”I have a dream”! Så smart, så klokt, så kraftfullt!

Orden som för evigt är sammanknippade med Martin Luther King är legendariska och i mitt tycker genialiska. De sammanfattar i mångt och mycket min syn på det här med retorik och hur man bör använda detta kraftfulla verktyg.

Idag den 21 januari 2013 är det femtio år sedan Martin Luther King höll sitt berömda tal inför 200 000 jublande åhörare i Washington D.C. Det anses i den retoriska litteraturen som ett av de bästa som någonsin hållits. Naturligtvis förstår jag alla som tycker det men kanske på olika grunder. Jag är nämligen en av dem som både läst och lyssnat på talet. Läst har jag gjort på både engelska och svenska. Och det är faktiskt när man läser det på svenska som det framstår så tydligt. Han har använt den retoriska metodik som Aristoteles sammanställde för tusentals år sedan och han har gjort det så smart att vi femtio år senare kommer ihåg både budskap och formuleringar. Därför vill jag uppmana dig att avslutningsvis läsa det du också.

”I have a dream” är fyra genialt använda ord som säger allt. Hela talet bygger på dessa fyra ord och hur han med sin dröm vill förändra samhället för de förtryckta. Han är en människa, en ledare som berättar om något han vill göra, något han vill uppnå och förbättra. Talet innehåller allt, från den medvetna lugna inledningen till den stegrande argumentationen, till det ögonblick han släpper manus och börjar en form av medveten improvisation, innan han slutligen går tillbaka i manus igen. Med sitt kroppsspråk, sitt sätt att använda rösten för att skapa stämningar förstärker han ytterligare orden och det budskap han vill ha fram.

Orden ”I have a dream” är en s.k. anafor (medveten upprepning av ord i början av en mening) som likt en spik slås in i vårt minne och sinne. Och det är just med upprepningen som metod han hjälper oss att förstå hans budskap. En annan anafor som han sedan går över till är ”låt frihetsklockan ringa” där han talar om hur den ska ringa över hela landet. Till sist når han målet och säger. ”Äntligen är vi fria”.

Du som vill utveckla din talarkonst bör göra det Martin Luther King gjorde. Lär dig retorik! Det räcker inte med att du tror att du kan det eftersom du förutsätts kunna det. Du vet att du lyssnat till så många tråkiga talare att du bara suckar vid minnet. Och de som har varit bra. Vad tror du att det berodde på? Talang, hen/hon/han har det bara i kroppen! Eller kan det kanske vara träning som ligger bakom. Jag har undervisat i teater i över fyrtio år och retorik i tjugofem. Jag vet att vi alla kan bli precis lika bra som Martin Luther King om vi bara vill och vågar utveckla oss själva. Jag ber, för oss som ska bli de som vill lyssna. Gå på kurs! Det är bäst för alla parter. Han gjorde det och hans ord lever femtio år senare.

Till sist. För att du ska förstå hur skicklig han var. Läs och läs gärna högt hans tal. Det både han och du värd.

Det har nu gått fem tjugotal år sedan en stor amerikan, i vars skugga vi symboliskt står, undertecknade den proklamation som avskaffade slaveriet. Detta oändligt viktiga dekret kom som en stråle av hopp från ett fyrtorn för de miljoner negerslavar som blivit svedda av orättvisans förhärjande lågor. Det kom som den glädjefyllda gryningen efter fångenskapens långa natt.

Men hundra år senare måste vi konstatera ett tragiskt faktum: negern är ännu inte fri. Hundra år senare är negerns liv ännu förlamat genom segrationens bojor och diskrimineringens kedjor. Hundra år senare lever negern på en ensam ö av fattigdom mitt i en väldigt ocean av materiell rikedom. hundra år senare försmäktar ännu negern i det amerikanska samhällets hörn som landsflykting i sitt eget land. Därför har vi kommit hit idag, för att dramatiskt påvisa detta förfärande förhållande

–          —–

På sätt och viss har vi kommit till vårt lands huvudstad för att inkassera en check. När de män som byggde vår republik skrev de storslagna orden i konstitutionen och självständighetsförklaringen, undertecknade de en skuldsedel och ett löfte som varje amerikan skulle ärva. På den skuldsedeln lovade man att alla skulle garanteras en oförytterlig rätt till liv, frihet och lycka. Men idag kan vi se att Amerika inte har betalt vad man då lovade – inte när det gäller hennes färgade medborgare. I stället för att uppfylla denna heliga förpliktelse har Amerik givit det svarta folket en dålig check, en check som kommit itllbaka med stämpeln ”Utan täckning”. Men vi vägrar tro att rättvisans bank har gått omkull. Vi vägrar tro att det är tomt i de stora valven hos denna nation med dess obegränsade möjligheter. Därför har vi kommit för att inkassera den där checken, checken som vid anfordran skall ge oss frihetens rikedomar och rättvisans säkerhet.

