Jätteproppen Orvar går i pension och då ……!

Nu passar det att tala om våra åldringar och hur viktigt det är att få sluta sitt liv på ett positivt, värdigt och respektfullt sätt. Och det gör mig faktiskt lite störd. Varför nu? Varför har de som bestämmer i vårt samhälle inte prioriterat det tidigare? Tyvärr känns det som om svaret är givet. Det beror på Orvar!

Alltså det är inte synd om mig, för jag kommer att tjäna på det här! Hela mitt liv har jag som tidig 50-talist levt i skuggan av de där 40-talisterna som fick precis allt serverat. Därför har jag på nära håll sett vad som hänt i Sverige med ett – låt oss kalla det – lillebrorsperspektiv.

De sena 40-talisterna var de sista kullarna som tog ”riktig Studentexamen” som faktiskt betydde något. En Studentexamen var väl nästan som en Magisterexamen är idag. Hade man tagit studenten då var man attraktiv på arbetsmarknaden. Sedan kom Gymnasieexamen och betygsinflationen rullade igång. Näh, de riktiga vinnarna var de som föddes 1948.

De gick ut från gymnasiet och de som hade möjligheter att studera (alla hade inte det på den tiden) kom ut i ett samhälle som ropade på arbetskraft. Drömmen om ett hus, en villa var en självklarhet för många. Den delen av folkhemmet byggdes med hjälp av räntesubventioner. Orvar och hans vänner fick snudd på sina hus betalade av staten. Pengarna som de fick över gick till konsumtion och det var ju på sätt och vis bra för samhället i stort. När jag studerat klart var det helt plötsligt inte lika lätt. Samhällets räntesubventioner minskade, minskade och minskade. Jag är alltså född fyra år försent för att få segla fram på silverarken. Men jag ska inte klaga, det blev ju värre sen. Men de riktiga vinnarna är de som föddes 1948.

Nu fyller Orvar 66 år och börjar inse det omöjliga att även han och hans kamrater håller på att bli gamla. Jävlars, här måste något göras! Och som vi vet sitter många Orvar och Orvor på tunga beslutmässiga poster i samhället. De inser att något måste göras åt den äldreomsorg som levt på ekonomisk svältkost så länge att det är tragiskt. De är kloka nog att inse att det tar lite tid att renovera nedslitna lokaler och utbilda kunnig personal. Och det är nu, för första gången som jag är tacksam för att jag hela livet fått leva i skuggan av dessa 40-talister.

De kommer att se till att äldreomsorgen blir den viktigaste valfrågan detta supervalår. De kommer att vända den tragiska trenden till något positivt. Och de kommer säkert att se till att det finns cognac till kaffet nu när de ska uppleva ”livets cognac” och få må gott.

Jag säger TACK för det. För jag kommer att komma lite senare. Orvar och hans kompisar lever kvar och deras barnbarn har ännu inte hunnit nedmontera det mormor/morfar/farmor/farfar byggt upp.

MEN ändå är jag störd! Nu passar det. Var är respekten för de som gjorde dig möjlig Orvar? Vi är många som borde skämmas, men du som storebror hade kunnat går före med ett gott exempel.