Vad händer sen?

Att stänga en dörr innebär att en ny öppnas! Eller? Ja, det är frågan som många ställer sig. Det kan vara i vardagslivet. Det kan vara i arbetslivet och det kan vara på vägen till eller ifrån detsamma. För allt kan ju hända i det liv vi lever. Frågan som uppkommer är naturligtvis hur vi lever det liv vi lever? Så här kan det se ut den första halvan?

Och sen då? Vad händer sen? Det är den frågan som jag grunnar mycket på. Jag har en vän som efter år av arbetslöshetsåtgärder snart blir fri från Fas 3 genom att gå i pension. En annan som uppgivet säger att det är mycket nu och mer har det blivit. Hen vet inte om det är värt att jobba i sex år till. För vad är egentligen meningen med livet? En tredje har blivit involverad mer och mer i en organisation som vill alla väl så pass mycket att det gått ut över hens hälsa. En textrad från  ”Jösses flickor, befrielsen är nära” säger mycket av vad hen menar. – ”Jag vill inte suddas ut för kärleks skull, även om han som suddas är öm och kärleksfull”. Många av mina vänner har liksom nämnde hen ägnat en stor del av sitt liv åt organisationer, partier och föreningar som tacksamt tagit emot engagemanget. De har gjort ett stort arbete men alldeles för ofta på bekostnad av det egna livet.

Carin Jämtin – partisekreterare hos Socialdemokraterna – påpekar för det partiets kommande ledare att ”dygnet har inte trettio timmar” och vikten av att ha ett liv vid sidan om sitt politiska. Det är en klok människa och den åsikten hon för fram bör alla kunna dela.

Vad händer sen? Det tänkte jag faktiskt på  imorse när det promenerades i Kronskogen med Willethedog. Vi gick stiglöst och trots att jag gått i den geografiskt begränsade skogen i tjugosju år hamnade vi på platser jag aldrig gått. Ett tag hade jag absolut inte någon aning om var jag var, men var inte det minsta orolig. Det fanns ju så många bekanta stigar runt omkring mig så snart skulle jag komma på spåret igen. Det var som om den promenaden var en illustration av mitt liv på ett mycket positivt sätt. Jag har ofta gått vid sidan om allfartsvägarna och det har gett mig mycket. Allt har absolut inte varit enbart positivt. Jag hade säkert kunnat få ett tryggare ekonomiskt liv om jag valt den asfalterade vägen mot trygghet genom att bli ekonom. Men jag har blivit så rik på kärlek från människor jag mött att det mer än väl räcker. Tack alla ni som gett mig så mycket! Att gå vid sidan om har också gett mig andra upplevelser. Mitt liv i Toscana hade aldrig blivit något om inte längtan och modet att vilja göra något annat än det vardagliga hade funnits.

Jag stängde ingen dörr. Men tog bilen – med familjen – till Italien och en ny värld öppnades. Mitt liv förändrades och har aldrig varit detsamma efter den resan. Därför ser jag fram emot att göra något nytt. Jag ska snart sluta blogga och istället skriva på en ny bok. Min vän som är på väg att gå i pension får hälsningen. – Grattis, det blir den första dagen i ditt nya liv. Det blir kul att följa det. Till min vän som fastnat och tröttnat. – Gör något helt nytt. Öppna en dörr och gå in i en verklighet du aldrig varit. Det kommer att ge dig energi och påfyllning. Och till dig som kanske ska ta det lite lugnare ett tag. Gör det för så kommer du att se dörrar som du inte haft tid att se tidigare.

Det ska verkligen bli spännande att se vad som händer sen!