I kväll ska jag gå på vinkurs. Det får mig att tänka på orden skola och terroir!
Terroir! Platsens betydelse för druvans utveckling är något som vi vinnördar gärna talar om. Vi går naturligtvis ner och diskuterar jordens olika lager och beskaffenhet. För som vi alla vet är dräneringen av regnvatten essentiell för rotens utveckling. Tillika anser vi det viktigt att tänka på altituden (höjden över havet) och plantans placering i förhållande till solen. Mikroklimatet är även det av yttersta betydelse. Och ännu har vi inte kommit in på upphängning och användandet av kemikalier.
Skola! Den plats som vi låter våra barn och ungdomar utvecklas är något vi som är föräldrar gärna suckar över. Det som slog mig – och det är ju bara för att slippa göra läxan till kursen – är att om man tänker i termer av vin så blir det ganska så förödande insikter som växer fram.
Jag har arbetat som gymnasielärare i trettio år och den arbetsmiljö som elever och personal tvingas arbeta i har mycket goda utvecklingsmöjligheter. Nedslitna lokaler med dålig ventilation och ej anpassad belysning är mer vanligt än vad de som är utanför skolan kan tänka sig. Samtidigt som jag arbetade som lärare föreläste jag ofta på kursgårdar och konferensanläggningar. Tyvärr!! Den pedagogiska terroiren är där oftast mycket bättre utvecklad.
Om vi sedan går vidare i jämförelsen i att utveckla ett gott vin och goda människor så är det lätt att jämföra de som står för själva slutprodukten. Lärarna och Vinmakarna! Det finns en stolthet och ett socialt erkännande hos de som kan kalla sig Vinmakare/ Vinkonsulter. Det finns konsulter som reser runt och ger tips om hur odlingen kan utvecklas på bästa sätt. För vinbonden är det en utgift som ökar vinsten. I Champagne finns det få vinbönder som tvättar sin Mercedes, de kör Ferrari istället!
I skolans värld är det tvärtom. De senaste trettio åren har lärarkåren år efter år sett sin löneutveckling gå åt fel håll. Det finns inget yrke i Sverige som sett sina reallöner sjunka så mycket som lärarna samtidigt som de fått arbeta mer och med sysslor som de inte utbildats till. Detta samtidigt som de ska ta vara på våra barn och ungdomar. Stolta lärare finns det fortfarande tack och lov, men vad är de stolta över. De har sin kärlek till sitt yrke, till glädjen att se människor växa och att de står ut i en karg och ogästvänlig miljö. Men jag vet att det finns få lärare som tvättar sin Mercedes nuförtiden. De har inte råd med så fina bilar.
Och det är här jag menar att vi måste tänka om. Klaga inte bara på skolan. Lägg inte fler pålagor på lärarna. Låt lärarna vara pedagoger, inte socialarbetare, administratörer, marknadsförare och lokalvårdare. Ge dem pedagogisk frihet att utveckla sina lektioner på platser som passar dem och ge dem tillit att de gör ett bra jobb. En lärare ska få känna sig stolt över att de är just vingårdsarbetare som ger allt för att druvan ska utvecklas på ett så bra sätt som möjligt. Ge dem en lön som motsvarar den de hade när Svensk skola var på topp en gång under det förra tusentalet. Då kommer det att ske det vi alla vill att ska ske.
En av de frågor jag skulle ha besvarat istället för att filosofera framför datorn är ” Vilka viner får chaptaliseras och vilka får tillsättas süssrreserve?” Vad de konstiga orden betyder vet jag men ännu inte vilka det är i Tyskland och Österrike. Så nu blir det att gå ut i vingården och hämta in fakta som jag sedan tillsammans med glada vinvänner kommer att utveckla till gemensam kunskap.
Det ska bli både lärorikt och gott! Naturligtvis kommer vi även att prova viner från dessa länder. Det kommer att ske genom en s.k. blindprovning. Vi får sex olika viner och utifrån deras smaker och dofter ska vi kunna avgöra druva och distrikt. Det gör vi genom att tillsammans diskutera våra upplevelser. Det är en härlig pedagogik.
Det personliga varumärket! En del av dig!
Näh! Jag skriver inget om Parken Zoo, den tragedin skriver de bäst själva. Istället vill jag fokusera på det här med varumärken och hur viktigt det är att bevara det goda varumärket genom att ständigt utveckla det.
Om ett par veckor kommer jag att hålla en föreläsning på Danske Bank i Eskilstuna. Den kommer att handla om ”Varumärkesbyggande retorik”. Där kommer jag att ta upp tankar och tyckanden kring hur du kan skapa det goda varumärket. Det som jag personligen tycker är så intressant är att metodiken kring detta är i princip exakt likadan som den retoriska metodiken. Och det är väl inte så konstigt. Det handlar ju om kommunikation. Och gurun i detta är naturligtvis Aristoteles himself. Mannen som lade in retoriken som ”den psykologiska tillämpningen av logiken” i vetenskapernas system”. Bara med det citatet har vi kärnan i det positiva varumärkesbyggandet. Genom ditt varumärke skapar du en gemenskap med dina kunder.
Inför föreläsningen skickade jag och kontorschefen Pontus Järleskog mejl till varandra angående text och utformning av inbjudan till föreläsningen. I ett av dessa stod det ”jag har ändrat färgen på texten från Sparbanksorange till Danskebankblått”. Först förstod jag inget, men tio sekunder senare var det ju så enormt självklart. Han såg det jag inte såg och där växte min respekt för honom. Så enkelt, så tydligt. Och så lätt att missa. I mina föreläsningar i kommunikation och retorik citerar jag alltid Shakespeare på olika sätt. Ett citat som alltid är med är ”Livet är en scen och vi spelar alla teater, det gäller att spela sin roll så väl som möjligt”. Där tar jag upp hur viktigt det är att vara medveten och att allt egentligen hänger ihop. Det du säger i ord ska stödjas av ditt kroppsspåk, dina kläder och ditt sätt att använda din röst. Scenografin (hur det ser ut på scenen) är också en del av ditt budskap. Tänk på det säger jag till mina lyssnare och så hamnar jag själv i fällan. Naturligtvis ska det vara Danskebankblått i inbjudan.
Vi vill alla vara en del av en gemenskap. Det kan vara i princip vad som helst. Allt är rätt om vi själva känner att vi passar in. Ett sätt att passa in är att gå och köpa skor. Och! Naturligtvis inte vilka skor som helst! Nej. Det måste vara de enda, de rätta och de som alla andra coola typer bär. Kvalitet? Näh! Ju sämre desto bättre. Det finns faktiskt ett skomärke som fått ortopeder och sjukgymnaster att gå ut med varningar. ”Gå inte omkring i Converse, det kan ge skador för livet”! Till det kan vi lägga att det finns väl knappast några skor med sämre kvalitet. Tygskor gentemot skor av läder. Vad håller både form och funktion längst? Du som har eller har haft Converse vet svaret. Självfallet har även jag haft de rätta dojorna. Det var för mer än fyrtiofem år sedan jag köpte mina första och enda. Det var röda Chuck Norris med högt skaft. Jävlars vad jag var inne då och lika inne skulle jag vara i dag.
Vi vill alla vara en del av en gemenskap. Därför vill jag inte på något sätt raljera kring det här med skor av undermålig kvalitet utan lyfta fram det som ett exempel på ett mycket lyckat varumärke. Fundera på vad det är som gör att de har lyckats. Inspireras och gör detsamma. Fundera på hur du tycke att Parken Zoo i Eskilstuna ska göra för att vända sin negativa varumärkeskurva. Tänk sedan på hur du kan använda dig själv av den insikten när livet känns lite tungt. Våga inse att du kan förändra din framtid i den riktning du vill genom att utveckla dig och det varumärke du vill förknippas med.
Lär dig av Daniel Eks (grundaren av Spotify) säger. ”Som du uppfattar människan uppfattar du företaget”. Du är ditt företag, du är din VD och du är också en av de anställda hos dig själv. Gå ut i den stora gemenskapen och var stolt över att just du är du. Det kommer att märkas och du kommer att se resultatet.
”Sulfit luktar skit men sulfat luktar mat”. Kommer även du att förgifta dig ikväll?
”Sulfit luktar skit men sulfat luktar mat”. Kommer även du att förgifta dig ikväll? Hur? Genom att dricka Bag-in-Box vin såklart! Ja, det är vad dagens fundering handlar om.
När jag var pojke uppe i Luleå luktade det då och då förbask
at illa utomhus. Det stank av en otrevlig odör som gjorde att man var tvungen att gå in. Mycket snabbt lärde jag mig att det var utsläpp från Munksund drygt 60 kilometer söderut. Massafabriken där påverkade alltså miljön i halva Norrbotten och ingen reagerade. Varför? Jo, ett annat talesätt är att ”Sulfit luktar pengar” och det är faktiskt ett skäl till varför du ska undvika att dricka BiB-viner.
