Den till hälften klippta häcken!

Solen skiner och om ett tag ska jag gå ut och klippa den del av häcken som gränsar till en av mina grannar. Jag gör det eftersom jag i princip måste. Det ser lite konstigt ut annars, eftersom han har klippt sin ”halva” av densamma. Om det handlar dagens fungering.

”Vaffö gö di på detta viset?” Det är ett underbart citat från Ronja Rövardotter som jag ofta tänker på och som du kanske också undrar över. Varför kan han (det är en han som klipper, hon samlar upp och lägger i hög) inte ta och klippa även min del. Det är en gammal häck och tät är inte ett epitet som beskiver hur den ser ut. Så egentligen så skulle det gå lika fort att även ta bort mina pinnar som sticker upp. Men det gör han inte och det tycker jag faktiskt är både rätt och riktigt. För det är så vi har det. De sköter sitt och vi sköter vårt.

Vi har bott grannar i säkert tjugo år och det har alltid varit ett lite annorlunda – men trevligt -förhållande . Vi hälsar på varandra och ibland (sällan) talar vi med varandra. Den ömsesidiga respekten finns där och det är faktiskt skönt att inte alltid behöva vara trevlig på sin bakgård. Våra grannar håller sig för sig själva och eftersom vi nuförtiden har uteplatser relativt nära varandra ser jag att de mår gott med familj och vänner. De behöver inte oss och vi behöver inte dem. Härligt.

Med våra andra grannar är det helt annorlunda. De känner vi väl och umgås gärna med. En av dem tar hand om Wille the dog när så behövs, andra är bland våra bästa vänner. Vi hjälper och stöttar varandra i vardagen. Det är härligt att ha så fina vänner så nära, samtidigt som jag uppskattar nämnda grannars tysta gemenskap.

Det talas om vikten av nätverk, nyttan av att synas på sociala media och insikten om att vi alla är ett varumärke. Och! Allt det där ställer jag upp på. Det är sant, det är rätt och det är riktigt. Därför tycker jag att det är så skönt att han inte klippt min del av häcken. Därför tycker jag att det är så skönt att vi bara hälsar lite lätt på varandra. Därför uppskattar jag att han uppskattar att jag även låter honom vara för sig själv en liten stund.

För det är det som är konklusionen i dagens fundering. Vi behöver alla en plats att få vara för sig själv en liten stund. Vi – våra grannar och jag – har förmånen att ha en trädgård intill varandra och vi odlar vår gemenskap i tyst samförstånd.

Därför ska jag nu gå ut i det vackra sommarvädret och klippa häcken.