Tankar om ”jag tänker” och ”jävla kossa”!

Det kan vara farligt att plocka bär i trädgården. Det är så lätt att bli irriterad och förbannad eller snarare förbannad och irriterad. Nja, nu handlar det inte om avsaknad av vinbär eller stickande krusbärsgrenar. Det handlar om hur vi hanterar språket och hur många debattörer tror att det verbala skriket är det som gör att de tränger igenom mediafiltret och blir hörda.

Som ni säkert förstår tänkte jag på Jenny Bengtsson, förbundsstyrelseledamot i Hotell- och restaurangfacket och vänsterpartistisk riksdagskandidat. Hennes sätt att fördöma Stefan Lövfens inlägg på Facebook angående den tragiska konflikten mellan Israel och Palestina. Hennes kommentar ” ”Stefan Stefan Stefan varför uttrycker du dig som en jävla kossa?” är enligt mig så (förlåt, nu måste jag även ta i mycket för mycket) så jävla knäppt att jag skäms å hennes vägnar. Ja, det satt jag och tänkte på i trädgårdslandet och blev upprörd. Hur kan en person som är fackligt förtroendevald och sitter i en förbundsstyrelse och dessutom riksdagskandidat för Vänsterpartiet uttrycka sig så ogenomtänkt? Är hon helt intelligensbefriad? Eller är hennes formulering något som Vänsterpartiet och Hotell och Restaurangfacket står bakom? Jag blev så upprörd i mina tankar att jag gick in och sedan ut på nätet. Nej! Inga kommentarer från dem att det här var resultatet av en överhettad hjärna. Det är olyckligt tycker jag på många plan. Å ena sidan bör man – enligt mig – inte använda sådana epitet om den person som – enligt många av hennes kamrater i facket och partiet – ska bli landets kommande stadsminister. Å andra sidan anser jag att man faktiskt bör hyfsa språket till en nivå ovanför nämnda epitet.

Och som av en händelse är vi nu inne på en annan formulering som jag irriterad på. Det är det så moderna uttrycket ”jag tänker”, som ofta i en debatt/ intervju åtföljs som en fråga ”vad tänker du om det?”. Alltså, kom igen nu! Att tänka är en sak, att säga något är något helt annat. (Nu får du gärna tycka att jag är mer än lovligt löjlig). Men! Jag anser/ tycker/ hoppas att en person innan hen uttrycker sig om något tänker efter före. När de sedan tänkt efter, vägt argumenten för och mot varandra så uttrycker de en åsikt. Så varför ska de då säga att de tänker? Kan de inte stå för det de säger? Tror de inte på det de uttrycker? Eller är det helt enkelt så att de i de hippa hipsterkretsarna på Södermalm har blivit ett modeord som bör användas så ofta som möjligt för att markera att man är upplyst och införstådd med den rätta koden.

Lägg sedan till det här med åsiktskorridoren som blir allt trängre och trängre. Om du inte tycker och tänker rätt är du ute. Tyvärr känner vi nog alla till personer som föredrar att tystna istället för att bli kallade kossor och andra epitet som vita heterosexuella män.

Det här är alltså tankar som jag tänkt i vårt trädgårdsland idag. Frågan är om jag vågar säga att jag tycker att det är ett olyckligt debattklimat just nu eller ska jag bara tänka det?