Mindfulness – eller – Det går åt helvete i alla fall!

Du är vad du tänker, därför ska du tänka positivt! Så lärde jag mig att träna mig på att tänka en gång för länge sedan. Då handlade det om Mental träning. Nu för tiden kallas det Mindfulness och det är naturligtvis så mycket mer. (Det finns ju pengar att tjäna).

Dagens fundering är tankar om det här med hur vi i Sverige år 2012 är påverkade av den där förbannade ålderstrappan som vi blivit matade med sedan vi var små barn. Det är dags att tänka nytt och att tänka om. Låt oss istället lära oss hur det indiska folket ser på sitt livs trappa. Jag är en relativt gammal man (60 år) och enligt den klassiska ålderstrappan har jag inte så många steg kvar att ta. Och de som finns kvar är inte roliga. Liemannen väntar på mig. Huvaligen!

Sen har vi den där Ronny Eriksson från Piteå som påstår ”det är lika bra att sluta drömma. Det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis lik förbannat i Hudiksvall”. Och när man då redan ligger ner kommer det knäckande slutet ”i bästa fall” Vad ska man då göra. Leta upp närmsta vattendrag? Näh! Vattnet är ju så jävla kallt den här årstiden

Det är dags att tänka om och tänka rätt. Jag vill inte på något sätt raljera kring det här med Mindfulness även om jag inte tycker om den kommersialiserade delen av det hela. Så låt oss titta på hur de troende beskriver begreppet.

”Mindfulness handlar bland annat om sinnesnärvaro. genom att vara medvetet närvarande i nuet kan man bli friare att välja hur man vill agera på det som händer i tankar, känslor och kropp i varje ögonblick. Vid mindfulnessmeditation utvecklar man färdigheter i just detta. Mindfulness är inget nytt. Det är en av grunderna i den buddhistiska filosofin och psykologin med avsikt att minska lidande och finna lycka och stillhet. Forskning visar att åtta veckors träning ger goda effekter både vid stressrelaterade besvär och för att förebygga återfall vid återkommande depressioner”.

Jag menar att det ligger oändligt mycket i dessa tankar men det finns också mycket att hämta från vår den kristna kulturen. Vi har alla hört de klassiska orden

Be så skall du få,

sök så skall du finna,

bulta så skall dörren öppnas.

Ty den som ber han får,

den som söker hon finner¨

och för den som bultar skall dörren stå öppen.

Jag har bultat många gånger och på så sätt medvetet förändrat mitt liv. Att skriva böcker var en dröm som blev sann, en annan är naturligtvis kurserna i Toscana. Dessutom har jag förverkligat drömmen om att bli pappa och finna mitt livs kärlek. Att bli morfar är grädde på moset.  Jag har slutat drömma om Paris eftersom jag har varit där. Men jag kan idag konstatera att jag ännu inte kommit till Hudiksvall.

Jag tror inte alls på den svenska ålderstrappan eftersom jag vågat vidga mina vyer och lärt nytt. Men jag vågar höja min röst och säga vart jag vill gå. Därför vet jag att snart kommer jag till ”Glada Hudik”!

Enligt den svenska modellen så föds man på längst ner på livets trappa. Du tar ett steg framåt och du stiger uppåt. Till och med tonårstiden är bättre än din barndom. Du finner kärleken, du får barn, du gör karriär. Vid femtio års ålder står du på din absoluta topp. Så långt låter det ju bra, men slitet för att nå dit. Är det livet? Var det stressen, känslan av otillräcklighet och att du borde ha kunnat prestera bättre som var livets höjdpunkt.Du har förverkligat och fortplantat dig själv. Jovisst! Men nu behöver vi dig inte längre. Om du nu vill vara en god samhällelig tjänare så skulle vi uppskatta om du uppsökte ättestupan. För i fortsättningen går det bara utför. Du kostar samhället bara en massa pengar. Du har inget att se fram emot. Det går åt helvete i alla fall.

Så vill inte jag ha det. Det är den indiska trappan som är den rätta. När du föds är livet på topp. Det kan inte bli bättre. Alla älskar dig och du älskar alla. Sedan börjar du skolan och det är då det blir lite småjobbigt. Det går utför. Du blir tonåring och hur kul är det. Det går utför. Och helt plötsligt ska du vara vuxen, fixa jobb, hitta kärlek och etablera sig. För många är det en jobbig tid. Det går utför. Det är nu ungarna kommer, kraven på att du ska prestera på jobbet ökar och det här med kärlek är väl något man höll på den gamla goda tiden. Det går utför! Det goda livet hinner du helt enkelt inte med Och! Helt plötsligt är du femtio år!

Det nu det vänder! Som en ljuvlig soluppgång ser du nu hur allt blir bättre och bättre. Du har gjort ditt. Du har förverkligat dig själv. Dina barn uppskattar dig och helt plötsligt upptäcker du att din ungdoms kära fortfarande går vid din sida. Du börjar inse att det är dags att njuta av livet och du gör det. Det går uppåt! Du blir äldre och känner att du inte behöver vara på alla platser samtidigt. Du ger dig själv den tid att må bra som du faktiskt är värd. Det går uppför. Det var länge sedan ditt liv var så gott. Ja, det var väl när du var barn.

Och se! Den indiska ålderstrappan är som ett stort härligt leende till livet. Det börjar på topp och slutar när livet än en gång är på topp.

Det är därför jag mår så bra i dag. Gå du och gör detsamma. Det finns alltid något att se fram emot. Jag väljer att göra en ”Arja Saijnomaa”! Då blir det en bra dag!