Ett skott i foten, eller hur tänkte de där?

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Och ingenting vi nånsin med nåt menar
Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut

Ja, jag säger då det! Han Thomas di Leva kan han. Visste han om vad som händer i det politiska spelet. För vem ska man tro på och varför ska man tro på den man förutsätts tro på? Det är minst sagt spännande att följa med i Sossarnas interna liv och sedan försöka förstå vad som händer och varför.

Igår skedde en mycket intressant demonstration utanför Sveavägen 68 i Stockholm. Det var ett par socialdemokratiska föreningars aktivister som har sina kontor inne på 68:an som efter att ha suttit och planerat demonstrationen går ut på gatan och ställer sig och demonstrerar mot moderpartiet som de själva tillhör. (Läs nu det här en gång till och försök förstå hur de tänkte när de bestämde sig för att göra det de gjorde). De sitter alltså inne på högkvarteret och sedan går de ut och demonstrerar mot sina egna. Hur tänker de där?

Om all publicitet är god publicitet och syftet var just att skapa publicitet var det en lyckad demonstration. Men tror de själva på det. Tyvärr tror jag att den olyckliga incidenten ihop med det som hände med Omar Mustafa på kongressen häromsistens kommer att skada partiet på sikt. En vanlig reaktion på stan har varit ”Vad fan håller de på med?” och med sådana reaktioner vinner man inga väljare.

Eller är det demonstranterna som har rätt och motparten (kongressen?) fel. Ska man då återinsätta honom i VU eller. Och vad kommer då det svenska folket att tycka om det? Eller! Tror demonstranterna på fullt allvar att det som händer är positivt för partiet och kommer att hjälpa Sossarna att vinna valet?

Tankarna fladdrar och jag förstår inget. Det gör mig frustrerad och irriterad och får mig att känna misstro. Och! Det värsta är att jag knappast är ensammen.

Kära socialdemokrater. Vill ni vinna väljarnas förtroende måste ni sluta demonstrera mot varandra. Hade det varit barn som bråkat hade jag skrattat åt det hela, men nu är det politiker som vill leda vårt land till en bättre framtid. Så

Vem ska jag tro på
Tro på
Tro på när
Tro på när allt är såhär?
Jag hoppas ändå på ett lyckligt slut