Det har odlats druvor och vinifierats vin i snart 10 000 år och det finns en stor kunskap i hur man skapar bästa möjliga förutsättningar för att skapa ett gott vin. (Om svensk skola fick samma förutsättningar skulle den inte ligga så risigt till som den gör). Jag är en vinnörd som gärna läser aktuell litteratur och njuter av ett glas riktigt gott vin. Dessutom går jag i dagarna på en mycket spännande vinkurs. I ett tidigare blogginlägg ”hellre lite av mycket än mycket av lite” har jag utvecklat mina tankar om det här att dricka BiB-vin lite mer allmänt.
Idag vill jag skriva om det ur en kemisk och hälsoinriktad synvinkel. Till att börja med så är faktiskt sulfit/ svaveldioxid en viktig del i nästan alla former av vintillverkning. Enkelt uttryckt, det behövs för att vinet inte ska bli dåligt. Så här skriver Systembolaget på sin hemsida. ”Sulfit är nämligen inte bara en tillsats utan något som bildas naturligt under jäsningen av vinet. Utan sulfit oxiderar och missfärgas vinet snabbare vid kontakt med syret i luften och det blir lättare för bakterier och mögel att utvecklas. Det är också nödvändigt att tillsätta sulfit för att avbryta jäsningsprocessen och förhindra dålig lukt. Ont ska med andra ord med ont fördrivas”.
De fortsätter sedan med ”det är inte särskilt kul att sitta och tänka på svavel och histaminer under en trevlig middag med goda viner. Men för många allergiker och intoleranta är det en nödvändighet att stirra extra djupt i glaset för att försöka utröna vilka eventuella farligheter som kan dölja sig i den goda drycken. För vem vill förstöra tillställningen med rinnande ögon, täppt näsa, högrött ansikte, utslag och/eller ett dramatiskt blodtrycksfall?
Att vara allergisk är inte längre bara allmänt tråkigt, opraktiskt och stundtals farligt. Om man dessutom är vinälskare leder det i längden till klart fördyrade levnadsomkostnader. Köp flaskor som kostar mer än femhundra kronor, då har du större chans att undvika allergiska reaktioner, är det ”goda” och skämtsamma råd allergologen Olle Zetterström på Allergicentrum i Linköping ger alla vindrickare som lider av astma”. Så ni ser, det är inte bara jag så kan se både hälso- och ekonomiska argument för att minimera BiB-vin.
Vad är det då som är farligt med denna form av ”prisvärt” vin. Jo, Svaveloxidhalten är helt enkelt för hög. Gränsvärdet för dagligt intag för en person som väger 60 kilo är satt till 42 milligram. Det uppnår man genom att dricka bara ett par glas av ett vin som har så hög halt som 120 milligram per liter. Till det kommer tilltaget med att sockra upp vinet för att ge en rundare och fruktigare smak. Det gör att man även är tvungen att tillsätta sorbinsyra för att vinet inte ska börja jäsa igen för då blir det ju ännu mer kemikalier.
Du som tycker att det är hedervärt att handla rättvisemärkt, ekologiskt och hyllar Fair trade bör även här tänka efter en gång till innan du handlar BiB. Kosta på dig en flaska vin som du vet att innehåller mer druvor och mindre olyckliga tillsatser. Det kanske kostar 10 kr extra, men det är både du och den som odlat vinet värd.Tror du på fullt allvar att det är den lilla vinbonden som kämpar med sin häst (en traktor i vingården gör större skada) för att hålla ogräset borta som sedan tappar upp sitt vin på lådor eller är det de som hellre maximerar profiten? Jag har min uppfattning klar och får inga allergiska reaktioner. Tvärtom, jag mår bra av ett glas gott vin.
För som sagt sulfit luktar skit och det ska man väl inte ta till maten!
Att formulera sig gör det värt att leva!
