Fan, nu blir jag feminist! Nu går Parken Zoo för långt!
Det var en gång två män och en kvinna. De satt i ledningsgruppen för ett företag med ett Zoo och ett litet tivoli. Det hade en uttalad inriktning mot att barnfamiljer ska besöka deras anläggning och marknadsförde sig som ett speciellt djurvänligt zoo. Den ene mannen var äldre än den andre och fick då vara Ordförande. Han var en gammal politiker och ansågs lämplig för posten. Den andre mannen var yngre och fick vara Verkställande Direktör. Det var en fin titel och han var mycket stolt. Hans uppgift var att utveckla och förädla anläggningen som hette Parken Zoo. Till sin hjälp hade han bl.a. kvinnan som titulerades Djurparkschef.
En dag hände det som inte fick hända. TV4 avslöjade missförhållanden och vanskötsel av djuren. Djurparkchefen försökte ljuga sig ur situationen, men det misslyckades. Det blev en stor skandal och nu skulle en syndabock utses. Vem tror du utsågs?
Den äldre mannen som hade det övergripande ansvaret för allt som hände? Den yngre mannen som hade det dagliga ansvaret för det som hände eller kvinnan som skulle sköta den dagliga driften av djuren?
Så skulle en diskussionsfråga kunna ställas om man vill ha ett samtal om etik och moral. Men det ska vi inte göra här.
För jag trodde aldrig att jag skulle reagera så starkt på något som att Djurparkchefen får gå och de andra får sitta kvar i orubbat bo. Var är genderperspektivet? Var är det moraliska perspektivet? Var är insikten i att de styrande gör en olycklig händelse än mer olycklig. Hur kan ägarna ha tänkt. Det finns tre ansvariga och då får kvinnan gå, trots att hon är satt att lyda påbud och order från Ordförande och VD.
Det är lätt att tolka det som att män skyddar män! Jag skäms och skräms av att inte de styrande inser att de gjort en pinsam historia än mer pinsam.
Eskilstuna kommun har en pågående chefs/ ledarutbildning som alla chefer i kommunen ska gå. Det är uppenbart att de inte kommit till kapitlet om Krishantering.
Jag har kramat en levande tiger!
Tänk om, tänk rätt! Det ni gör är så fel att man suckar och duckar för alla de hot- och hatfulla mejl som digitalt passerar hustaket på väg mot Parken Zoo. Det som har hänt har hänt och det i sig är djupt olyckligt, men måste ni förstöra ännu mer för er själva?
Jag har kramat en levande tiger. Den kröp upp i famnen hos mig en dag i köket hemma hos den förre djurparkschefen Stefan Jonsson. Han gjorde Parken Zoo i Eskilstuna känd genom att ta hem djur som behövde extra omvårdnad. Som ni förstår var det en av de vita tigerungarna som han hade hemma. Kanske det var just den som låg i frysen som njöt av att bli klappad av mina händer.
Tänk om istället för att bara tänka på er själva. Om ni använder ordet Om framför era frågeställningar skulle ni snabbt inse att det ni hittills tänkt var fel. Jag tillhör inte de som tycker att det ni gjort i hanteringen av djuren är så fruktansvärt som andra. Det är klandervärt och det kommer ni säkert att förbättra. Sämre kan det ju inte bli.
Om ni istället tänker på hur mottagaren reagerar så måste ni förstå att Tommy Hamberg och Torbjörn Berglund bör inse att de bör avgå. De besudlar varumärket om de stannar kvar. Det är dom som har ansvaret och varför göra pinan ännu längre? Om dom stannar kvar kommer den här episoden att innebära stora förluster när nästa sommar utvärderas.
Gör om, gör rätt! Ni har goda möjligheter att vända opinionen genom att ta be Stefan Jonsson komma tillbaka. Med bilder av djur i köket hemma hos honom. Med bilder av den nye VD:n som kramar en tiger och med en ordförande som ger nappflaskan till ett litet rådjurskid kan ni vända mediebilden till något positivt.
Gör det med nya ansikten och det blir rätt!
Om du ska ljuga, gör det så att du tror dig själv!
Hur man med en dålig lögn kan föröda ett varumärke på 30 sekunder handlar dagens lilla reflektion om. Tyvärr för Parken Zoo så var det många som såg Helena Olsson patetiska försök att ljuga sig ur en besvärlig situation när Kalla Fakta ställde frågor om djurhållningen på parken.
Resultatet av reportaget är minst sagt olyckligt. En tsunami av invektiv, hat och förbannelse över det sätt som djuren behandlas enligt TV4:as reportage har nu drabbat Parken Zoo i Eskilstuna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det folk irriterar sig mest på är två saker. Sättet att hantera levande och döda djur och sedan Helena Olssons försök att hitta på en ny sanning.
I mitt inlägg vill jag lämna hanteringen av djuren åt sidan. Där finns det så många och så insatta (från båda håll) som kan uttala sig. Som boende granne med Parken Zoo vet jag att resultatet av reportaget blir mindre störningar från besökare nästa sommar och högre skatt för att täcka parkens förlust. Personligen hade jag föredragit mer besökare och mindre skatt.
Om du ska ljuga, gör det så att du tror dig själv! Det är lätt att tycka till om Helena Olssons sätt att hantera press och den press hon var utsatt för när hon intervjuades i TV. Några tycker säkert synd om henne och andra vill bildlikt tala bränna henne på bål. Jag gör varken det ena eller det andra. Så klantigt som hon betedde sig i intervjun gjorde att jag tog mig för huvudet innan programmet sändes. Jag råkade se en ”teaser” om kommande inslag. Det var så uppenbart att hon ljög att jag rodnade på hennes bekostnad. Hur kunde hon tro att någon skulle tro henne när hon uppenbarligen inte trodde det själv?
Jag undervisar i ämnen som kommunikation, pedagogik, retorik och teater. Allt handlar om sättet att kommunicera. En av mina grundteser är kroppsspråkets betydelse för hur man uppfattar det som sägs. Och det är uppenbart att Helena Olsson inte fått ens den minsta utbildningen i att tala så att man blir trodd. Om vi för en stund lämnar det hon sa och tänker efter hur hon sa det så bli det tydligt. Hon stod med en defensiv hållning och hade överkroppen lätt vinklad från intervjuaren. Hon undvek ögonkontakt och gång på gång åkte ögonen upp snett diagonalt till vänster ( det gör de ofta när man ljuger). Hennes röst var osäker i ett ojämt tempo. Hon skrattade omotiverat och gjorde helt enkelt bort sig enormt bara genom att med sitt kroppsspråk förminska det hon sa med sina ord.
Om det skulle vara möjligt att komma över bara intervjun med henne (och det är det säkert, men jag vet inte hur) så skulle jag gärna använda den i mina föreläsningar och kurser. Frågan som skulle ställas är om deltagarna tror på det hon säger. Sedan skulle jag tala om talarens Ethos, som enkelt uttryckt handlar om talarens trovärdighet. Klassiska retoriska figurer som Aristoteles och Augustinus påpekar vikten av att den som talar ska vara en god och trovärdig människa. Vapnet retorik är så vasst att i fel händer kan det gå fel.
De har uppenbarligen inte besökt Parken Zoo i Eskilstuna och berättat det för dess ledning. Som nu har råkat ut för sanningen att en dålig lögn kan föröda ett varumärke på 30 sekunder. Och att de bör tänka på att ”first cut is the deepest”. Helena Olsson är säkert på Ekeby vårdcentral nu på morgonen.
retoriker 