Förneka trots att det är uppenbart ljug! Modern managment policy? Eller! Hur tänker de egentligen?
Varför ska man ljuga alternativt försköna den riktiga sanningen? Den kommer ju alltid fram förr eller senare. Det är funderingar jag får när jag läser Eskilstunakuriren den 19 november 2012. Idag har vi i Eskilstuna fått ännu en ledande företrädare som håller god Bagdad Bob- klass.
Den här gången är det Länspolismästare Mats Kirestam som på frågan om varför man bara klarar 2,8 % av alla redovisade brott går till åklagare lämnar svaret – ”Jag kan egentligen inte svara på den frågan. Min bedömning är att vi har de bästa medarbetarna och de bästa cheferna som går att få tag på i Sverige. !!!!!????? Det är nästan synd om karln. Eller, det är väl snarare synd om oss medborgare som tvingas leva i ett samhälle där högste polischefen kan tillåtas att tänka så fel. Om vi nu har de bästa poliserna i landet och de klarar av att lösa 2,8 % av redovisade brott. Hur ser det då inte ut i andra städer och varför ska man överhuvudtaget bry sig om att rapportera ett brott?
Ett annat exempel på än mer framstående Bagdag Bob- kopia är Torbjörn Bergvall som är VD på Parken Zoo. Jag googlade på honom och det går att plocka fram ett stort antal osanningar som kommit ur hans mun. Ett exempel är de avlivade pumorna. Han uttalar sig i Sveriges Radio om att orsaken till detta är att de var inavlade. Enligt protokoll från veterinär så stämmer det inte. Men han är ju både man och VD så han kan ju inte ha fel. På Parken Zoo är det bara kvinnor som får sluta när de ljuger!
Även Eskilstuna kommuns skolchef Bo Karlsson är drabbad av Bagdag Bob- smittan. Skolverket låter årligen Statistiska Centralbyrån ta fram fakta om betygsstatisk för att få fram en enhetlig bild av hur det ser ut i den svenska skolan. Tyvärr utmärker sig Eskilstunas skolor år efter år på ett negativt sätt. Men inte enligt Bosse. Nej! Tvärtom! Eskilstunas ungdomar klarar skolan mycket bättre än ungdomar i genomsnitt. Problemet är att SCB inte räknar rätt. Den metod som Eskilstuna arbetar med är den rätta och då har naturligtvis Skolverket fel.
”Varför gör di på detta viset”. Ett berömt citat från Ronja Rövardotter sammanfattar mina tankar. Jag har själv haft Bo Karlsson som chef och uppskattade mycket hans ledarskap. Men nu! Vad vinner man egentligen på en uppenbar lögn? Om någon kan förklara det för mig skulle jag vara tacksam.
Men vem var då Bagdad Bob? Det var Saddam Husseins bisarre informationsminister som blev världsberömd under Irakkriget när han i TV gång på gång förnekade invasionen från USA och Storbritannien. Han stod centralt i Bagdad och berättade om nya segrar trots att man kunde höra den tunga beskjutningen i bakgrunden.
Så långt har det inte gått för Mats, Torbjörn och Bo, men frågan kvarstår. Varför gör NI på detta viset?
Jag skäms. Jag skräms. Parken Zoo har gjort bort sig igen!
Det började så bra med ett glas glögg ute på gatan innan vi i Grangärdets villaförening gick vidare till vår granne Parken Zoo. Vi var fyrtiosex glada grannar som samlats för en trevlig kväll tillsammans. Trots skriverierna såg vi fram emot evenemanget. Vi skulle ju inte titta på djuren utan umgås, äta, dansa och kanske dricka en pilsner eller två.
Framme vi grindarna fick vi veta att vi skulle vara i ”Pampas” en restaurang 7- 800 meter in i parken. Jaha! Det var väl lite långt att gå eftersom vi stod intill huvudrestaurangen. Men det kunde väl vara mysigt att äta där också. Det var bara ett aber. Parken var nedsläckt! Det fanns inte någon form av belysning. Inte en gatlykta som kunde visa vägen. Inte ett ljus som kunde markera eventuella hål i gatan eller att vi var på väg åt rätt håll. Till vår hjälp fick vi låna sju nästan fungerande ficklampor och en trevlig ung tjej var på plats för att visa oss rätt.