Att formulera sig gör det värt att leva!Bloggtorka! Du har ju inget syfte med ditt bloggande! Vad är det du vill ha sagt? Jävlars, så bra du skriver! JA, när det gäller det här med att blogga så är det lätt att få kommentarer av alla de slag. De flesta kommer från de som inte gör det. Och! Det är ju knappast förvånande! De kan ju inte förstå det vi som gör det förstår.Motvilligt blev det så att även jag hamnade i bloggträsket. Varför? Ja, det frågar jag mig själv. Men ett svar kan vara lusten till att skriva och formulera mig. Mitt yrke innebär att jag föreläser och ger kurser i retorik. Jag har skrivit två böcker och under den tid de skrevs mådde jag bra. Vissa kan få en endorfinkick av att springa i skogen, andra av att gå på gym och säkert många med mig av att formulera sig ”en kvart om dagen” (som Arne Tammer uppmanade oss). Ett annat skäl kan vara att jag lyckligtvis skrev dagbok under min tonårstid. Det är så enormt intressant att få läsa vad den unge Erland tänkte och tyckte. Och! Näh! Jag har inte förändrats så där jättemycket i de stora frågorna trots att jag nu är både morfar och egen företagare.Så vad vill jag då ha sagt med det här! Jo! Det nya året har börjat. Med det nya möjligheter och nya löften. Ett vanligt löfte är att träna mer och äta mindre. Ett annat är att ta bättre vara på sig själv och ge sig själv mer tid. Ett tredje är ofta att bejaka det härliga i att man lever.Ett fjärde som jag vill föreslå är att spara pengar! Hur? Jo, genom att faktiskt göra det, träna mer, ät nyttigt, ställ inte upp på allting och inse att mental träning är den del din fysiska träning. Till det vill jag uppmana dig att skriva. Låt dina tankar bli ord, njut av dina formuleringar och inse att du i den stunden ger dig själv den bästa kompetensutvecklingen du kan ge dig själv. Du har tilltro till dina tankar, du blir kreativ och du utvecklar din hjärna. Skriv och endorfinet sprider sig i kroppen. Du behöver absolut inte publicera det någonstans. Skriv för dig själv, men spara på det. Du får en dubbel belöning när du längre fram läser det du skrev. Att jag gör det i min blogg idag är en sak, men min dagbok från förr den får du inte läsa.När du inte bara snackar och tänker att jag borde, ska eller förtränger det så uppstår det som du vill uppnå. Du mår bra! Det räcker långt! Så min vän. Glöm det här med bloggtorka, insinuanta kommentarer, att du ska ha ett budskap och gläd dig åt berömmet. Inse att du kan få ett än mycket bättre 2013 om du till den fysiska träningen lägger till ett kreativt formuleringspass. Skriv ner dina tankar – en kvart om dagen – så lovar jag att du kommer att upptäcka att du även kan tjäna pengar på att just du är du.När du mår gott, har tilltro till din förmåga, är vältränad och väl formulerad kan du med stolthet reda dig upp och säga din mening. Det är så du förändrar världen.Nu är min kvart över och det är dags för en dusch.(Vad har pengar med det här att göra egentligen? Ja, att må dåligt ger dåligt löneutveckling, så är det bara).
Att formulera sig gör det värt att leva!
Bloggtorka! Du har ju inget syfte med ditt bloggande! Vad är det du vill ha sagt? Jävlars, så bra du skriver! JA, när det gäller det här med att blogga så är det lätt att få kommentarer av alla de slag. De flesta kommer från de som inte gör det. Och! Det är ju knappast förvånande! De kan ju inte förstå det vi som gör det förstår.
Motvilligt blev det så att även jag hamnade i bloggträsket. Varför? Ja, det frågar jag mig själv. Men ett svar kan vara lusten till att skriva och formulera mig. Mitt yrke innebär att jag föreläser och ger kurser i retorik. Jag har skrivit två böcker och under den tid de skrevs mådde jag bra. Vissa kan få en endorfinkick av att springa i skogen, andra av att gå på gym och säkert många med mig av att formulera sig ”en kvart om dagen” (som Arne Tammer uppmanade oss). Ett annat skäl kan vara att jag lyckligtvis skrev dagbok under min tonårstid. Det är så enormt intressant att få läsa vad den unge Erland tänkte och tyckte. Och! Näh! Jag har inte förändrats så där jättemycket i de stora frågorna trots att jag nu är både morfar och egen företagare.
Så vad vill jag då ha sagt med det här! Jo! Det nya året har börjat. Med det nya möjligheter och nya löften. Ett vanligt löfte är att träna mer och äta mindre. Ett annat är att ta bättre vara på sig själv och ge sig själv mer tid. Ett tredje är ofta att bejaka det härliga i att man lever.
Ett fjärde som jag vill föreslå är att spara pengar! Hur? Jo, genom att faktiskt göra det, träna mer, ät nyttigt, ställ inte upp på allting och inse att mental träning är den del din fysiska träning. Till det vill jag uppmana dig att skriva. Låt dina tankar bli ord, njut av dina formuleringar och inse att du i den stunden ger dig själv den bästa kompetensutvecklingen du kan ge dig själv. Du har tilltro till dina tankar, du blir kreativ och du utvecklar din hjärna. Skriv och endorfinet sprider sig i kroppen. Du behöver absolut inte publicera det någonstans. Skriv för dig själv, men spara på det. Du får en dubbel belöning när du längre fram läser det du skrev. Att jag gör det i min blogg idag är en sak, men min dagbok från förr den får du inte läsa.
När du inte bara snackar och tänker att jag borde, ska eller förtränger det så uppstår det som du vill uppnå. Du mår bra! Det räcker långt! Så min vän. Glöm det här med bloggtorka, insinuanta kommentarer, att du ska ha ett budskap och gläd dig åt berömmet. Inse att du kan få ett än mycket bättre 2013 om du till den fysiska träningen lägger till ett kreativt formuleringspass. Skriv ner dina tankar – en kvart om dagen – så lovar jag att du kommer att upptäcka att du även kan tjäna pengar på att just du är du.
När du mår gott, har tilltro till din förmåga, är vältränad och väl formulerad kan du med stolthet reda dig upp och säga din mening. Det är så du förändrar världen.
Nu är min kvart över och det är dags för en dusch.
(Vad har pengar med det här att göra egentligen? Ja, att må dåligt ger dåligt löneutveckling, så är det bara).
Shakespeare var Elisabeths älskare!
Det finns de som tror och de som inte tror på det jag tror på. Jag liksom Sigmund Freud, Orson Welles och Kenneth Branagh m.fl. är helt övertygade om att ”the real Shakespeare” egentligen hette Edward de Vere och var drottning Elisabeths älskare. Och det är vad dagens blogg handlar om.
Vad blir då kvintessensen (ett ord ofta använt av Wille him self) av en sådan fundering då? Ja! Kanske bara en tanke om att det kanske även idag kan vara smart att lite diskret anpassa sig till verkligheten. Alternativt! Det kan ju vara intressant att veta något du inte visste tidigare!
Så! Vem var då den person som blev känd som ”den store Barden från Stratford”? Jo, en ”streetsmart” ung man som efter lite olyckliga affärer i sin hemstad insåg att det var bäst att lämna stan. Som så många andra hamnade han i London. Och som arbetslös var det naturligt att söka sig till kvarteren söder om Thempsen.
London var vid den tiden – 1590-talet – en mycket expansiv stad. Det var högkonjunktur och många flyttade dit för att få arbete. För att hålla folket lugna tillät de styrande i staden att det söder om Thempsen var tillåtet med teater och olika former av folkliga tävlingar som t.ex. tuppfäktning. Will Shakspere – som var hans riktiga namn – första jobb inom teatern var att vara stallvakt åt publikens hästar. Och det där med att vara streetsmart visar han genom ett par år senare vara delägare i en av stadens finaste teatrar. Eller! Än mer smart är det ju att göra som jag och många andra tror mer på. Han sålde sitt namn, eller som det brukar kallas i kriminella sammanhang. Han blev en ”målvakt” åt någon annan.
Det finns många bevis som indikerar att Will Shakspere inte kunde vara den person han blev påstådd att vara. Ett bevis som är oomkullrunkeligt är det här med analfabetismen. Hans mamma och pappa vara anafalbeter, hans hustru var det och deras två döttrar var det också! Tror du att en pojke som gått sju år i skolan skulle kunna ha ett språk om ”the real Shakespeare” så blir jag förvånad. Och om du dessutom tror på att en sådan man inte skulle lära sina barn att läsa så håller jag inte med dig.
Så vem var då ”the real Shakespeare”. Jo! Hans namn var Edward de Vere, den 17:e Earlen av Oxford. På baksidan till boken Täcknamn Shakespeare av Gösta Friberg och Helena Brodin Friberg beskrivs han på följande sätt. ”En man vars liv, utbildning, resor och politiska ställning visar stor överensstämmelse med Shakespeares dramer. Och vars nyligen funna bibel har mängder av förstrykningar och kommentarer som återkommer i Shakespeares verk.”
