”Fast tvärtom”!

Eller när fel blir rätt trots att det är fel handlar dagens fundering.

Jävlars jag har gjort fel och eftersom det är publicerat på nätet är det ett fel som förblir just fel i alla tider. Eller! Kanske jag kan göra något åt det? En pudel!

Så mina vänner här kommer den. Pudeln som gör att jag krälar i stoftet och ber om ursäkt att jag – som så många andra – fått saker och ting om bakfoten. ”Sulfat luktar mat och sulfit luktar skit, fast tvärtom” är det korrekta uttrycket som jag – oh förtappade – råkade förvanska och skrev ett blogginlägg inlägg om för länge sedan. Det handlade om BiB-vin och jag påpekade det olyckliga i att förtära hälsovådliga kemiska substanser. För att hitta en fyndig rubrik skrev jag bara den första delen och uteslöt ”fast tvärtom”!

Men nu är det då en filosofisk fråga om det är rätt att skriva att det blev fel utan att helt förringa sig själv och det innehåll som just det blogginlägget handlade om. Eller är det rätt och riktigt? Personligen tycker jag att det är olyckligt men förlåtligt att man ibland kan göra små fel som i sig inte tar bort det viktiga, budskapet i det man säger.

Och det är här det här med att vara PK (politiskt korrekt) kommer in. Det finns människor därute som är beredda att bildlikt tala bränna Hanne Kjöller på bål för att hon i sin nyutkomna bok har med ett mindre antal felaktigheter. Hon förmedlar en tes som inte passar den PK-maffia som finns i den Mediala världen. Även jag har fått mina smäller när jag inför politiskt rättroende uttryckt tankar som inte var helt godkända som ”jag tycker att det är snyggt med kvinnor som kan gå i högklackade skor”. Det må låta som en löjlig kommentar och var menat som ett litet skämt, men jävlar i mig, den sentensen visade mitt förakt för kvinnor och det jämställda samhället. Huga! Näh, jag fick inte stryk, det hade varit för subtilt. Istället blev jag osynliggjord och ett intet.

Och det är här konklusionen kommer in. Jag är inte perfekt! Du är inte perfekt! Det finns ingen som är så perfekt att man alltid tänker och agerar rätt och riktigt. Just därför måste vi inse det och tänker på vad den gode William Shakespeare anser ”om ni överser med de ord som ramlar snett blir jag kanske bra till slut så kläm nu i med bravorop och applåder om ni känner att jag mött er här som vänner”. För när man är vän överser man gärna med de små futiliteter som en kamrat kan häva ur sig. Det är ju det som är vänskap.

Säg vad du tycker, säg vad du tänker! ”Låt inte dom jävlarna få dig ner på knä” för på så sätt kan du förändra världen. Våga tro att vi vill lyssna för det är precis det vi vill!

(Ps. Jo, jag vet att jag formulerade om Pucks ord från En midsommarnattsdröm lite grann, och naturligtvis ber jag om ursäkt även för det. Det vill säga om det stör dig så mycket att du kräver en ursäkt. Ni andra har säkert överseende med den medvetna felskrivningen. Ds)