det kommer till kritan?

Min mamma var en hårt arbetande ensamstående förälder som gjorde allt för mig och min syster. Hon hade tidvis tre, fyra jobb samtidigt för att vi skulle ha det så bra som möjligt. Vår far dog två månader innan änkepensionen infördes och hon hade det mycket tufft rent ekonomiskt. Trots det var det självklart att min syster skulle gå i realskolan och sedermera gymnasiet. Lika självklart var det att jag skulle gå grundskola och gymnasiet. Och!? Det frågar du dig nu. Vad är det med det då? Jo, skolböckerna var inte gratis. Eleverna var själva tvungna att köpa in den litteratur som behövdes. Och det kostade inte lite pengar.

Vi väste upp i det som i ett bostadsområde som ”borgarbarnen” inte fick åka till. Det kunde vara farligt. Det var en stadsdel där bildning inte stod högst på agendan. Men det gick bra för oss, för mig och min syster och många av mina kamrater på gården. En orsak var att vi gick i bra skolor, med pedagoger som kunde koncentrera sig på att vara just det. Det fanns material och framför allt det fanns en politiskt vilja att så många som möjligt skulle få så bra bildning som möjligt. Tack för det!

Idag är jag morfar. Det är otroligt spännande och intressant att följa mitt barnbarns utveckling. Hon har just börjat på dagis så det är länge innan hon börjar skolan. När jag tänker på det blir jag både glad och rädd. Glad för att det är så mycket dåligt i dagens skola så det måste ske en upprustning på alla plan innan hon börjar. Det kan ju inte bli mycket sämre. Rädd för att jag det kanske inte blir någon förändring.

Vi går mer och mer mot det segregerade samhället och det är vårt eget fel. Solidaritet är ett vackert ord att säga och än vackrare är det om det omsätts i praktik. Men det ordets betydelse försvann i och med friskolereformen. Nu är det upp till föräldrarna att se till att deras barn får så bra utbildning som möjligt. Samhället tar inte längre ansvar för att de som växer upp idag får en jämnställd utbidlning v hög kvalitet. De kommunala skolorna utarmas på resurser, lärarna är inte längre lärare, de är allting annat som administratörer, kuratorer, vaktmästare, städare förutom att de ska vara engagerade pedagoger som hjälper barn och ungdomar att växa. Många kommunala skolor förfaller eftersom det inte finns resurser att renovera. Arbetsmiljön är på många håll så dålig att ni som inte vet hur dåligt det är ska vara glad.

Kontentan av det blir att jag som är oändligt tacksam för den kommunala skola jag fick gå i inte vet om jag anser att mitt barnbarn ska gå i en sådan skola. Jag är väl medveten om att det finns friskolor som har bättre förutsättningar, verkar i bättre lokaler och har möjligheten att använda sig av speciella pedagogiska inriktningar som kan vara positiva för henne.

Den insikten är olycklig eftersom det innebär att även jag blir en förespråkare för friskolereformen. Mitt samhälleligt solidariska perspektiv har förskjutits. Om vi blir fler som tyst accepterar nedrustningen av den kommunala skolan då stämmer det alldeles för väl.

För en gångs skull har Expressen rätt ”Den svenska friskolereformen leder till ökad segregation” och vi som inte reagerar hjälper till att skapa det nya klassamhället.

 

Taggar:, ,

About willethedog

Retorik, Vin och Toscana + Wille the dog är hörnstenar i mitt liv. Tjugonio års verksamhet som frilansande retoriker har gett mig många tankar och upplevelser. Målet med min blogg är att ur en retorisk synvinkel påpeka händelser i samhället. Mer om mig www.erlandlundstrom.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: