Ju äldre jag blir desto högre flyger jag!

När jag var ung en gång för länge sen visste jag allt, förstod allt och hade alltid de rätta svaren. Ingen fråga var för liten, ej heller för stor. Det var jag och oraklet i Delfi!

Så jävla självgod var jag naturligtvis inte, men nästan. Och! Det tror jag att du också var så kom inte här och hacka på mitt ungdomliga ego. Det är nog delvis det som hjälpt mig att låtsas tro på mig själv när livet inte varit så roligt. Men ju äldre jag blir desto mindre vet jag.

Jo, jag vet att det är det som kallas livet. Men varför är det så? Om det handlar dagens fundering. Det händer – som alltid – mycket i världen och media förmedlar nyheter i snudd på realtid. Det är Maud Olofsson som inte vill höras av KU, det är Putin och krisen i Ukraina och det är gangsters som bränner restauranger. För att inte tala om de fascistoida rörelserna på vänster och högerkanten som gör sitt bästa att föröda varandra. Och allt detta förväntas jag ta ställning till.

På Facebook florerar uppmaningar om att trycka ”like” om både det ena och det andra. Twitter, Linkedin och Instagram är något jag förväntas vara aktiv på. Och det är jag. Tydligen! Imorse såg jag att en gammal vän gjort ett inlägg på Instagram. Då kom jag att tänka på att jag har väl ett konto? Tror jag? Det kollades upp och jodå, det fanns ett konto i mitt namn. Trots att jag aldrig gjort något inlägg så hade jag 64 följare. Hur kan det komma sig? Fattar noll och är lika ointresserad av att veta varför. Jag blir bara trött.

Ju äldre jag blir desto högre flyger jag. När det gäller allt som händer i samhället är det inte längre så lätt att ta ställning. Min fundering är alltid, varför! Hur har det kunnat ske och varför har det skett på det sätt som det skett. Förra veckan skrev jag om Krim och Putin. Om ett landområde som just Krim varit en del av det Ryska riket (och Sovjetiska) mellan 1746 – 1991 är det lätt att förstå de tankar om att Krim ska återförenas med Ryssland. Det betyder inte att jag stöder tanken utan funderar vidare och försöker förstå hur det blev att Krim blev en del av Ukraina. Det betyder att jag istället för att direkt ta ställning allt oftare använder Helikopterperspektivet. Med lite perspektiv och lite eftertänksamhet ger det mig kunskap som jag inte hade tid att ta till mig som ung.

När det gäller aktiviteten på sociala media är jag mer kluven. En del av mina vänner är aldrig ute och lämnar kommentarer medan andra lägger ut så mycket att jag faktiskt blockat en del. Det blir helt enkelt för mycket. Då är det skönt att ta till Helikoptern igen och försöka förstå vad det ger mina aktiva vänner för mervärde i att lägga ut ”miljonstals” bilder på sig själv och samtidigt förstå de som finns där utan att lägga ut någonting. Jag skiter i att ta ställning.

Och det är här konklusionen kommer in. Det har varit årsmöten på årsmöten i föreningslivet. Gamla styrelser har gått och nya kommit. Valberedarna har gjort sitt arbete, eller har de verkligen gjort det? Hur ser det ut egentligen. Har styrelsen en lagom blandning av gammalt och nytt? Har de vågat byta ut gamlingar med helikopterperspektiv mot unga besserwissrar? Tyvärr tror jag inte det! Men vem är jag att kritisera som hoppade av ett ordförandeskap i en styrelse eftersom kamraterna mest var intresserade av att baktala och ifrågasätta varandra. Det passade inte mig så jag satte mig i helikoptern och flög iväg.

Tyvärr, eller….?