Varför vågade han då inte presentera sina verk i eget namn? Ja, varför vet vi inte vem Bo Baldersson är/ var? Och varför vet du inte vem Richard Bachman är trots att du läst hans böcker under namnet Stephen King. François-Marie Arouet har du nog inte hört talas om men namnet Voltaire är mer bekant. Jag har naturligtvis inget svar på varför man håller sitt ljus under skäppa och inte vågar visa vem man verkligen är.
Min teori är att som i Edwards fall. Det passar sig inte och kan vara förödande för karriären/ det sociala livet. Det är ett starkt argument. Men samtidigt blir jag lite putt. Vi talar om att vi har ett öppet samhälle där alla ska kunna och våga komma till tals. Men har vi det?
Eller! Är det egentligen fel att Edward köpte Wills namn för att få publicera sina odödliga stycken? För! Vad hade varit alternativet? Skrivbordslådan! Hur jävla kul hade det varit? Och! Will Skakspere blev med tiden en burgen man som fick ett gott liv. Det blir ju rena rama Kinderägget. Tre bra saker i ett. Edward fick utlopp för sin skrivarlusta, Will mådde gott och vi fick njuta av underbar poesi och dramatik.
Det är inte alltid lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond!
Innan jag satte mig vid skrivbordet läste jag i Eskilstunakuriren om krisen kring Parken Zoo. Nu är det VD:s tur att vara skurken, den onde och den som alla kan bespotta. Jag är själv en stark kritiker av hur Eskilstunas stolthet har skötts men någon måtta måste det vara. Nu är det styrelsen – enligt media – som tycker att allt är hans fel. De visste ingenting och därför är det inte deras fel. Men! Hallå! Hur tänker de där? Och! Vilka är det som sitter i styrelsen? Är det politiska nybörjare, eller erfarna f.d. heltidspolitiker? Svaret förstår ni tyvärr!
Det är inte lätt att vara god, men det är lätt att uppfattas som ond. När Parken Zoo öppnade för sommaren var både Djurparkschefen och VD något av de utsatta djurens hjältar. Varannan mening de sade handlade om ”bevarandeprojekt” och ”att se till djurens bästa”. Jag som så många andra trodde på dem. Men nu! Efter avslöjandet har de orden helt mist sitt värde! Varför?
Varför kan vi inte även försöka se det som hänt med deras ögon? Varför kan vi inte tro på att det fanns en god tanke på bakom det som skett? Måste allt vara så förbannat svart/ vitt? Ja, det säger jag som kritiserar det som hänt gång på gång! Låt oss nu förnya diskussionen och utifrån den verklighet som är ett faktum göra en nystart. Naturligtvis bör styrelsen och VD avgå med omedelbar verkan. Sedan är det dags att börja på nytt.
Det är inte lätt att vara god. Redan Bertold Brecht tog upp den problematiken i ”den goda människan i Sezuan”. Och jag menar att det fanns nog goda intentioner från Parken Zoos ledning. Vi måste utgå ifrån att de gjorde det de tyckte att var det bästa möjliga utifrån den ekonomi och verklighet de hade att utgå ifrån.
Istället för att hudflänga dem mer är det dags att sätta streck. När nu alla ansvariga har tagit just sitt ansvar är det dags att erkänna misstaget och börja på nytt.
Organisationen Företagarna åkte under året runt med en föreläsningsturné med namnet ”Misstagens mästare”. Där var det lyckade företagare med ordförande Jens Spendrup i spetsen som berättade om alla de misstag de gjort. Syftet var naturligtvis att påvisa att det måste vara OK att inte alltid lyckas. I USA betraktas en affärsman som inte har en konkurs bakom sig som suspekt. Och alla de som läst om mental träning vet att ”för att lyckas måste man våga att misslyckas”. Torbjörn Bergvall kan bli den stora attraktionen under 2013 (obs. utan ironi)
Mitt senaste blogginlägg handlade om de anställda på Parken Zoo. Indirekt handlar det här också om dem. Nya kvastar sopar bäst brukar det heta men det gäller att veta hur man ska sopa också. Ge personalen nya kvastar i ledningen, men låt de som vet hur man sköter djuren de resurser de behöver för att göra det på bästa möjliga sätt.
Det är lätt att vara god. Det är bara att vara det! Nu är det jul. Den goda tiden är här!
God Jul
Parken Zoo och Employment Branding!