Någon hänsyn till att de gäster de släppte in i parken var gamla (äldsta 82 år), att det fanns gäster som inte hade de mest outdoorvänliga kläderna och skorna. Någon hänsyn till att många när de väl skulle ta samma väg hem skulle vara något bestrukna av alkohol togs inte. Det var bara att gå och försöka ta sig fram utan att snubbla. Och det gick faktiskt så bra att alla med viss hjälp kom fram. Orsaken till det var inte Parken Zoo förmåga att ta hand om sina gäster utan att det lyckligtvis var stjärnklart och fullmåne. Utan den hjälpen hade det varit helt omöjligt att på nykter kaluv ta sig fram till restaurang Pampas. Det är faktiskt ganska spännande att gå nedför en brant backe när man inte ser något. Men sedan skulle vi ju hem också och Parken Zoos ledning bör nog vara tacksam att vi grannar hjälpte de som hamnat fel att hitta utgången. Det hade ju varit pinsamt om de hade fastnat ute i kylan. Eller??
Väl på plats hade vi en trevlig kväll och personalen skötte sig utomordentligt bra. Men, bäste Torbjörn och Tommy. Jag skämdes över ett sätt att behandla oss. Var vi inte värda att belysningen var tänd när ni hyr ut en restaurang som ligger så långt borta från kommunens gatunät. Hur tänkte ni egentligen? Skulle ni ha behandlat era kamrater i Svenska Djurparksföreningen på samma sätt? Tyvärr förväntar jag mig inga svar, men frågorna kvarstår!
Jag skräms som vän av Parken Zoo! Vad är det som händer och varför? Först skandalen med lögner om djurhållningen. Nu ska det tydligen vara ett överlevnadsprojekt att överhuvudtaget besöka er anläggning. Ni marknadsför er på ett sätt och hanterar djur och människor på ett annat.
Jag skräms som vän av Parken Zoo som inte ens efter en så stor skandal anser att en enkel belysning som hjälper gäster att hitta den bokade restaurangen skall vara tänd. Hur ser ni på kunden/ gästen!
Gnällspik! Jag! Jo visst, det får ni gärna tycka. Men jag skulle skämmas om jag vore ni!
Jag har kramat en levande tiger!
Tänk om, tänk rätt! Det ni gör är så fel att man suckar och duckar för alla de hot- och hatfulla mejl som digitalt passerar hustaket på väg mot Parken Zoo. Det som har hänt har hänt och det i sig är djupt olyckligt, men måste ni förstöra ännu mer för er själva?
Jag har kramat en levande tiger. Den kröp upp i famnen hos mig en dag i köket hemma hos den förre djurparkschefen Stefan Jonsson. Han gjorde Parken Zoo i Eskilstuna känd genom att ta hem djur som behövde extra omvårdnad. Som ni förstår var det en av de vita tigerungarna som han hade hemma. Kanske det var just den som låg i frysen som njöt av att bli klappad av mina händer.
Tänk om istället för att bara tänka på er själva. Om ni använder ordet Om framför era frågeställningar skulle ni snabbt inse att det ni hittills tänkt var fel. Jag tillhör inte de som tycker att det ni gjort i hanteringen av djuren är så fruktansvärt som andra. Det är klandervärt och det kommer ni säkert att förbättra. Sämre kan det ju inte bli.
Om ni istället tänker på hur mottagaren reagerar så måste ni förstå att Tommy Hamberg och Torbjörn Berglund bör inse att de bör avgå. De besudlar varumärket om de stannar kvar. Det är dom som har ansvaret och varför göra pinan ännu längre? Om dom stannar kvar kommer den här episoden att innebära stora förluster när nästa sommar utvärderas.