Vi har också kommit till denna heliga platts för att påminna Amerika om att detta måste ske nu. Det finns ingen tid för en lyx som ”avkylning” eller steg-för steg-politikens lugnande drog. Nu är tiden kommen att uppfylla löftena om demokrati. Nu är tiden kommen att stiga upp från segregationens mörka och tröstlösa dal till den solbelysta stig där råder rättvisa mellan raserna. Nu är tiden kommen att öppna dörrarna till framtidens möjligheter för alla Guds barn. Nu är tiden kommen att lyfta vår nation från den kvicksand som orättvisan mellan raserna innebär, upp till broderskapets fasta klippa.

–          ——

Idag säger jag er, mina vänner: trots alla svårigheter och besvikelser har jag ännu en dröm. Och detta är en dröm djupt rotad i den amerikanska drömmen.

Jag har en dröm att denna nation skall resa sig och förverkliga den sanna meningen i dess trosbekännelse: ”För oss är det en uppenbar och orygglig sanning att alla människor är skapade jämlikar”.

Jag har en dröm att forna slavars söner och forna slavägares söner en dag skall kunna mötas på Georgias röda kullar, och sätta sig ned tillsammans vid broderskapets bord.

Jag har en dröm att till och med staten Mississippi, en öken försmäktande under orättvisans och förtryckets hetta, en dag skall förvandlas till frihetens och rättvisans oas.

Jag har en dröm att mina fyra små barn en dag skall få leva i ett land där ingen skall döma dem efter färgen på deras hud utan bara efter deras inrer karaktär.

Jag har en dröm i denna dag.

Jag har en dröm att staten Alabama, där ord som ”ingripande” och ”olagligförklarande” just nu dryper från guvernörens läppar, en dag skall förvandlas – så att små svarta pojkar och svarta flickor skall kunna ta små vita pojkar och vita flickor i handen och sedan gå tillsammans som systrar och bröder.

Jag har en dröm idag.

Jag har en dröm att varje dal en dag skall höjas, att varje berg och kulle skulle jämnas ut, att det oländiga skall bli slätter och allt det vindlande rakt. Då skall Herren uppenbaras i sin härlighet, och allt det kött varda seende.

Detta är vårt hopp. Detta är den tro varmed jag återvänder till Södern. Detta är den tro med vilken vi kan hugga ut en sten av hopp ur förtvivlans berg. Med denna tro skall vi kunna förvandla de skärande disharmonierna inom vår nation till en underbar broderskapets symfoni. Med denna tro skall vi kunna arbeta tillsammans, bedja tillsammans, kämpa tillsammans, gå i fängelse tillsammans, kämpa för friheten tillsammans, efter som vi vet att vi skall bli fria en gång.

–          ——-

Så låt frihets klockan ringa från de underbara kullarnas toppar i New Hampshire. Låt frihetsklockan ringa från de mäktiga bergen i New York. Låt frihetsklockan ringa från Alleghany – bergens höjder i Pennsylvania!

Låt frihetsklockan ringa från de snöklädda Klippiga bergen i Colorado! Låt friheten ringa från de böljande topparna i Kalifornen!

Men inte bara där: Låt friheten ringa från Stone Mountain i Georgia! Låt friheten ringa från Lookout Mountain i Tennese. Låt friheten ringa från varje bergssida.

När vi låter frihetsklockan ringa, när vi låter den ringa från varje by och gård, från varje stat och varje stad, då kan vi också påskynda den dag då alla Guds barn, svarta och vita, judar och hedningar, skall kunna ta varandras händer och sjunga med orden i den gamla negersången: ”Äntligen fria! Äntligen fria! Tack, allsmäktige Gud, äntligen är vi fria!”