“Hur attraherar och engagerar du talangerna till och inom ditt företag”? Den frågan ställer Malin Hansson i en presentation av uttrycket Employment Branding. Hon skriver vidare. ”Vad säger före detta anställda om företaget”? Om man dessutom lägger till ett citat av Spotifys Daniel Ek om att ”Som man betraktar människan betraktar man företaget” är det inte roligt att läsa om resultatet av utredningen kring Parken Zoo.
Igår publicerades rapporten som den oberoende expertgruppen fått i uppgift att ta fram med anledning av den debatt som programmet ”Uppdrag granskning” skapade. Där framgår det tyvärr att det är inte bara lögner, undermålig djurhållning som har skapat krisen. De anser även att att en del av problematiken är att personalen inte fått möjligheter att fullgöra sitt arbete på ett så bra sätt som möjligt. Det är olyckligt på alla sätt och frågan är naturligtvis vad som kommer att hända med Parken Zoo.
Idag tänker jag mer på personalen än på djuren och den situation de hamnat i p.g.a. brister hos ledningen som ledde till det katastrofala reportaget i TV. Hur mår de och vad görs för att de ska känna trygghet och glädje i sitt arbete. I sociala media/ läs Facebook har den möda de lagt ner mötts med förakt och mot ledningen har det uttalats både direkta och indirekta hot. Lägg där till att Parken Zoo är mycket känt i Eskilstuna och hundratals har sommarjobbat där. Tyvärr tror jag inte att de med stolthet och glädje berättat var de arbetar inför vänner och bekanta.
Det är lätt att göra en parafras på Daniel Eks citat och säga ”som man betraktar företaget betraktar man människan” och utifrån det vara nyfiken på hur Parken Zoos styrelse kommer att hantera situationen. Egentligen finns det ju bara ett sätt att gå vidare. Och! Det är inte nedläggning utan en nysatsning.
Byt ut ansvariga och ge de anställda de resurser de behöver för att göra ett bra jobb. Se till att det exponeras i sociala media. Visa att genom att bevara och utveckla personalens kompetens kommer de att återuppbygga förtroendet hos allmänheten. Förändringen måste få komma inifrån och det är här uttrycket om Employment Branding kommer in.
Helena Mattsson skriver vidare att rätta medarbetarna med rätt kompetens, inställning och engagemang som är ett företags viktigaste tillgång. Det finns hopp för Parken Zoo om de vågar inse att det är personalen som kan vända det här. Ett sätt att göra det på är att ge dem den respekt de förtjänar för vi ska inte glömma hennes fråga i ingressen. ”Vad säger de anställda om företaget”?
Ge dem chansen att vara stolta och vi kommer upptäcka att även efter en lång vinter kommer det att komma en vår.
Det positiva med det andra alternativet för Parken Zoo? Nedläggning! Ja, det innebär ju att Eskilstuna får gott om plats för att bygga nya bostäder i en naturnära och vacker miljö. Kanske det skulle vara nog så spännande!
Jag gör som fåglarna – är lättklädd i kylan!
Visst ser det både småkallt och mysigt ut när småfåglarna sitter och burrar upp sin fjäderskrud i buskarna en tidig vintermorgon. Koltrasten konstrastrerar vackert mot den vita snön och talgoxarna är sitter som gula bollar i grenverket. Jag filosoferar gärna kring saker i min närhet och utanför vår dörr sitter ofta fåglar och väntar på fröer. Dagens blogg handlar om att upptäcka att du vinner på att vara lättklädd när du går på promenad en vinterdag och även i det sociala livet.
T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka är vad som behövs när det är -22 grader och vindstilla ute. Ja, egentligen är t-shirten helt onödig. Jag använder den bara för att inte svetta ner dunjackan! Vad som ska göras? Sitta framför datorn i ett snålvärmt hus eller en hälsobefrämjande promenad i det vackra vintervädret? Ja, om du har så kallt att du måste ha täckbyxor inomhus så kom över till mig. Här finns det både värme och kaffe.
Näh, vad det handlar om är att ta inspiration av fåglarna och inte klä dig så mycket inför en promenad. Det började med att jag tänkte på hur de bara har dun som skyddar dem i kylan. Nästa steg var naturligtvis att testa just detta. Det var – 25 när jag första gången med bar underkropp under dunjackan tog en promenad. Visst! Det var lite småkyligt (men bara just det) de första fem minuterna. Sedan kom den perfekta värmen. Istället för att bli för varmt eller för kallt anpassade sig kroppen och dunet till varandra och skapade en go varm luftkudde. Sedan dess tar jag aldrig på mig mycket kläder när jag tar en promenad med Wille the dog om det är kallare än – 15. Det behövs inte! Dagens morgonpromenad innebar att jag frös lite grann om händerna, kinderna var småfrusna men kroppen/ bålen var varm och god. Jag mådde enormt bra av att ha fått röra på mig. Testa du också och du kommer att se att hur härligt det är!
