Jag skäms. Jag skräms. Parken Zoo har gjort bort sig igen!

Det började så bra med ett glas glögg ute på gatan innan vi i Grangärdets villaförening gick vidare till vår granne Parken Zoo. Vi var fyrtiosex glada grannar som samlats för en trevlig kväll tillsammans. Trots skriverierna såg vi fram emot evenemanget. Vi skulle ju inte titta på djuren utan umgås, äta, dansa och kanske dricka en pilsner eller två.

Framme vi grindarna fick vi veta att vi skulle vara i ”Pampas” en restaurang 7- 800 meter in i parken. Jaha! Det var väl lite långt att gå eftersom vi stod intill huvudrestaurangen.  Men det kunde väl vara mysigt att äta där också. Det var bara ett aber.  Parken var nedsläckt! Det fanns inte någon form av belysning. Inte en gatlykta som kunde visa vägen. Inte ett ljus som kunde markera eventuella hål i gatan eller att vi var på väg åt rätt håll. Till vår hjälp fick vi låna sju nästan fungerande ficklampor och en trevlig ung tjej var på plats för att visa oss rätt.

Någon hänsyn till att de gäster de släppte in i parken var gamla (äldsta 82 år), att det fanns gäster som inte hade de mest outdoorvänliga kläderna och skorna. Någon hänsyn till att många när de väl skulle ta samma väg hem skulle vara något bestrukna av alkohol togs inte. Det var bara att gå och försöka ta sig fram utan att snubbla. Och det gick faktiskt så bra att alla med viss hjälp kom fram. Orsaken till det var inte Parken Zoo förmåga att ta hand om sina gäster utan att det lyckligtvis var stjärnklart och fullmåne. Utan den hjälpen hade det varit helt omöjligt att på nykter kaluv ta sig fram till restaurang Pampas. Det är faktiskt ganska spännande att gå nedför en brant backe när man inte ser något. Men sedan skulle vi ju hem också och Parken Zoos ledning bör nog vara tacksam att vi grannar hjälpte de som hamnat fel att hitta utgången. Det hade ju varit pinsamt om de hade fastnat ute i kylan. Eller??

Väl på plats hade vi en trevlig kväll och personalen skötte sig utomordentligt bra. Men, bäste Torbjörn och Tommy. Jag skämdes över ett sätt att behandla oss. Var vi inte värda att belysningen var tänd när ni hyr ut en restaurang som ligger så långt borta från kommunens gatunät. Hur tänkte ni egentligen? Skulle ni ha behandlat era kamrater i Svenska Djurparksföreningen på samma sätt? Tyvärr förväntar jag mig inga svar, men frågorna kvarstår!

Jag skräms som vän av Parken Zoo! Vad är det som händer och varför? Först skandalen med lögner om djurhållningen. Nu ska det tydligen vara ett överlevnadsprojekt att överhuvudtaget besöka er anläggning. Ni marknadsför er på ett sätt och hanterar djur och människor på ett annat.

Jag skräms som vän av Parken Zoo som inte ens efter en så stor skandal anser att en enkel belysning som hjälper gäster att hitta den bokade restaurangen skall vara tänd. Hur ser ni på kunden/ gästen!

Gnällspik! Jag! Jo visst, det får ni gärna tycka. Men jag skulle skämmas om jag vore ni!

Taggar:

About willethedog

Retorik, Vin och Toscana + Wille the dog är hörnstenar i mitt liv. Tjugonio års verksamhet som frilansande retoriker har gett mig många tankar och upplevelser. Målet med min blogg är att ur en retorisk synvinkel påpeka händelser i samhället. Mer om mig www.erlandlundstrom.se.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: