I kväll ska jag gå på vinkurs. Det får mig att tänka på orden skola och terroir!
Terroir! Platsens betydelse för druvans utveckling är något som vi vinnördar gärna talar om. Vi går naturligtvis ner och diskuterar jordens olika lager och beskaffenhet. För som vi alla vet är dräneringen av regnvatten essentiell för rotens utveckling. Tillika anser vi det viktigt att tänka på altituden (höjden över havet) och plantans placering i förhållande till solen. Mikroklimatet är även det av yttersta betydelse. Och ännu har vi inte kommit in på upphängning och användandet av kemikalier.
Skola! Den plats som vi låter våra barn och ungdomar utvecklas är något vi som är föräldrar gärna suckar över. Det som slog mig – och det är ju bara för att slippa göra läxan till kursen – är att om man tänker i termer av vin så blir det ganska så förödande insikter som växer fram.
Jag har arbetat som gymnasielärare i trettio år och den arbetsmiljö som elever och personal tvingas arbeta i har mycket goda utvecklingsmöjligheter. Nedslitna lokaler med dålig ventilation och ej anpassad belysning är mer vanligt än vad de som är utanför skolan kan tänka sig. Samtidigt som jag arbetade som lärare föreläste jag ofta på kursgårdar och konferensanläggningar. Tyvärr!! Den pedagogiska terroiren är där oftast mycket bättre utvecklad.
Om vi sedan går vidare i jämförelsen i att utveckla ett gott vin och goda människor så är det lätt att jämföra de som står för själva slutprodukten. Lärarna och Vinmakarna! Det finns en stolthet och ett socialt erkännande hos de som kan kalla sig Vinmakare/ Vinkonsulter. Det finns konsulter som reser runt och ger tips om hur odlingen kan utvecklas på bästa sätt. För vinbonden är det en utgift som ökar vinsten. I Champagne finns det få vinbönder som tvättar sin Mercedes, de kör Ferrari istället!
I skolans värld är det tvärtom. De senaste trettio åren har lärarkåren år efter år sett sin löneutveckling gå åt fel håll. Det finns inget yrke i Sverige som sett sina reallöner sjunka så mycket som lärarna samtidigt som de fått arbeta mer och med sysslor som de inte utbildats till. Detta samtidigt som de ska ta vara på våra barn och ungdomar. Stolta lärare finns det fortfarande tack och lov, men vad är de stolta över. De har sin kärlek till sitt yrke, till glädjen att se människor växa och att de står ut i en karg och ogästvänlig miljö. Men jag vet att det finns få lärare som tvättar sin Mercedes nuförtiden. De har inte råd med så fina bilar.
Och det är här jag menar att vi måste tänka om. Klaga inte bara på skolan. Lägg inte fler pålagor på lärarna. Låt lärarna vara pedagoger, inte socialarbetare, administratörer, marknadsförare och lokalvårdare. Ge dem pedagogisk frihet att utveckla sina lektioner på platser som passar dem och ge dem tillit att de gör ett bra jobb. En lärare ska få känna sig stolt över att de är just vingårdsarbetare som ger allt för att druvan ska utvecklas på ett så bra sätt som möjligt. Ge dem en lön som motsvarar den de hade när Svensk skola var på topp en gång under det förra tusentalet. Då kommer det att ske det vi alla vill att ska ske.
En av de frågor jag skulle ha besvarat istället för att filosofera framför datorn är ” Vilka viner får chaptaliseras och vilka får tillsättas süssrreserve?” Vad de konstiga orden betyder vet jag men ännu inte vilka det är i Tyskland och Österrike. Så nu blir det att gå ut i vingården och hämta in fakta som jag sedan tillsammans med glada vinvänner kommer att utveckla till gemensam kunskap.
Det ska bli både lärorikt och gott! Naturligtvis kommer vi även att prova viner från dessa länder. Det kommer att ske genom en s.k. blindprovning. Vi får sex olika viner och utifrån deras smaker och dofter ska vi kunna avgöra druva och distrikt. Det gör vi genom att tillsammans diskutera våra upplevelser. Det är en härlig pedagogik.
Det personliga varumärket! En del av dig!
Näh! Jag skriver inget om Parken Zoo, den tragedin skriver de bäst själva. Istället vill jag fokusera på det här med varumärken och hur viktigt det är att bevara det goda varumärket genom att ständigt utveckla det.
Om ett par veckor kommer jag att hålla en föreläsning på Danske Bank i Eskilstuna. Den kommer att handla om ”Varumärkesbyggande retorik”. Där kommer jag att ta upp tankar och tyckanden kring hur du kan skapa det goda varumärket. Det som jag personligen tycker är så intressant är att metodiken kring detta är i princip exakt likadan som den retoriska metodiken. Och det är väl inte så konstigt. Det handlar ju om kommunikation. Och gurun i detta är naturligtvis Aristoteles himself. Mannen som lade in retoriken som ”den psykologiska tillämpningen av logiken” i vetenskapernas system”. Bara med det citatet har vi kärnan i det positiva varumärkesbyggandet. Genom ditt varumärke skapar du en gemenskap med dina kunder.
Inför föreläsningen skickade jag och kontorschefen Pontus Järleskog mejl till varandra angående text och utformning av inbjudan till föreläsningen. I ett av dessa stod det ”jag har ändrat färgen på texten från Sparbanksorange till Danskebankblått”. Först förstod jag inget, men tio sekunder senare var det ju så enormt självklart. Han såg det jag inte såg och där växte min respekt för honom. Så enkelt, så tydligt. Och så lätt att missa. I mina föreläsningar i kommunikation och retorik citerar jag alltid Shakespeare på olika sätt. Ett citat som alltid är med är ”Livet är en scen och vi spelar alla teater, det gäller att spela sin roll så väl som möjligt”. Där tar jag upp hur viktigt det är att vara medveten och att allt egentligen hänger ihop. Det du säger i ord ska stödjas av ditt kroppsspåk, dina kläder och ditt sätt att använda din röst. Scenografin (hur det ser ut på scenen) är också en del av ditt budskap. Tänk på det säger jag till mina lyssnare och så hamnar jag själv i fällan. Naturligtvis ska det vara Danskebankblått i inbjudan.
Vi vill alla vara en del av en gemenskap. Det kan vara i princip vad som helst. Allt är rätt om vi själva känner att vi passar in. Ett sätt att passa in är att gå och köpa skor. Och! Naturligtvis inte vilka skor som helst! Nej. Det måste vara de enda, de rätta och de som alla andra coola typer bär. Kvalitet? Näh! Ju sämre desto bättre. Det finns faktiskt ett skomärke som fått ortopeder och sjukgymnaster att gå ut med varningar. ”Gå inte omkring i Converse, det kan ge skador för livet”! Till det kan vi lägga att det finns väl knappast några skor med sämre kvalitet. Tygskor gentemot skor av läder. Vad håller både form och funktion längst? Du som har eller har haft Converse vet svaret. Självfallet har även jag haft de rätta dojorna. Det var för mer än fyrtiofem år sedan jag köpte mina första och enda. Det var röda Chuck Norris med högt skaft. Jävlars vad jag var inne då och lika inne skulle jag vara i dag.
Vi vill alla vara en del av en gemenskap. Därför vill jag inte på något sätt raljera kring det här med skor av undermålig kvalitet utan lyfta fram det som ett exempel på ett mycket lyckat varumärke. Fundera på vad det är som gör att de har lyckats. Inspireras och gör detsamma. Fundera på hur du tycke att Parken Zoo i Eskilstuna ska göra för att vända sin negativa varumärkeskurva. Tänk sedan på hur du kan använda dig själv av den insikten när livet känns lite tungt. Våga inse att du kan förändra din framtid i den riktning du vill genom att utveckla dig och det varumärke du vill förknippas med.
Lär dig av Daniel Eks (grundaren av Spotify) säger. ”Som du uppfattar människan uppfattar du företaget”. Du är ditt företag, du är din VD och du är också en av de anställda hos dig själv. Gå ut i den stora gemenskapen och var stolt över att just du är du. Det kommer att märkas och du kommer att se resultatet.
”Sulfit luktar skit men sulfat luktar mat”. Kommer även du att förgifta dig ikväll?
”Sulfit luktar skit men sulfat luktar mat”. Kommer även du att förgifta dig ikväll? Hur? Genom att dricka Bag-in-Box vin såklart! Ja, det är vad dagens fundering handlar om.
När jag var pojke uppe i Luleå luktade det då och då förbask
at illa utomhus. Det stank av en otrevlig odör som gjorde att man var tvungen att gå in. Mycket snabbt lärde jag mig att det var utsläpp från Munksund drygt 60 kilometer söderut. Massafabriken där påverkade alltså miljön i halva Norrbotten och ingen reagerade. Varför? Jo, ett annat talesätt är att ”Sulfit luktar pengar” och det är faktiskt ett skäl till varför du ska undvika att dricka BiB-viner.
Det har odlats druvor och vinifierats vin i snart 10 000 år och det finns en stor kunskap i hur man skapar bästa möjliga förutsättningar för att skapa ett gott vin. (Om svensk skola fick samma förutsättningar skulle den inte ligga så risigt till som den gör). Jag är en vinnörd som gärna läser aktuell litteratur och njuter av ett glas riktigt gott vin. Dessutom går jag i dagarna på en mycket spännande vinkurs. I ett tidigare blogginlägg ”hellre lite av mycket än mycket av lite” har jag utvecklat mina tankar om det här att dricka BiB-vin lite mer allmänt.
Idag vill jag skriva om det ur en kemisk och hälsoinriktad synvinkel. Till att börja med så är faktiskt sulfit/ svaveldioxid en viktig del i nästan alla former av vintillverkning. Enkelt uttryckt, det behövs för att vinet inte ska bli dåligt. Så här skriver Systembolaget på sin hemsida. ”Sulfit är nämligen inte bara en tillsats utan något som bildas naturligt under jäsningen av vinet. Utan sulfit oxiderar och missfärgas vinet snabbare vid kontakt med syret i luften och det blir lättare för bakterier och mögel att utvecklas. Det är också nödvändigt att tillsätta sulfit för att avbryta jäsningsprocessen och förhindra dålig lukt. Ont ska med andra ord med ont fördrivas”.
De fortsätter sedan med ”det är inte särskilt kul att sitta och tänka på svavel och histaminer under en trevlig middag med goda viner. Men för många allergiker och intoleranta är det en nödvändighet att stirra extra djupt i glaset för att försöka utröna vilka eventuella farligheter som kan dölja sig i den goda drycken. För vem vill förstöra tillställningen med rinnande ögon, täppt näsa, högrött ansikte, utslag och/eller ett dramatiskt blodtrycksfall?
Att vara allergisk är inte längre bara allmänt tråkigt, opraktiskt och stundtals farligt. Om man dessutom är vinälskare leder det i längden till klart fördyrade levnadsomkostnader. Köp flaskor som kostar mer än femhundra kronor, då har du större chans att undvika allergiska reaktioner, är det ”goda” och skämtsamma råd allergologen Olle Zetterström på Allergicentrum i Linköping ger alla vindrickare som lider av astma”. Så ni ser, det är inte bara jag så kan se både hälso- och ekonomiska argument för att minimera BiB-vin.
Vad är det då som är farligt med denna form av ”prisvärt” vin. Jo, Svaveloxidhalten är helt enkelt för hög. Gränsvärdet för dagligt intag för en person som väger 60 kilo är satt till 42 milligram. Det uppnår man genom att dricka bara ett par glas av ett vin som har så hög halt som 120 milligram per liter. Till det kommer tilltaget med att sockra upp vinet för att ge en rundare och fruktigare smak. Det gör att man även är tvungen att tillsätta sorbinsyra för att vinet inte ska börja jäsa igen för då blir det ju ännu mer kemikalier.
Du som tycker att det är hedervärt att handla rättvisemärkt, ekologiskt och hyllar Fair trade bör även här tänka efter en gång till innan du handlar BiB. Kosta på dig en flaska vin som du vet att innehåller mer druvor och mindre olyckliga tillsatser. Det kanske kostar 10 kr extra, men det är både du och den som odlat vinet värd.Tror du på fullt allvar att det är den lilla vinbonden som kämpar med sin häst (en traktor i vingården gör större skada) för att hålla ogräset borta som sedan tappar upp sitt vin på lådor eller är det de som hellre maximerar profiten? Jag har min uppfattning klar och får inga allergiska reaktioner. Tvärtom, jag mår bra av ett glas gott vin.
För som sagt sulfit luktar skit och det ska man väl inte ta till maten!
Att formulera sig gör det värt att leva!
Bloggtorka! Du har ju inget syfte med ditt bloggande! Vad är det du vill ha sagt? Jävlars, så bra du skriver! JA, när det gäller det här med att blogga så är det lätt att få kommentarer av alla de slag. De flesta kommer från de som inte gör det. Och! Det är ju knappast förvånande! De kan ju inte förstå det vi som gör det förstår.
Motvilligt blev det så att även jag hamnade i bloggträsket. Varför? Ja, det frågar jag mig själv. Men ett svar kan vara lusten till att skriva och formulera mig. Mitt yrke innebär att jag föreläser och ger kurser i retorik. Jag har skrivit två böcker och under den tid de skrevs mådde jag bra. Vissa kan få en endorfinkick av att springa i skogen, andra av att gå på gym och säkert många med mig av att formulera sig ”en kvart om dagen” (som Arne Tammer uppmanade oss). Ett annat skäl kan vara att jag lyckligtvis skrev dagbok under min tonårstid. Det är så enormt intressant att få läsa vad den unge Erland tänkte och tyckte. Och! Näh! Jag har inte förändrats så där jättemycket i de stora frågorna trots att jag nu är både morfar och egen företagare.
Så vad vill jag då ha sagt med det här! Jo! Det nya året har börjat. Med det nya möjligheter och nya löften. Ett vanligt löfte är att träna mer och äta mindre. Ett annat är att ta bättre vara på sig själv och ge sig själv mer tid. Ett tredje är ofta att bejaka det härliga i att man lever.
Ett fjärde som jag vill föreslå är att spara pengar! Hur? Jo, genom att faktiskt göra det, träna mer, ät nyttigt, ställ inte upp på allting och inse att mental träning är den del din fysiska träning. Till det vill jag uppmana dig att skriva. Låt dina tankar bli ord, njut av dina formuleringar och inse att du i den stunden ger dig själv den bästa kompetensutvecklingen du kan ge dig själv. Du har tilltro till dina tankar, du blir kreativ och du utvecklar din hjärna. Skriv och endorfinet sprider sig i kroppen. Du behöver absolut inte publicera det någonstans. Skriv för dig själv, men spara på det. Du får en dubbel belöning när du längre fram läser det du skrev. Att jag gör det i min blogg idag är en sak, men min dagbok från förr den får du inte läsa.
När du inte bara snackar och tänker att jag borde, ska eller förtränger det så uppstår det som du vill uppnå. Du mår bra! Det räcker långt! Så min vän. Glöm det här med bloggtorka, insinuanta kommentarer, att du ska ha ett budskap och gläd dig åt berömmet. Inse att du kan få ett än mycket bättre 2013 om du till den fysiska träningen lägger till ett kreativt formuleringspass. Skriv ner dina tankar – en kvart om dagen – så lovar jag att du kommer att upptäcka att du även kan tjäna pengar på att just du är du.
När du mår gott, har tilltro till din förmåga, är vältränad och väl formulerad kan du med stolthet reda dig upp och säga din mening. Det är så du förändrar världen.
Nu är min kvart över och det är dags för en dusch.
(Vad har pengar med det här att göra egentligen? Ja, att må dåligt ger dåligt löneutveckling, så är det bara).
Jag gör som fåglarna – är lättklädd i kylan!
Visst ser det både småkallt och mysigt ut när småfåglarna sitter och burrar upp sin fjäderskrud i buskarna en tidig vintermorgon. Koltrasten konstrastrerar vackert mot den vita snön och talgoxarna är sitter som gula bollar i grenverket. Jag filosoferar gärna kring saker i min närhet och utanför vår dörr sitter ofta fåglar och väntar på fröer. Dagens blogg handlar om att upptäcka att du vinner på att vara lättklädd när du går på promenad en vinterdag och även i det sociala livet.
T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka är vad som behövs när det är -22 grader och vindstilla ute. Ja, egentligen är t-shirten helt onödig. Jag använder den bara för att inte svetta ner dunjackan! Vad som ska göras? Sitta framför datorn i ett snålvärmt hus eller en hälsobefrämjande promenad i det vackra vintervädret? Ja, om du har så kallt att du måste ha täckbyxor inomhus så kom över till mig. Här finns det både värme och kaffe.
Näh, vad det handlar om är att ta inspiration av fåglarna och inte klä dig så mycket inför en promenad. Det började med att jag tänkte på hur de bara har dun som skyddar dem i kylan. Nästa steg var naturligtvis att testa just detta. Det var – 25 när jag första gången med bar underkropp under dunjackan tog en promenad. Visst! Det var lite småkyligt (men bara just det) de första fem minuterna. Sedan kom den perfekta värmen. Istället för att bli för varmt eller för kallt anpassade sig kroppen och dunet till varandra och skapade en go varm luftkudde. Sedan dess tar jag aldrig på mig mycket kläder när jag tar en promenad med Wille the dog om det är kallare än – 15. Det behövs inte! Dagens morgonpromenad innebar att jag frös lite grann om händerna, kinderna var småfrusna men kroppen/ bålen var varm och god. Jag mådde enormt bra av att ha fått röra på mig. Testa du också och du kommer att se att hur härligt det är!
Lika viktigt är det att vara ”lättklädd” i mötet med andra människor. Vi är väldigt duktiga på att sätta upp barriärer gentemot varandra. Vi klär på oss subtila rustningar för att skydda oss från möjliga påhopp, elaka kommentarer eller för att skydda oss från att inte ens bli sedda. Det skapar ett kallt samhälle som ingen egentligen vill ha. Det är därför jag vill uppmana dig att vara lite mer lättklädd när vi ses nästa gång. För det är då magin uppstår.
Om du är frusen och säger det till mig så får du en kram. Den kramen ger värme, den ger kontakt och den skapar en relation med. Samma sak händer om jag känner mig lite småfrusen och vågar säga det till dig. Du ger mig kramen, värmen och det goda samtalet. Det vet vi ju, så varför ”kramas” vi då så sällan?
Svaret! Du och Jag och Vi har för mycket kläder på oss. De hindrar oss, de håller oss tillbaka och om du inte vågar ta kontakt med mig så vågar jag inte ta kontakt med dig. Så enkelt är det, trots att vi alla längtar efter att få leva och verka i samspel med andra.
Därför min vän tycker jag att du nu ska ta på dig en T-shirt, täckbyxor, grova skor, vantar, mössa och en härlig dunjacka. Gå på det där eventet, gå på kursen eller sätt dig bara på fiket och tala med dina vänner. Men börja först med att klä av dig och sedan ge en go härlig kram.
Så skapar du den framtid du drömmer och det är väl den bästa julklapp du kan ge dig själv!
Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap
Häromdagen skrev jag om en liten idé som ploppade upp i mitt huvud. Det handlade om att fira andra advent på stadens torg. En kamratlig manifestation som handlade om absolut inget annat än att träffa trevliga människor som vill träffa andra trevliga människor. Ett möte behöver inget större syfte tänkte jag och var lite nyfiken på om det skulle bli någon reaktion. Och! Jodå!
Bra idé, kul, jodå men varför inte gå på det här istället. Reaktionerna på mina tankar om ett möte på stadens torg har gett många positiva reaktioner från vänner i Eskilstuna. Det värmer och samtidigt väcker de en liten fråga. Är det så bra idé att de vill träffas på torget? Eller är det bara så att de tycker att det är just en bra idé som borde genomföras. Då av någon annan eftersom jag tyvärr inte har tid att närvara. Och! Det här är något jag har en mycket stor respekt för. Jag vet inte hur många gånger jag själv har läst eller hört talas om ett spännande event, en rolig grej att göra tillsammans och tänkt precis som de. Bra idé, hoppas att någon genomför den också.
Om svårigheten att få oss människor att förnya och förändra våra prioriteringar kan mycket skrivas. Men idag handlar det om Fristadstorget 9 december kl. 17,30. Du som tycker att det vore trevligt att dricka ett glas glögg tillsammans med likasinnade, att det vore gott att knapra på en bit pepparkaka i kylan. Köldkrama en god vän och skratta tillsammans. Kom dit! Om ni blir minst 10 st. som hör utav er så kommer jag att ta med mig en termos glögg. När vi har haft det trevligt tillsammans en stund är ni välkomna upp för att se/ medverka i Teaterföreningen St Eskils repetition av ”En midsommarnattsdröm”. Jag lovar att ni kommer att bli både underhållna och imponerade av den kraft och kärlek som vår ensemble visar upp.
Om ni efter det vill vara med och skapa kultur i Eskilstuna kan ni hjälpa oss på många olika sätt. Den grekiske guden Dionysos brukar ju enkelt kallas vinets gud när han egentligen var så mycket mer. Han var fruktbarhetens gud och om min idé med Glögg + Shakespeare = En kulturell gemenskap kan vår träff bli verklig så ha vi något som vi kan fira tillsammans nästa Midsommar. En tanke som burit frukt!
Hylla Dionysos genom att komma till Fristadstorget den 9 december kl. 17,30. (
(men hör utav dig innan så jag vet om det blir något)
Och du som bor i Spanien, USA, Canada, Finland, Luleå och var det nu var du bodde som har läst min blogg. Tack för det! Skicka en påminnelse till dina vänner och träffas på ert torg. Det kan det vara värt!
Se mig för här är jag!!
Idag sitter jag ensam och övergiven på mitt kontor. Dagens mejl är avklarad och nu finns det tid över till att tänka framåt. Och! Eftersom jag faktiskt sitter ensam är det lätt att komma in på dagens fundering över det här med sociala media.
Jodå, jag är aktiv. Du som läser det här har ju hittat till min blogg. Den kan du ha upptäckt via Facebook, Twitter eller LinkedIn. Dessutom finns jag tydligen även på Branch Out. Och igår ville Mona Lisa att jag skulle aktivera mig på SkillPages Team. Eftersom hon är god vän så tänkte jag att det kanske kan vara intressant att vara med även där. Samtidigt som jag tänkte. Varför?
Svaret är nog så enkelt att det handlar om att ”se mig för här är jag”! Och då blir det ju lätt att raljera och smått ironisera över att det överhuvudtaget ska finnas digitala mötesplatser på nätet. Men det gör inte jag. Jag tycker att det är bra och till och med mycket bra att de finns. Naturligtvis är det överlägset bästa att träffas IRL men i brist på det är det bättre än inget. Och! Som idag när jag sitter hemma och mår dåligt p.g.a. dålig kyckling (?) från ett lokalt take away-ställe så uppskattar jag att få en liten inblick i vad mina vänner gör.
Varför då Sociala media? Det finns föreläsare som just nu åker runt och mycket tydligt berättar om hur många kontakter de har på Twitter och påvisar på så sätt att de är duktiga och via twitterflödet skapar affärstillfällen. Sant eller falskt? Jag vet inte men är positiv till tänket. Det är ju genom att skapa ett ”buzz” kring sig själv och sin verksamhet man delvis skapar sitt varumärke. Via LinkedIn har andra vänner fått nya anställningar. Och via Facebook kunde en av mina gamla arbetskamrater säga att hon visste att det går bra för mig. Det såg hon via FB.
Ett annat argument är just det att du kan följa vad som händer i dina vänners liv. På Facebook kan det vara upp- och nedgångar i det sociala livet. Det kan vara lite småfåniga bilder på kattungar och det kan vara gamla låtar av Deep Purple. Och just det är den stora charmen med Facebook. Mångfalden! På LinkedIn är det snarare tvärtom, där händer det inte så mycket förutom att man får en blick av vilka vänner som har fått nya jobb eller har ”connectat” sig med varandra sen sist. Men en annan sak är bra och där hittar jag intressanta bloggar. Sen har vi det där med Twitter. Jag har inte lyckats förstå vitsen fullt ut. Jodå, det är en sport i att skriva något intressant på 140 tecken. Men hur intressant är det egentligen att läsa. Fördelen för mig är även där att jag kan hitta intressanta bloggar.
”Se mig för här är jag” handlade dagens blogg om. Vi vill bli sedda och få vara med i en gemenskap. Snart är det jul och det finns så många ensamma människor därute. Jag tänker speciellt på den gamla kvinnan i Norge som via en annons mot betalning bad att få vara tillsammans med någon familj och fira julafton. Så får det inte vara och så får det inte bli. Men via media fick den sagan ett lyckligt slut.
Istället för att raljera kring det här med sociala media tycker jag att vi ska träffas på torget. Krama varandra och dricka ett gott glas varm glögg. Jag tar med mig mina vänner och presenterar dem för dina vänner. Tillsammans skapar vi en Facebook-grupp med det enda syftet att träffas den andra advent på stadens torg och dricka glögg tillsammans. Då ser vi varandra och kommer varandra så nära att vi kan skratta tillsammans. Om du kommer så kommer jag!
Trägolv, knuttimmer, äppelträd och en sovande hund.
Jag sitter barfota i min skrivarstuga och känner det solvarma trägolvet mot fötterna. Det är mjukt, det är varmt och det känns så tryggt. Trots att jag vuxit upp med plastgolv så är det så här det ska kännas när man är hemma hos sig.
Jag sitter i en rödfärgad, knuttimrad liten stuga som ligger längst in i vår lummiga trädgård. Dörrarna är öppna och en mild bris skänker svalka till min kropp och syre till min knopp. I skuggan av äppelträdet ligger min vän ”Wille the dog” och sover. Det är nästan för bra för att vara sant.
Kreativitet är ett begrepp som indikerar att någon/ du känner att nu är tiden inne för en skapande process. Hur du uppnår detta läge tvistar de lärde. Det finns de som anser att den kommer när du minst anar det. Därför ska man sitta och vänta på att den ska komma. Å andra sidan gäller det att jobba på hur trögt det än går. Den som gör en ”Jan Guillou” och skriver tio sidor text per dag förstår vad som menas med det.
Själv ligger jag någonstans i mitten. För att vara kreativ anser jag att det primära är att må bra. Det gäller att se till att både själ och kropp är i balans. Lika viktig är din arbetsmiljö och det som händer runt dig. Lägg sedan till ett mått disciplin och du har gett dig chansen att släpp lös spännande tankar och möjliggöra visioner.
Det är därför jag sitter i min stuga, utanför traskar husspindeln ”pappa långben” över trädäcket. Solen skiner. Miljön runt omkring mig ger mig en känsla av välmående. Lägg där till lite arbetsdisciplin. Jag ger mig en uppgift som ska lösas/ utföras under dagen och när det är gjort är jag ledig.
Det är mitt sätt att skapa den kreativa stunden. När tänkte du senast på hur du och ditt sätt att hantera dig själv ger resultatet av ditt arbete.
Så här skrev jag den 22 augusti. Så länge sedan att jag totalt glömt bort dess existens. Men. Så skönt jag hade det då. Idag den 28 november är det inte lika kul att leva. Ja, livet som sådant är väl OK. Vad jag menar är vädermässigt. Idag var det så dåligt väder att jag fick nöjet att promenera med ”Wille the dog”. Två grader och vertikalt regn är ett väder som ingen förtjänar att vara ute i. Men behöver en kompis sällskap så får man ju ställa upp. Och. Det är han värd.
Det är också november rent konjunkturmässigt. Sverige har rasat ner i en kraftfull lågkonjunktur och det första som dras ner på är kompetensutveckling. Så det som såg ljust ut i augusti är tyvärr inte lika strålande som då. Eller, kanske ändå inte! Lika säkert som att det första man drar in på är kurser och föreläsningar så är det också en av indikatorerna på att en vändning är på gång. Mitt ”bokningsläge” för hösten 2013 ser idag ut bättre än det gjorde inför hösten 2012 förra året.
Vad då göra? Jo, det gäller att jobba fram kreativiteten. Det gäller att göra en ”Jan Guillou” och skapa arbetsrutiner och ge sig själv uppdrag på vad som ska presteras per dag. Igår var jag på en intressant föreläsning om hur man bygger varumärken. Eftersom jag själv åker runt och talar om just detta var det med positiv förväntan jag gick dit. Och! Jo, det var otroligt intressant. Julian Stubbs föreläste och var precis så bra som jag hoppades att han skulle vara. Naturligtvis insåg jag sanningen i ”små konstnärer stjäl lite, stora stjäl mycket” och så fort jag kom hem kompletterades min Power Point med insikter från honom. Tack för det!
Sedan blev det svårare! Kolla Facebook, dricka kaffe och läsa läxan till vinkursen kändes intressantare än att ringa runt och föreslå kurser och föreläsningar. Men då hoppade agent Hamilton upp på min axel och jag insåg att morgondagen skapar jag idag. Och när sen även Luther hoppade upp på den andra axeln blev det faktiskt hyfsat mycket gjort.
Och jag kommer aldrig att glömma danslärarens ord i tv-serien Fame. ”So you want fame, well here you start paying it in sweat”. Lite för gammal för berömmelse är jag kanske men det är roligare att jobba än att sitta och slöa. Idag har jag skapat min kreativa process genom att göra just det. Jag har svettats med både min hjärna och min kropp. Gå du och gör detsamma. Din rast är slut!
Man lever bara en gång och det är faktiskt så. Många lever ingen gång men ingen lever två!
En replik från pjäsen Hemmet av Kent Andersson och Bengt Bratt får inleda dagens blogg. Det är en så läcker formulering att jag bara måste ta den en gång till. ”Man lever bara en gång och det är faktiskt så. Många lever ingen gång men ingen lever två”. Uj, Uj, Uj så sant som det är sagt. Frågan som uppstår! Varför lever så få det liv de vill leva? Varför är det så svårt att ta tag i saker och gör det man egentligen vill?
”Utan drömmar dör man sade du till mig när jag var liten” är en formulering av Ulf Nilsson i en dialog mellan far och son. Svaret från fadern är ”Det var då det! Nej du! mina drömmar dog när verkligheten hann ikapp mig. Mina drömmar köper jag!”
Det regnar vertikalt, det blåser alldeles för mycket, och det är två grader varmt. Klockan är elva och det är småmörkt redan nu. Det är inte roligt. Det är tungt att få något gjort. Bildspelet på datorn indikerar att inget arbete utförts på ett tag. Då kommer bilden av Titti upp. Det är en bild från förra våren. Hon står hos Lisa i trädgården intill hönsen och håller sitt ”examenstal”. Vi avslutar en retorikkurs på en vingård i Toscana.
Jag är en man som har förverkligat många drömmar och förstår verkligen betydelsen av att försöka göra just det. För utan drömmar dör man. Och det är därför du måste jobba på att skapa drömmar och se till att du förverkligar dem. Då förverkligar ju även dig själv!
Men! Det är inte så jävla lätt att vara positivt och kreativt affirmerande när jobbet trycker på, när ungarna vill ha hjälp och bilen pajar. Dessutom är det november både ute och inne. Mörkret, regnet och kylan gör att vi mår fysiskt sämre. Det är länge sedan både du och dina arbetskamrater hade semester och tid till vila och reflektion. November månad är en tid när stress och frustration parat med tröttheten gör att det är lätt för konflikter att uppstå. Ingen vill bråka men det blir bara så.
Och då måste du inse just detta att du lever bara ditt liv här och nu. Och det är faktiskt det du är född för att göra. Formulera din vision och svettas för att nå ditt mål. På så sätt ger du dig en dubbel belöning. Du har något att göra medan du jobbar för att nå ditt mål och du belönar dig när du nått det.
Två av de drömmar jag förverkligat är kurser i Toscana och att få skriva en bok. Sedan 1999 har det blivit 41 kurser där nere och två böcker. Och! Det som är så fantastiskt är att det var inte alls svårt. Det var bara att göra det. Och det är det som är mitt budskap till dig idag. Gör det! Föreverkliga din dröm. Har du ingen för tillfället. Sätt dig ner och tänk efter. Vad vill du göra med resten av ditt liv? Formulera målet och svettas för att nå det. Du blir lycklig, stolt och en bättre människa. För du har fattat just detta att
”Man lever bara en gång och det är faktiskt så. Många lever ingen gång men ingen lever två”!
Black is death! Jag vill inte men är oändligt rädd.
Det finns de som förstår, men de som inte förstår, förstår inte jag. Vad tänker jag på då?
De svartklädda människorna så klart och deras oförmåga att inte inse att det är svårt att se dem när de kommer gående, springande och cyklande i mörkret. Flera gånger har jag blivit så förtvivlad att jag ensam i bilen skrikit rakt ut.Jag vill inte, men är oändligt rädd att du ska utsätta mig för den situation som du inte vill att jag ska utsätta dig för. Nämligen att köra på dig med min bil.
Igår höll det på att två gånger på ett par hundra meter. Det började med att jag skymtade en ung svartklädd kvinna alldeles i närheten av ett övergångsställe. Helt plötsligt långt framför detsamma svängde hon – utan att kolla om det kom någon bil – ut i körbanan. Hade hon haft ljusare kläder eller kanske t.o.m. en reflex så hade det inte hänt det som höll på att hända. Min Folkvagn har bra bromsar och det hjälpte oss båda. Men jag såg henne så sent i mörkret att jag inte ens hann reflektera om hon kanske skulle gå över gatan där det var tänkt.
Upprörd körde jag därifrån. Nu på helspänn i det regniga Novembermörkret. Och! Vid nästa övergångställe – som är lika dåligt upplyst – händer det. Ur mörkret kommer helt plötsligt en medelålders man springandes i mycket hög fart. Det här var i en rondell med mycket tät trafik. Det fanns en cykelbana där cyklar kan komma från båda hållen och som sagt de som med Zebralagen som grund hävdar sin rätt att ta sig fram utan att ta häsnyn till andra människor. Stress, mycket trafik och obefintlig sikt gjorde situationen besvärlig. Om den springande mannen tänkt efter en liten smula hade han insett problematiken med att springa helt svartklädd utan tillstymmelse till reflex. Han hade även insett att det vore nog säkrast att ta det försiktigt över gatan. Men! Näh! Än en gång fungerade bromsarna och det gick bra. Även för mig. Jag slapp ju skada någon.
Det värsta till sist. Det var härom året i utkanten av en vacker park. Jag hade tagit en kopp kaffe i slottscaféet och när jag gick till bilen var det becksvart ute. Inne på caféet hade det suttit en mamma med sin lilla son. Eftersom jag skulle bli morfar var det så vackert att se mamma och barn tillsammans. De hade det så fint och det fanns så mycket kärlek i hennes ögon. Jag tänkte på det när jag satte mig i bilen och försiktigt körde iväg. Eftersom det inte fanns mycket till gatubelysning körde jag försiktigt. Och! Tur var väl det!
Helt plötsligt korsar mamman med barnet i cykelsadeln vägen framför mig. Naturligtvis var hon helt svartklädd, cykeln var svart och hon hade inte någon form av belysning. Jag mår dåligt när jag tänker på det, för hon hade inte någon form av rätt till sitt handlande. Hon måste ha sett mig komma, sett när jag sätter mig i bilen, slår på ljuset och kör därifrån. Och hon bör ha insett att man inte ens i dagsljus korsar vägbanan framför en bil i rullning utan att se sig för. Så varför gjorde hon det? Min teori är att barnet absorberade hennes uppmärksamhet så mycket att det inte fanns en tanke på något annat. Men! Hur skulle hon ha känt det om jag råkat köra in i hennes cykel? Det är den känslan jag vill slippa känna.’
Black is death! Det säger jag som i mer än ett decennium i huvudsak klätt mig svart. Men när jag går ut i trafiken bär jag mer än gärna en reflexväst över den svarta outfiten. Det hjälper mig att hjälpa andra trafikanter. Det är de värda!
Jag vill inte, men är oändligt rädd att du ska utsätta mig för den situation som du inte vill att jag ska utsätta dig för. Nämligen att köra på dig med min bil. Därför ber jag dig att för din och min skulle antingen använda reflexer eller se dig för när du går ut i novembermörkret. Tack för att du gör det!
retoriker 