Lika viktigt är det att vara ”lättklädd” i mötet med andra människor. Vi är väldigt duktiga på att sätta upp barriärer gentemot varandra. Vi klär på oss subtila rustningar för att skydda oss från möjliga påhopp, elaka kommentarer eller för att skydda oss från att inte ens bli sedda. Det skapar ett kallt samhälle som ingen egentligen vill ha. Det är därför jag vill uppmana dig att vara lite mer lättklädd när vi ses nästa gång. För det är då magin uppstår.
Om du är frusen och säger det till mig så får du en kram. Den kramen ger värme, den ger kontakt och den skapar en relation med. Samma sak händer om jag känner mig lite småfrusen och vågar säga det till dig. Du ger mig kramen, värmen och det goda samtalet. Det vet vi ju, så varför ”kramas” vi då så sällan?
Svaret! Du och Jag och Vi har för mycket kläder på oss. De hindrar oss, de håller oss tillbaka och om du inte vågar ta kontakt med mig så vågar jag inte ta kontakt med dig. Så enkelt är det, trots att vi alla längtar efter att få leva och verka i samspel med andra.
Därför min vän tycker jag att du nu ska ta på dig en T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka. Gå på det där eventet, gå på kursen eller sätt dig bara på fiket och tala med dina vänner. Men börja först med att klä av dig och sedan ge en go härlig kram.
Så skapar du den framtid du drömmer och det är väl den bästa julklapp du kan ge dig själv!
Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap
Häromdagen skrev jag om en liten idé som ploppade upp i mitt huvud. Det handlade om att fira andra advent på stadens torg. En kamratlig manifestation som handlade om absolut inget annat än att träffa trevliga människor som vill träffa andra trevliga människor. Ett möte behöver inget större syfte tänkte jag och var lite nyfiken på om det skulle bli någon reaktion. Och! Jodå!
Bra idé, kul, jodå men varför inte gå på det här istället. Reaktionerna på mina tankar om ett möte på stadens torg har gett många positiva reaktioner från vänner i Eskilstuna. Det värmer och samtidigt väcker de en liten fråga. Är det så bra idé att de vill träffas på torget? Eller är det bara så att de tycker att det är just en bra idé som borde genomföras. Då av någon annan eftersom jag tyvärr inte har tid att närvara. Och! Det här är något jag har en mycket stor respekt för. Jag vet inte hur många gånger jag själv har läst eller hört talas om ett spännande event, en rolig grej att göra tillsammans och tänkt precis som de. Bra idé, hoppas att någon genomför den också.
Om svårigheten att få oss människor att förnya och förändra våra prioriteringar kan mycket skrivas. Men idag handlar det om Fristadstorget 9 december kl. 17,30. Du som tycker att det vore trevligt att dricka ett glas glögg tillsammans med likasinnade, att det vore gott att knapra på en bit pepparkaka i kylan. Köldkrama en god vän och skratta tillsammans. Kom dit! Om ni blir minst 10 st. som hör utav er så kommer jag att ta med mig en termos glögg. När vi har haft det trevligt tillsammans en stund är ni välkomna upp för att se/ medverka i Teaterföreningen St Eskils repetition av ”En midsommarnattsdröm”. Jag lovar att ni kommer att bli både underhållna och imponerade av den kraft och kärlek som vår ensemble visar upp.
Om ni efter det vill vara med och skapa kultur i Eskilstuna kan ni hjälpa oss på många olika sätt. Den grekiske guden Dionysos brukar ju enkelt kallas vinets gud när han egentligen var så mycket mer. Han var fruktbarhetens gud och om min idé med Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap kan vår träff bli verklig så ha vi något som vi kan fira tillsammans nästa Midsommar. En tanke som burit frukt!
Hylla Dionysos genom att komma till Fristadstorget den 9 december kl. 17,30. (
(men hör utav dig innan så jag vet om det blir något)
Och du som bor i Spanien, USA, Canada, Finland, Luleå och var det nu var du bodde som har läst min blogg. Tack för det! Skicka en påminnelse till dina vänner och träffas på ert torg. Det kan det vara värt!
retoriker 