Nackdelen med att samla på vin är att ……

det kan bli för gammalt, det kan bli dyrt och det kan bli för gott. En betraktelse om livet ur ett vinkylsperspektiv.

Han har en välfylld vinkyl och vinflaskor lite överallt på platser som är lämpliga för lagring av vin. Han – det är sällan en hen eller hon som samlar på vin – känner sig stolt över sin vinsamling. Det är inte så att han går omkring och talar om den dagligen, men en titt så att flaskorna mår bra ingår i den dagliga ritualen. När helgen kommer är det primära inte vilken mat som ska ätas utan vilket vin som ska drickas. Det ska tittas på, det ska snurras på och om det hade gått skulle han gärna lukta för att slutligen bestämma sig. Är för dyrt och måste sparas till ett annat mycket speciellt tillfälle (som kanske inte kommer, men kanske kommer det) eller ska jag bjuda till och korka upp? Näh, jag väntar nog blir oftast svaret. Han går till de lite enklare vinernas avdelning och tar en flaska som får duga. Sådan är han min gamle gode vän, lite knäpp, lite nördig, men något halvsuspekt intresse kan han väl få ha.

Igår bjöd han på en flaska champagne! Alltså riktig champagne, inte spansk cava eller italiensk spumante. Oj!! Det var som f..! Med glädje i ögon och vibrerande nos tog jag emot glaset, drycken rann ner i strupen och det var inte gott! Vinet hade blivit lite för gammalt och hade tydliga inslag av ålder. Det var fortfarande nästan korrekt och gick att dricka, men gott var det inte.

Men eftersom vi båda är män och törstiga dessutom så drog vi i oss pavan och började filosofera. Vi är många som samlar på saker och ting. Ju äldre vi blir desto mer ballast har vi att släpa på. I min ålder har vi och flera av våra vänner börjat ”dödstäda” för att göra det lättare för våra barn när den dagen kommer. Istället för att utnyttja och njuta av det vi har så sparar vi på det till ett senare tillfälle. Vi njuter inte av livet i dagen utan väntar på den eventuella morgondagen. Och vi ställer alltför sällan frågan! Är det är riktigt klokt. För vi vet ju svaret. Vinet kan bli för gammalt! Det smakar inte lika bra som när vi köpte det. På samma sätt är det med livet. Om vi inte lever i nuet kan det nuet var för gammalt när du tycket att just det nuet är aktuellt att uppleva.

Det kan bli dyrt att samla. Alla som bor i en villa med källare vet vad jag menar. Det är dyrt att ha en källare. Den kostar underhåll, den kostar pengar och den utnyttjas egentligen sällan till något annat än ett förråd för bortglömda prylar. Det finns de som hävdar att med 3-års regeln har man det man behöver och kan slänga allt annat. (den hävdar att det man inte använt på 3 år kommer aldrig att användas och kan därför slängas). Jag vet att i det område jag bor finns det källare som inte blivit tömda på 30 år. Min vän och jag insåg även den sanningen när vi tryckte i oss den åldriga drycken. Båda hade vi dessutom fasansfulla minnen från Bordeauxer och Riojor som vi tvingats hälla bort för att vi väntat så länge att korken på flaskan upphört vara kork och vinet blivit surt. Det är dyrt att samla på vin!

Och då är vi framme vid att vinet kan bli för gott! Argumenten kan låta lite olika, men lika dumma är de likväl. Nej! Det är inte det rätta tillfället! Det där vinet är så pass bra att vi inte kan dricka det i kväll! Nej, det är ju torsdag. Eller. Det regnar så mycket så vi tar något enklare. Eller. Det där ska vi ju spara till din 50-årsdag. Sen säger vi att Carpe diem – att fånga dagen – är något vi ska sträva efter att göra. Varför gör vi det då inte? Ett gott vin är som livet. Om vi inte dricker det för att det är för gott, när ska vi då leva. Var är det kloka i att inte dricka ett gott vin? Vad är det kloka i att inte ta tillvara livets guldkant? Att samla på vin och inte dricka, det är som att samla på livsupplevelser som man inte får uppleva förrän det är försent.

Min vän och jag ska träffas nästa vecka och då gå igenom några andra flarror Champagne och se vad de ger för filosofiska reflektioner. Vinkylen ska tömmas och vi är två om det.