När lusten sinar

och man bara vill dra något gammalt över sig så är det inte roligt! Om det handlar dagens fundering.

Näh så farligt som du kanske tror att det är efter den här inledningen är det inte, och då kanske det blir ännu allvarligare. När man inte ens orkar bry sig och du inte ens kan skylla på sjukdom, bakfylla eller en vanligt hederlig vardagsdepression.

När lusten sinade härom veckan för mig och jag hamnade i ett drömland av frossa och febertoppar dränerades jag på all kraft. Det var jobbigt att ligga i sängen och tycka synd om mig själv, Influensan slog till och jag hamnade i sängen ett par dagar. Men det som har varit jobbigast är att den inte riktigt vill försvinna. Nu hostas det och kliar i halsen hela tiden, samtidigt som jag inte orkar vara mig själv fullt ut. Livet är alltså lite så där småjobbigt. Och det där med lust är inget jag ids tänka på. Men ………

Det är då jag börjar tänka på Jan Guillou. Skulle han låta sig däckas av lite olust? Skulle han lägga sig i soffan med en gammal pläd över sig? Skulle han beklaga sig i en blogg? Näh, tror inte det. Han skulle bara göra det som skall göras. Först skulle han skriva sitt dagspensum på tio A4-sidor, sedan gå ut i skogen gör att fälla en råbock , skriva en impertinent kolumn om hur svaga alla andra är och sedan på kvällen innan middagen medverka i ett debattprogram som handlade om herrn själv. Och det skulle han göra på en torsdag. Wow! När ska hans lust sina?

Eller Gudrun Schyman som fortfarande har krafter kvar och fortfarande kämpar för det hon anser vara ett rätt och rättvist samhälle. Tanten börjar bli lite skrynklig på utsidan men viljan att kämpa finns kvar. Wow! Undrar var hon får den lusten ifrån?

Men den jag mest beundrar är Karin Lindström. Hon är och var min mamma. Det hon gjorde för mig och min syster är så stort att jag aldrig kan förstå det fultl ut. Hon levde sitt liv för oss på ett sätt jag aldrig kommer att kunna återgälda till våra barn. Vilket fjanteri att känna efter. Kände hon lust till att göra allt hon gjorde. Tror inte det. Det var bara att göra det.

Vår pappa dog två månader innan änkepension infördes. Mamma hade två barn 5 och 7 år som skulle försörjas. Vi lärde oss att hon behövde jobba och var nog tacksamma barn att ha att göra med på så sätt att vi snabbt blev självständiga. Mamma gav allt och lite till förutom tid, den använde hon ju till att se till vår försörjning. Ett tag hade hon tre jobb samtidigt. Hon delade ut tidningar på morgonen, jobbade heltid för att sedan avsluta med att jobba i en kiosk på kvällen. Men min syster fick gå i realskola (man betalade skolböckerna själv på den tiden) och vi hade alltid snygga kläder. Dessutom så satt hon där på kvällen när jag kom hem vid köksbordet. Vi tog en fika och jag uppfattade henne som enormt självklar. Hon fanns ju där för oss! Mamma gav mig självkänsla och lust till livet. Den lusten gjorde att jag levde gott med mina vänner och utvecklades.

Henne tänker jag på idag. Istället för att sitta här hacklandes och hostandes ska jag skapa lust genom att göra istället för att tänka att det borde göras. Häcken ska lyftas från skrivbordsstolen. Fingrarna ska ta tag i sekatören. Kvistar ska falla till marken och genom min upplyfta position högst upp på stegen kommer jag att få nya perspektiv som kommer att ge näring och lust att leva en dag till.

För.

Jag tror att tron på egna gränser

stoppar oss innan vi nått till skogens bryn.

Jag tror att vi kan nå över trädens toppar

om vi bara har siktet ställt mot skyn.

Jag tror att denna utsaga är sann

din vishet kan föröka.

För det är otroligt vad man inte kan

när man med avsikt inte vill försöka.                          Piet Hein

Stryk det där med inte och du får

Det är otroligt vad man kan när man med avsikt vill försöka