Gör om, gör rätt! Ni har goda möjligheter att vända opinionen genom att ta be Stefan Jonsson komma tillbaka. Med bilder av djur i köket hemma hos honom. Med bilder av den nye VD:n som kramar en tiger och med en ordförande som ger nappflaskan till ett litet rådjurskid kan ni vända mediebilden till något positivt.
Gör det med nya ansikten och det blir rätt!
Om du ska ljuga, gör det så att du tror dig själv!
Hur man med en dålig lögn kan föröda ett varumärke på 30 sekunder handlar dagens lilla reflektion om. Tyvärr för Parken Zoo så var det många som såg Helena Olsson patetiska försök att ljuga sig ur en besvärlig situation när Kalla Fakta ställde frågor om djurhållningen på parken.
Resultatet av reportaget är minst sagt olyckligt. En tsunami av invektiv, hat och förbannelse över det sätt som djuren behandlas enligt TV4:as reportage har nu drabbat Parken Zoo i Eskilstuna. Jag har aldrig varit med om något liknande. Det folk irriterar sig mest på är två saker. Sättet att hantera levande och döda djur och sedan Helena Olssons försök att hitta på en ny sanning.
I mitt inlägg vill jag lämna hanteringen av djuren åt sidan. Där finns det så många och så insatta (från båda håll) som kan uttala sig. Som boende granne med Parken Zoo vet jag att resultatet av reportaget blir mindre störningar från besökare nästa sommar och högre skatt för att täcka parkens förlust. Personligen hade jag föredragit mer besökare och mindre skatt.
Om du ska ljuga, gör det så att du tror dig själv! Det är lätt att tycka till om Helena Olssons sätt att hantera press och den press hon var utsatt för när hon intervjuades i TV. Några tycker säkert synd om henne och andra vill bildlikt tala bränna henne på bål. Jag gör varken det ena eller det andra. Så klantigt som hon betedde sig i intervjun gjorde att jag tog mig för huvudet innan programmet sändes. Jag råkade se en ”teaser” om kommande inslag. Det var så uppenbart att hon ljög att jag rodnade på hennes bekostnad. Hur kunde hon tro att någon skulle tro henne när hon uppenbarligen inte trodde det själv?
Jag undervisar i ämnen som kommunikation, pedagogik, retorik och teater. Allt handlar om sättet att kommunicera. En av mina grundteser är kroppsspråkets betydelse för hur man uppfattar det som sägs. Och det är uppenbart att Helena Olsson inte fått ens den minsta utbildningen i att tala så att man blir trodd. Om vi för en stund lämnar det hon sa och tänker efter hur hon sa det så bli det tydligt. Hon stod med en defensiv hållning och hade överkroppen lätt vinklad från intervjuaren. Hon undvek ögonkontakt och gång på gång åkte ögonen upp snett diagonalt till vänster ( det gör de ofta när man ljuger). Hennes röst var osäker i ett ojämt tempo. Hon skrattade omotiverat och gjorde helt enkelt bort sig enormt bara genom att med sitt kroppsspråk förminska det hon sa med sina ord.
Om det skulle vara möjligt att komma över bara intervjun med henne (och det är det säkert, men jag vet inte hur) så skulle jag gärna använda den i mina föreläsningar och kurser. Frågan som skulle ställas är om deltagarna tror på det hon säger. Sedan skulle jag tala om talarens Ethos, som enkelt uttryckt handlar om talarens trovärdighet. Klassiska retoriska figurer som Aristoteles och Augustinus påpekar vikten av att den som talar ska vara en god och trovärdig människa. Vapnet retorik är så vasst att i fel händer kan det gå fel.
De har uppenbarligen inte besökt Parken Zoo i Eskilstuna och berättat det för dess ledning. Som nu har råkat ut för sanningen att en dålig lögn kan föröda ett varumärke på 30 sekunder. Och att de bör tänka på att ”first cut is the deepest”. Helena Olsson är säkert på Ekeby vårdcentral nu på morgonen.
retoriker 